bortom12e
Swordsman
- Joined
- 20 Jun 2018
- Messages
- 484
En kortare recension av vinylskivan och musiken.
När första spåret rullar igång har jag svårt att veta om den egentligen ska gå i 33 eller 45 rpm. Jag anar 33 men allt är så jävla nedstämt och nedslöat så det känns som att det snurrar för långsamt. Mycket träskig känsla, väldigt tematiskt.
Putrescence Regnant blandar en väldigt kul form av primal träskambient med sludge/doom. Där vanlig mörk ambient brukar vara abstrakt, distant, kosmisk och atmosfärisk så kommer de ambienta delarna på denna skiva nära och känns konkreta, påtagliga, närgågna och gurglande blöta (särskilt första spåret på B-sidan, The Mud Master, är riktigt äckligt. På ett kul sätt). Bitvis rycks vi väg i mer svävande stycken, men vi rör oss hela tiden som i (MÖRK) sirap.
Jag uppskattar dynamiken. Vissa stycken får andrum rent volymmässigt vilket lämnar gott om plats för plötsliga ljud från knorrande syntar, avlägna kyrkklockor och vid ett tillfälle en mycket välkommen klarinett. Vissa stycken ligger som en konstant ljudmatta med låg kanalseparation och utslätade ljud medan vissa spår bjuder på kraftigt panorerade elektroniska slagverk som är distinkta och tydliga, eller plötsliga små inslag av monosyntar som låter som R2-D2 på tramadol.
Sista spåret på A-sidan spelas av den inom genren kända Greg Anderson från SunnO)))). Blytungt, så nedstämd att de nedre ackorden kollapsar in i sig själva. Samtidigt är spåret tacksamt kryddat med olika samplade knarranden (hör jag en hackspett?)
Ljudmässigt låter det bra. Genomgående är de elektroniska bitarna välmixade och produktionen i helhet är inte så sönderkomprimerad som mycket tenderar att vara. Det finns några rena sludge/doom-spår med gitarr och trumset (samplat eller inspelat) och det är dessa spår jag gillar minst. Jag förstår att replokaldinspelade trummor hör till genren, men för mig så skiljer sig kvalitén på dessa sig så mycket att jag mest längtar tillbaka till ambientspåren och de elektroniska rytmer som till hälften utgörs av utvalda och uppklippta träskrelaterade ljud.
Lite kul med vinjetten inspelad av Wayne June, rösten som vi annars kan höra i Darkest Dungeon. Jag tror att jag helst hade haft detta spår som ett separat digitalt spår och inte på skivan. Men det blir ett pampigt slut.
Visuellt är plattorna fina. Varenda milimeter av konvelut och ficka används, plus att det följer med ett skivomslagsstort häfte med själva äventyret. Jag uppskattar särskilt att fickan har tryck, långt mellan gångerna man får något annat än en vit pappersficka när man köper en ny vinyl.
När första spåret rullar igång har jag svårt att veta om den egentligen ska gå i 33 eller 45 rpm. Jag anar 33 men allt är så jävla nedstämt och nedslöat så det känns som att det snurrar för långsamt. Mycket träskig känsla, väldigt tematiskt.
Putrescence Regnant blandar en väldigt kul form av primal träskambient med sludge/doom. Där vanlig mörk ambient brukar vara abstrakt, distant, kosmisk och atmosfärisk så kommer de ambienta delarna på denna skiva nära och känns konkreta, påtagliga, närgågna och gurglande blöta (särskilt första spåret på B-sidan, The Mud Master, är riktigt äckligt. På ett kul sätt). Bitvis rycks vi väg i mer svävande stycken, men vi rör oss hela tiden som i (MÖRK) sirap.
Jag uppskattar dynamiken. Vissa stycken får andrum rent volymmässigt vilket lämnar gott om plats för plötsliga ljud från knorrande syntar, avlägna kyrkklockor och vid ett tillfälle en mycket välkommen klarinett. Vissa stycken ligger som en konstant ljudmatta med låg kanalseparation och utslätade ljud medan vissa spår bjuder på kraftigt panorerade elektroniska slagverk som är distinkta och tydliga, eller plötsliga små inslag av monosyntar som låter som R2-D2 på tramadol.
Sista spåret på A-sidan spelas av den inom genren kända Greg Anderson från SunnO)))). Blytungt, så nedstämd att de nedre ackorden kollapsar in i sig själva. Samtidigt är spåret tacksamt kryddat med olika samplade knarranden (hör jag en hackspett?)
Ljudmässigt låter det bra. Genomgående är de elektroniska bitarna välmixade och produktionen i helhet är inte så sönderkomprimerad som mycket tenderar att vara. Det finns några rena sludge/doom-spår med gitarr och trumset (samplat eller inspelat) och det är dessa spår jag gillar minst. Jag förstår att replokaldinspelade trummor hör till genren, men för mig så skiljer sig kvalitén på dessa sig så mycket att jag mest längtar tillbaka till ambientspåren och de elektroniska rytmer som till hälften utgörs av utvalda och uppklippta träskrelaterade ljud.
Lite kul med vinjetten inspelad av Wayne June, rösten som vi annars kan höra i Darkest Dungeon. Jag tror att jag helst hade haft detta spår som ett separat digitalt spår och inte på skivan. Men det blir ett pampigt slut.
Visuellt är plattorna fina. Varenda milimeter av konvelut och ficka används, plus att det följer med ett skivomslagsstort häfte med själva äventyret. Jag uppskattar särskilt att fickan har tryck, långt mellan gångerna man får något annat än en vit pappersficka när man köper en ny vinyl.
Last edited:
