Nekromanti Plums! Vad har trillat ned?
- Thread starter PalMer
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
För avlägset, skulle jag säga. Trakorien har ju rätt täta kontakter med resten av världen -- särskilt en handelsmakt som Paratorna skulle ha svårt att växa upp på en så fullständigt isolerad ögrupp.
Ja trakorien upp och ned var förståss inte så svårt (för den som spelat gamla DoD från 1989 alltså 
) Jo, den ligger allt lite "off" men det gjorde ju orginal Trakorien också. Det jag ser är handel med Arkipelagen, Ebhron och vem vet, finns det barbarfolk på de södra isvidderna? Eller har man lyckats etablera kontakt med insektoiderna längs Vindkusten?
Hade också en plan på att köra över Terne och placera den där men det blev lite trångt. Kanske mellan Forion och Arkipelagen?
Tanken är att området befolkats av;
1. Flyktingar från förra mörkret, från sjödeltat norr om vindkusten. Dessa skall ha varit för få för att lyckas upprätthålla sina ursprungliga tekniska kunskaper och samhällsstrukturer vilket gjort att de förfallit i barbari.
2.Ebhronitiska kolonisatörer från den stora kolonisationsvågen omkring 150 e.D. Ett antal handelsstationer etablerades och några århundraden senare när Ebhron drog sig tillbaka blev många kvar och skapa egna riken.
3. klickar av alver som stannat kvar/landat med sina eterseglare före/efter förra mörkret. Dessa har förståss ingen tillhörighet med de övriga alvsläkterna.
4. Tiraker och dvärgar lär ha funnits på Mundana sedan över 50.000 år så de kan nog ha hunnit sprida sig hit. fast inte med något direkt släktskap med övriga av sina respektive raser.
Nja, just det, de övriga namnen är ditsatta allt eftersom pusselbitar verkar falla på plats om kommande moduler, eller helt enkelt bara andras bra idéer på stadsbildningar för att dryga ut den annars ganska tunna förekomsten.
) Jo, den ligger allt lite "off" men det gjorde ju orginal Trakorien också. Det jag ser är handel med Arkipelagen, Ebhron och vem vet, finns det barbarfolk på de södra isvidderna? Eller har man lyckats etablera kontakt med insektoiderna längs Vindkusten? Hade också en plan på att köra över Terne och placera den där men det blev lite trångt. Kanske mellan Forion och Arkipelagen?
Tanken är att området befolkats av;
1. Flyktingar från förra mörkret, från sjödeltat norr om vindkusten. Dessa skall ha varit för få för att lyckas upprätthålla sina ursprungliga tekniska kunskaper och samhällsstrukturer vilket gjort att de förfallit i barbari.
2.Ebhronitiska kolonisatörer från den stora kolonisationsvågen omkring 150 e.D. Ett antal handelsstationer etablerades och några århundraden senare när Ebhron drog sig tillbaka blev många kvar och skapa egna riken.
3. klickar av alver som stannat kvar/landat med sina eterseglare före/efter förra mörkret. Dessa har förståss ingen tillhörighet med de övriga alvsläkterna.
4. Tiraker och dvärgar lär ha funnits på Mundana sedan över 50.000 år så de kan nog ha hunnit sprida sig hit. fast inte med något direkt släktskap med övriga av sina respektive raser.
Nja, just det, de övriga namnen är ditsatta allt eftersom pusselbitar verkar falla på plats om kommande moduler, eller helt enkelt bara andras bra idéer på stadsbildningar för att dryga ut den annars ganska tunna förekomsten.
Underbart. Då ligger Marjura ännu längre söderut. Kanske är det den femte konfluxen och inte mörkret som är på väg.
Klockrent om man nu vill köra konfluxsviten i EON.
Men visst, det ligger väldigt långt bort från resterande befolkade områden. Kan man inte hellre lägga ögruppen närmare Stora Arkipelagen?
Insektoiderna är ju de där... ja de håller ju i alla fall till i närheten av Trakorien (som vissa kärlekskranka rollpersoner kan ha erfarit).
