Avsnitt 4: A Very Special Christmas Episode
...eller kanske inte. Men jul är det, i vart fall.
Scen 1
Vi ser en färja röra sig över vattnet i skärgården utanför Göteborg. Det regnar, och vid relingen står Waldemar. Hans telefon ringer (signal: Ring of Fire med Johnny Cash), och han hälsar "god jul" till den han talar med.
Scen 2
Waldemar stiger av båten, och rör sig genom genom det ruggiga vädret mot en rustik, smakfull villa. Han går in genom dörren och ropar ett "Hallå!". Snart kommer personer vi förstår är hans familj -- mamma, pappa, syster och hund (golden retriever). De hälsar hjärtligt på honom. Han får veta att Fredrik -- vem detta är vet inte tittarna än -- inte har kommit än. Vid nämnandet av Fredrik blir Waldemar märkbart obekväm.
Waldemars far ger honom något att dricka -- ett glas julmust. Själv dricker han whiskey. Waldemar ses uppenbarligen inte som helt vuxen än. De slår sig ned i det smakfullt dekorerade vardagsrummet, där Waldemar erbjuds hemmagjord julkonfekt då han slår sig ned med familjen. Tavlor behänger rummet, och man får ett definitivt intryck av välutbildad övre medelklass. Jag tror även att vi senare i avsnittet etablerade att Waldemars far, men inte hans mor, är av judisk härkomst, så en menorah står nog någonstans också. Fadern (föräldrarna fick aldrig namn) frågar Waldemar hur det går på utbildningen. Waldemar svarar att han hoppat av, vilket får en obekväm tystnad att lägga sig. Fadern tittar på sin whiskey, modern på sin konfekt, Waldemar på tavlorna och systern på Waldemar.
Denna obekväma situation bryts av att någon hörs från hallen. Ett glatt "God jul!" hörs, och hela familjen -- utom Waldemar -- går glatt ut i hallen, under det att vigoröst utropar julhälsningar. Systern (Sofia) ger Waldemar en medlidsam blick.
Inom kort kommer Waldemars bror -- Fredrik -- in i rummet. Waldemar hälsar kyligt på honom, medan Fredrik verkar mer vänligt inställd. De talar om Fredriks jobb (barnläkare), hans förhållande (gifter sig till sommaren) och vi får ett tydligt intryck av att Fredrik har det genuint bra. Waldemar försöker antyda att Fredrik blev läkare för lönen, och pressar honom på vad han tjänar (56000 i månaden). Waldemar nämner inte att han hoppat av utbildningen.
Scen 3
Vi befinner oss åter på korridoren. Johanna lassar upp två lådor hämtsushi på en bricka, och går in på Rickards rum med dem. En förvånad Rickard undrar vad det handlar om, och Johanna säger att det bara är en lunch tillsammans, innan hon åker hem över julen. Dessutom, tillägger hon, betalar Höök. Som bevis producerar hon hans kreditkort, vilket väcker förvåning hos Rickard. Ganska snart når vi också pudelns kärna -- Johanna vill ha lådan Rickard och Waldemar fick tag på i förra avsnittet. Rickard motsätter sig naturligtvis detta, varpå Johanna förklarar att han inte vet vad han håller på med, och att bara hon kan förstå lådan. Scenen slutar ändå med att hon tvingas ge sig ut med oförättat ärende.
Scen 4
Waldemar är åter ensam i vardagsrummet, och står vid spritskåpet och häller upp en whiskey. Just då börjar hans mobil ringa, ackompanjerad av hundskall. Det är Rickard, som är oroad över lådan, och säger att "den börjat se plågad ut". Waldemar vill inte ha med Hööks business att göra, och tillägger att "Johanna knullar med Höök eller något". Waldemar går sedan upp på sitt gamla rum (fortfarande med hans saker i) och sitter och läser gamla texter han skrivit i profil mot fönstret. Han kopplat sedan hunden och går ned mot stranden (vädret har bättrat sig).
