Nekromanti Pulsen är hög
- Thread starter Morgoth
- Start date
Analysera än hit och än dit
Trots att jag har vissa filosofiska drag så har jag egentligen aldrig satt mig ner och på allvar analyserat drivkraften bakom mitt rollspelande. Fast jag misstänker att det rör sig om ren skaparglädje både när jag är spelare och spelledare. Jag vill bygga upp världar, förverkliga storslagna mål och skapa mina egna oaser i en kaotisk värld. Visst kan både jag och min karaktär festa, supa och sätta upp kortsiktiga mål, men någonstans i bakhuvudet finns det alltid en övergripande livsplan. Om detta kan fogas in något av dina begrepp vet jag faktiskt inte, den bedömmningen får du göra själv.
Trots att jag har vissa filosofiska drag så har jag egentligen aldrig satt mig ner och på allvar analyserat drivkraften bakom mitt rollspelande. Fast jag misstänker att det rör sig om ren skaparglädje både när jag är spelare och spelledare. Jag vill bygga upp världar, förverkliga storslagna mål och skapa mina egna oaser i en kaotisk värld. Visst kan både jag och min karaktär festa, supa och sätta upp kortsiktiga mål, men någonstans i bakhuvudet finns det alltid en övergripande livsplan. Om detta kan fogas in något av dina begrepp vet jag faktiskt inte, den bedömmningen får du göra själv.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,765
Re: jupp...
Tja, är man allsmäktig så kan man väl låta bli att komma ihåg det?
Men i slutänden så är ni alla mina marionetter. Ni tror att ni lever era små liv när ni i själva verket bara sprattlar i mina trådar! Muhaha!
Bara för att bevisa min gudomlighet så ska jag ge er en glimt av framtiden: Bush kommer att göra något korkat.
Tja, är man allsmäktig så kan man väl låta bli att komma ihåg det?
Men i slutänden så är ni alla mina marionetter. Ni tror att ni lever era små liv när ni i själva verket bara sprattlar i mina trådar! Muhaha!
Bara för att bevisa min gudomlighet så ska jag ge er en glimt av framtiden: Bush kommer att göra något korkat.
Quan'talis
Swashbuckler
Re: förvirrad...
En påhittad fantasifigur i vars namn åtskilliga miljoner människor har mördats och plågats?
Blanda inte in Kalle Anka i den här diskussionen.
Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall).
JPS
En påhittad fantasifigur i vars namn åtskilliga miljoner människor har mördats och plågats?
Blanda inte in Kalle Anka i den här diskussionen.
Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall).
JPS
Re: förvirrad...
"Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall)."
Du har naturligtvis rätt som vanligt din tråkmåns.
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
"Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall)."
Du har naturligtvis rätt som vanligt din tråkmåns.
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
Krille
Lord
ÄCO
"Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?"
...vilket är ännu ett skäl till att överge den bilden och skapa ett sunt avtalat förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare istället. Bli medlem i Äventyrarnas Centralorganisation nu!
"Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?"
...vilket är ännu ett skäl till att överge den bilden och skapa ett sunt avtalat förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare istället. Bli medlem i Äventyrarnas Centralorganisation nu!
Quan'talis
Swashbuckler
Re: förvirrad...
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
Antagligen.
Men om man vill vidareutveckla resonemanget kan man ju säga något lagom flummigt om att spelledarrollen har en viss likhet med andra ledarroller, som i sin tur hästammar från den tid då kungar och andra ledare hävdade att de fått sin makt från Gud.
Så "spelledaren har alltid rätt" är inte ett rent praktiskt arrangemang för att undvika onödiga diskussioner under spelets gång, utan en kvarleva från gångna tider och närmast jämförbart med "kung av Guds nåde".
Detta är naturligtvis fullständigt nonsens.
JPS
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
Antagligen.
Men om man vill vidareutveckla resonemanget kan man ju säga något lagom flummigt om att spelledarrollen har en viss likhet med andra ledarroller, som i sin tur hästammar från den tid då kungar och andra ledare hävdade att de fått sin makt från Gud.