Raugoner heter de va?
Klockrent om man nu vill köra konfluxsviten i EON.
Men visst, det ligger väldigt långt bort från resterande befolkade områden. Kan man inte hellre lägga ögruppen närmare Stora Arkipelagen?
Insektoiderna är ju de där... ja de håller ju i alla fall till i närheten av Trakorien (som vissa kärlekskranka rollpersoner kan ha erfarit).
Raugoner heter de va?
DesertRain
Hero
Det är ett rike påhittat av någon/några här på forumet om jag inte minns fel.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Det är en definitionsfråga.Purgatory said:
Riket i fråga är Trakorien, som hittades på av Erik Granström (som skriver som Brior på forumet) under åttiotalet, som en del av Drakar och Demoners spelvärld. Däremot är det inte något rike som tillkommit i diskussioner här.
Riktigt. Tror dock han menade Zoromanekistiska riket Minns inte riktigt vems idé det var men inte min i alla fall.
Fnular på en liten Mundanifierad historia för "Zrakorien" eller vad det kan kallas. Kan förståss heta Trakorien men det blir lite för uppenbara paraleller (som om det inte var det redan
)
Minns inte riktigt vems idé det var men inte min i alla fall.Fnular på en liten Mundanifierad historia för "Zrakorien" eller vad det kan kallas. Kan förståss heta Trakorien men det blir lite för uppenbara paraleller (som om det inte var det redan
)
DesertRain
Hero
Exactly...PalMer said:Riktigt. Tror dock han menade Zoromanekistiska riket
Zrakorien aka Trakorien i Mundana
Ja, det blev nu ett litet historie avsnitt. Har ju tidigare haft en tråd ( här )där jag funderade över hur man kunde spela hela Svavelvinter serien i Mundana. Nu spelar vi den enligt tidigare inlägg med Yon och Jargien. Hade nog föredragit att spela den på "Zrakorien" däremot. Nåja, den som vill kan ju spela enligt detta förslag nu!
De Zrakoriska öarna har varit befolkade av olika raser under tidigare eoner. Någon gång under dessa eoner träffades ögruppen av en meteor som dödade allt liv på öarna och lämnade för alltid en cirkulär förkastning mitt i den största ön Palamux.
FÖRHISTORISK TID
17000 år f.D. De första humanoida varelser att återbefolka ögruppen var alverna. Efter splittringen av Ljusets Brödraskap lämnar huvuddelen av alla alver Mundana på sina Eterseglare. Några väljer dock att stanna kvar och ett skepp finner den isolerade ögruppen långt ut i de vindpiskade haven i söder. I en öppen och lummig skog på huvudöns sydsida låter de eterseglaren gå till marken och runt denna skapar de sin bosättning. Gwondel Leigu, som skogen kommer att kallas, är under flera tusen år den enda bebodda delen av Zrakoriska öarna.
15000 år f.D. De första djurfolken, i form av wulfen, sprider sig till öarna. Dessa kommer från fastlandet via Vindkusten.
13000 år f.D. Via öarna längs Vindkusten kommer tiraker till den nordligaste ön. Dessa har tvingats flytta söderut efter en kraftig expansion av insektoider till deras forna jaktmarker. Dessa tiraker är främst landlevande jägar-samlare som efter hand tvingats mot kusten på fastlandet.
12000 år f.D. Under några årtusenden skapar häftiga biotropiska flöden, parallellt på olika platser över hela Mundana, olika mänskliga raser. Två av dess uppstår på de Zrakoriska öarna. På Palamux centrala slätter, och längs slätternas bergssidor uppstår ett högrest och stolt folk, Tolgulderna. Ytterliggare ett folk kommer fram ur Paratornas djupa skogar. Dessa fläckmönstrade människor kallar sig skecker. Båda dessa folkslag börjar på en stenåldersnivå som jägar-samlare. Då alver och tolgulder så småningom kommer i kontakt med varandra sker ett visst kulturellt och teknologiskt utbyte, nästan enbart till tolguldernas fördel.
