Nekromanti [PTA] Trädgården

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Introduktion och Koncept

Detta är alltså tråden om den Prime Time Adventures-serie som Arvidos, Zaphod, Mogge och jag startat upp. Vid våra diskussioner om hur vi skulle skapa vår serie kom vi fram till att vi ville ha en jordnära serie, åtminstone till att börja med. Övernaturliga inslag skulle förekomma, men endast sakta göra sitt intåg. Efter vissa överläggningar kom vi fram till att förlägga serien till Göteborg och låta den handla om universitetsstudenter -- maximal närhet till vår vardag.

Trädgården handlar om tre studenter på den märkliga kursen Experimentell Biosystemanalys på Göteborgs universitet. De huvudsakliga miljöerna är Göteborgs botaniska trädgård, samt det fiktiva, isolerade studentboende där de tre huvudpersonerna av någon anledning är de enda boende. Serien fokuserar på vardagsliv, i vilket mystiken sakta gör sitt intrång. En av de ledstjärnor vi satte upp för gestaltningen var att det mystiska enbart var skrämmande om vi lade fokus på att vardagslivet skulle vara övertygande.

Persongalleri

Waldemar Billstein (Mogges rollperson): Hipster och besserwisser, har tidigare studerat diverse saker i stil med beteendevetenskap. En rätt dryg kille, med en tendens att ställa frågor som egentligen bara tjänar till att framhäva vad han vet. Är DJ på klubben Fat City.

Johanna Björk (Arvidos rollperson): En till synes osäker tjej, direkt kommen från estetiska programmet på gymnasiet och nyinflyttad till Göteborg. Har svårt att ta hand om sig själv.

Rickard Krieg (Zaphods rollperson): En kille från en körig bakgrund, något som kan komma tillbaka och ställa till problem för honom. Läser kursen som en fortsättning på tidigare biologistudier. Atletisk och mån om att ha kontroll över sitt liv.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Pilotavsnitt

Vinjett

Likt alla andra avsnitt inleds detta med seriens vinjett -- en serie stillbilder av huvudpersonerna, Botaniska trädgården, studentboendet och institutionen avlöser varandra, först i maklig takt, sedan allt snabbare, tills det blir nästan olidligt. Korta, nästan subliminala glimtar av outtydbara bilder märks. När bilderna nått ett nästan epileptiskt tempo svartnar bilden, och seriens namn framträder.

Scen 1

Vinjettens svärta övergår i solsken. Vi ser Göteborg från hamninloppet en sommarmorgon. Bilar passerar över Älvsborgsbron, och vi hör ett andfått flåsande. Vi blir snart varse att det kommer från en cyklande man på väg över Älvsborgsbron. Vi följer hans färd genom Sandarna, Slottsskogen och till sist in på Botaniska trädgården, vid Biologiska institutionen, där han ställer cykeln och skyndar in i en föreläsningssal där ett upprop pågår. Vi ser ett flertal studenter svara då deras namn ropas upp, däribland Waldemar Billstein, Johanna Björklund och Rickard Krieg, mannen vi följde på cykeln.

När uppropet är över presenteras den man som ska vara kursansvarig -- professor Magnus Höök (jag minns inte vilka skådespelare som valdes till de andra karaktärerna, men Magnus spelas i vart fall av en svensktalande David Duchovny). Han talar om biologi -- läran om livet -- och vänder sig till studenterna med frågan vad läran om livet är. Givetvis får de tre huvudpersonerna frågan. Waldemar svarar att det handlar om att utforska, Johanna att det handlar om att lära sig och utvecklas, och Rickard att det.. fuck. Rasmus, help me out? Den här biten har jag glömt.

Från detta börjar professor Höök diskutera huruvida livet är skarpt skilt från döden, och tar exemplet att om han skulle skjuta någon av eleverna (Waldemar får ta rollen som exempel) skulle en obducent fortfarande kunna hitta en mängd levande celler. Vad är då liv och död?

Scen 2

Paus, i trädgården. En ekorre syns röra sig i ett träd. Johanna har köpt en mugg kaffe i automaten och slår sig ned på en bänk, där Rickard sitter med en medhavd termos. Samtidigt står Waldemar och talar i mobil vid kaffeautomaten, i väntan på sitt kaffe. Då Johanna försöker dricka märker hon snabbt att kaffet smakar fullkomligt vidrigt, och erbjuds i stället kaffe av Rickard. Vi ser samtidigt hur kaffeautomaten spyr ut något som liknar spillolja med finkorning sand, vilket får Waldemar att bege sig över och fråga ifall han kan få lite kaffe.

De tre börjar samtala, känner igen varandra från boendet (de är alla nyinflyttade där) och diskuterar vad de gjort innan. Här framkommer bland annat att Johanna egentligen inte borde vara behörig -- kursen är en fortsättningskurs. Det framkommer också att deras studentboende är märkligt -- de fick det genom en länk på kursens hemsida som sedermera försvann, och det är uppenbart att det endast är halvfärdigt -- de andra korridorerna är inte färdigbyggda, och ingen bor där. Boendet är också knutet till kursen, så slutar de blir de vräkta.

Diskussionen avbryts av att professor Höök tillkallar uppmärksamhet utanför läsesalen.

Scen 3

Professor Höök leder ut studenterna i trädgråden, upp mot Änggårdsbergens skog, och ger dem ett uppdrag -- de ska ge sig ut i grupper och analysera biologiska system. Våra tre huvudpersoner paras ihop med Mimmi Nordén, en uppenbart punkig och bohemisk tjej. De uppmanas att när de är klara med sin analys söka upp professorn i hans växthus. Där ska de knacka, men under inga omständigheter öppna dörren.

Väl ute i skogen kommer det fram att ingen läst läroboken, i vilken deras uppdrag förklaras. Det enda undantaget är Mimmi, som i en bisarr manöver tänt en joint och slagit sig ner på en sten. Efter att ha fått en halvhjärtad förklaring börjar huvudpersonerna leta efter intressanta system att analysera kring en mosse. Mimmi utropar plötsligt att hon har hittat något. Vi ser henne röra vid något under vattnet, varpå en snabb kameraåkning avslöjar två döda ögon som stirrar mot oss -- ett ruttnande lik i mossen. Mimmi ser detta samtidigt som tittaren, och skriker av fasa. De andra flockas kring det (med undantag för Waldemar, som ovetande om detta letar en bit bort), och Rickard springer för att hämta professorn.

Vid växthuset är Rickard nära att öppna dörren, men kommer ihåg att knacka. Professorn öppnar, och då Rickard anger vad som hänt möts han av ett "Intressant". När de ankommer till fyndplatsen ser vi hur Waldemar betraktar vattnet i den bäck som rinner till mossen, i vilket en mängd små rostbruna korn rör sig. Då professorn introducerats för situationen uppmanar han studenterna att gå hem, och säger att han ska ringa polisen. Här spelade vi ut en konflikt, vilket slutade med att spelarna inte fick någon kunskap om hans motiv. Waldemar uttrycker öppet sin skepsis mot professorn (med grova handgester), men de går utan att ha kontaktat polisen.

Scen 4

Waldemar och Johanna tar spårvagnen hemåt, sittandes tre rader från varandra. Waldemar lyssnar på musik och tycks inte ha märkt Johanna bakom sig. Johanna antastas av ett spårvagnsfyllo (livfullt illustrerat av Rasmus) och flyttar sig därför bredvid Waldemar, som först nu märker henne. När spårvagnsfyllot åter närmar sig avhyser han det, och bjuder med Johanna till klubben samma kväll.

Scen 5

Scenen utspelar sig i korridorens kök samma kväll. Johanna berättar för de andra att hon ringt polisen. Diskussionen glider sedan över på mat, och Johanna förklarar att hon har spaghetti stående på kokning. När hon ska ta av denna från plattan bränner hon sig och välter ut den halvkokta spaghettin, hälften på golvet och hälften i vasken. När hon frenetiskt försöker städa upp kommer polisen på besök. De samtalar i tur och ordning om händelserna, men vi får endast se Johannas förhör. Hon ljuger under detta om vem som hittade kroppen, i ett försök att retuschera bort Mimmi från historien (hon hade tidigare uttryckt misstro mot polisen). När dessa förhör är över kommenterar polisen att de ska återkomma till dem. Därefter är det tid för Johanna och Waldemar att gå ut.