Så "spelledaren har alltid rätt" är inte ett rent praktiskt arrangemang för att undvika onödiga diskussioner under spelets gång, utan en kvarleva från gångna tider och närmast jämförbart med "kung av Guds nåde".
Detta är naturligtvis fullständigt nonsens.
JPS
Re: förvirrad...
Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall).
Men folk dödar i guds namn, alltså har Gud ändå en del av skulden. Jag tror inte att folk skulle hitta andra ursäkter att kriga om det inte "fanns" någon gud.
/Balderk, tror inte på gud om någon började tro det efter formuleringen ovan...
Allvarligt talat, jag tycker inte att det här är rätt ställe för att ventilera åsikter om religion. Gods don't kill, people do, som man brukar säga (tja, jag sa det nu i alla fall).
Men folk dödar i guds namn, alltså har Gud ändå en del av skulden. Jag tror inte att folk skulle hitta andra ursäkter att kriga om det inte "fanns" någon gud.
/Balderk, tror inte på gud om någon började tro det efter formuleringen ovan...
Krille
Lord
Re: förvirrad...
- Lebensraum!
- Världsrevolution!
- Olja!
DanielSchenström
Swashbuckler
Fantastiska platser
Det är en av de få saker som jag gillar både som spelare och spelledare.
Tänk på en del av de riktigt fantastiska landskapen som målas upp av vissa tecknare och målare. Gamla ruinstäder med arkitektur som känns främmande. (Eller för all del, en hel del jordiska platser har detta också som Angkor Wat, templet i slutet av Crouching Tiger Hidden Dragon, Macchu Piccu...) Fantastiska sagoslott, svävande städer, enorma underjordiska valv.
Vackert vemodigt handlande utgör 0% av mitt spelande eller min essäns.
Så kan spelledaren ge mig coola mystiska platser så har han vunnit slaget för mitt intresse även om jag inte får hjälta* mig (vilket jag föredrar som spelare.)
*Flörta och rädda fagra damer, rädda kungariken, familjen, och se bra ut medan jag gör det.
Som spelledare lever jag mig in i hela världen, från platser till personer och jag går inte efter coolhetsfaktorn, men ibland när jag sätter ihop och detaljerar element av ett äventyr så kan jag få en inre bild som jag skriver ner så jag kan ge samma känsla eller bild för spelarna. Men det ska vara coola händelser för alla jhelst så att både jag och spelarna har kul. Så lite ren observation utan spelarinverkan som möjligt om det är en händelse.
Det är en av de få saker som jag gillar både som spelare och spelledare.
Tänk på en del av de riktigt fantastiska landskapen som målas upp av vissa tecknare och målare. Gamla ruinstäder med arkitektur som känns främmande. (Eller för all del, en hel del jordiska platser har detta också som Angkor Wat, templet i slutet av Crouching Tiger Hidden Dragon, Macchu Piccu...) Fantastiska sagoslott, svävande städer, enorma underjordiska valv.
Vackert vemodigt handlande utgör 0% av mitt spelande eller min essäns.
Så kan spelledaren ge mig coola mystiska platser så har han vunnit slaget för mitt intresse även om jag inte får hjälta* mig (vilket jag föredrar som spelare.)
*Flörta och rädda fagra damer, rädda kungariken, familjen, och se bra ut medan jag gör det.
Som spelledare lever jag mig in i hela världen, från platser till personer och jag går inte efter coolhetsfaktorn, men ibland när jag sätter ihop och detaljerar element av ett äventyr så kan jag få en inre bild som jag skriver ner så jag kan ge samma känsla eller bild för spelarna. Men det ska vara coola händelser för alla jhelst så att både jag och spelarna har kul. Så lite ren observation utan spelarinverkan som möjligt om det är en händelse.
Re: förvirrad...
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
Jo, det stämmer nog. Det var ett vanligt problem under t.ex. korstågen att en riddare som fick det litet motigt ställde sig och skrek mot himlen "Vad faan?!? Skall det här vara KUL? Nu går jag hem och spelar Everquest istället! Där finns inga dumheter som svält och sårinfektion."