12000-7000 f.D. Årtusenden går och de olika folken utvecklas så smått efter hand. Alla populationer är dock relativt små och jämnstarka. Alverna, som är blott omkring 2000 individer, har från början en mycket högtstående kultur med stort teknologiskt och magiskt kunnande. Under årtusendens lopp utarmas deras kultur med anledning av bristen på influenser utifrån, samt för att mycket av de lärdas tid får läggas på världsliga ting som anskaffande av föda. Mycket kunskap går också helt enkelt förlorad genom glömska och dödsfall.
Vissa av de övriga folken gör istället framsteg mot fasta bosättningar, jordbruk och utvecklandet av specialister på hantverk, kultur och teoretiska färdigheter. Särskilt tirakerna på Saphyna, den nordligaste ön, drar stora fördelar av dess bördiga mark och goda tillgång av odlingsbara sädesslag. Stäpphörningar (som arbetsdjur) tillsammans med odlingsbara grödor som jams, hirs, durra och sötpotatis ger tolgulderna en växande högkultur på Palamux. Skeckerna håller dock fast vid sitt jägar-samlar liv. De mindre tirakiska populationerna utanför Saphyna fortsätter också detta mer primitiva jägar-samlare leverne.
6700 f.D. Mörkret kommer till att påverka nästan alla av människor, alver, djurfolk och dvärgar bebodda områden över hela Mundana. Zrakorien klarar sig däremot väldigt lindrigt undan denna peripeti. En ökad förekomst av odjur och häftiga väderfenomen är det för gemene man tydligaste omenet om hårda tider. Något fruktansvärt bestående och omvälvande inträffar däremot på Saphyna. När de olika planen smälter samman är det nära att en port till demonernas sfärer skapas på Saphynas södra halvö, men något stoppar det. Om det är gudarnas försyn eller tirakernas schamaner är okänt men området, Krindenland, fryses i ett kaotiskt tillstånd mitt mellan dimensionerna för Mundana och något annat…
Mörkret över Mundana skapar olika flyktingströmmar och folkvandringar. Från övärlden i väster kommer många fördrivna människor. Dessa har drivits bort av ett annat folk som tvingats lämna sitt sjunkande hemland ytterliggare längre västerut. Dessa ljushyllta vanarer följs inom några århundraden av mörkare darkener – förlorare i de maktkamper som blossat upp mellan olika ätter då den sjunkna kontinentens folk väl etablerat sig i Stora arkipelagen. Dessa folk slår sig inledningsvis ned på Paratorna, vanarer i norr och darkener i söder, där de först kommer i konflikt med skecker, tiraker och wulfen. Även när vanarer och darkener senare stöter på varandra längs kusterna och de centrala delarna av Paratorn uppstår kamp och blodspilla. Det tar lång tid innan gamla oförrätter glöms mellan dessa två folkgrupper.
5000 f.D Även mer sjövana tiraker har nu funnit sin väg till Zrakorien. Dessa slår sig ned dels hos sina artfränder i norr men även där de kan klämma sig in på de övriga öarna.
5000 f.D-2260 f.D. Under de kommande tretusen åren fortsätter utvecklingen inom raserna och kampen dem emellan. Alverna förblir i sina skogsområden på Palamux och likaså Tolgulderna på Palamux centrala slätter. På Saphyna i norr är tirakerna ovedersägliga härskare och de når en betydande högkultur med bl.a bronshantering. Wulfen trycks undan allt mer och finner slutligen sitt starka fäste i djupa barrskogar på Trinsmyra längst i söder. Den gamla övärldens folk är de som sprider sig mest över öarna. Vissa kommer till och med till att bosätta sig på Saphyna för att driva handel med tirakerna där. Människornas framgång ligger i deras mångtalighet, flexibilitet och nytänkande (förmågor som vissa mer traditionellt lagda folkslag såsom alver, tolgulder och wulfen samtidigt tycker är deras stora brister).