Scen 6

Klubben Fat City är ett persisk-inspirerat ställe, där Waldemar tycks känna alla. Han introducerar Johanna för ett gäng kompisar, och lämnar henne sedan för att gå till DJ-båset. Johanna sitter tyst och ger sig inte in i några samtal, förrän hon upptäcks av Mimmi. Då Mimmi hör att hon ringt polisen beger de sig till toaletterna, där musiken är tystare, för att tala. Det framkommer att Mimmi varken litar på professorn eller polisen (produkten av en konflikt -- alternativet var att hon redan skulle ha blivit imponerad av den karismatiske professorn). Därefter dyker Waldemar och hans polare Jonte upp. Jonte rör sig mot toaletterna samtidigt som Waldemar börjar bete sig kärvänligt mot Mimmi. Samtidigt som de börjar röra sig utåt kommer Jonte tillbaka från toaletterna, uppenbart kokainpåverkad. Johanna, som har problem med att hantera hans upphypade beteende, gör misstaget att försöka prata med honom, vilket får till följd att hon, i avsaknad av förmåga att säga nej, följer honom hem, och först i sista stund ger sig därifrån.

Scen 7

Slutmontage. Vi ser alternerande scener där Johanna, i allt för lite kläder irrar runt i ett nattligt Göteborg, Waldemar hånglar upp Mimmi på Fat Citys dansgolv och Rickard sitter på korridoren, inbegripen i ett telefonsamtal. Bilden klipper till mossen ,vilken nu är omgiven av polisavspärrningar, och till sist till växthuset. Där syns en lampa tändas.

Reflektioner

Detta var första gången jag spelledde PTA utanför ett konvent, och jag var därför lite oförberedd, då jag varit van att spela det mer improvisatoriskt och samberättande. Tills nästa gång får jag bättra på den biten. Fler reflektioner kan komma senare, nu måste jag tvätta.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Pilotavsnitt

Jag spelar då Johanna Björk, vars issue är självförnekelse. Hon tar alltid på sig mer än vad hon klarar, och försöka kämpa på istället för att ta itu med problemen som en vuxen människa.

Jag är lite orolig att jag repriserar min roll i The Return, men det ska nog gå bra. :gremsmile:

Lite kommentarer: På frågan om vad livet är så ger Waldemar sig ut på en tirad utan riktning och Johanna svarar lite osäkert att det är "sådant man lär sig, sådant man kan skildra... och så tarmar och sånt där".

Waldemar uttrycker öppet sin skepsis mot professorn (med grova handgester)
Jag tror det exakta citatet var "Du, den här kan jag lämna in", följt av ett långfinger, då professorn tyckte att vi inte behövde lämna in uppgiften, vilket förärades med fanmail. :gremgrin:

Nu när det var en pilot så funderar jag på om jag inte borde spelat spårvagnsscenen och slutscenen lite annorlunda för att lyfta fram Johannas personlighet och Waldemars svek. Kanske ska jag byta edgen Estet också?

Jag har bra aningar, även om jag bad om lite mer spelledarstyrt (spelledarförberett?) spel i den här kampanjen. Jag tror att det kan bli hur bra som helst.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Efterhandsändringar

Då man kan ändra som man vill i pilotavsnittet efter att man spelade valde vi att lägga till en flashback till då Waldemar först flyttade in i studentboendet -- han går upp för trappan till korridoren där karaktärerna bor (som ligger på första våningen) och hör svag musik från andra våningen. Ändå säger han att ingen annan bor där när han talar med de andra.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Avsnitt 1

Detta avsnitt tar vid där piloten slutar, och det mesta som beskrevs i den står kvar. Screen Presence för detta avsnitt är 2 för Waldemar och Rickard och 1 för Johanna.

Scen 1

Vi befinner oss i ett mörkt, sunkigt studentrum. Här och där sitter olika klistermärken och affischer med vänster- och veganbudskap, böcker ligger i travar här och var, och på golvet tjänar en madrass som säng. Från denna stiger Waldemar. Vi ser Mimmi, till synes fortfarande sovande. Waldemar öppnar ett fönster, där vi ser ett Göteborg där morgonen redan passerat. När han börjar plocka på sig kläderna hittar han en trasig kondom, vilket ger honom en väldig fart. När han stänger dörren bakom sig hörs ett ”Hallå?” från Mimmi.

Från Mimmi rör Waldemar sig tillbaka till sitt boende. När han öppnar dörren kliver han in i en dryg centimeter rostfärgat vatten. Vi ser hur hans nya, vita skor blir blöta och nedsmutsade, och vi hör honom svära. Han rör sig upp för trappan, och ser att vattnet tycks ha runnit ut från dörren mitt emot den dörr som leder till rollpersonernas korridor. Trött och sliten går han in på sitt rum, slänger sig på sängen, meckar en joint och kollar på Family Guy (av någon anledning är vår serie full med drogbruk). Knappt har han fått eld på den innan Johanna kommer in på rummet och (något osäkert) konfronterar honom med hans svek kvällen innan. Mitt i bråket kommer en glad och intet ont anande Rickard in och hälsar, uppenbarligen nyss tillbaka från en löparrunda. Detta ger Waldemar tillfälle att ändra samtalsämne till vattnet i trappan – något Rickard inte säger sig ha sett. Johanna, plötsligt avsevärt mindre brydd efter att ha fått någon form av ursäkt från Waldemar, går ut i köket för att göra popcorn.

Rickard och Waldemar diskuterar vattnet, och Rickard hävdar att Waldemar uppenbarligen måste minnas fel, alternativt att någon torkat upp det. Waldemar uppmanar honom att kolla på hans skor – dessa ser ut som om han vadat i rostigt vatten, men de är torra. De beslutar sig för att gå ut och se efter, vilket gör att de nästan springer in i Johanna, som bär på en skål med halvpoppade popcorn, festligt försedda med ett tomtebloss och ett pappersparaply (vilket fattat eld).

Scen 2

Vi ser hur de tre huvudpersonerna kikar ut ur dörren (bland de borttagna scenerna är detta en sådan där klassisk tripp-trapp-trull-grej, med tre huvuden som sticker ut ovanför och efter varandra, men det klipptes bort). I trappan hittar de avlagringar av rost längs med golvet, men i samma stund kommer Waldemar till sin fasa ihåg jointen han lämnade brinnande på sitt rum. När han sprungit tillbaka har den redan bränt ett hål i underlaget, något som orsakar ytterligare frustration. Snabbt därefter ringer Rickards mobil – Höök vill tala med dem.

Scen 3

Vid Hööks växthus konfronteras de av en upprörd föreläsare, som hävdar att det var fruktansvärt onödigt av dem att ringa polisen. Han påminner huvudpersonerna om att deras bostäder ägs av institutionen, och att de därmed bör passa sig. Han fråga också om märkliga händelser, och Johanna avslöjar Waldemars upplevelse med vatten. Detta får Höök att svänga 180 grader, och helt plötsligt bli mycket mer vänlig och intresserad.

Scen 4

Rickard sitter och läser i köket, och upptäcker att det inte finns någon vettig mat där. Han går därför och handlar. I matvarubutiken möter han Waldemar. Vi ser att Rickard köpt hederlig mat – havregryn, falukorv, potatis och liknande. Waldemar har å sin sida en korg full med färdigpizza och liknande onyttigheter. De diskuterar dagen, framför allt Höök och Johannas oförmåga att hålla tyst. Under hela diskussionen används hyllorna på ett sådant vis att när någon säger något den andre inte håller med dem skils de åt av hyllorna, med flera snygga filmiska grejer. Till sist når de kassan, och när de precis ska betala ser Waldemar Mimmi. Han uppmanar Rickard att ”täcka honom”, döljer sig bakom en mikropizza och smyger på huk ut för att packa ned sina varor.