Är det månne en slump att spelledarrollen i de flesta rollspel är så lik vår traditionella västerländska gudsbild?
Jo, det stämmer nog. Det var ett vanligt problem under t.ex. korstågen att en riddare som fick det litet motigt ställde sig och skrek mot himlen "Vad faan?!? Skall det här vara KUL? Nu går jag hem och spelar Everquest istället! Där finns inga dumheter som svält och sårinfektion."
Quan'talis
Swashbuckler
Re: förvirrad...
Men folk dödar i guds namn, alltså har Gud ändå en del av skulden. Jag tror inte att folk skulle hitta andra ursäkter att kriga om det inte "fanns" någon gud.
Så du tror inte på gud men ger honom ändå skulden? Du är en hård kritiker, minsann
Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
För att inte dra oss alldeles för långt från ämnet så kan vi ju diskutera religioner i rollspel lite grann. Jag har varit med om att en spelare som inte tror på gud haft svårigheter med att spela en rollperson som tror på gud (egentligen gudar, eftersom det var i en normal polyteistisk D&D-kapanj. Men eftersom han inte ville tro på någon av dem spelar det ju ingen roll). Är det här dåligt rollspel?
Man kan ju jämföra det med att jag inte tycker om att spela rollpersoner som rutinmässigt slår ihjäl ett par dussin fiender om dagen, även om jag spelar ett spel där fienderna helt uppenbart och odiskutabelt är "onda". Är det också dåligt rollspelande? Om det förtsa fallet är dåligt rollspelande, men det andra fallet inte är det, vad är då skillnaden? Trots allt beror mitt sätt att spela på mina egna personliga värderingar, precis som hans sätt att spela.
/Balderk, tror inte på gud om någon började tro det efter formuleringen ovan...
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
JPS
Men folk dödar i guds namn, alltså har Gud ändå en del av skulden. Jag tror inte att folk skulle hitta andra ursäkter att kriga om det inte "fanns" någon gud.
Så du tror inte på gud men ger honom ändå skulden? Du är en hård kritiker, minsann
Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
För att inte dra oss alldeles för långt från ämnet så kan vi ju diskutera religioner i rollspel lite grann. Jag har varit med om att en spelare som inte tror på gud haft svårigheter med att spela en rollperson som tror på gud (egentligen gudar, eftersom det var i en normal polyteistisk D&D-kapanj. Men eftersom han inte ville tro på någon av dem spelar det ju ingen roll). Är det här dåligt rollspel?
Man kan ju jämföra det med att jag inte tycker om att spela rollpersoner som rutinmässigt slår ihjäl ett par dussin fiender om dagen, även om jag spelar ett spel där fienderna helt uppenbart och odiskutabelt är "onda". Är det också dåligt rollspelande? Om det förtsa fallet är dåligt rollspelande, men det andra fallet inte är det, vad är då skillnaden? Trots allt beror mitt sätt att spela på mina egna personliga värderingar, precis som hans sätt att spela.
/Balderk, tror inte på gud om någon började tro det efter formuleringen ovan...
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
JPS
Re: förvirrad...
"Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte."
Jag är rätt säker på att det inte hade funnits krig på vår planet om det inte hade funnits några människor.
Förusatt då att vi inte hade blivit ersatta av en civilisation bestående av intelligenta jätteråttor eller bönsyrsor.
"Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte."
Jag är rätt säker på att det inte hade funnits krig på vår planet om det inte hade funnits några människor.
Förusatt då att vi inte hade blivit ersatta av en civilisation bestående av intelligenta jätteråttor eller bönsyrsor.
Re: förvirrad...
Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
Varför inte? Visst kan man fundera över vilka följder något fick och vad som skulle skett annars även om det som skett inte kan ändras. Vad hade hänt om Tyskland fått fram atombomben först? Hur skulle världen se ut om penicilinet inte uppfunnits? O.s.v. Allt sådant bryter mot den verklighet vi känner.
För att säga något om en värld utan religioner behöver man fundera på två saker: vilka följder religiositet har och vad som ger upphov till religion. Det är naturligtvis ett ganska svårt tankeexperiment och det blir ganska snabbt kontroversiellt men det betyder inte att det är omöjligt eller olämpligt.
