Nekromanti Prestigeklasser

[Pom]

Jag tycker det finns en röd tråd i prestige-klasserna och det är total specialisering. Hur kul är det att spela en Demonslayer i de strider då inga demoner finns närvarande? I stort sett alla hans specialförmågor gäller bara mot demoner.

Demonslayern vet jag inget om, men många av de prestigeklasser jag har sett har särskilda mer eller mindre specialiserade bonusar utöver de saker som motsvarar någon av core classes.

Men, det är i alla händelser uppfriskande att höra åsikten att prestigeklasser skulle vara sämre än core classes. Från spelar- och konstruktörshåll har jag annars aldrig hört annat än att de skall vara lite bättre för att vara värdiga mål att sträva mot.

 

[chrull]

Ska man sitta och maxa hela tiden så kan man ju lika gärna lira Baldurs Gate på datorn.

Nej, för då får jag inte sitta med mina kamrater en hel söndag, stojja, skämta och skratta samtidigt som jag optar min gubbe. Och med tanke på hur det har gått för oss än så länge i kampanjen så behöver vi opta våra gubbar. Magnus rollperson dog första spelmötet. Andra spelmötet var alla nån gång nere på negativa hp. Ska vi överleva behöver vi opta mycket mer än vad vi har gjort.

Och det är kul att opta. Det är kul att hacka monster. Men Diablo är det sämsta skit som någonsin tillverkats i datorspelsväg.

Och om vi släpper det där så vill jag ha en förklaring till varför man ska bestrafas för att man väljer att låta sin karaktär utvecklas.
Många prestigeklasser är speltekniskt sätt ett straff. Och jag fattar inte varför.

Jag kan dessutom spela hur mycket duellist som helst bara som fighter/rouge. Det behöver jag inget utvecklingsverktyg som en prestigeklass till. Däremot vill jag gärna ha de tuffa förmågorna så jag blir en BRA duellist också. Men tydligen blir man förvisad till datorskärmen då.

Tack så mycket.

chrull

 

[ro83rt]

Nej, för då får jag inte sitta med mina kamrater en hel söndag, stojja, skämta och skratta samtidigt som jag optar min gubbe. Och med tanke på hur det har gått för oss än så länge i kampanjen så behöver vi opta våra gubbar. Magnus rollperson dog första spelmötet. Andra spelmötet var alla nån gång nere på negativa hp. Ska vi överleva behöver vi opta mycket mer än vad vi har gjort.
Och det är kul att opta. Det är kul att hacka monster. Men Diablo är det sämsta skit som någonsin tillverkats i datorspelsväg.
Och om vi släpper det där så vill jag ha en förklaring till varför man ska bestrafas för att man väljer att låta sin karaktär utvecklas.
Många prestigeklasser är speltekniskt sätt ett straff. Och jag fattar inte varför.
Jag kan dessutom spela hur mycket duellist som helst bara som fighter/rouge. Det behöver jag inget utvecklingsverktyg som en prestigeklass till. Däremot vill jag gärna ha de tuffa förmågorna så jag blir en BRA duellist också. Men tydligen blir man förvisad till datorskärmen då.
Tack så mycket.
chrull

Varsågod. Sitt inte för länge bara.

Allvarligt talat. Jag håller med om att det är kul att opta, även om jag aldrig engagerat mig så pass att jag bemästrat finliret, men det är liksom rollspel vi snackar om då är ju karaktären det centrala. D20 är ett system som är lika flexibelt som ett ton tegelsten. Om man nu har byggt in prestige klasser, för att lukra upp det lite, känns det enkelsprårigt att sabla ner dessa bara för att alla inte ger maximal utdelning. Ok, ni spelar en kampanj där ni dör lätt, men det är ju inget som ni måste göra. Eller någon annan för den delen. Man behöver ju inte spela på ett sådant sätt som kräver att Fighters, Wizards eller Rouges måste ta samma, überoptade, väg hela tiden eftersom de dör annars. Som jag sa innan, det är kul att opta, D20 bygger på det, men om man har en ambition att rollspela så är alignments och prestigeklasser det enda stöd man får av systemet.

 

[ro83rt]

Jag tycker det absolut bästa sättet att utveckla en PC är att skriva ihop/tänka ut en riktigt bra bakgrundshistoria. Det skapar en bra grund. Och sedan att rollspela PCn så att den lever upp till den han är.

Det är väl en smaksak men jag tycker att bakgrundshistorier ofta har en tendens att dra energi från själva spelandet. Man skriver ihop något som man tycker är skitballt och när man spela blir inte alls som man tänkt sig varpå hela bakgrund blir något som finns men inte används. Max ett par meningar som beskriver vad man tänkt spela tycker jag är bättre.