Även i denna scen finns en del bortklippt material, där Waldemar överraskar Rickard ur bakhåll och slänger en påse med frusna ärtor på honom. Rickard svarar genom att dra upp sin nine och skjuta sönder påsen, vars frusna innehåll virvlar en genom luften. En vild wuxiascen följer. Varför folket bakom serien valde att blåsa hela effektbudgeten på något så fullkomligt irrelevant är fortfarande oklart.

Scen 5

Rickard och Waldemar kommer tillbaka till studentboendet. I dörren möts de av en man i kostym, bärande på vad som ser ut som en lunchlåda i borstat stål. Innan de hinner göra något känner de branddoft från korridoren och rusar upp. I köket står en stekpanna med två odefinierbara kolbitar i och ryker. Rickard tömmer ut dem (vi får se hur de med ett sorgmodigt studsande träffar gräsmattan), och de båda knackar på Johannas dörr. Inget svar, utom ljudet av svagt sjungande. De öppnar försiktigt dörren, och finner där Johanna, som sitter och sjunger med till musiken i hörlurarna och ritar ett gammalt kråkslott. När de stått där i några obekväma sekunder tycks Johanna vakna till liv, rusa ut i köket och sedan skamset återvända. Vi får under tiden se lite av Johannas rum, vilket domineras av en stor art nouveau-affisch föreställande en svart katt på ena väggen. Situationen leder i vart fall till att de tre beslutar sig för att gå ut och äta.

Scen 6

De tre sitter på Lejontrappan och äter. Bakom dem syns då Mimmis välbekanta randiga ben. Waldemar sätter i halsen, Johanna makar på sig för att göra rum, och Rickard reser sig för att gå och drar med sig Johanna. Den obekväma scen som följer slutar med att Waldemar åter visar sina diplomatifärdigheter genom att säga ”Har du mens?”, vilket får honom knuffad i vattnet.

Scen 7

I köket sitter våra tre huvudpersoner och tittar på TV, där nyheterna tar upp den döda kroppen som hittats. Bland annat inkluderar detta inslag en surrealistiskt lång intervju med spårvagnsfyllot från piloten. Därefter beger sig Rickard ut – han ska träffa någon (vem förklaras inte).

Scen 8/

Ett mysigt café någonstans. Rickard träffar en äldre, proper herre, och hälsar hjärtligt på honom. De tycks trivas bra tillsammans, och den äldre mannen frågar om hur det går för Rickard och ifall han tar hand om sig ordentligt. Det framkommer att mannen tycker att det vore bra om Rickard inte umgås så mycket med sina äldre bekanta.

Scen 9

Senare på kvällen ser vi hur alla tre huvudpersoner är ute och dricker öl, och uppenbarligen har det rätt gemytligt. Rickard blir då uppringd av en gammal vän – Krille Berg. Denne dyker snart upp, och ger med sin hoodie, sitt rakade huvud och sina stela jeans och rödsprängda ögon inte något pålitligt intryck. Mycket riktigt verkar han vara en instabil typ, men ändå följer Rickard (”Ricky”, som Krille kallar honom) med honom ut på en svartklubb. De andra två huvudpersonerna ursäktar sig. På spårvagnen börjar Rickard snacka med Krille om hur han borde hålla sig borta från droger nu, men detta slås undan med att de inte ska bråka, utan vara polare nu när de träffas för första gången på så länge.

Scen 10

Åter en scen bestående av korsklipp, mellan en svartklubb (där högljudd musik gör att inga repliker hörs) och Waldemars rum (där allt är tyst). I Waldemars rum ser vi hur han vaknar till ljudet av märkliga gurglanden i väggarna, går ut och åter ser vattnet komma ut under dörren. Han försöker öppna den, men den är låst, och ingen svarar när han bultar på den. Parallellt ser vi Rickard bli allt fullare och odrägligare på festen, och de hela slutar med att han säger något till Krille, vilket urartar i slagsmål, då Rickard blir fullkomligt galen och slår ned Krille, varpå han hålls tillbaka av de andra på festen.

Reflektioner

Det här avsnittet kändes längre, antagligen för att vi hade mer styrsel på det och kunde få in fler grejer i det. Jag har nu dessutom klart för mig hur både Rickards och Johannas spotlight episodes (episod 2 respektive 3) ska arta sig och hänga samman.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Avsnitt 2

Lite sent, men här kommer beskrivningen av avsnitt nummer två – Rickards spotlight episode, medan de båda andra har screen presence 1.

Scen 1

Avsnittet inleds med att en föreläsning precis avslutas, och Johanna och Waldemar beger sig utåt. Rickard finns inte med, och de undrar vart han tagit vägen. I brist på hans medhavda kaffetermos tvingas de söka sig till kaffeautomaten, något som leder till en explosion av kaffe över Waldemars byxor.

Scen 2

Vi ser Rickard, blåslagen och jävlig i vad som uppenbarligen är en fyllecell. Han vaknar, och eskorteras inom kort av vakter till ett förhörsrum, där vi ser de två poliserna från piloten, vilka granskar honom. De förklarar att de vet att någon undanhåller information om Höök, och vill gärna veta mer om honom. De avslöjar också att Krille under slagsmålet i slutet av förra avsnittet ådrog sig en knäckt käke med mera, och mycket väl skulle kunna åtala Rickard för misshandel. De erbjuder Rickard att slippa allt sådant, förutsatt att han agerar som mullvad och bryter sig in i Hööks växthus. Rickard, chockad över denna uppvisning i korruption och utpressning, argumenterar först mot dem, men går till sist med på att göra det.

Scen 3

Vi är åter i korridoren. Johanna knackar på hos Waldemar och öppnar dörren, och Waldemar stänger i all hast av skärm och högtalare på sin dator. De två börjar diskutera Rickard – Waldemar tycker han är arrogant, medan Johanna försvarar honom. Någon gång under diskussionen råkar hon komma åt högtalarknappen, vilket får de omisskännliga ljuden av porrfilm att strömma ut. Under den pinsamma tystnad som följer kommer Rickard hem och går in på sitt rum. Vi ser hur han ligger på sitt rum och ser på ett foto av sin fosterfamilj, samtidigt som Johanna står utanför och försöker prata med honom. Till sist skriver hon en lapp (komplett med ett litet gotiskt självporträtt) där hon i inte allt för hårda ordalag (det är ju Johanna vi talar om) klandrar honom för att han bara gick iväg kvällen innan.

Scen 4

Detta är en montagescen, där vi framför allt ser hur löv gulnar och tiden går. Studenternas entusiasm för Höök växer, med ett fåtal undantag – däribland Rickard och den särskilt dissige Waldemar. Vi ser bland annat en interiör från ett bibliotek, där ett konserverat foster skymtar bakom två studenter.

Scen 5

Scenen inleds med att en föreläsning avbryts för paus. I pausen går Rickard ut i trädgården, i riktning mot växthuset. Detta korsklipps framgent med scener från föreläsningen, där Höök föreläser om olika former av manipulation av biologiska och ekologiska system. När Rickard tar sig in i växthuset börjar han med en mycket liten kamera ta bilder av det som finns där inne. Växthuset upptas till större delen av en central bänk, på vilken en mängd växter står. Den närmast dörren har en stor, olycksbådande svulst på stammen.

Rickard tar foton av växter, dokument och liknande, när han hittar en stålgrå lunchboxliknande låda – samma modell som mannen som kom ut ur studentboendet i förra avsnittet bar på. Han studerar den närmre och ser att den innehåller en mängd hållare för vad som tycks vara provrör. När han har fotograferat klart gör han sig klar för att gå ut, men stannar till när han passerar växten med svulsten. Samtidigt ser vi hur Höök är på väg att avsluta föreläsningen. Som en hypnotiserad sträcker Rickard sin hand mot den osunt mörkgröna tumören, och då han trycker handen mot den spricker den, och sprider en fruktansvärd smörja över hans hand. Vi ser hur klassen reser sig och applåderar vid föreläsningens slut – med ett fåtal undantag, som Rickard och Johanna – och Höök går ut.

