Nekromanti Prestige klass fokus: Blackguard

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,597
Vad är det här? Med jämna mellanrum kommer jag skapa en tråd där vi diskuterar en prestige klass från fantasy rollspel. Jag kommer göra en öppnande post med en genomgång av prestige klassen i fråga och vad jag tycker gör den intressant att spela och sedan är tråden öppen för fri diskussion. Jag vill mycket gärna både veta vad som gör att ni tycker det är kul att spela en viss prestige klass och tips på hur man kan göra det på bästa möjliga sätt.

Medan termen presitge klass kommer från vissa versioner av D&D så använder jag här termen för alla märkliga eller avancerade klasser som man kan kvalificera sig för efter att spelande har påbörjats.

Den här gången fokuserar vi på Blackguards:



Blackguards, också kända som Anti-paladiner, är ondskans förkämpar. De är motsatsen till Paladinen som kämpar för det goda, de svaga och för rättvisan. Vilket omedelbart väcker en massa frågor. Frågor som: Varför skulle någon välja att vara det? Och här kommer kruxet med Blackguards upp, man måste välja hur man ska porträtera dem väldigt noga. De blir väldigt lätt tecknad serie onda och då förlorar man mycket av potentialen med dem. För när man har en riktigt bra spelad Blackguard vid bordet kan det väcka frågor om moral, vad man är beredd att göra för att nå sina mål och vad som kan få en genuint god person att vända sig till mörkret.

Blackguards kommer i två primära kategorier som trots att båda två är onda riddare ändå är mycket olika. Det är fallna Paladiner som vänt sin rygg mot ljuset av någon anledning och det är individer uppfostrade till att bli ondskans förkämpar under hela sina liv. Av dessa är den andra kategorin mycket lättare att förklara, de är helt enkelt Paladins från onda kulturer och de är personifikationerna av den kulturens dygder.

Den fallna paladinen är mer komplicerad och intressantare. Corruptio optimi pessima eller de godas korruption är det värsta, är en bra beskrivning. Ibland faller en förkämpe på grund av pragmatism, det är lättare att bryta reglerna för att få resultat och när man väll börjat bryta reglerna, och det fungerar!, är det svårt att sluta. Eller så blir de bittra, de har gett allt, ALLT!, för de här människorna och de har inte lyft ett finger för att rädda sig själva. Finns det ingen som värderar mod högre än liv längre? Finns det inga hjältar?! Det är svårt att vara den enda som gör det rätta och inte bli bitter. Eller så faller de av en personlig anledning. De tappar tron och när någon trott av hela sitt hjärta och förlorar det? Då finns risken att mörkret kryper in. Andra blir fördärvade av vad de måste möta och bekämpa. Hur kan en värld där rättvisa betyder något låta sådana varelser existera?

Oavsett var Blackguards kommer ifrån har de en sak gemensam. De saknar hopp. Hopplöshet har tagit från dem allt, till och med deras rädsla att bli monster. Och en person utan hopp är som en skadad tiger, de är farligare än någonsin.

Vanliga raser: Det här varierar beroende på om man vill spela en fallen paladin eller någon som uppfostrats till att bli en Blackguard. Jag gillar mänskliga Blackguards bäst när det handlar om fallna paladiner, att våra bästa blir våra värsta känns som en väldigt mänsklig historia. Spelar man någon uppfostrad till att vara en Blackguard föredrar jag en av de noblare onda raserna så som vampyrer eller svart alver. Men egentligen kan alla raser som har Paladins ha Blackguards, man kan inte ha ett så klart ljus som en Paladin utan att också ha potentialen för lika djupa skuggor.



Bra koncept bakom Blackguards jag sett: Stoltheten blev hans fall. Han följde ridderlighetens och kyrkans koder till punkt och prickar men kände inte egentligen medkänslan eller tro. När saker och ting drogs till sin spets valde han lag före godhet och föll utan att någonsin erkänna att han gjorde det. En mörk riddare och herre, en modig, artig och lojal riddare. Men ett monster i hjärtat.

Förkämpen för den mörka herren över landet och hennes enda fadersfigur. Adopterad, uppfostrad och indoktrinerad tills rätt och fel hade skiftat plats.

Koncept jag aldrig vill se igen: Arrgbelbargel! Jag är ond! Bränna barnhem och hacka ihjäl nunnor!!!!!

Klädsel: Svart eller röd rustning med spikar och makabra utsmyckningar. Din själ lyser igenom i hur du klär dig. Alternativt skinande vit eller gyllene rustning som en Paladin fast med en död eller galen blick som stirrar ut genom hjälmen för en mer subtil approach.

Varför är Blackguard den bästa klassen att spela?: Eftersom det ger dig chansen att utforska ondska utan att spela någon utanför en samhällsstruktur. Du är fortfarande en riddare och en adelsman, det är bara det att du är ett monster samtidigt. Du är också en mycket självständig karaktär som är dödlig i strid, har magiska förmågor och är en född och tränad ledare.