Personligen tycker jag man kan sammanfatta religionens uppkomst och dess följder i att folk vänjer sig vid att acceptera saker utan faktiska skäl. Ens egen subjektiva tro anses vara ett giltigt argument och man litar på auktoriteter utan att avkräva dem egentliga bevis på deras påståenden. Om folk sysslade med sådant i mycket mindre utsträckning skulle världen se ganska annorlunda ut.
För att inte dra oss alldeles för långt från ämnet så kan vi ju diskutera religioner i rollspel lite grann. Jag har varit med om att en spelare som inte tror på gud haft svårigheter med att spela en rollperson som tror på gud (egentligen gudar, eftersom det var i en normal polyteistisk D&D-kapanj. Men eftersom han inte ville tro på någon av dem spelar det ju ingen roll). Är det här dåligt rollspel?
I rollspelsvärldar tycker jag snarare problemet är att det inte går att få till riktig Tro. Antingen finns guden och då är det ingen egentlig mening med att gå runt och tro på den kors och tvärs: det är bara en mäktig varelse man ev. kan kommunicera med genom böner och korrekt leverne. Det krävs inte tro, det är bara en fråga om kunskap.
...Eller så finns guden inte och då känns det ganska ihåligt att gå runt och hävda motsatsen och lita på en religion som bara är bluff. Det krävs en ganska tuff rollspelare för att storma mot fienden i den rollspelade förvissningen att hans gud kommer skydda honom, trots att spelaren vet att så inte är fallet
White Wolf löste detta ganska elegant genom att låta tron i sig kunna göra underverk även om religionen i övrigt var helt innehållslös. Det underlättar att spela riktigt religiösa personer tror jag.
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
Jag kan inte svara för herr Balderk men jag själv försöker också undvika att ge folk intrycket av att jag skulle vara religiös. Jag föraktar religion och till viss mån även folk som är religiösa så det borde vara ganska självklart att jag inte vill att folk tror att jag är sådan.
Sådana hemska och intoleranta åsikter får dock stå för mig själv och jag skulle inte villja antyda att någon annan delar dem.
Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
Varför inte? Visst kan man fundera över vilka följder något fick och vad som skulle skett annars även om det som skett inte kan ändras. Vad hade hänt om Tyskland fått fram atombomben först? Hur skulle världen se ut om penicilinet inte uppfunnits? O.s.v. Allt sådant bryter mot den verklighet vi känner.
För att säga något om en värld utan religioner behöver man fundera på två saker: vilka följder religiositet har och vad som ger upphov till religion. Det är naturligtvis ett ganska svårt tankeexperiment och det blir ganska snabbt kontroversiellt men det betyder inte att det är omöjligt eller olämpligt.
Personligen tycker jag man kan sammanfatta religionens uppkomst och dess följder i att folk vänjer sig vid att acceptera saker utan faktiska skäl. Ens egen subjektiva tro anses vara ett giltigt argument och man litar på auktoriteter utan att avkräva dem egentliga bevis på deras påståenden. Om folk sysslade med sådant i mycket mindre utsträckning skulle världen se ganska annorlunda ut.
För att inte dra oss alldeles för långt från ämnet så kan vi ju diskutera religioner i rollspel lite grann. Jag har varit med om att en spelare som inte tror på gud haft svårigheter med att spela en rollperson som tror på gud (egentligen gudar, eftersom det var i en normal polyteistisk D&D-kapanj. Men eftersom han inte ville tro på någon av dem spelar det ju ingen roll). Är det här dåligt rollspel?
I rollspelsvärldar tycker jag snarare problemet är att det inte går att få till riktig Tro. Antingen finns guden och då är det ingen egentlig mening med att gå runt och tro på den kors och tvärs: det är bara en mäktig varelse man ev. kan kommunicera med genom böner och korrekt leverne. Det krävs inte tro, det är bara en fråga om kunskap.