På stranden lägger han sig i sanden och börjar lyfta nävar med sand och hälla ned på sitt bröst, som ville han begrava sig. Vinden blåser till sanden och den flyger in i hans ansikte, så han börjar hosta. När han öppnar ögonen igen står Sofia över honom. De börjar prata om Fredrik, och Sofia säger åt Waldemar att inte "låta honom komma åt dig". Waldemar förklarar att han inte kommer göra det, och att han ser fram emot julen. Sofia går mot huset, och Waldemar säger att han kommer efter.
Scen 5
Till tonerna av den vals som spelades i växthuset ser vi en väskförsedd Johanna vandra över Drottningtorget mot stationen. Där passerar hon spårvagnsfyllot, som står och säljer Faktum (motsvarande Aluma eller Situation Stockholm, för icke-göteborgare). Hon passerar honom utna att köpa vilket får honom att titta mot kameran, rynka på näsan och skaka på huvudet. Klipp till tåget, där Johanna sitter och röker (!) och blåser rök på medpassagerare (!!). Till slut är hon hemma i Kalmar, där hon träffar sin vänliga, icke-lyssnande mamma (som skulle ha hämtat henne vid stationen, men Johanna ringde inte när hon kom fram) och resten av sin vänliga, icke-lyssnande familj i ett vänligt, icke-lyssnande, överpyntat hus. Hos familjen tappar hon den aggression hon tidigare haft, och blir introvert och passiv.
Scen 6
Vi ser Waldemar i trädgården. Det är natt. Han är märkbart vilse, och när han vänder sig ditåt insitutionen borde vara ser han bara fler träd. Han irrar runt, och märkliga ljud hörs i skogen. Till sist står han framför växthuset. En röst säger "Om du vill att det ska sluta, så måste du låta mig göra en grej". Waldemar vänder sig om, och ser Fredrik i Hööks kläder. Han vaknar med ett ryck i sitt mörka rum. I rummet ser vi en mörklagd sillhuett, som vi ändå känner igen som Johanna på kläder, kroppsbyggnad och frisyr. Johanna kryper ned i sängen, och hennes händer glider runt Waldemars hals och börjar strypa honom. Samtidigt finns en tydlig erotisk spänning. Johanna säger att "mamma och pappa får inte veta". Hennes ansikte är dolt, tills Waldemar vänder sig mot det, och vi ser att det är en förvriden, plågad massa av barkliknande rynkor. Samma skrik som hördes när liket hittades i avsnitt 1 hörs.
Waldemar vaknar nu på riktigt, liggande på stranden. Han går upp, borstar av sig och går hemåt.
Scen 7
Rickard sitter på en spårvagn. Går av, i någon av de trevligare östra delarna av staden, typ Örgryte. Där möter han den äldre herre han fikade med i avsnitt 1, tillsammans med hans fru och deras barn. Rickard beter sig mycket familjärt, men utseendemässigt syns det att han inte är biologiskt släkt med dem. Huset är trevligt och smakfullt.
Scen 8
Det är morgon, och vi börjar med lite klipp mellan våra tre huvudpersoner. Johanna väcks av sin mamma och får en bricka med mannagrynsgröt med lingonsylt och ett pepparkakshjärta med "J.B." skrivet i ljusröd och ljusgrön glasyr. Hon muttrar tyst "jag gillar ju inte mannagrynsgröt", men detta hör inte hennes mor. Rickard vaknar för sig själv och går upp och äter frukost med familjen. Waldemar väcks av Sofia, men väntar i sängen tills hon gått ut. När han stiger upp greppar en hand honom om benet, och han fryser till. En skrattande Fredrik klättrar ut från under sängen, och förklarar att det "bara var ett skämt". Waldemar ber honom går ut och byter sedan kläder.
Här får vi se en bra bild av Waldemars röv. Den är hyfsat het.