Bäst system att spela en i: Jag tänker göra samma rekommendation som jag gjorde i Paladin fokuset, AD&D. Anti-paladiner är ovanliga på grund av kraven på att komma in i klassen, de är mäktiga och systemet stödjer deras ledarroll.

 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,374
Location
Helsingborg
Jag gillar blackguarden som vill bevara lagen och beskydda de oskyldiga, men anser att världen är så ond och sjuk. Det finns så få oskyldiga att beskydda, och så många onda att straffa.

"På frågan om varför han hade satt dödsstraff för de flesta brott svarade han att han ansåg att även för dessa mindre brott förtjänade brottslingen döden, och han hade inget strängare straff för grövre"
-Plutarkos, om statsmannen Drakon Laggivaren
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,597
Cybot said:
Jag gillar blackguarden som vill bevara lagen och beskydda de oskyldiga, men anser att världen är så ond och sjuk. Det finns så få oskyldiga att beskydda, och så många onda att straffa.

"på frågan om varför han hade satt dödsstraff för de flesta brott, svarade att han ansåg att han ansåg att även för dessa mindre brott förtjänade brottslingen döden, och han hade ingen strängare straff för grövre"
-Plutarkos om statsmannen Drakon Laggivaren
Väldigt bra take på Blackguarden :gremsmile:
 

Fienden

Hero
Joined
11 Oct 2008
Messages
1,655
Location
Någonstans i ödemarken
För ett fantastiskt bra exempel på en Blackguard, titta inte längre än till Warcraft 3! Arthas är prins, stolt paladin och ljusets kämpe. Men, stolthet leder till hämnd, hämnd leder till galenskap, och när han får chansen att plocka upp det förbannade svärdet Frostmourne tvekar han inte ens. Vad som helst för att stoppa ondskan. Även om det leder honom till fördärv.

Vilket det gör. Givetvis.
 

Alkemist

Veteran
Joined
2 Feb 2011
Messages
165
Location
Rövarskogen
Jag gillar blackguards men det har alltid funnits en sak jag stört mig lite på.

Ofta i både fiktion och hos spelarna upplever jag att det blir ett ganska stort logiskt hål i Blackguardens resa.

Typ: Paladin ----> Faller ----> ? ------> på med nitar och läder, här ska det skövlas och våldtas!

Jag gillar idéen med att den helige faller men det är det där sista steget som känns väldigt weird.
Jag känner flera religiösa människor och även en fd präst som tappat sin tro. De tog ju inte precis på sig nitar och klädde sig i svart. De fortsatte ju mest som vanligt med sina liv.
Även om paladinen har ett berg av korsriddar-komplex som gör sitationen lite knepigare än så, så kommer ju hen antagligen inte ta till sig dödskallarna och börja framkalla odöda bara för att hen tappat tron.

Så för mig har alltid Blackguards varit paladiner som lämnat sin kyrka eller liknande bakom sig och har börjat ta sig friheten att tolka reglerna fritt.
Som du säger, Ta den lätta vägen ut.

Döds-metal-evulz-paladinz finns inte och har aldrig funnits i mina kampanjer.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,374
Location
Helsingborg
Det går att en paladin faller ifrån "inte perfekt" till "lulz evil". Låt oss ta det här scenariot.

En paladin som har försökt göra det rätta i hela sitt liv faller för en liten mindre överträdelse. Kanske gjorde han en felbedömning där paladinen inte tyckte att han kunde ta en risk för att rädda en oskyldig då det fanns ett bra mycket större hot (typ gå in i ett brinnande hus för att rädda någon när det finns en Marodörsfurste som härjar i staden). Eller kanske något lite allvarligare, men inte särskilt farligt.

Paladinen känner sig grovt sviken av sin gud, och bestämmer sig för att "Jag faller för det här? Det här lilla felsteget och allt det jag har gjort för min gud är tydligen null and void?
Ska han titta ner ifrån sitt elfenbenstorn och döma så ska jag visa honom vad riktig ondska är! Från och med nu är det egoism och lustmord som gäller"

Speciellt om Paladiner är extraordinära individer som andra mindre (och många ondskefullare) gudar gärna skulle ta in i sina ranker. Gudar som gärna viskar i en fallen paladins öra.
 
Joined
12 Feb 2004
Messages
834
Location
Umeå
Mycket bra och genomförd post! Ville bara tillägga uppgiften om hur namnet på klassen uttalas, eftersom de flesta gör det fel*

Länk till betydelse/uttal.


* Om någon hävdar att det är en annan typ av Blackguard, så stoppa blomkål i öronen och skrik "lalalalalala" tills de slutar**

** inser att de har fel och du hade rätt.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,015
Location
Ludvika
lasergreger said:
eftersom de flesta gör det fel*
Jag har stått och vägt lite i den här frågan. Är det verkligen fel uttal, eller är det helt enkelt så att en Blackguard (bla-gard) och en Blackguard (Blackguard) är två olika saker och två olika ord?

