Pudelpoäng eller Hur jag lärde mig uppskatta SL som paternalistisk auktoritetsfigur

[verlandes.]

det skapar för mig en känsla av orättvisa och särställning av vissa spelare. Något som skapar skav i gruppdynamiken.

Ok, detta är jag helt med på - om SL gynnar en favoritspelare och ger hen fördelar som övriga spelare inte får ta del av, då är det ett kapitalkardinalfel. Missade att det var en dimension av diskussionen!

 

[Sömniga Isaac]

Inte i nordiska väsen, som var den nyare bok jag jämförde med.

”I slutet av varje spelpass får din rollperson erfarenhetspoäng (ERF). Spelledaren ställer frågor (se textruta) till din rollperson och för varje jakande svar får du en ERF.”

Det står inte heller något om att SL har sista ordet i The Walking Dead (och inte i Ur Varselklotet heller, men där står erfarenhetsfrågorna i spelledarkapitlet så det får väl räknas som nåt mellanting)

Intressant! Spännande förändring.

 

[entomophobiac]

Speciellt Scendomare tycker jag ger en intressant dynamik, och har sett flera personer bli mer aktiva lyssnare i scener utan deras rollperson när de fick bli det. Har försökt överföra regeln till andra spel men inte riktigt fått det att klicka.

Scendomarens uppgift är ju att ha koll på rollpersoners Fates så alla är medvetna om vilka saker reglerna tycker ska uppmuntras. Och att avlasta spelledaren från det. Men ja, TBZ har ett rätt fascinerande ramverk som helhet. Kan tänka mig att du behöver alla olika pusselbitarna kring poängekonomin för att det ska klicka riktigt.

 

[Zeedox]

Scendomarens uppgift är ju att ha koll på rollpersoners Fates så alla är medvetna om vilka saker reglerna tycker ska uppmuntras. Och att avlasta spelledaren från det. Men ja, TBZ har ett rätt fascinerande ramverk som helhet. Kan tänka mig att du behöver alla olika pusselbitarna kring poängekonomin för att det ska klicka riktigt.

Eller så hjälper det att vara en duglig speldesigner helt enkelt, vilket jag är långt från! Identifiera ett önskemål eller problem kan jag, men att sedan lägga tid på att hitta och beskriva en lösning, och fundera vad det får för långtgående konsekvenser… där tar mitt tålamod olyckligtvis slut och jag börjar läsa på Wikipedia!

 

[Rymdhamster]

Jag tröttnade för flera år sedan på att SL ska bestämma om något är coolt/kul eller inte.

Jag gillar verkligen att flytta det till spelarna istället. Antingen att respektive spelare får bestämma för egen del, eller att gruppen som helhet får bestämma. Kör man gruppen som helhet kan ju SL få vara med och nominera/rösta som vilken spelare som helst.

Jag gillar att köra med inspiration från DnD5e i alla möjliga rollspel,, men då vill jag alltid att det är spelarna som får dela ut den till varandra. Och där brukar jag säga att vilken spelare som helst får dela ut inspiration till vilken annan spelare som helst precis när som helst (men man kan bara ha "1 inspiration" åt gången).

För så länge nån annan i gruppen tyckte det du gjorde var roligt eller häftigt så borde ju det vara allt som betyder något. Oavsett om den personen är SL eller inte.

 

[Genesis]

Jag tror godtyckliga SL-sympatier är vanligare (och osynligare) än vad många vill erkänna. Man kan ju sträva efter en iskall neutralitet som helt lutar sig mot ett orubbligt regelsystem, men hur (och när) dessa regler appliceras kommer ändå alltid utgå från spelledaren och hens subjektiva godtycke - i olika grad naturligtvis, men jag tror man lurar sig själv om man ser ett regelverk som autonomt.

Jag tycker dock att det är rimligt att göra en skillnad mellan ”SL bedömer vad som är rimligt” och ”SL bedömer vad som är bra”. Att en spelledare bedömer huruvida det är svårt eller normalsvårt att hoppa över stupet är inte samma sak som att hen bedömer huruvida Kalle har spelat sin rollperson trovärdigt.

 

[Genesis]

Och det blir ju inte mycket mindre pudelpoäng bara för att man spelar för hela galleriet.

I social dynamik runt bordet blir det en rejäl skillnad, tycker jag.

Men fanmail-system där alla delar ut poäng har också en del problem: Om det finns skillnader mellan spelare i beskrivningslusta och -förmåga så sätter de ofta fokus på dem. Antingen får hålligångspelaren mycket mer poäng än den tystlåtne, eller så blir det jobbigt tydligt hur den tystlåtne får poäng bara för att öppna käften. Jag har sett det funka utmärkt, men bara i grupper där alla är naturligt energiska i hur mycket de bidrar.

 

[Zeedox]

I social dynamik runt bordet blir det en rejäl skillnad, tycker jag.

Men fanmail-system där alla delar ut poäng har också en del problem: Om det finns skillnader mellan spelare i beskrivningslusta och -förmåga så sätter de ofta fokus på dem. Antingen får hålligångspelaren mycket mer poäng än den tystlåtne, eller så blir det jobbigt tydligt hur den tystlåtne får poäng bara för att öppna käften. Jag har sett det funka utmärkt, men bara i grupper där alla är naturligt energiska i hur mycket de bidrar.

Absolut blir det en skillnad i social dynamik, men samma princip. Finns för och nackdelar. Upplever att grupper kan ha lättare för mer jämnspridd fördelning med en auktoritär SL som agerar domare.