Rent gelemässigt:
"Det jag behöver hjälp med i den här tråden är inte regler för hur man ska få dem (ifall ni inte har några ypperligt bra förslag)"
Jag vill inte påstå att jag har ett ypperligt bra förslag, men en unik idé har jag allt, och det är att göra psykiska sjukdomar till en del av sinnets försvars- och överlevnadsmekanismer. Alltså; det vanliga är ju att det funkar som i CoC eller DoD: Psykisk ohälsa är en sorts skador, mentala sår och något alltigenom dåligt. Det tycker inte jag är så kul, utan ett tecken på en rätt trist och gammal människosyn. (Men så står jag ju också alltid på de svagas sida) Jag är mycket mer förtjust i tanken på att psykiska "sjukdomar" inte alls är något sjukligt utan istället utslag av överlevnadsmekanismer. Om en människa konfronteras med något verkligt farligt så kan hon försöka behandla den skräcken genom att utveckla en fobi för något annat som hon en gång varit rädd för, men lärt sig att överkomma.
Alltså: De flesta människor kan som barn bli rädda för höga höjder och trånga utrymmen. Det ligger i vår natur att känna obehag för dessa ting, men den skräcken kan vi behandla och sedan växa ifrån. När vi sedan konfronteras med ett läskigt monster (eller något annat som man kan bli rädd för i verkligheten) så står det mänskliga sinnet inför ett svårt val: Ska jag vara paniskt rädd för det jag nyss mött, eller ska jag försöka behandla upplevelsen så att jag kan skydda mig nästa gång? Det mänskliga sinnet är en fantastisk överlevnadsmaskin och väljer därför att sopa bort den läskiga upplevelsen och koppla den till något vi har varit rädda för tidigare men överkommit. Höjder, trånga utrymmen, ormar, spindlar, sådana saker. Så skapas fobier.
En människa med en fobi kanske kan ha problem med nerverna, vara manisk eller på annat sätt verka "sinnessjuk" med vår tids skeva människosyn, men i själva verket är denna person inställd på ett nytt möte med det läskiga hon nyss har kommit i kontakt med. Hon är mentalt starkare än hon var förut, även om hon är sämre lämpad för vardagliga prövningar.
Jag har egentligen inga bevis för den här teorin, men jag känner inte till några bevis mot den heller, och framförallt är den mycket häftigare än regler som spottar sinnessjuka i ansiktet och dömer ut dem som "defekta". Med mitt perspektiv blir de inte sämre än några andra, utan blott annorlunda.
I teorin funkar det dock ganska bra. Jag vet att schizofrena (stavning?) personer klarar av hallucinogena droger som LSD mycket bättre än vanliga människor, och upplever myyycket sällan någon form av paranoia eller obehagskänslor. Där kan man snacka om en sinnessjukdom som faktiskt skyddar sinnet för upplevelser som kan överväldiga "friska" människor och få dem att riskera sin hälsa i panikattacker.
---
"hur man ska lösa det rent gelemässigt"
En blandning av vinbärsgelé och mintgelé tror jag blir bäst. :^)
Regelmässigt skulle jag nog föredra om man jobbade med stora variablar som Nervositet och Perception och sedan lät psykiska åkommor ha olika symptom såsom fobier, manodepressivitet och schizofreni, m.m. Dessa behöver man inte rangordna, utan beroende på ens mentala hälsa för tillfället så bryter de olika symptomen ut i varierande styrka. Om allt är lugnt och man lever ett kontrollerat, behagligt, rutinfyllt liv så klarar man sig rätt bra oavsett vilken diagnos man har. När man däremot blir stressad eller rädd så bryter de olika symptomen ut och tar över ditt beteende helt och hållet.
Psykiska sjukdomar brukar i regel påverka en persons nerver, så där har vi en bra variabel som kan ökas och sänkas med tiden, och jag tror att någon sorts världsuppfattning skulle kunna vara en annan användbar variabel, eftersom många psykiskt sjuka har svårt att koncentrera sig, svårt att se andra människor i ögonen (och därför missar mycket information (=färdigheter som övertala, bluffa och förföra minskas eftersom man inte får ett givande och ett tagande med motparten) och missar mycket som sker omkring dem. När perceptionen prövas (som när man är alldeles ensammen och går i främmande kvarter, när ljuset släcks eller när man är under påverkan av droger) så kan man få utbrott av hallucinationer, föreställningar, tvångstankar och liknande.
Nerver och Perception känns alltså som vettiga variablar i mina ögon. Det finns säkert flera, men saker som "Smärta" kan man nog räkna in under nerver, exempelvis.
---
Så, jag föreslår ett system där en psykiskt "sjuk" person är spröd under normala omständigheter, och lätt ballar ut så fort som nerverna eller perceptionen försämras, men faktiskt bättre lämpad än de psykiskt "friska" på att uthärda riktigt svåra prövningar.
Ett sådant system skulle kännas sympatiskt, häftigt och fungera bra i själva spelet. En ärrad rollperson skulle visserligen bete sig lite märkligt ibland, men han skulle vara guld att ha till hands när det verkligen hettar till på riktigt. Precis så som jag tycker en ärrad rollperson skall fungera i ett äventyr.
Sinnessjukdomar som något alltigenom dåligt = blä, unken mentalnazism.
/Rising
som blev inspirerad av vad han skrev i detta inlägg och kommer använda det själv om inte du är intresserad av det.
)