Jag säger inte att alla prestigeklasser är dåliga, men jag tycker att dem flesta är rätt enformiga. Det har "gått inflation" i prestigeklasserna med alla extra böcker och tillägg. Tyvärr. Som jag skrev innan, dem mest intressanta jag har sett var i DMG.
Jag tycker inte det ska behöva vara ett val mellan klasser som ger bra bonusar och såna som ger mångfald åt rollspelandet. En bra prestigeklass borde innehålla båda bitarna.

Ja, frågan är vad det inte gått inflation i när det gäller D20. Men det är klart att alla klasser inte kan ge maximal utdelning det kommer till att leverera. Å andra sidan så är systemet så cementerat att den ända sättet att åstakomma mångfald är att tillföra nya klasser, spells och feats. Om man vill ha många val för en karaktär, och om det ska gå att variera den så krävs det många klasser. Alla dessa kan ju inte vara "skitbra" några kommer ju att bli sämre, rent siffer- och förmågningsmässigt. Men om man vill ha utvecklingsmöjligheter, och tycker att det är det viktiga, så kanske man får tänka lite i nya banor när man gör sin kampanj. D20 kan ju spelas på många olika sätt. Det går att göra spela så varje tillfälle, i princip, är ett Warhammerslag med kartor, tennsoldater osv. Eller så tonar man ner den tennsoldatsbaserade strategibiten och satsar på rollspelande. Jag tycker det är svårt kombinera de båda nämligen.

 

[Svarte Faraonen]

Alal former av multiklassande, oavsett om det gäller prestigeklasser eller vanliga klasser, fungerar bäst om de ger en bild av hur rollpersonen utvecklas eller är ämnade att skapa ett intressant rollpersonskoncept. Till exempel upplevde min bard för ett tag sedan en nära-döden-upplevelse. Då han uppfostrats av en präst och rent generellt varit ganska religiös har han nu allt mer börjat luta åt att bli präst, för att möjligen fylla upp med en mystic theurge då han har de rätta förkunskaperna (dessutom saknar vår spelgrupp på många vis en riktig besvärjelseanvändare).

Låt därför karaktärernas framtid bestämmas av vad de råkar ut för. En dvärg som av en eller annan anledning känner ett starkt behov av att upprätthålla den dvärgiska kulturen blir dwarven defender, om han i stället är mer individualistisk och mest fokuserar på sin egen träning passar weapon master bättre. Om prästen konfronteras med onda andar kanske han känner ett behov av att bli exorcist, medan en präst som mest röjer zombies och likätare inte ser samma värde i denna prestigeklass. Låt helt enkelt kampanjen forma rollpersonerna.

 

[chrull]

Jag behöver inga rollspelsstöd från reglerna. Och jag behöver särskilt inte rollspelsstöd på bekostnad av min rollpersons förmåga att göra det han ska. Döda monster, kräla i grottor och rånmörda rika köpmän i hamnen.
Att han är en sneaky bastard frammgår ganska tydligt, och om jag vill göra det tydligare att han är en riktigt sneaky bastard och har en sådan prestigeklass att tillgå så vill jag inte att jag ska behöva betala för det med hans förmågor.

chrull

 

[Troberg]

Jag behöver inga rollspelsstöd från reglerna. Och jag behöver särskilt inte rollspelsstöd på bekostnad av min rollpersons förmåga att göra det han ska. Döda monster, kräla i grottor och rånmörda rika köpmän i hamnen.
Att han är en sneaky bastard frammgår ganska tydligt, och om jag vill göra det tydligare att han är en riktigt sneaky bastard och har en sådan prestigeklass att tillgå så vill jag inte att jag ska behöva betala för det med hans förmågor.

Och i vilket fall så finns det betydligt attraktivare regelmekanismer än prestigeklasser för att stötta rollspelande.

Personligen tycker jag att det är fel att ens kalla prestigeklasser för rollspelsstöd, jag tycker mer att de känns som något slags booster pack. "Köp den nya boken och få balla förmågor!"-stuket. Jag tycker snarare att de hämmar rollspel genom att driva in karaktären i en ännu smalare stereotyp.

Nej, de är ett sätt att ytterligare soppa till ett redan soppigt klassystem och jag är helst utan dem.

 

[Bombu]

Personligen tycker jag att det är fel att ens kalla prestigeklasser för rollspelsstöd, jag tycker mer att de känns som något slags booster pack. "Köp den nya boken och få balla förmågor!"-stuket. Jag tycker snarare att de hämmar rollspel genom att driva in karaktären i en ännu smalare stereotyp.

Jag håller med när det gäller prestige klasserna, jag tror att de är försäljningsargument för nya produkter.