Rickard försöker desperat torka av kletet, men det går inte bra. Han rör sig mot dörren, men i samma stund ser vi genom växthusets frostade glas hur en silhuett närmar sig. I samma stund som Rickard öppnar dörren står han öga mot öga med Höök, som greppar tag i hans hand, studerar den och sedan släpper honom utan ett ord. Rickard skyndar därifrån.

Scen 6

Rickard tar sig in på en av toaletterna på institutionen och försöker tvätta bort smörjan. Det märks att det krävs en hel del arbete, och inte ens när han är klar verkar han känna sig riktigt ren.

Scen 7

Två veckor senare befinner sig huvudpersonerna på en fest hos en kursare. I en diskussion kommer det fram att denne köpt alla Hööks böcker – ”man förstår allt så mycket klarare då”. Det visar sig också att Johanna har stora bekymmer med att hålla ordning på allt (kan man tänka – hon är ju absolut inte behörig). Folket på kursen är uppenbarligen helt frälsta på Höök. Samtidigt konverserar Rickard med en tjej, något som inte ser ut att gå helt illa. Waldemar hamnar åter i bråk med Mimmi, som till sist ilsket lämnar honom och drar med sig en förvirrad Johanna in på toaletten.

Scen 8

Johanna och Mimmi pratar… eller rättare sagt, Mimmi talar till Johanna. Varför umgås hon med Waldemar, varför är hon inte mer självständig, och så vidare. Det hela slutar med att Johanna blir övertalad att följa med på en demonstration om några dagar.

Scen 9

Rickard är på väg hemåt tillsammans med tjejen han tidigare talade med, när en bekant röst hörs. Det är Krille, som är hoplappad, påtänd och allmänt jävlig. Han vill uppenbart slåss, och beter sig mycket aggressivt mot Rickard. I detta ögonblick dyker vår gamle vän spårvagnsfyllot upp och ber om pengar. Detta förvirrar Krille, som trots detta försöker få in ett slag mot Rickard. Rickard, som trots sina bekymmer med fester hållit sig ganska nykter, lyckas kliva undan, och Krille faller, förnedrad. Rickard tar hem segern, får flickan och ger spårvagnsfyllot en slant när de väl kommer på vagnen. Då spårvagnsfyllot ska av utropar han glatt att ”Ni är de goaste människor jag någonsin träffat!”. Vi följer honom då han stiger av vagnen, staplar iväg, lutar sig mot ett räcke och vänder sig mot publiken:
” Ja, nu slutade det ju fint för honom. Vore det inte fint om det alltid kunde bli så? Men snart blir det hett om öronen igen – eller ska vi säga blött om fötterna?”

Reflektioner

Ja, här fick Rickard lite att göra. Jag såg till att köra en mer aggressiv stil den här gången, och starta konflikter oftare. Det funkade bra, och jag ska göra samma sak senare. Meta-elementet i slutet uppskattades, och spårvagnsfyllot har nu blivit en återkommande bifigur.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Avsnitt 3

Jag har äntligen hittat en skådespelare till Johanna, lagom till hennes spotlight episode. Hon spelas utav Nathalie Portmans okända lillasyster: http://www.imdb.com/gallery/ss/0149691/Ss/0149691/2?path=gallery&path_key=0149691
Det kommer bli mycket om Johanna i det här avsnittet, eftersom det var hennes Spotlight Episode, och vidare så kommer jag bäst ihåg de saker som jag gestaltade.


Scen 1
Efter vår kusliga vinjett så öppnar kapitlet med en bild av Andra långgatan, Göteborgs antikvariat- och porrbutiksgata i hjärtat av kulturkvarteren. Regnet öser ner, och fyra-fem patetiska figurer sitter ihopkrupna utanför en av porrbutikerna med demonstrationsplakat. Inte en käft syns till förutom dessa. Johanna beklagar sig för Mimmi, som övertalade henne att följa med i förra avsnittet. Mimmi vägrar att höra på, och Johanna säger att de kan väl demonstrera för de som faktiskt kommer ner för gatan nu, och sedan gå hem.
Nedför gatan kommer ett gäng nynassar, och demonstranterna rör sig diskret bort. Detta märker inte Johanna som blir ensam, och får fly den ganska hotfulla situationen. De andra föreslår lite nedlåtande att ja, hon kanske borde gå hem ändå.

Scen 2
I korridorens kök så sitter Waldemar och äter ur en kartong mums-mums. Johanna kommer in i korridoren, hukad och genomblöt, med armarna över magen. Det hela ser riktigt ömkligt ut. Waldemar bjuder henne på en (av hennes!) mums-mums och en cigg. Han hämtar också en filt som visar sig ha en spermafläck. Johanna röker på ett extremt ömkligt och ocoolt sätt. Johanna beklagar sig över Mimmis vänner och den kommande tentan, Waldemar försöker pigga upp henne med lite tafatta klappar på knät. Pinsam tystnad. Waldemar frågar varför hon inte bara ger upp och hoppar av kursen som hon inte ens har förkunskaperna till. Då tar det hus i helsike, Johanna ropar "Fuck you!", "Du förstår inte!" samt "Och du kan få tillbaka din äckelfilt!" när hon ger sig av till institutionen för att intensivplugga.

Scen 3
Kameran sveper sig över bokpärmar med ekivoka biologtitlar, alla författade av Höök. Johanna sitter och läser kapitel två i den första boken. Hon stryker under, bryr sin hjärna, bläddrar tillbaka till början och gör ett nytt försök, men det är tydligt att hon inte kommer någon vart. Hon suckar och lutar sig tillbaka, uppgiven, bara för att sedan luta sig mot boken. Johanna låter inte sig själv ge upp.
"Björk" säger Höök, och Johanna tittar upp. "Hur går det?"
Johanna får erkänna att det går inte alls bra, men här gör Höök något märkligt: Han säger att Johanna är speciell, att hon har potential. Alla andra små människor vill ha små svar på sina små frågor, och tolererar inte när man sticker utanför mallen. Johanna är en konstnär, hon har potentialen att förstå konstverket som biosystemanalys egentligen är.
Johanna är hänförd. Höök förstår hur omöjligt allting omkring henne är, och erbjuder samtidigt en räddning ur misslyckandet. Han tar henne till sitt växthus, eller "det allra heligaste" som han kallar det. (Växthuset tar här en nästan sexuell dimension.) Johanna är ivrig att sätta igång, och stöter ihop med en grammofon. Den börjar spela de skrämmande ljud vi hör i seriens vinjett, innan Höök byter spår till en munter vals, och tillsammans utforskar de växthusets under.

Scen 4
Rickard är på väg hem. Han lyssnar på musik, och vi ser att han är på topphumör efter förra avsnittet. I trapphuset inser han plötsligt något: Dörren mittemot är öppen. Dörren som alltid varit låst, dörren som det rinner ut rostigt vatten från. Rickard går in.
Därinne finns en likadan korridor som den han bor i med Waldemar och Johanna, men allt - väggar, tak, golv - är täckt utav brunröd rost, och golvet är plaskblött.
Rickard stannar. Han går ut. Han går nedför trapphuset och ut i solen. Här ute är allt normalt. Han går in i den rostiga korridoren igen. I köket så sitter nu Waldemar, genomblöt, och äter mums-mums. Waldemar är olustig ("Jag var en kuk mot Johanna!") och frånvarande, och tror att han är i deras vanliga kök. Rickard hjälper honom tillbaka till deras eget kök. Dörren är stängd. Waldemar återhämtar sig. De diskuterar hur skumt allting är, speciellt den där knäppa Höök.
Johanna kommer in bakom dom med likadana latexhandskar som Höök alltid har på sig och mystiska gröna fläckar på byxorna. Hennes ostyriga hårlock som har varit hennes signum under seriens gång sitter nu i en hårknut. "Höök har stora idéer" säger hon lugnt. "Men det är inte alla som förstår dom". Detta följs upp av att hon kommentar hur mycket liv det finns i ett vanligt glas vatten. De chockade grabbarna kan bara pressa fram ett "Öh..." Johanna går in på sitt rum, visslande på valsen från scen 3.

