Nekromanti Puttrande i Hollywoods kaffebryggare

[Ymir]

Nu är du bara fånig, dryg och orättvis. Här listas de 80 bästa filmer jag sett. Av dessa är...fåsenuhär... 28 från Asien. Det är långt ifrån nån större överrepresentation, åtminstone i min värld.

Det finns massor av europeiska, och några amerikanska, filmskapare jag älskar. Gregg Araki är genial tex, Oliver Stone är skön, far & dotter Coppola och Herzog och de Palma och Aronofsky gör bra skit, Tarantino har gjort nån enstaka bra rulle iaf, Robert Altman och John Ford var genier, likaså Tarkovskij, bröderna Dardenne äger, Gaspar Noe och Milos Forman likaså, Wayne Wang gör intressanta rullar, likaså Modysson...behöver jag fortsätta?

Däremot är jag inte direkt imponerad av James Cameron, Peter Jackson, Bryan Singer...Ridley Scott är väl iofs förlåten iochmed the awesomeness that is director's cutten av 'Kingdom of Heaven'...Michael Bay suger skit...

Jaja, I rest my case.

- Ymir, övermätt

 

[Organ]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Ridley Scott är väl iofs förlåten iochmed the awesomeness that is director's cutten av 'Kingdom of Heaven'

Det där får du gärna utveckla. Jag har hört flera säga liknande saker om den. Bl.a. så vill jag minnas att Gunnar Rehlin gav bioversionen en trea, men påpekade att den förlängda dvd-utgåvan låg nånstans mellan en stark fyra och en femma.

Jag har bara sett den i den vanliga versionen som finns på standard-dvdn; ska jag göra mig omaket att även skaffa dir-cutten av en film jag redan äger? Vad skiljer dem åt? Varför är den förlängda så jäklarns mycket bättre, om det nu stämmer, än bioversionen?

/Anders

 

[Big Marco]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Inte just gällande Kingdom of Heaven men en annan film har samma effekt - DaVinci-koden. Bioversionen var riktigt ... ointressant, stressad, förvirrad och ur synk. Både jag och tjejen gav den typ en 2:a. Sedan köpte jag Dir-Cut och vi såg om den och blev helt blown away - filmen låg helt plötsligt och darrade strax under en femma.

Och det var bara smågrejer - en replik här, en där - vissa scener var något förlängda, ett par nya tillkom och viss kronologi var ändrad; men vilken skillnad det blev! Stressen och förvirringen var som bortblåst.

(Samma sak gäller fö Dark City, som helt bytte karaktär iom Dir-Cut)

 

[krank]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

(Samma sak gäller fö Dark City, som helt bytte karaktär iom Dir-Cut)

Försvann förordet?
Tog de bort den antiklimaktiska och rätt taffliga slutstriden?

Äh, don't tell me, jag får ta och skaffa directors cut helt enkelt...

 

[Organ]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

men en annan film har samma effekt - DaVinci-koden. Bioversionen var riktigt ... ointressant, stressad, förvirrad och ur synk. Både jag och tjejen gav den typ en 2:a. Sedan köpte jag Dir-Cut och vi såg om den och blev helt blown away - filmen låg helt plötsligt och darrade strax under en femma.

Det var intressant att höra, speciellt som att jag återsåg den (bioversionen alltså, jag har inte sett den förlängda) bara för några dagar sedan och tänkte ungefär samma sak. Det är väl en ok spänningsrulle men den kändes så jäkla forcerad hela tiden. Man fick intrycket att huvudpersonerna sprang, och löste koder i huvudet samtidigt, hela filmen igenom. Det mesta av historien ska visserligen utspelas under bara ett par få dygn men rikigt samma irriterande hets och jäkt förekommer inte i boken, i alla fall inte på det sättet. Där förekommer det ganska långa perioder av lugn som helt försvann i filmen.

Fast det här med director's cut-versioner är enligt mig ganska förbryllande. I vissa fall är det högst förståeligt, som t.ex. de förlängda versionerna av LotR-filmerna. De var ju hyfsat långa redan i bioversionerna, inte långt från den gräns som helst inte ska överskridas av en blockbuster om man vill kunna peta in tre bioföreställningar på en kväll. De förlängda versionerna, som inte behövde bry sig om såna gränser, är de "riktiga" och de som i framtiden kommer att betraktas som just detta (oavsätt vad PJ säger om att han på många sätt föredrar bioversionerna, det är bortom hans kontroll nu). Men i väldigt många fall med förlängda dvd-utgåvor så rör det sig bara om en eller ett par scener som läggs till eller förlängs vilket ökar den totala filmlängden med en kvart eller så, dvs från 2 till 2.15. Om den versionen då ska vara så jäklarns mycket bättre än den som visades på bio och kan ses i den "vanliga" dvdn, varför användes inte den från början istället? Finns det någon annan anledning än att man vill kränga fler filmer? Om svaret på den sista frågan är "nej", så undrar jag om den matematiken verkligen stämmer? Liksom, svenne-banan som inte bryr sig tjackar den vanliga versionen på samma bensimack han köper sina cd-skivor på, medans cineast-Nisse, som ALDRIG skulle köpa en film som inte var i en director's cut-utgåva, köper den förlängda specialversionen. Men jag tror att det är få som köper båda, så den totala mängden sålda filmer borde inte öka nämnvärt bara för att det finns flera utgåvor. De allra flesta köper en av dem och nöjer sig med det. Eller tänker jag helt snett?