Bombu tror på de befintliga grundklasserna

 

[ro83rt]

Jag behöver inga rollspelsstöd från reglerna. Och jag behöver särskilt inte rollspelsstöd på bekostnad av min rollpersons förmåga att göra det han ska. Döda monster, kräla i grottor och rånmörda rika köpmän i hamnen.
Att han är en sneaky bastard frammgår ganska tydligt, och om jag vill göra det tydligare att han är en riktigt sneaky bastard och har en sådan prestigeklass att tillgå så vill jag inte att jag ska behöva betala för det med hans förmågor.

Ok, om det är det som är kärnan i din karaktär, att han ska klara av att göra saker, så kan fel prestigeklass göra att han blir en sämre karaktär. Annars tycker jag det är kul att karakäterns sammansättning och upplägg inverkar på systemet.

Och i vilket fall så finns det betydligt attraktivare regelmekanismer än prestigeklasser för att stötta rollspelande.
Personligen tycker jag att det är fel att ens kalla prestigeklasser för rollspelsstöd, jag tycker mer att de känns som något slags booster pack. "Köp den nya boken och få balla förmågor!"-stuket. Jag tycker snarare att de hämmar rollspel genom att driva in karaktären i en ännu smalare stereotyp.

Hela D20-systemet är uppbyggt runt att man ska utveckla sin karaktär genom färdiga feats, klasser och spells. Där har du helt rätt. Man köper färdiga paket som man sedan bygger karaktären av. Systemet är också oformligt och onyanserat. Men om man nu ska använda sig av D20 så är det ett av få verktyg att göra något eget av sin karaktär. Jag säger inte att det är det bästa verktyget i världen men inom systemet så är det ett av få sätt att låta karaktärens uppbyggnad att få återverkningar i reglerna.

Personligen tycker jag att ha möjligheten att välja mellan fler smala och mindre sterotypa sterotyper är bättre än att välja mellan få breda väldigt sterotypa sterotyper.

Nej, de är ett sätt att ytterligare soppa till ett redan soppigt klassystem och jag är helst utan dem.

Det låter som om du inte är någon större fan av D20. Då är det inte konstigt att du ogillar prestigeklasserna.

 

[walium]

WoT

Vad jag förstår så pratar ni just nu om Prestigeklasserna i grundböckerna och i de mest populära världarna. Jag har egentligen bara personlig erfarenhet av D20-versionen av WoT, och där tycker jag att de fungerade alldeles utmärkt, särskilt för de som kände igen dem ifrån böckerna. Hur pass bra de var rent siffermässigt har jag dålig koll på, men de var inte särskilt många och var väl förankrade i världen. De flesta av spelarna ville välja någon av dem för att sticka ut ifrån mängden. Liksom det finns massor av Rangers men hur många Wolfbrothers?

Nu vet jag inte om det här inlägget tillför någonting, men det känns lite som om D&D drabbats av inflation på flera områden. För många yrken, för många prestigeklasser, för många nya monster osv. Det kan säkert i viss mån vara en mindre trevlig bieffekt av att det finns så många olika utgivare. Men i en något mer sparsmakad värld tror jag nog att det kan funka med prestigeklasser om man inte har så många och ser till att hitta på en spännande bakgrundshistoria till var och en av dem. För jag tror att bakgrundshistorien är minst lika viktigt som de olika unika bonusar som prestigeklassen ger.

 

[lokomotiv_UBBT]

aah shadowdancer det bästa yrket på jorden! Min favorit kombo just nu är en ranger/shadowdancer
Finns ingen bättre överlever kombo än den Skjuta båge på säkert avstånd och när det hittar till lite väl mycket glider man bara in i skuggorna Vilket iofs kan vara lite farligt för andra i gruppen då de blir de enda målen för ondskefulla tentakel hundar!

 

[Guest]

Fast bakgrundshistorien är ju tänkt att ge perspektiv på varför man spelar som man gör. Det ska givetvis inte styra spelandet, utan utveckla spelandet och skapa spännande kopplingar till äventyrandet. Man behöver inte skriva en tjock bok om det, men viss fakta tycker jag "kryddar" PCn.

Som exempel vad gäller Prestigeklasser, tycker jag i Defenders of the Faith det fanns ett fåtal jag hellre skulle välja än en level Cleric: "Sacred Excorcist" och möjligen "Templar". Alla andra är ju i princip sämre!

 

[Guest]

Det finns ett fåtal prestigeklasser som är bättre.

Men om du är en Cleric, hur kul är det att ge upp spells för att få vissa särskila förmågor som man ändå kan välja som feats?

 

[Guest]

Håller med.

D&D är en väldigt farlig värld, så man måste både tänka på de speltekniska fördelarna samtidigt som man bygger en intressant karaktär. Det är inget fel i att maxa en PC. Jag skulle vilja påstå att 90% av alla spelare vill spela "mäktiga" hjältar, och välja feats och prestigeklasser som gör dem så bra som möjligt.