Waldemar går sedan ned och äter frukost. Det kommer fram att han inte har köpt några julklappar. Hans familj blir märkbart störda av detta faktum, trots att de säger att det inte är det viktiga. Fredrik, som kontrast, har köpt julklappar till alla, och säger också att han har en "överraskning". Därefter ska familjen Billstein lyssna på kyrkokören i byn. Vi ser hur Waldemar sitter i kyrkbänken, bakom en gammal tant. Långsamt vrider sig tantens huvud 180 grader på Exorcistenvis, och henne äckliga anlete stirrar honom rätt i ögonen. Waldemar fryser till och vet inte vad han ska göra, när Fredrik sticker fram ur bänken framför honom, med tantens huvud på en pinne. Han börjar skratta, och snart gör hela kyrkan det. Ja, till och med prästen och kören står och pekar finger och skrattar.
Vi klipper sedan tillbaka till verkligheten. Waldemar sitter fortfarande och stirrar på tanten framför sig, som verkar onaturligt stel. Vad som kan tyckas som en evighet förflyter, innan hon rör lite på sig och Waldemar slappnar av. I bilen på vägen hem kör Fredrik, och Waldemar sitter bredvid honom i framsätet. Plötsligt vänder sig Fredrik mot Waldemar och säger "Jag har ringt polisen". Han förklarar att de säkert kommer finna Waldemar intressant i sina mordutredningar. Det är oklart om det är ett skämt eller inte, för modern bryter in och förklarar att hon har känt en knöl, och vill att Waldemar ska undersöka den. Konversationen glider sedan på något vis över i att Waldemar borde skaffa husdjur. Sedan kommer H-bomben -- det visar sig i konversationen att Fredrik känner Höök. Kompakt tystnad från Waldemar uppstår, och när de kommer hem går han kvickt upp på sitt rum. Det sista vi ser är hans mobildisplay, där han ser ut att vara på väg att ringa Rickard.
Scen 9
Det är julmiddag i Johannas familj. Alla är glada och umgås, till och med senile gamle morfar, men Johanna sitter isolerad och pratar inte med någon. Till sist frågar hennes mamma hur det är på utbildningen, och hon ger ett korthugget "Bra" till svar. Konversationen fortgår. Bilden börjar nu klippa mellan bilder på muntra tomteskulpturer med rosiga kinder, en munter julkrubba med ett rosigt litet Jesusbarn, ja, till och med brysselkålen på Johannas tallrik ser ut att ha utvecklat små leenden. Detta blandas med bilder på Johannas neurotiska, flackande blick och utmärglade kinder. En av de muntra små brysselkålen (kålarna?) harpuneras av Johannas gaffel, och vätska rinner ut. Vi ser Johannas teckningsblock i hennes knä, där en människoformad rot -- en alruna -- är tecknad. Plötsligt släpper Johanna sin gaffel, ursäktar sig, går ut, tar sin väska och tar bussen till stationen. Vi ser henne håglöst se ut genom tågfönstret. Då hennes mobil ringer stänger hon av den och lägger den med displayen nedåt på bordet framför sig.
Scen 10
Rickard har en god jul med familjen, med alla traditionella gemytmarkörer (han är tomte, och så vidare). Till sist går han dock till föräldrarna i familjen och säger att han ska "hem". De undrar om han verkligen vill det, och han säger att ja, han klarar det. Han kramar om dem, tar ett paket och tar spårvagnen ut till någon betongförort. Han ankommer till en lägenhet med namnet "Krieg" på dörren. Där öppnar en äldre kvinna, som verkar glad, men samtidigt orolig då hon ser Rickard. Rickard bjuds in i ett nedgånget alkishem, där en man sitter däckad framför teven. Scenen är helt stum. Vi ser hur Rickard ger kvinnan paketet, som innehåller ett par tofflor. De kramas, och scenen slutar med att de dansar tillsammans i tysthet.