/Anders

 

[Ymir]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Director's Cutten av Kingdom of Heaven är en helt annan film. Den förändrar plotten och karaktärsskildringarna totalt, lägger in en helt ny karaktär som är fundamental för handlingen, skiftar filmens fokus från action till drama, skapar ett helt nytt djup, och förändrar totalt sett rullen från medioker till nära nog ett mästerverk. Biten med Balians redemption för frugans självmord är fortfarande bortslarvad, och Raymond av Tripoli kallas fortfarande Tiberias av någon idiotisk jävla anledning, men på det hela taget är director's cutten ändå en förbättring utan motstycke. Den har kallats "the most substantial director's cut ever made", och det stämmer förmodligen. Den är överlägsen bioversionen för att den i mycket högre grad tillvaratar filmens potential som existensiellt drama, i kontrast till bioverrens mediokra actionsås. Ja, och så innehåller director's cuttens soundtrack sånger på occitanska, vilket förstås alltid är ett megaplus i min bok.

In short, den måste ses. Den är utan motstycke det bästa Ridley Scott gjort, och det finns bara några få andra medeltidsfilmer som är bättre. Att Kingdom of Heaven visades på bio i den typ faraoniskt könsstympade version som den gjorde är i sig ett mycket starkt argument för Hollywood-filmbolagens allmäna sugighet, och att kapitalism och bra film är rena motsatser.

- Ymir, rekommenderar alltså

 

[Ymir]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Regissörens originalvision blir ofta stympad av filmbolagen innan filmen går upp på bio. Det är detta som resulterat i fenomenet att director's cut av olika slag ofta är avsevärda förbättringar jämfört med det man fick se på bio. Exempel: Apocalypse Now Redux, Ashes of Time Redux, Director's cut av Natural Born Killers, Leon, och Kingdom of Heaven. Jag menar, när såg man senast en director's cut som var -sämre- än bioverren? Jag kan inte på rak arm komma på en enda. Det skulle vara den allra längsta och svåraste versionen av "Den yttersta domen" då; rullen är förvisso en av de bästa filmer som någonsin gjorts och den enskilt bästa medeltidsfilm som någonsin gjorts, men tio minuter extra stillbilder av ryska ikoner var liksom lite överflödigt.

- Ymir, kanske

 

[Organ]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Jag menar, när såg man senast en director's cut som var -sämre- än bioverren? Jag kan inte på rak arm komma på en enda.

Tja, med risk för att bli ihjälslagen av en hop cineaster med facklor och högafflar så måste jag erkänna att jag faktiskt saknade berättarrösten i Bladerunner.

/Anders

 

[Big Marco]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Jag menar, när såg man senast en director's cut som var -sämre- än bioverren? Jag kan inte på rak arm komma på en enda.

Jag kommer på två på rak arm - Apocalypse Now Redux blev en jävligt tempofattig sörja och, tro det eller ej, Aliens Special Edition (Ja, sentry guns är coola, men resten av de tillagda scenerna gör filmen för lång, avslöjar för mycket för tidigt och gör berättandet ryckigt).

 

[Big Marco]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Försvann förordet?
Tog de bort den antiklimaktiska och rätt taffliga slutstriden?

Äh, don't tell me, jag får ta och skaffa directors cut helt enkelt...

Jag säger det endå - ja, filmen spoilas inte inom de första 30 sekundrarna längre. Kronologin är omgjord så filmen blir mer drama-thriller än CGI-monster. Karaktärerna ges lite mer utrymme för utveckling, speciellt Hurt och hans poliskollegor, som jobbar mer på mysterie-anglen.

 

[Arfert]

Bygger inte Carpenters The Thing på en 50-talsrulle.. som på svenska hette "Fantomen från Mars" eller nåt i den stilen?

 

[Arfert]

Den nya Terminator-filmen är INTE en remake, utan en uppföljare... som utspelar sig i framtiden.

 

[Arfert]

...jag tillhör ju dem som gillar TSCC, och Summer Glau (River Tam från Serenity) är riktigt bra, och kul, som cyborg.

 

[Arfert]

...remaken av Heat är överlägsen originalet i min bok.. med en av de bästa eldstrider jag sett på film. Och sen är ju båda av samma regissör.

 

[Arfert]

Re: Nej, HÄR är listan

76-talsversionen av King Kong är ju en av filmhistoriens stora kalkoner... den är ju Jacksons rulle helt överlägsen. Sen är det svårt att jämföra en modern film med en film från 30 talet...