...Eller så finns guden inte och då känns det ganska ihåligt att gå runt och hävda motsatsen och lita på en religion som bara är bluff. Det krävs en ganska tuff rollspelare för att storma mot fienden i den rollspelade förvissningen att hans gud kommer skydda honom, trots att spelaren vet att så inte är fallet
White Wolf löste detta ganska elegant genom att låta tron i sig kunna göra underverk även om religionen i övrigt var helt innehållslös. Det underlättar att spela riktigt religiösa personer tror jag.
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
Jag kan inte svara för herr Balderk men jag själv försöker också undvika att ge folk intrycket av att jag skulle vara religiös. Jag föraktar religion och till viss mån även folk som är religiösa så det borde vara ganska självklart att jag inte vill att folk tror att jag är sådan.
Sådana hemska och intoleranta åsikter får dock stå för mig själv och jag skulle inte villja antyda att någon annan delar dem.
Morgoth
Swashbuckler
och här kommer svaret...
Tja, såvitt jag förstår det, så menar Morgoth att vi som läser hans inlägg ska tillämpa våra egna definitioner på begreppen "vacker" respektive "cool", och sedan välja vilken vi identifierar oss mest med, eller "tycker bäst om". Det kan förstås vara en fälla, eftersom en persons definition av "coolhet" kan sammanfalla med en annan persons definiton av "skönhet", och vice versa, men chansen är nog rätt liten. De flesta av oss talar ju trots allt ungefär samma språk. Vidare tror jag inte Morgoths syfte är att genomföra någon gallupundersökning där han delar upp forumsbefolkningen i "sköna" och "coola", utan snarare att gotta sig åt medforumiternas användande av godtyckliga begrepp där den ömsesidiga definitionen tillåts bestämmas av sammanhanget och av skribentens och läsarens personliga tolkningar.
Flum, helt enkelt...
Det är ganska rätt, men inte helt. Mitt syfte var att skapa diskussion och meningsskillnader, men samtidigt kunna gotta mig åt att jag förstod allas synvinklar perfekt. Givetvis hoppades jag även på att lära mig någonting nytt. Entomophobiac och regelslaktaren gav mig precis den sortens svar jag var ute efter, andra (som Krille och Naug) vände på leken och beskrev allt ur ett helt annat perspektiv, vilket fick mig att tänka till. Då jag gläds åt att förstå Entomophobiac och regelslaktaren, lär mig av Krille och Naug (och kanske någon mer, jag har inte läst riktigt alla svar) så kommer Vindhand och anklagar mig för att inte vara tillräckligt konkret (vilket man aldrig kan förvänta sig att jag är). Utan att överhuvudtaget försöka sätta sig in i argumenten som de andra satsar han på billiga credz. ^_^q
Jag ville identifiera mig med er och försöka lära utav er, helt enkelt. Hitills har jag lärt mig två saker som känns väldigt påtagliga:
[*]många här balanserar sitt spelande mycket bättre än jag
[*]det är inte helt problemfritt att tillämpa sin världsbild på ett antal människor och säga åt dem att rätta sig i leden
/Mogge
Tja, såvitt jag förstår det, så menar Morgoth att vi som läser hans inlägg ska tillämpa våra egna definitioner på begreppen "vacker" respektive "cool", och sedan välja vilken vi identifierar oss mest med, eller "tycker bäst om". Det kan förstås vara en fälla, eftersom en persons definition av "coolhet" kan sammanfalla med en annan persons definiton av "skönhet", och vice versa, men chansen är nog rätt liten. De flesta av oss talar ju trots allt ungefär samma språk. Vidare tror jag inte Morgoths syfte är att genomföra någon gallupundersökning där han delar upp forumsbefolkningen i "sköna" och "coola", utan snarare att gotta sig åt medforumiternas användande av godtyckliga begrepp där den ömsesidiga definitionen tillåts bestämmas av sammanhanget och av skribentens och läsarens personliga tolkningar.
Flum, helt enkelt...