Jag lutar lite åt det senare.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,374
Location
Helsingborg
Bla-gard låter inte episkt.
Därför uttalas det endast som blaggard i engelsk grisodlarfantasy där blackguarden är den onde bonden nästgårds som har slutit avtal med mörka gudar för att hans pumpor och morötter ska växa sig större än alla andras.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,015
Location
Ludvika
Cybot said:
Bla-gard låter inte episkt.
Därför uttalas det endast som blaggard i engelsk grisodlarfantasy där blackguarden är den onde bonden nästgårds som har slutit avtal med mörka gudar för att hans pumpor och morötter ska växa sig större än alla andras.
Precis.
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Sedan används mischievous blackguard på samma sätt som svenskans odygdspåse. Därför tänker jag nu klä mig i svart rustning och skrämma grannens höns, och kasta ägg på adelsmannens gods för att sedan dricka mig till sömns som den 12åring jag är.

/Luna Lovegood
 

Alkemist

Veteran
Joined
2 Feb 2011
Messages
165
Location
Rövarskogen
Det är sant, men det känns ändå som ett extremfall och väldigt beroende på vilken sorts fantasy man kör.

Jag erkänner att jag har väldigt svårt för Lulz-evulz-ondska i överlag.
Med det inte sagt att Blackguards inte är balla.
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
Alkemist said:
Ofta i både fiktion och hos spelarna upplever jag att det blir ett ganska stort logiskt hål i Blackguardens resa.
Typ: Paladin ----> Faller ----> ? ------> på med nitar och läder, här ska det skövlas och våldtas!
Jag gillar idéen med att den helige faller men det är det där sista steget som känns väldigt weird.
...
Även om paladinen har ett berg av korsriddar-komplex som gör sitationen lite knepigare än så, så kommer ju hen antagligen inte ta till sig dödskallarna och börja framkalla odöda bara för att hen tappat tron.
Så för mig har alltid Blackguards varit paladiner som lämnat sin kyrka eller liknande bakom sig och har börjat ta sig friheten att tolka reglerna fritt.
Ett rimligt scenario som jag föreställer mig är att blackguarden föreställer sig att den fortfarande slåss för det sanna och goda och den rena läran. Det är de andra anhängarna som blivit förvridna och kätterska och måste bekämpas. Det började med att paladinen hade högre ideal än sina trosfränder, och inte fick med de andra på detta. Till sist började paladinen bedöma brödernas och systrarnas brister som så svåra att de måste bekämpas med alla medel, vilket bemöttes med att paladinen stängdes ute från gemenskapen.
Det kan hända att det fungerar dåligt i en spelvärld där gudarna gör tydliga insteg som har regeltekniska effekter. En paladin i DnD kanske inte kan undgå att märka om den har fallit? Man kanske kan tänka sig att en ond gud utger sig för att vara paladinens gud och lurar denne, men det blir inte lika dramatisk berättelse. Så fort blackguarden inser bedrägeriet så lär den väl omvända sig igen?
 

Alkemist

Veteran
Joined
2 Feb 2011
Messages
165
Location
Rövarskogen
Men allt detta handlar ju fortfarande om inre konflikter osv.

Jag talar alltså om de fysiska typ... " Rape fortresses with spikes and attitude all over."

Det känns bara så, inkonsekvent.
Jag antar att det är mest estetiken jag stör mig på men i just detta fallet är det ju en väldigt fysisk estetik.
 

Ond bråd död

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
3,014
Location
Härnösand
Jag tänker mig att paladinen var en duktig och snäll paladin och fick sina spells från sin gud, ända tills han gjorde ett snedsteg. Att förlora såna krafter måste ju vara ett hårt slag och kanske paladinen blir så arg att han istället sluter sig till sin guds fiende istället, och får spells på det sättet istället. Fienden har redan ett färdigt paket för hur paladinerna bör klä sig: Svart med vita dödskallar.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,487
Darth Vader/Svarte Riddaren/Kaoskrigarstereotypen är ju så klassiskt det kan bli.. Vet inte om Blaggard känns som en jätteinspirerande variant...

Legendes des contrées oubliées, som jag tror gått i svenska Heavy Metal, har en riktigt fet Åskriddare som jag tycker är en bra variant av den här stereotypen - en riktig naturkraft.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,121
Location
Göteborg
Kraetyz said:
För ett fantastiskt bra exempel på en Blackguard, titta inte längre än till Warcraft 3! Arthas är prins, stolt paladin och ljusets kämpe. Men, stolthet leder till hämnd, hämnd leder till galenskap, och när han får chansen att plocka upp det förbannade svärdet Frostmourne tvekar han inte ens. Vad som helst för att stoppa ondskan. Även om det leder honom till fördärv.

Vilket det gör. Givetvis.
Arthas är ett av de bättre exemplen, eftersom det finns en tydlig skiljelinje i hans historik. Alla de saker han gör som är onda för ondskans skull sker efter han blir besatt. Men det är de onda handlingarna han gör för en presumptivt god saks skull som korrumperar honom till den punkt där han kan bli besatt. Det finns en konsekvens i den utvecklingen som saknas i, tja Darth Vader t.ex.
 
Top