Dataspelen kan aldrig ersätta riktiga rollspel, även om Baldurs Gate är ett fantastiskt spel!

 

[Guest]

Absolut inte! D&D lämnar hur mycket utrymme som helst att rollspela. Du kan spela en rik mängd olika varelser och du kan välja mellan ett otal kampanjvärldar. Ta en värld som Faerun (Forgotten Realms). Menar du verkligen att den saknar utrymme för rollspel?

D&D ger möjlighet att BÅDE lägga ner tid på speltekniska detaljer OCH att nyansera din PC så att rollspelandet blir intressant.

Du kanske borde byta spelgrupp?

 

[Guest]

Jag tror att nya prestigeklasser och feats lockar de yngre spelarna väldigt mycket. Därför publiceras dessa nya böcker i en strid ström.

 

[Pom]

Men om du är en Cleric, hur kul är det att ge upp spells för att få vissa särskila förmågor som man ändå kan välja som feats?

Inte särskilt (om det inte är många feats och få spells).
Vilka DMG-prestigeklasser tycker du är sämre än core classes?

 

[walium]

"Jag skulle vilja påstå att 90% av alla spelare vill spela "mäktiga" hjältar, och välja feats och prestigeklasser som gör dem så bra som möjligt."

Pratar du om rollspelare i gemen nu eller bara D&D-spelare? Hur många rollspelare ingår egentligen i din umgängeskrets?

 

[Guest]

Där pratade jag specifikt om D&D. Det är givetvis stor skillnad mellan olika rollspel.

Men jag tror att alla vill överleva sina äventyr oavsett vilket rollspel man spelar och det kräver en PC som är över genomsnittet. Även spel som Call of Cthulhu, Mutant, Drakar&Demoner, är ju svåra att överleva.

Men vad gäller D&D är det ett typiskt hjältespel! Det är därför som det är så bra och omtyckt!

 

[ForgottenRealms]

Svarar igen på min tråd, den här gången efter vidare lite mer forskning. Kom gärna med svar som gäller ämnet, och egna erfarenheter. Det skulle vara trevligt, och uppskattat.

Jag har nu tittat vidare på eventuella prestigeklasser för mina karaktärer och funnit att dom som skulle passa mina bäst är följande:

Min Dwarven Fighter skulle jag gärna se som en Dwarven Defender, då den är exeptionellt tuff i strid som han så mycket gillar. Det är dock en defensiv typ av strid, därav namnet antar på klassen. Dock så tilltar även Weapon Master mig här, där i offensiv stil. Men Weapon Master gör att han ej kan gå tillbaka och stiga i Fighterklassen efter att ha valt Weapon Master. Bara Monks kan gå tillbaka.

Paladinen jag spelar är en aasimar, och jag har helt klart fastnat för Kensai. Det speglar verkligen min syn på min karaktär, då hans greatsword är otroligt betydelsefullt för honom. Även en Kensai's ed tycker jag stämmer in bra på honom.

Jag spelar även en Elven Ranger, som vore absolut enastående som en Order of the Bow Initiate. Denna klass är helt outstanding, med dess prickskytte, närstridsskytte etc. Passar som handsken för en ranger.

Min Aasimar Cleric är driven av sitt hat av odöda och skulle passa som både Sacred Exorcist men även Templar. Båda har sina egna fördelar. Sacred Exorcist är mer lämpad för att på magisk väg fördriva och förgöra odöda vilket tilltalar mig mer. Templar går den mer handfasta vägen och bekämpar odöda mest med sina vapen. Här vore Hunter of the Dead också trevlig, men att offra sin spellprogression känns inte helt roligt.

Wizard, finns det något häftigare än Archmage? Jag tycker den är absolut det tuffaste som finns och är en riktig dröm. Se på Elminister i Forgotten Realms tex. Vilken underbar karaktär!

Sist men inte minst, Halfling Rogue. Jag har mer och mer börjat gilla Shadowdancer. En utmärkt klass för att röra sig osedd och lura fiender i ett bakhåll eller att rädda en prinsessa utan att storma hela borgen. En riktig livräddare i många situationer faktiskt. Dock kan jag inte helt bestämma mig om Shadowdancer eller Invisible Blade är roligare att spela. Invisible Blade är ju riktigt tuff och lite mer offensiv. Att få ta 10 på Bluff-slaget som en free action i strid för att lura någon sedan göra en sneakattack är ju fruktansvärt kraftfullt. I princip sneakattack i alla lägen. Alternativ är också Dungeon Delver som är bra på vad roguen ska vara bra på.

Har ni spelat någon av dessa prestigeklasser? Vore mycket intresserad att höra era erfarenheter och uppfattningar om dom. Det är ju ett viktigt val, om man nu ska välja över huvud taget.