Fanmail utdelad i scen 4:
Rickard: Vad är det som händer egentligen?
Waldemar: Jag äter mums- (avbryts)
-
Johanna drar av sig handskarna och säger att Höök har stora idéer.
-
Johanna, häller upp ett glas vatten: Det finns så mycket liv i ett glas vatten ändå.
Waldemar: (Förstummad) Öh...

Scen 5
Vi ser ett utav seriens karaktäristiska montage. Dag efter dag kryssas för i en almenacka, där den stora tentan är markerad. Waldemar och Rickard går varje dag till institutionen med en stor trave böcker och skruvar upp Rickards typiska termos. Johanna är i växthuset. Vi ser henne själalycklig hålla upp en klump jord i handen med en mysko planta växandes i. Vi ser henne självsäkert röka en cigarett och blåsa rök i Mimmis ansikte samtidigt som hon ger svar på tal. Natten innan tentan ser vi henne förnöjt kura ner sig i sin säng, medans grabbarna våndas.

Kameran sveper längs med bänkrader, och höjer sig över en tentasal Alla elever har bänkat upp med rejält med mellanmål, det verkar vara en riktig mördartenta.

Till slut så stiger Waldemar, Rickard och Johanna in i caféterian. Det är tydligt att Johanna inte är med i "gänget" längre, även om hon verkar vara nöjd med detta.

Spårvagnsfyllot sticker in huvudet och ber om att få låna en telefon, det är nämligen någon jeppe som har dött. Waldemar och Rickard försöker ignorera filuren tills de inser att han verkar vara allvarlig.

Scen 6
En insekt kryper över naken hud, och in i näsborren. Kameran zoomar ut och vi ser en mans lik i en mosse i Botaniska trädgården. En polisavspärrning omger det. Två poliser frågar ut Höök, som är uppenbart besvärad av situationen. Spårvagnsfyllot redogör för media vad som har hänt.

Waldemar och Rickard får plötsligt syn på den kostymklädda mannen från avsnitt 1, med sin lunchlåda. Han går in i caféterian och lämnar lådan obevakad medans han värmer en gorbypirog (för att humanisera antagonisterna). Waldemar smyger sig in, och konfronterar mannen. Mannen försöker hota honom, men han verkar ändå besvärad utav Waldemar. Efter att ha stirrat på varandra så snor Waldemar helt enkelt lådan. Rickard tacklar kostymmannen, och de smiter sin väg med lådan.

Scen 7
Johanna konfronterar Höök vid växthuset. Höök är upprörd och vill att hon kvickt ska göra några ärenden åt honom, men Johanna kräver svar på vad som pågår. Att någon har dött och att Höök inte vill prata med henne om det gör henne väldigt olustig. För Höök är bristningsgränsen nådd. Han får ett utbrott på Johanna och drar med våld in henne i (det sexualiserade!) växthuset och låser in henne där utan uppsåt att öppna förrän imorgon.
Johanna är nedbruten igen. Grammofonen har gått igång med de kusliga ljuden, och hon slänger förtvivlat sin axelväska på den. Ut dröser hennes ritblock. Hon plockar upp det. Första sidan föreställer kråkslottet vi såg i stor skala i avsnitt 1. Hon rynkar pannan när hon bläddrar genom bilderna: Dom föreställer hennes goth-avatar vi först såg i avsnitt 2, och på alla bilderna så är hon vilsen, våpig eller flickaktig. I vrede och avsmak så river hon sönder ritblocket och tänder eld på det. Med sin improviserade fackla i handen så ger hon sig in i växthuset för att avtäcka dess hemligheter. Scenen speglas utav ett blad från blocket som ligger kvar på marken, med en bild på goth-Johanna som går genom kråkslottets hallar med lykta i handen. När hon stöter ihop med en slemmig utväxt liknande den som Rickard hade sönder så mosar hon den med avsmak. Ljuset från facklan ger hennes ansikte en skrämmande ljussättning. Till slut så lyfter hon en blomkruka och slår, med mer kraft än man skulle förväntat sig, sönder glasväggen. Scenen klipps med kraschen.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Avsnitt 3

Uppdatering: Johanna spelas av Lina på Göteborgs studentteater.

Det här avsnittet var verkligen kanon för mig, men ganska... rälsat? Jag hade redan planerat (När vi satte ut Screen Presence i början av serien) att i detta avsnittet så skulle något hända med Johanna som gjorde att hon fick en mycket starkare roll i resten utav säsongen. Vad som skulle avgöras i detta avsnitt var om hon växte till en "villain" i sin egen rätt, eller en nedbruten "minion" åt Höök, men det var tydligt att jag bara accepterade det första valet.

Så mycket var bestämt redan innnan, och det var väldigt mycket metadiskussion för att få det rätt, men jävlar! Vad gött det kändes! Nu är jag fett taggad inför resten utav säsongen. Från början hade jag tänkt lägga upp det så här inför Waldemars spotlight episode nästa möte: Hans issue är Messiaskomplex, och han skulle få en chans att rädda Johanna. Vi bestämde dock att vi skulle spela en säsong till under mötet, så fallet till mörkret fick bli en långsammare process.

Förutom att vi skildrar ett fall utav Anakinproportioner så fick vi för första gången se vad som fanns bakom granndörren, så det här avsnittet eskalerade verkligen serien. Om det var lagom eller för mycket var något vi diskuterade.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Avsnitt 4: A Very Special Christmas Episode

...eller kanske inte. Men jul är det, i vart fall.

Scen 1

Vi ser en färja röra sig över vattnet i skärgården utanför Göteborg. Det regnar, och vid relingen står Waldemar. Hans telefon ringer (signal: Ring of Fire med Johnny Cash), och han hälsar "god jul" till den han talar med.

Scen 2

Waldemar stiger av båten, och rör sig genom genom det ruggiga vädret mot en rustik, smakfull villa. Han går in genom dörren och ropar ett "Hallå!". Snart kommer personer vi förstår är hans familj -- mamma, pappa, syster och hund (golden retriever). De hälsar hjärtligt på honom. Han får veta att Fredrik -- vem detta är vet inte tittarna än -- inte har kommit än. Vid nämnandet av Fredrik blir Waldemar märkbart obekväm.

Waldemars far ger honom något att dricka -- ett glas julmust. Själv dricker han whiskey. Waldemar ses uppenbarligen inte som helt vuxen än. De slår sig ned i det smakfullt dekorerade vardagsrummet, där Waldemar erbjuds hemmagjord julkonfekt då han slår sig ned med familjen. Tavlor behänger rummet, och man får ett definitivt intryck av välutbildad övre medelklass. Jag tror även att vi senare i avsnittet etablerade att Waldemars far, men inte hans mor, är av judisk härkomst, så en menorah står nog någonstans också. Fadern (föräldrarna fick aldrig namn) frågar Waldemar hur det går på utbildningen. Waldemar svarar att han hoppat av, vilket får en obekväm tystnad att lägga sig. Fadern tittar på sin whiskey, modern på sin konfekt, Waldemar på tavlorna och systern på Waldemar.

Denna obekväma situation bryts av att någon hörs från hallen. Ett glatt "God jul!" hörs, och hela familjen -- utom Waldemar -- går glatt ut i hallen, under det att vigoröst utropar julhälsningar. Systern (Sofia) ger Waldemar en medlidsam blick.

Inom kort kommer Waldemars bror -- Fredrik -- in i rummet. Waldemar hälsar kyligt på honom, medan Fredrik verkar mer vänligt inställd. De talar om Fredriks jobb (barnläkare), hans förhållande (gifter sig till sommaren) och vi får ett tydligt intryck av att Fredrik har det genuint bra. Waldemar försöker antyda att Fredrik blev läkare för lönen, och pressar honom på vad han tjänar (56000 i månaden). Waldemar nämner inte att han hoppat av utbildningen.