Det är ganska rätt, men inte helt. Mitt syfte var att skapa diskussion och meningsskillnader, men samtidigt kunna gotta mig åt att jag förstod allas synvinklar perfekt. Givetvis hoppades jag även på att lära mig någonting nytt. Entomophobiac och regelslaktaren gav mig precis den sortens svar jag var ute efter, andra (som Krille och Naug) vände på leken och beskrev allt ur ett helt annat perspektiv, vilket fick mig att tänka till. Då jag gläds åt att förstå Entomophobiac och regelslaktaren, lär mig av Krille och Naug (och kanske någon mer, jag har inte läst riktigt alla svar) så kommer Vindhand och anklagar mig för att inte vara tillräckligt konkret (vilket man aldrig kan förvänta sig att jag är). Utan att överhuvudtaget försöka sätta sig in i argumenten som de andra satsar han på billiga credz. ^_^q
Jag ville identifiera mig med er och försöka lära utav er, helt enkelt. Hitills har jag lärt mig två saker som känns väldigt påtagliga:
[*]många här balanserar sitt spelande mycket bättre än jag
[*]det är inte helt problemfritt att tillämpa sin världsbild på ett antal människor och säga åt dem att rätta sig i leden
/Mogge
Re: och här kommer svaret...
så kommer Vindhand och anklagar mig för att inte vara tillräckligt konkret (vilket man aldrig kan förvänta sig att jag är). Utan att överhuvudtaget försöka sätta sig in i argumenten som de andra satsar han på billiga credz. ^_^q
Sanningen är den att jag försökte svara på din fråga, vilket är ganska svårt om frågan är en oformulerad sinnesdump. Därför började jag med att försöka klura ut poängen med frågan. "Sätta mig in i 'argumenten'" om du så vill...
Att då börja gny om att jag borde förstått dig telepatiskt från början är knappast särskilt konstruktivt. Bättre hade kanske varit att faktiskt kläcka ur dig vad du menade.
det är inte helt problemfritt att tillämpa sin världsbild på ett antal människor och säga åt dem att rätta sig i leden
Särskilt inte om man är ovillig att förklara den världsbilden. Doh!
Nåja, om du föredrar att få vara oförståelig i fred kan jag försöka ignorera dina mer osammanhängande inlägg i framtiden. Hur låter det?
så kommer Vindhand och anklagar mig för att inte vara tillräckligt konkret (vilket man aldrig kan förvänta sig att jag är). Utan att överhuvudtaget försöka sätta sig in i argumenten som de andra satsar han på billiga credz. ^_^q
Sanningen är den att jag försökte svara på din fråga, vilket är ganska svårt om frågan är en oformulerad sinnesdump. Därför började jag med att försöka klura ut poängen med frågan. "Sätta mig in i 'argumenten'" om du så vill...
Att då börja gny om att jag borde förstått dig telepatiskt från början är knappast särskilt konstruktivt. Bättre hade kanske varit att faktiskt kläcka ur dig vad du menade.
det är inte helt problemfritt att tillämpa sin världsbild på ett antal människor och säga åt dem att rätta sig i leden
Särskilt inte om man är ovillig att förklara den världsbilden. Doh!
Nåja, om du föredrar att få vara oförståelig i fred kan jag försöka ignorera dina mer osammanhängande inlägg i framtiden. Hur låter det?
Morgoth
Swashbuckler
Re: och här kommer svaret...
Sanningen är den att jag försökte svara på din fråga, vilket är ganska svårt om frågan är en oformulerad sinnesdump. Därför började jag med att försöka klura ut poängen med frågan. "Sätta mig in i 'argumenten'" om du så vill...
Personligen anser jag att personen som kom på "den som inget frågar, får inget veta" borde åka på storstryk. Att bara fråga och fråga tills man har unibryn leder inte hälften så långt som att verkligen ta till sig det som någon har skrivit och försöka förstå vad personen menar. De förstnämnda är den enkla vägen, den sistnämnda den mer lönande.
Nåja, om du föredrar att få vara oförståelig i fred kan jag försöka ignorera dina mer osammanhängande inlägg i framtiden. Hur låter det?
