Så känner jag lite, i alla fall. Magin tar bort en del av människan, tror jag det var Poseur som sade. Kanske att jag har fel och bara underskattar hur starkt man kan porträttera magi.
Jag kan inte se något rätt och fel. Det handlar ju om känsla och uppfattning. Dock tror jag nog du underskattar hur man kan använda magi. Som sagt, jag håller inte heller med om att magi tar bort människan. Allt blir vad man gör det till. Mer om min magisyn mot slutet.
PROBLEMET med att förstärka hans psykiska skada genom nekromanti är för att... Magi tas inte seriöst nog. Tror jag. Om jag har en psykopat som mördar människor "bara för att" (även om han har en "anledning", egentligen), så tas det bort lite av det om det kan förklaras med "Ohlol han är nekromantiker". Det blir liksom lite larvigt, hur seriöst och mörkt det än är.
Vem tar inte magi seriöst nog? Du och din grupp, invånarna i mundana eller båda? Eller hur menar du?
Men angående "Ohlol"-ursäkten håller jag inte riktigt med, även om jag förstår den för jag har precis samma problem med alver. Men angående nekromanti, man är inte rubbad bara för man är nekromantiker. En nekromantiker kan vara hur sympatisk och mentalt frisk som helst. För mig handlar uppfattningen om nekromanti är rubbat eller ej, gott eller ont osv mer om kultur.
I en kultur där döda kroppar och det som är relaterat till dem såsom bårhus, begravningsplatser osv uppfattas som obehagliga (vår egen tex) är det ju oerhört märkligt att aktivt söka sig till sådana platser. Mina vänner blev stoppade av civilpoliser efter att ha gått på en kyrkogård när det var mörkt ute. Att jobba inom ett yrke som har med döda kroppar anses ju lite konstigt och jag tror rätt många tvivlar på obducenters mentala hälsa osv.
I gammaldags svensk folktro är döda som går igen (gengångare, gastar, mylingar etc) i regel något otrevligt och farligt. Det finns gott om historier om hur spökväsen sprider sjukdomar, olycka och död omkring sig. Av vad jag läst är det inte heller ovanligt att de som går igen påstås ha varit i förbund med någon ond makt (djävulen tex), varit elaka eller syndfulla i livet osv. Platser som var scen för spökerier ville ju hederligt folk hålla sig ifrån.
I kulturer med sådana synsätt så spelar det ju ingen roll hur man är som person, söker man sig till de döda och deras sfär är ju något fel med ens mentala hälsa. Där kan "ohlol-nekromantiker"-ursäkten uppstå eftersom en nekromantiker automatiskt är mentalt rubbad men jag tror nog att om man vill kan man använda nekromantiaspekten som förstärkare av mentalrubbning. Jag har tyvärr ingen direkt svar på hur men en idé är att omgivningen tänker lite såhär: "Inte någon med att någon Ed Gein:ar, personen i fråga pysslar med farlig dödsmagi! En sådan person är ju sinnessjuk även bland sinnessjuka!" med påföljande reaktioner som involverar skräck, panik, äckel osv.
Sedan kan man vända på steken massor. I någon kultur de döda är myspysiga och man är konstig om man är rädd för dem. Nekromantiker är dock värda förakt för de skändar de döda. I en annan är det inget konstigt att ha kläder och prydnader av människodelar utan tvärtom. I en tredje är Ed Gein idealet. Etc, etc. I min kampanjvärld skulle nog nekromanti kunna förstärka rubbningen beroende på vad omgivningen tycker och tänker.
Så var det det här med synen på magi, (som är ganska ot).
Magi är både ovanlig och vanligt i min kampanjvärld. Under 8-9 års spelande har endast tre rollpersoner varit magiker vad jag kan minnas. Lättsam, slentrianmässig magi förekommer typ inte utan magi är nästan uteslutande episk, uråldrig och storslagen. Jag använder oftast magi för att förstärka en varelses eller ett föremåls makt och styrka. Magi har hittills mesta dels används av gudar, demoner, skuggfolk och andra mäktiga väsen. Kan endast komma på en vanlig dödlig slp som använt magi så rollpersonerna kunnat se det och det var inte ens i ordinarie kampanjvärld. Magi är något skrämmande och sinistert, speciellt i gemene mans ögon Dock spelar vi en episk kampanj så därför är magi ändå ganska vanlig. Jag har inte läst eons magiregler speciellt noga och kan dem bara hjälpligt. Samma sak med magiteori osv. Jag vet inte ens om den magi som förekommer går ihop med reglerna. Därtill innehåller den motsägelser och jag kan faktiskt inte redogöra exakt hur den funkar. Magi funkar för jag vill och för den fyller ett syfte, en ganska torftig magisyn ärligt talat.
Så var det den mer vanliga magin. Jag behandlar samspelet mellan gudar och medlemmar i deras kultur som någon slags magi. När någon ber, offrar, har cermonier till sin guds ära eller liknande skickas magisk kraft av något slag till guden. Guden kan sedan ge tillbaka kraft till sina troende genom att besvara deras böner. Exakt hur det funkar osv vet jag inte även om jag ibland försöker tänka fram någon förklaring. Jag nämligen inte gillar min brist på förklaring eftersom den påminner om "det är magi så det funkar"-förklaringen som jag i regel uppfattar som en dålig efterhandskonstruktion på något dåligt eller ologiskt. Ett exempel är hur ödlemännen lever på de breddgrader de gör, jag har för mig att de använder magi för att skapa tropik där det borde vara betydligt kallare istället för att bosätta sig i ett mer lämpligt klimat
.
Summan av det ovan: magi i mitt Mundana är läskigt. Alltså är en psykopatisk seriemördare med magi potentiellt läskigare än en psykopatisk seriemördare som inte behärskar magi.
Jag hoppas jag lyckades framföra någon poäng eller väcka någon tanke. Jag råkade snöa in på lite annat och har snickrat inlägg sedan klockan 19-20 något bara för att upptäcka att det ändå inte blev bra och inlägget redan var lite löjligt långt. Så jag råkade tappa bort mig lite när jag skrev och det kan ha påverkat resultatet :/.