Scen 3

Vi befinner oss åter på korridoren. Johanna lassar upp två lådor hämtsushi på en bricka, och går in på Rickards rum med dem. En förvånad Rickard undrar vad det handlar om, och Johanna säger att det bara är en lunch tillsammans, innan hon åker hem över julen. Dessutom, tillägger hon, betalar Höök. Som bevis producerar hon hans kreditkort, vilket väcker förvåning hos Rickard. Ganska snart når vi också pudelns kärna -- Johanna vill ha lådan Rickard och Waldemar fick tag på i förra avsnittet. Rickard motsätter sig naturligtvis detta, varpå Johanna förklarar att han inte vet vad han håller på med, och att bara hon kan förstå lådan. Scenen slutar ändå med att hon tvingas ge sig ut med oförättat ärende.

Scen 4

Waldemar är åter ensam i vardagsrummet, och står vid spritskåpet och häller upp en whiskey. Just då börjar hans mobil ringa, ackompanjerad av hundskall. Det är Rickard, som är oroad över lådan, och säger att "den börjat se plågad ut". Waldemar vill inte ha med Hööks business att göra, och tillägger att "Johanna knullar med Höök eller något". Waldemar går sedan upp på sitt gamla rum (fortfarande med hans saker i) och sitter och läser gamla texter han skrivit i profil mot fönstret. Han kopplat sedan hunden och går ned mot stranden (vädret har bättrat sig).

På stranden lägger han sig i sanden och börjar lyfta nävar med sand och hälla ned på sitt bröst, som ville han begrava sig. Vinden blåser till sanden och den flyger in i hans ansikte, så han börjar hosta. När han öppnar ögonen igen står Sofia över honom. De börjar prata om Fredrik, och Sofia säger åt Waldemar att inte "låta honom komma åt dig". Waldemar förklarar att han inte kommer göra det, och att han ser fram emot julen. Sofia går mot huset, och Waldemar säger att han kommer efter.

Scen 5

Till tonerna av den vals som spelades i växthuset ser vi en väskförsedd Johanna vandra över Drottningtorget mot stationen. Där passerar hon spårvagnsfyllot, som står och säljer Faktum (motsvarande Aluma eller Situation Stockholm, för icke-göteborgare). Hon passerar honom utna att köpa vilket får honom att titta mot kameran, rynka på näsan och skaka på huvudet. Klipp till tåget, där Johanna sitter och röker (!) och blåser rök på medpassagerare (!!). Till slut är hon hemma i Kalmar, där hon träffar sin vänliga, icke-lyssnande mamma (som skulle ha hämtat henne vid stationen, men Johanna ringde inte när hon kom fram) och resten av sin vänliga, icke-lyssnande familj i ett vänligt, icke-lyssnande, överpyntat hus. Hos familjen tappar hon den aggression hon tidigare haft, och blir introvert och passiv.

Scen 6

Vi ser Waldemar i trädgården. Det är natt. Han är märkbart vilse, och när han vänder sig ditåt insitutionen borde vara ser han bara fler träd. Han irrar runt, och märkliga ljud hörs i skogen. Till sist står han framför växthuset. En röst säger "Om du vill att det ska sluta, så måste du låta mig göra en grej". Waldemar vänder sig om, och ser Fredrik i Hööks kläder. Han vaknar med ett ryck i sitt mörka rum. I rummet ser vi en mörklagd sillhuett, som vi ändå känner igen som Johanna på kläder, kroppsbyggnad och frisyr. Johanna kryper ned i sängen, och hennes händer glider runt Waldemars hals och börjar strypa honom. Samtidigt finns en tydlig erotisk spänning. Johanna säger att "mamma och pappa får inte veta". Hennes ansikte är dolt, tills Waldemar vänder sig mot det, och vi ser att det är en förvriden, plågad massa av barkliknande rynkor. Samma skrik som hördes när liket hittades i avsnitt 1 hörs.

Waldemar vaknar nu på riktigt, liggande på stranden. Han går upp, borstar av sig och går hemåt.

Scen 7

Rickard sitter på en spårvagn. Går av, i någon av de trevligare östra delarna av staden, typ Örgryte. Där möter han den äldre herre han fikade med i avsnitt 1, tillsammans med hans fru och deras barn. Rickard beter sig mycket familjärt, men utseendemässigt syns det att han inte är biologiskt släkt med dem. Huset är trevligt och smakfullt.

Scen 8

Det är morgon, och vi börjar med lite klipp mellan våra tre huvudpersoner. Johanna väcks av sin mamma och får en bricka med mannagrynsgröt med lingonsylt och ett pepparkakshjärta med "J.B." skrivet i ljusröd och ljusgrön glasyr. Hon muttrar tyst "jag gillar ju inte mannagrynsgröt", men detta hör inte hennes mor. Rickard vaknar för sig själv och går upp och äter frukost med familjen. Waldemar väcks av Sofia, men väntar i sängen tills hon gått ut. När han stiger upp greppar en hand honom om benet, och han fryser till. En skrattande Fredrik klättrar ut från under sängen, och förklarar att det "bara var ett skämt". Waldemar ber honom går ut och byter sedan kläder.

Här får vi se en bra bild av Waldemars röv. Den är hyfsat het.

Waldemar går sedan ned och äter frukost. Det kommer fram att han inte har köpt några julklappar. Hans familj blir märkbart störda av detta faktum, trots att de säger att det inte är det viktiga. Fredrik, som kontrast, har köpt julklappar till alla, och säger också att han har en "överraskning". Därefter ska familjen Billstein lyssna på kyrkokören i byn. Vi ser hur Waldemar sitter i kyrkbänken, bakom en gammal tant. Långsamt vrider sig tantens huvud 180 grader på Exorcistenvis, och henne äckliga anlete stirrar honom rätt i ögonen. Waldemar fryser till och vet inte vad han ska göra, när Fredrik sticker fram ur bänken framför honom, med tantens huvud på en pinne. Han börjar skratta, och snart gör hela kyrkan det. Ja, till och med prästen och kören står och pekar finger och skrattar.

Vi klipper sedan tillbaka till verkligheten. Waldemar sitter fortfarande och stirrar på tanten framför sig, som verkar onaturligt stel. Vad som kan tyckas som en evighet förflyter, innan hon rör lite på sig och Waldemar slappnar av. I bilen på vägen hem kör Fredrik, och Waldemar sitter bredvid honom i framsätet. Plötsligt vänder sig Fredrik mot Waldemar och säger "Jag har ringt polisen". Han förklarar att de säkert kommer finna Waldemar intressant i sina mordutredningar. Det är oklart om det är ett skämt eller inte, för modern bryter in och förklarar att hon har känt en knöl, och vill att Waldemar ska undersöka den. Konversationen glider sedan på något vis över i att Waldemar borde skaffa husdjur. Sedan kommer H-bomben -- det visar sig i konversationen att Fredrik känner Höök. Kompakt tystnad från Waldemar uppstår, och när de kommer hem går han kvickt upp på sitt rum. Det sista vi ser är hans mobildisplay, där han ser ut att vara på väg att ringa Rickard.

Scen 9

Det är julmiddag i Johannas familj. Alla är glada och umgås, till och med senile gamle morfar, men Johanna sitter isolerad och pratar inte med någon. Till sist frågar hennes mamma hur det är på utbildningen, och hon ger ett korthugget "Bra" till svar. Konversationen fortgår. Bilden börjar nu klippa mellan bilder på muntra tomteskulpturer med rosiga kinder, en munter julkrubba med ett rosigt litet Jesusbarn, ja, till och med brysselkålen på Johannas tallrik ser ut att ha utvecklat små leenden. Detta blandas med bilder på Johannas neurotiska, flackande blick och utmärglade kinder. En av de muntra små brysselkålen (kålarna?) harpuneras av Johannas gaffel, och vätska rinner ut. Vi ser Johannas teckningsblock i hennes knä, där en människoformad rot -- en alruna -- är tecknad. Plötsligt släpper Johanna sin gaffel, ursäktar sig, går ut, tar sin väska och tar bussen till stationen. Vi ser henne håglöst se ut genom tågfönstret. Då hennes mobil ringer stänger hon av den och lägger den med displayen nedåt på bordet framför sig.