 

[Arfert]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

...fan, nu blev jag riktigt sugen att köpa den! Bra tips!

 

[krank]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Aliens Special Edition (Ja, sentry guns är coola, men resten av de tillagda scenerna gör filmen för lång, avslöjar för mycket för tidigt och gör berättandet ryckigt).

Jag håller inte riktigt med där. Innan fvar filmen en väldigt trist actionsörja som helt slarvade bort skräckvinkeln och eventuell plot till förmån för machomarines med stora vapen. Jag hatade verkligen den första klippningen av Aliens. Den förlängda, med massa mer scener innan alltihop drar igång till actionmörsahelvete tilltalar mig mycket mer, just för att det blir en lite mer intressant plot snarare än sagda grådaskiga oengagerande actionsörja.

 

[Rising]

Re: Nej, HÄR är listan

Sen är det svårt att jämföra en modern film med en film från 30 talet...

Mmm. Typ. Fast det finns en genre från den tiden som jag tycker var mycket mer avancerad då än vad den är nu, nämligen screwballcomedierna.

Bortsett från When Harry Met Sally och The Wedding Singer, så har nästan ingen romantisk komedi varit värd ett piss sedan Some like it Hot. Men på den gamla goda tiden så stod de som spön i backen. Och när jag skulle leta upp min favorit i genren så märkte jag till min förvåning att den inte bara hade fått en dålig remake med Jack Lemmon och Walther Matthay på sjuttiotalet, utan att den faktiskt också råkade vara en remake från en annan film 1931. Så nu har jag dubbel anledning att nämna den i tråden.

Först: "Remake" kanske är fel ord att använda, eftersom de alla är broadwaypjäser från början, och His Girl Friday utmärks av att de ändrat en av huvudkaraktärerna från en man till en kvinna. Premissen i pjäsen är att en tidningschef vill hålla sin journalist kvar på tidningen fastän denne vill gifta sig och flytta ut på landet. Den relationen blir mycket intressantare när journalisten istället är tidningschefens exfru, och han plötsligt också vill gifta om sig med henne.

Nå; His Girl Friday är alltså en av mina främsta favoritfilmer genom tiderna. Det är en film från 1940, och en av mina starkaste filmupplevelser någonsin. Tempot är helt enkelt så oerhört mycket rappare, snärtigare och modernare än hur det vanligtvis låter i komedier idag. Dialogerna är fyndiga och syrliga, och allt känns så där slickt, urbant, gatusmart och coolt som man vill att en bra film ska göra. Ungefär som när man först hörde Vince och Jules prata om hamburgare i Pulp Fiction.
Cary Grant spelar tidningschefen, och är så djävla snygg och cool att alla andra filmstjärnor bara bleknar intill honom. Han levererar sina oneliners med perfekt skärpa, och lyckas vara helt underbart manipulatorisk, skrupellös och allmänt odräglig på ett sätt som får mig att bara dyrka honom (kolla bara fram mot slutet av filmklippet nedan, när han börjar tala i telefon. Det får mig alltid att börja asgarva på grund av sin perfekta timing). Rosalind Russel agerar bollplank med perfekt kyla, snoppar av honom med syrliga comebacks, bär sanslösa kreationer och röker som en riktig kvinna. Alla röker förresten så mycket hela tiden att man ibland tror att man tittar på extramaterialet till Upp till Kamp och undrar när Simon skall dyka upp.
Seriöst, klicka bara här och lyssna lite. Så här rappt och snärtigt skriver man helt enkelt inte dialog längre, och de framfördes absolut inte så här stil- och pricksäkert i de andra filmatiseringarna.
His Girl Friday är således min favoritremake, och rent allmänt en av mina favoritfilmer någonsin. Se och njut.

 

[Arfert]

Re: Nej, HÄR är listan

Cary Grant regerar.

 

[Rising]

Re: Puttrande i Hollywoods kaffebryggare (ot)

Jag kommer på två på rak arm - Apocalypse Now Redux blev en jävligt tempofattig sörja och, tro det eller ej, Aliens Special Edition (Ja, sentry guns är coola, men resten av de tillagda scenerna gör filmen för lång, avslöjar för mycket för tidigt och gör berättandet ryckigt).

Håller med extremt mycket i båda exemplen. Apocalypse Now Redux tycker jag visserligen är rätt okej, men att temposänkningen ändå skadar atmosfären och känslan av att vara på drift in i vansinnet som var så effektfull i orginalet.

Aliens Special Edition är ren talanglös smörja. Prologen är skitmuppigt berättad och förstör ju hela mystiken runt det första mötet med Newt, och känns verkligen bara som en fördummad, urvattnad version för att leda biopubliken i handen. Och sentrygunsen är den sämsta och mest poänglösa filmscenen i filmhistorien, näst efter scenen i Nico där Steven Seagall slänger en korv på en kille och frågar honom "is this yours?"

Hundra bonuspiller till Marco för att han har samma smak som mig.