Scen 11
Nu är det julkväll hos fmailjen Billstein. Det börjar med att Gustav -- prästen från kyrkan -- och hans fru kommer in. Gustav har med sig en mistel, som han jagar Sofia med. Julbordet är kosmopolitiskt och inte helt traditionellt, och pappa Billstein har på sin kippa och ska bryta arm med Gustav. Pappa Billstein vinner. Allting är väldigt trevligt, till och med för Waldemar, tills Fredrik ska hålla ett tal. Det är ett mycket fint tal, som handlar om hur trygg han alltid känt sig tack vare sin familj, och hur han hoppas att hans barn ska känna sig lika trygga hos farmor och farfar (föräldrarna fäller några tårar). När han är klar säger han att han ska "ordna en sak" och går iväg från bordet. Alla undrar vad som sker, tills strömmen bryts. De levande ljusen lyser upp väl, och familjen tar det med gott mod. Fadern ber Waldemar att läsa något juligt (inte Evangeliet, då familjen är väldigt sekulär, men något annat), och han sköter sin uppgift med bravur. Men då knackar det på dörren, och in träder... julbocken. Julbocken bär en lång rock, och masken är inte enbart av halm -- den ser mer naturtrogen ut. Är det riktigt skinn? Ingen vet. Julbocken talar inte, utan nickar och kallar till sig de som ska få presenter. Fullkomlig tystnad råder. Till sist blir Waldemar uppkallad. När han blickar mot julbockens mask ser han det -- ögonen ligger inte under masken, utan ser ut att vara en del av den, men är fortfarande rörliga människoögon.
Waldemar blir fruktansvärt upprörd och börjar ropa om att det inte är roligt längre. Han sliter av julbockens mask och uppenbarar Fredrik. Masken ser helt normal ut nu. Waldemar ger sig på Fredrik, och måste dras bort från honom av Gustav och fadern. Waldemar förklarar att Fredrik under hela hans uppväxttid terroriserat honom, skrämt upp honom och sedan förklarat bort det som ett skämt. Han har till och med fått Waldemar att gå med på att bli strypt. När han dessutom ser att Fredriks julklapp till honom var en bok av Höök blir han än mer upprörd, trots att Fredrik hävdar att han inte visste att Waldemar hoppat av. Alla verkar sympatiskt inställda, men manar samtidigt honom att ta det lugnt och inte hålla sådant Fredrik gjorde som barn mot honom. Sofia går ut i köket. Waldemar fortsätter anklaga hela familjen för att behandla honom som ett barn, att inte ta honom på allvar och att alltid ta Fredriks parti. Till sist stormar även han ut i köket.
Där talar han med Sofia, och efter hand blir han lugnare. Han går till sist med på att ge familjen en chans till, och återvänder till julfirandet. Han undviker Fredrik, men verkar ha ganska trevligt, fram tills Gustav och hans fru ska gå hem. När han ska krama om frun för att ta farväl börjar hon skaka och faller ned på marken, till synes död. Waldemar blir skärrad, men det avslöjas kvickt att även detta var ett "skämt". Alla skrattar, och Waldemar stormar ut. Det sista vi ser av honom är där han står och väntar på färjan tillbaka till Göteborg.
Scen 12
Närmast en epilog. Rickard kommer med spårvagnen tillbaka till fosterfamiljens hem, hälsar på alla och går till sist upp på sitt rum och lägger sig. Han verkar tillfreds med allt. I det mörka rummet panorerar kameran, och stannar på metallådan, vilken han tagit med sig. Kameran zoomar in, genom metallen, och vi ser en förvriden alruna, med samma ansiktsuttryck som Johanna i drömmen, och kopplad till olika tuber och mätare. Skärmen blir svart, och efter en viss fördröjning hör vi åter skriket.
Reflektion
Den mest personliga och ångestladdade episoden hittills. Dessutom antagligen den längsta.