Well, uppenbarligen var jag inte oförståelig. Flera, tidigare nämnda, lyckas mycket bra med att tolka mig. Så, ja, tänker du läsa bokstäverna utan att ta till dig innehållet får du gärna låta bli att svara på inlägg över huvud taget. Till och med vissa skolade schimpanser ska visst kunna alfabetet.
/Mogge
Sanningen är den att jag försökte svara på din fråga, vilket är ganska svårt om frågan är en oformulerad sinnesdump. Därför började jag med att försöka klura ut poängen med frågan. "Sätta mig in i 'argumenten'" om du så vill...
Personligen anser jag att personen som kom på "den som inget frågar, får inget veta" borde åka på storstryk. Att bara fråga och fråga tills man har unibryn leder inte hälften så långt som att verkligen ta till sig det som någon har skrivit och försöka förstå vad personen menar. De förstnämnda är den enkla vägen, den sistnämnda den mer lönande.
Nåja, om du föredrar att få vara oförståelig i fred kan jag försöka ignorera dina mer osammanhängande inlägg i framtiden. Hur låter det?
Well, uppenbarligen var jag inte oförståelig. Flera, tidigare nämnda, lyckas mycket bra med att tolka mig. Så, ja, tänker du läsa bokstäverna utan att ta till dig innehållet får du gärna låta bli att svara på inlägg över huvud taget. Till och med vissa skolade schimpanser ska visst kunna alfabetet.
/Mogge
Re: förvirrad...
Så du tror inte på gud men ger honom ändå skulden? Du är en hård kritiker, minsann
Saken är den att det spelar ingen roll om gud finns eller inte. Det är ändå i guds namn många krig har förts och fortfarande förs. Mycket av det som händer i mellanöstern nu är ju religöst ankrat, muslimer blev förföljda och beskyllda för att vara terrorister efter 11 september till exempel, bara för att en muslimsk grupp utfört dåden. Många krig har utförts i guds namn, både från kristna, judar och muslimer. Vad spelar det då för roll om han finns eller inte? Korstågen är ju helt i gudsnamn för att ge ett exempel... Och kyrkans makt har sannerligen missbrukats, i guds namn. Bär inte gud (oavsätt om han finns eller inte) någon skuld då?
Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
Jag förstår dig... Och sannerligen tror jag inte att det inte skulle finnas krig om inte det fanns någon religion. Okej sådant resonemang kanske är lite fånigt. Jag tycker dock fortfarande att man kan ge (en förmodad) gud skulden för de krig som utkämpats i hans namn.
Är det här dåligt rollspel?
Ja. Man borde kunna spela att man tror på gud även om man inte gör det i verkligheten.
Jag själv tror inte på gud men har inte problem med att göra det i rollspel. Men det är väl inget större fel, om han inte är präst förståss.
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
Men jag vill ju svara!
Varför gjorde jag så då?
Jo, jag vill inte att folk ska få en uppfattning om mig som inte är sann. Det kanske inte är det värsta i världen att någon på internet tror att man tror på gud. Men jag vill inte sprida osanningar om mig själv (jag skulle ju kunna säga att jag är 20 om jag skulle vilja men det gör jag inte...) hur oviktiga de än är. Nu tykte jag att man kunde uppfatta min formulering som man att jag trodde på gud och jag hade inte tid att omformulera mig (det hade nog varit det bästa) så jag skrev in det i signaturen istället... den enda anledningen, jag tycker inte direkt illa om folk som är troende eller så.
Edit: Jag ville bara påpeka att jag inte är säker på att världen skulle vara bättre utan religion, som jag kanske fått vissa att tro. Det är en möjlighet men absolut inte en säkerhet. Färre krig skulle förmodligen ha utkämpats men religionen ger ändå massvis med människor (och har alltid gjort det, kanske till och med i större utsträckning än idag) hopp om ett bättre liv och om överlevnad och hopp om massor med saker. Ja den har kanske till och med gett människor något att leva för och säkert en hög andra saker jag inte kan tänka eller föreställa mig. Och det har den gett även om gud finns eller inte. Jag kan dock inte tro på att det finns en gud och därför kan jag inte med gått samvete ansluta mig till en religion... Och förmodligen missar jag någonting.