Scen 10

Rickard har en god jul med familjen, med alla traditionella gemytmarkörer (han är tomte, och så vidare). Till sist går han dock till föräldrarna i familjen och säger att han ska "hem". De undrar om han verkligen vill det, och han säger att ja, han klarar det. Han kramar om dem, tar ett paket och tar spårvagnen ut till någon betongförort. Han ankommer till en lägenhet med namnet "Krieg" på dörren. Där öppnar en äldre kvinna, som verkar glad, men samtidigt orolig då hon ser Rickard. Rickard bjuds in i ett nedgånget alkishem, där en man sitter däckad framför teven. Scenen är helt stum. Vi ser hur Rickard ger kvinnan paketet, som innehåller ett par tofflor. De kramas, och scenen slutar med att de dansar tillsammans i tysthet.

Scen 11

Nu är det julkväll hos fmailjen Billstein. Det börjar med att Gustav -- prästen från kyrkan -- och hans fru kommer in. Gustav har med sig en mistel, som han jagar Sofia med. Julbordet är kosmopolitiskt och inte helt traditionellt, och pappa Billstein har på sin kippa och ska bryta arm med Gustav. Pappa Billstein vinner. Allting är väldigt trevligt, till och med för Waldemar, tills Fredrik ska hålla ett tal. Det är ett mycket fint tal, som handlar om hur trygg han alltid känt sig tack vare sin familj, och hur han hoppas att hans barn ska känna sig lika trygga hos farmor och farfar (föräldrarna fäller några tårar). När han är klar säger han att han ska "ordna en sak" och går iväg från bordet. Alla undrar vad som sker, tills strömmen bryts. De levande ljusen lyser upp väl, och familjen tar det med gott mod. Fadern ber Waldemar att läsa något juligt (inte Evangeliet, då familjen är väldigt sekulär, men något annat), och han sköter sin uppgift med bravur. Men då knackar det på dörren, och in träder... julbocken. Julbocken bär en lång rock, och masken är inte enbart av halm -- den ser mer naturtrogen ut. Är det riktigt skinn? Ingen vet. Julbocken talar inte, utan nickar och kallar till sig de som ska få presenter. Fullkomlig tystnad råder. Till sist blir Waldemar uppkallad. När han blickar mot julbockens mask ser han det -- ögonen ligger inte under masken, utan ser ut att vara en del av den, men är fortfarande rörliga människoögon.

Waldemar blir fruktansvärt upprörd och börjar ropa om att det inte är roligt längre. Han sliter av julbockens mask och uppenbarar Fredrik. Masken ser helt normal ut nu. Waldemar ger sig på Fredrik, och måste dras bort från honom av Gustav och fadern. Waldemar förklarar att Fredrik under hela hans uppväxttid terroriserat honom, skrämt upp honom och sedan förklarat bort det som ett skämt. Han har till och med fått Waldemar att gå med på att bli strypt. När han dessutom ser att Fredriks julklapp till honom var en bok av Höök blir han än mer upprörd, trots att Fredrik hävdar att han inte visste att Waldemar hoppat av. Alla verkar sympatiskt inställda, men manar samtidigt honom att ta det lugnt och inte hålla sådant Fredrik gjorde som barn mot honom. Sofia går ut i köket. Waldemar fortsätter anklaga hela familjen för att behandla honom som ett barn, att inte ta honom på allvar och att alltid ta Fredriks parti. Till sist stormar även han ut i köket.

Där talar han med Sofia, och efter hand blir han lugnare. Han går till sist med på att ge familjen en chans till, och återvänder till julfirandet. Han undviker Fredrik, men verkar ha ganska trevligt, fram tills Gustav och hans fru ska gå hem. När han ska krama om frun för att ta farväl börjar hon skaka och faller ned på marken, till synes död. Waldemar blir skärrad, men det avslöjas kvickt att även detta var ett "skämt". Alla skrattar, och Waldemar stormar ut. Det sista vi ser av honom är där han står och väntar på färjan tillbaka till Göteborg.

Scen 12

Närmast en epilog. Rickard kommer med spårvagnen tillbaka till fosterfamiljens hem, hälsar på alla och går till sist upp på sitt rum och lägger sig. Han verkar tillfreds med allt. I det mörka rummet panorerar kameran, och stannar på metallådan, vilken han tagit med sig. Kameran zoomar in, genom metallen, och vi ser en förvriden alruna, med samma ansiktsuttryck som Johanna i drömmen, och kopplad till olika tuber och mätare. Skärmen blir svart, och efter en viss fördröjning hör vi åter skriket.

Reflektion

Den mest personliga och ångestladdade episoden hittills. Dessutom antagligen den längsta.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Samt Waldemars spotlight episode!

Några kommentarer på scenerna:

Scen 3: Jag tycker att det är viktigt att poängtera att här beter sig Johanna verkligen som en manipulativ onding. Inte virrigt, men väl övermodigt.

Scen 4: Waldemar vill egentligen inte ha något med kursen eller någonting att göra, han vill verkligen inte veta något mer om vad som händer nu, och det antyds väl till och med att lådan är orsaken.

Scen 5: Man ser verkligen hur Johannas sturskhet går ur henne så fort mamma kommer.

Scen 8: Inte nog med att Johanna inte gillar mannagrynsgröt, hennes mamma är helt förtjuuust över att servera henne mannagrynsgröt "som du brukar vilja ha" :gremsmile:

Efter att Fredrik säger att han ringt polisen blir det dödstyst och sedan börjar Waldemar skratta överdrivet, och vi förstår att det är ett skämt (Eller är det?) Waldemar försöker ta kontroll över samtalet genom att skämta om Fredriks förlovade, och då kontrar Fredrik med att säga att han känner Höök. Mycket subtilt och snyggt.

Scen 9: Först närbild på smöret och saften som sipprar ut ur brysselkålen, sedan Johannas flackande blick. Uppenbarligen är det här vegetabiliska djupt ekivokt och störande. När man gått in i växthuset kan man inte komma tillbaka som den samme.

Scen 11: Efter talet så försvinner Fredrik sedan blir det strömavbrott och läser Waldemar av Lagerlöf, och sen... så tittar han upp och ser julbocken ståendes framför honom i mörkret.

---

Jävligt bra kapitel. Det verkar som att vi lärt känna våra roller nu, och verkligen kan ta ut svängarna med dom, och samtidigt spela på deras subtila drag. Allteftersom så har vi också lämnat regelsystemet bakom oss... Det är som vi internaliserat det, och nu bara kör på känsla och förståelse för varandras koncept. Det är häftigt.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Att veta sånt man inte vet...

En sak som är riktigt intressant, som jag glömde skriva om i mitt första inlägg, är att i den här kampanjen så förekommer det att rollpersonerna vet mer om vad som pågår än vad spelarna gör. Det brukar ju snarare vara tvärtom, att man som spelare förväntas bortse från sådan kunskap som rollpersonen inte vet i sin rollgestaltning.

Våra rollpersonerna visste alla vad som fanns i metalllådan, men vi fyra spelare (spelledare) hade inte bestämt något förrän i telefonsamtalet mellan Waldemar och Rickard. Johanna har varit inne i växthuset och fått någon skruvad uppfattning om vad som pågår, men själv har jag inte en aning.

Men man spelar ju för en imaginär publik, så det är okej att diskutera en scen man just spelat ut och ändra i den för att få till det bästa resultatet "för publiken". Jag tror att på samma sätt så är det okej att antyda istället för berätta "för publiken", och även sig själv, när man rollgestaltar. Man vet hur en person på TV som har en hemlighet borde bete sig för att det ska vara spännande för publiken, och det går att falla tillbaka på det i sin gestaltning istället för att använda den faktiska kunskapen.
Det är spännande, och kanske det mest intressanta med Primetime Adventures.

