Nekromanti Pretto handlingsresolution

[Ymir]

Okej, vi har på sistone sett alla tänkbara konstiga varianter av tärningssubstitut bland indierollspelen - kort, tarotkort, pyramider av klossar, torn av klossar, sten-sax-påse, ja, jag vet inte, från det mest basala till det mest märkliga, iaf.

Men jag kom på en idé igår som kanske är rollspelens motsvarighet till relativitetsteorin:

Handlingsresolution genom kasta gris.

Vad tror ni? Vore inte det the shit? Vad har det för potential? Har det månne gjorts förr, utan min vetskap?

Den uppenbara -haken- är väl tredelad: dels, att det kräver tillgång till ett Kasta gris-spel, dels, att det kanske...uhm...rimmar lite illa somehow, med de settingar jag kunde tänka mig att göra prettospel av - Timuridiska haremsintriger (hmm...handlingsresolution genom Timur Lenk-schack...mjae), Karavan-survivalism på Sidenvägen, Mjöldryga-förgiftning på Grönland anno 1405, etniska motsättningar mellan cro magnon och neanderthalare, och så...med kasta gris som tärningssubstitut borde spelet ju snarare handla om, typ, alkoholiserade, inavlade bönder i Karelen. Det tredje och största problemet är att jag varken kan skriva regelsystem, eller någonsin få ett projekt klart. Så jag kunde ju lika gärna lufta idén här istället.

- Ymir, grisen är kastad

 

[Rising]

Kasta Gris-grisar är söta, men rent spelmekaniskt innebär de inte direkt någon större skillnad från vanliga tärningar. Så det är kanske lite väl mycket av effektsökeri och gimmick av det hela.

Däremot fanns det något häftigt med själva Kasta Gris-mekaniken. Det var nämligen så här man spelade: Man kastade grisarna, och alla slag var värda något antal poäng, utom om ena grisen landade på vänster sida och den andra på höger. Grejen var att man kunde kasta grisarna hur många gånger som helst - och hela tiden addera poängen från varje enskilt kast till en allt större och större poängsumma - tills man antingen sade att man var nöjd, eller tills man fick det där slaget som var värt noll poäng, då alla poäng man samlat på sig under detta drag försvann.

Och detta; att välja mellan "ska jag ta det safe, eller ska jag ta en gambit?" det var ett spännande och inlevelsefullt val.

---

Jag skulle gärna använda detta val som grundregelmoment i ett rollspel, men jag anser inte att det nödvändigtvis blir bäst med grisar. Tvärtom tror jag till och med att det skulle bli bättre om man använde kort/lappar/lotter. Dels kunde varje lapp ha en instruktion att samberätta kring, så att när man tog större och större chanser också fick nya saker att väva in i sin berättelse; och dels skulle man kunna stoppa in typ tre svarta lappar, och säga att man enbart tappade alla poäng när man dragit två. Detta för att balansera regelmekaniken något - eftersom det vore så tråkigt att förlora på en gång.

Så... ironiskt nog ser jag hellre att man använder Kasta Gris-mekaniken än de faktiska, grisformade tärningarna.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker att det är precis lika löjligt som att leka med klossar och spela poker som resolutionssystem. Men till skillnad från de exemplen så har kasta gris i sig inga pretentioner på att vara "seriöst".

Men adra ord: jag ÄLSKAR det =)

 

[Kinapuffen]

borde spelet ju snarare handla om, typ, alkoholiserade, inavlade bönder i Karelen

En kampanj jag skulle vilja spela i! Låter hur kul som helst.

Men, ja kasta gris, kort, tärningar, och så vidare. Det känns rätt egalt för mig. Till rätt kampanj kan dock som du säger kasta gris vara juste stämningshöjande