/Balderk
Så du tror inte på gud men ger honom ändå skulden? Du är en hård kritiker, minsann
Saken är den att det spelar ingen roll om gud finns eller inte. Det är ändå i guds namn många krig har förts och fortfarande förs. Mycket av det som händer i mellanöstern nu är ju religöst ankrat, muslimer blev förföljda och beskyllda för att vara terrorister efter 11 september till exempel, bara för att en muslimsk grupp utfört dåden. Många krig har utförts i guds namn, både från kristna, judar och muslimer. Vad spelar det då för roll om han finns eller inte? Korstågen är ju helt i gudsnamn för att ge ett exempel... Och kyrkans makt har sannerligen missbrukats, i guds namn. Bär inte gud (oavsätt om han finns eller inte) någon skuld då?
Jag ser ingen mening med ett resonemang som "om det inte funnits några religioner hade det varit färre krig". Sanningen är att det funnits – och finns – religioner och att det funnits – och finns – krig. Man kan ofta se samband mellan religioner och krig, men det betyder inte att om det aldrig funnits några religioner så hade det aldrig funnits några krig. Det går helt enkelt inte att säga någonting om hur det skulle ha varit i en värld utan religioner, eftersom vi inte känner till någon sådan värld. Resonemanget fungerar helt enkelt inte.
Jag förstår dig... Och sannerligen tror jag inte att det inte skulle finnas krig om inte det fanns någon religion. Okej sådant resonemang kanske är lite fånigt. Jag tycker dock fortfarande att man kan ge (en förmodad) gud skulden för de krig som utkämpats i hans namn.
Är det här dåligt rollspel?
Ja. Man borde kunna spela att man tror på gud även om man inte gör det i verkligheten.
Jag själv tror inte på gud men har inte problem med att göra det i rollspel. Men det är väl inget större fel, om han inte är präst förståss.
Vad är det egentligen för fel på gud nuförtiden? Så fort någon nämner gud här på forumet skyndar de sig att tillägga något i stil med "men jag tror ju inte på gud, förstås". Är det så farligt om någon skulle råka få uppfattningen att det finns en möjlighet att du tror på gud? (det här är alltså inte bara riktat till dig, så du behöver inte svara om du inte vill)
Men jag vill ju svara!
Varför gjorde jag så då?
Jo, jag vill inte att folk ska få en uppfattning om mig som inte är sann. Det kanske inte är det värsta i världen att någon på internet tror att man tror på gud. Men jag vill inte sprida osanningar om mig själv (jag skulle ju kunna säga att jag är 20 om jag skulle vilja men det gör jag inte...) hur oviktiga de än är. Nu tykte jag att man kunde uppfatta min formulering som man att jag trodde på gud och jag hade inte tid att omformulera mig (det hade nog varit det bästa) så jag skrev in det i signaturen istället... den enda anledningen, jag tycker inte direkt illa om folk som är troende eller så.
Edit: Jag ville bara påpeka att jag inte är säker på att världen skulle vara bättre utan religion, som jag kanske fått vissa att tro. Det är en möjlighet men absolut inte en säkerhet. Färre krig skulle förmodligen ha utkämpats men religionen ger ändå massvis med människor (och har alltid gjort det, kanske till och med i större utsträckning än idag) hopp om ett bättre liv och om överlevnad och hopp om massor med saker. Ja den har kanske till och med gett människor något att leva för och säkert en hög andra saker jag inte kan tänka eller föreställa mig. Och det har den gett även om gud finns eller inte. Jag kan dock inte tro på att det finns en gud och därför kan jag inte med gått samvete ansluta mig till en religion... Och förmodligen missar jag någonting.
/Balderk
Quan'talis
Swashbuckler
Re: förvirrad...
JPS
Men hur är det med mitt andra exempel? Jag vill inte att mina rollpersoner ska döda, och det beror helt och hållet på att jag tycker likadant i verkligheten. Är det också dåligt rollspel? Om inte (det händer ju till och med att folk säger att "döda många fiender" mer eller mindre automatiskt är dåligt rollspel), vad är då skillnaden?
JPS