- Omgivningen har en egen tur i stridsrundan. Är ohemult stolt över den här regeln (finns den i något rollspel redan eller är jag ett spelskapargeni?)
Alltså sist i rundan händer något med omgivningen - kan vara nåt dramatiskt som att en bro rasar eller något helt kosmetiskt som att kammarjungfrun skriker av förfärelse. Bara en liten påminnelse för SL att låta världen leva och i bästa fall göra striden ett par snäpp episkare.
"Professor Dungeon Master" kör med regeln att han slår en d4 i början på varje strid. När det kommer till den rundan som tärningen visar händer någon slags twist som förändrar situationen - ofta något som har just med den fysiska omgivningen att göra.- Omgivningen har en egen tur i stridsrundan. Är ohemult stolt över den här regeln (finns den i något rollspel redan eller är jag ett spelskapargeni?)
Jag klickade inte på tråden förrän nu, för jag trodde det var ännu en pod-cast.Av rubriken hoppades jag på ett nytt Mutantfanzine...
Både och, antagligen. I Drakar och bananer är det reglifierat ungefär likadant, att omgivningen eller utmaningens natur förändras när alla rollpersoner har agerat, innan de får agera igen.Omgivningen har en egen tur i stridsrundan. Är ohemult stolt över den här regeln (finns den i något rollspel redan eller är jag ett spelskapargeni?)