Och för att vända på steken publik-spelare:
Efter att vi hade bestämt vad som fanns i lådan, och när Lukas sa att Johannas ansikte var alrunan i drömsekvensen, då tjöt vi tre spelare förtjust i unison. Det var häftigt. :gremsmile: Vad publiken, och ni som läser spelrapporten däremot får se är först Johanna som alruna, sedan skissen på alrunan i Johannas knä, och sist själva alrunan. Det antyder ju verkligen att det är den som driver Johanna till knäppigheter, även om det inte alls var så det framgick för oss spelare, under spel.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,697
Location
Värnhem, Malmö
Avsnitt 5: Säsongsfinal!

Så, sent omsider fick vi en säsongsfinal. Detta firades med rejäl mat -- steak & kidney pie (konstfärdigt lagad av Arvid) till huvudrätt, och, efter att vi återhämtat oss, en tiramisu (mitt verk) till efterrätt. Dessvärre innebar denna kosthållning att vi fick lite mindre tid att faktiskt spela, vilket gjorde avslutningen rätt kort. jag fick ändå in allt jag ville ha.

Scen 1

Waldemar sitter i köket, fortfarande iförd sina festkläder från julafton. Han dricker sprit och tittar på juldags-TV (Kan du vissla Johanna?). Johanna dyker upp bakifrån och överraskar honom. När de börjar prata är Waldemar konstant negativ till Johanna, och tilltalar henne med epitet (bady, darling, gumman) snarare än namn. Efter ett tag börjar TVn krångla, och detta leder in Johanna på vad hon egentligen ville få fram -- de måste ta reda på vad som händer i huset. Hon vill få med Waldemar upp på övervåningen och drar med honom när han försöker gå till sitt rum. Halvvägs upp för trappan hör vi ljudet av en skivspelare som står och snurrar, och Waldemar säger "Jag klarar det inte", och går ned igen. Johanna vänder tillbaka med honom.

Scen 2

Duggregn vid Brunnsparken. Rickard står och väntar på bussen med en väska i handen när han plötsligt ser Höök stå och kolla busstider samtidigt som han talar i mobiltelefon. Höök ser orakad och sliten ut, med en slabbig McDonalds-frukost han försöker äta medan han pratar i telefonen. Han avslutar plötsligt samtalet och vänder sig från busstiderna. När han gör detta ser han Rickard, vilket får honom att vända ryggen till och skynda därifrån. Rickard följer efter och hinner ikapp honom när han söker skydd från regnet uppemot Operahuset. De börjar tala, och följande kommer fram:
* Höök har varken jobb eller bostad, och beskyller Rickard och Johanna för åtminstone det första.
* Studentboendet är konstigt (no shit!), och "de" kommer börja med sina planer för det snart.
* När Johanna krossade växthusets glas dödade kölden hans växter.
Man grips av en viss sympati för Höök, som uppenbarligen är på dekis. Rickard ger honom sitt nummer, och Höök rör sig in mot staden. Rickard sitter kvar.

Scen 3

Waldemar sover och drömmer. Han befinner sig på en cykeltur på en solbelyst landsväg mellan två fält. Han cyklar in i en allé, och ljus och skugga alternerar över hans ansikte. Dessa övergår till att vara ljusväxlingar från hans persienner, som Johanna står och öppnar och stänger. När han vaknar kryper Johanna ned i sängen med honom, och börjar övertala honom att gå upp till övervåningen. Hon använder samma termer som Waldemar i scen 1 -- baby, darling, gubben, etc. Till sist kysser hon honom, och vi klipper kvickt mellan bilder som leder upp till Waldemars svettiga, flåsande anlete som rytmiskt rör sig fram och tillbaka mot kameran.

Scen 4

Johanna sitter i underkläder med ansiktet mot kameran och röker en cigarett. Waldemar, naken, ligger i sängen bakom (kuken strategiskt dold bakom Johanna). Johanna ställer tre frågor:
J: Vad är det du är rädd för?
W: Fråga något annat.
J: Vad fick du i julklapp?
W: Eh... fråga något annat.
J: Var jag bättre än Mimmi?
Här börjar Waldemar prata om hur det där med Mimmi inte var någonting, men svarar inte ordentligt på frågan. Snart svänger konversationen in på övervåningen i vart fall, och Johanna försöker få med Waldemar. Slutligen förklarar hon att hon vill bli normal igen -- hon kan inte sova längre, hon är hemsökt av mysterierna. Detta får slutligen Waldemar att vekna och omfamna henne.

Scen 5

Kamera uppifrån trappan. Waldemar och Johanna (påklädda!) går upp för trappan. Halvägs stannar Waldemar, men Johanna tar tag i honom och får honom att gå vidare. Valsen hörs svagt. Övervåningen visar sig bestå av en korridor där alla dörrar saknas, utom den stängda köksdörren, från vilken valsen kommer. I rummen utan dörrar syns dammiga, trasiga möbler. Waldemar och Johanna rör sig långsamt fram mot köksdörren, som Waldemar öppnar.

Vid köksbordet sitter det en fet gubbe och äter kokt fisk och potatis. En skivspelare står på diskbänken och spelar valsen. Mannen ser upp på de två inkräktarna, vaksamt men inte förvånat. När de frågar vem han är hävdar ha natt han är "vaktmästare", och uppmanar dem att slå sig ned. Han bjuder på vodka, och Johanna och (framför allt) Waldemar börjar fråga ut honom. Han förklarar mycket -- "de" tycker att huset är viktigt, av någon anledning. "De där små jävlarna i lådorna" behöver "vatten och folk" för att växa -- vattnet får de från huset, och folket... på andra vägar. När Johanna och Waldemar frågar varför de aldrig sett mannen pekar han på sitt ben -- invirat i blod- och varfläckade bandage. "De" kommer med mat och sprit till honom, i utbyte mot att han inte rör sig från huset -- varför är oklart. "Någon måste finnas i huset", säger han. Han förklarar sedan att "de" såg till att han inte kan röra sig därifrån, och drar undan bandagen för att blotta ett flått ben. Johanna och Waldemar ryggar tillbaka, och Waldemar blir aggressiv. Han slänger glaset i väggen och lutar sig över gubben.

Därefter går saker och ting kvickt. Gubbens gaffel, fortfarande med en bit fisk på, huggs in i Waldemars hand. Johanna reser sig upp, gubben riktar sin kniv mot henne, men hon slår undan den och störtar över honom. De faller ned under köksbordet, och för ett ögonblick blir allt tyst, förutom Waldemars stönande. Sedan hörs ett fruktansvärt skrik, och Johanna kommer upp med en kniv i ögat. Gore! Gubben kommer upp efter henne, men Johanna störtar in i honom. Han faller och slår i bakhuvudet, först i skivspelaren (som hoppar till och slutar spela), sedan i bänken. Han rör sig inte mer. Johanna staplar över till diskhon (vi hör *slask, klafs, klink*) och kommer tillbaka mot Waldemar (som fått loss gaffeln ur handen) med blodigt hushållspapper över ögat. De staplar tillsammans ned för trappan och ut ur huset.

Scen 6

Rickard kommer hem till korridoren, omedveten om vad som skett tidigare (så vitt han vet är Johanna och Waldemar fortfarande hemma hos sina familjer). Han går in sitt rum och börjar packa upp väskan när hans mobiltelefon ringer. "Titta ut genom fönstret" -- när Rickard gör så ser han Höök luta sig ut ur en bil och vinka otåligt åt honom. Rickard slänger in kläder i väskan och beger sig ner mot bilen, ut ur studenthemmet, som lämnas utan en levande själ i sig.

Slutligen ser vi hur kameran löper längs med marken, över asfalt, betong och gräs, tills den når trädgården. Där ligger ytterligare ett lik. Vi ser inte ansiktet.

Och där var säsong 1 slut.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Avsnitt 5: Säsongsfinal!

Vad jag gillade var kniven i ögat. Det var mer skrik än gore tycker jag, och famlande och utdragenhet. Som ögonhuggarscenen i May. En riktigt plågsam scen för tittarsverige. :gremlaugh:
 
Top