Det som kommer att avsluta den förhistoriska tiden på Zrakorien är ankomsten av Ebhronitiska upptäcktsresanden. År 2260 f.D kommer stora skepp från Ebhron, dessa upptäcker de bördiga och av naturresurser översållade öarna. Ebhroniterna utforskar öarna under några månader, antecknar och studerar, men lämnar dem sedan, för nu…
Ja, det blev nu ett litet historie avsnitt. Har ju tidigare haft en tråd ( här )där jag funderade över hur man kunde spela hela Svavelvinter serien i Mundana. Nu spelar vi den enligt tidigare inlägg med Yon och Jargien. Hade nog föredragit att spela den på "Zrakorien" däremot. Nåja, den som vill kan ju spela enligt detta förslag nu!
De Zrakoriska öarna har varit befolkade av olika raser under tidigare eoner. Någon gång under dessa eoner träffades ögruppen av en meteor som dödade allt liv på öarna och lämnade för alltid en cirkulär förkastning mitt i den största ön Palamux.
FÖRHISTORISK TID
17000 år f.D. De första humanoida varelser att återbefolka ögruppen var alverna. Efter splittringen av Ljusets Brödraskap lämnar huvuddelen av alla alver Mundana på sina Eterseglare. Några väljer dock att stanna kvar och ett skepp finner den isolerade ögruppen långt ut i de vindpiskade haven i söder. I en öppen och lummig skog på huvudöns sydsida låter de eterseglaren gå till marken och runt denna skapar de sin bosättning. Gwondel Leigu, som skogen kommer att kallas, är under flera tusen år den enda bebodda delen av Zrakoriska öarna.
15000 år f.D. De första djurfolken, i form av wulfen, sprider sig till öarna. Dessa kommer från fastlandet via Vindkusten.
13000 år f.D. Via öarna längs Vindkusten kommer tiraker till den nordligaste ön. Dessa har tvingats flytta söderut efter en kraftig expansion av insektoider till deras forna jaktmarker. Dessa tiraker är främst landlevande jägar-samlare som efter hand tvingats mot kusten på fastlandet.
12000 år f.D. Under några årtusenden skapar häftiga biotropiska flöden, parallellt på olika platser över hela Mundana, olika mänskliga raser. Två av dess uppstår på de Zrakoriska öarna. På Palamux centrala slätter, och längs slätternas bergssidor uppstår ett högrest och stolt folk, Tolgulderna. Ytterliggare ett folk kommer fram ur Paratornas djupa skogar. Dessa fläckmönstrade människor kallar sig skecker. Båda dessa folkslag börjar på en stenåldersnivå som jägar-samlare. Då alver och tolgulder så småningom kommer i kontakt med varandra sker ett visst kulturellt och teknologiskt utbyte, nästan enbart till tolguldernas fördel.
12000-7000 f.D. Årtusenden går och de olika folken utvecklas så smått efter hand. Alla populationer är dock relativt små och jämnstarka. Alverna, som är blott omkring 2000 individer, har från början en mycket högtstående kultur med stort teknologiskt och magiskt kunnande. Under årtusendens lopp utarmas deras kultur med anledning av bristen på influenser utifrån, samt för att mycket av de lärdas tid får läggas på världsliga ting som anskaffande av föda. Mycket kunskap går också helt enkelt förlorad genom glömska och dödsfall.
Vissa av de övriga folken gör istället framsteg mot fasta bosättningar, jordbruk och utvecklandet av specialister på hantverk, kultur och teoretiska färdigheter. Särskilt tirakerna på Saphyna, den nordligaste ön, drar stora fördelar av dess bördiga mark och goda tillgång av odlingsbara sädesslag. Stäpphörningar (som arbetsdjur) tillsammans med odlingsbara grödor som jams, hirs, durra och sötpotatis ger tolgulderna en växande högkultur på Palamux. Skeckerna håller dock fast vid sitt jägar-samlar liv. De mindre tirakiska populationerna utanför Saphyna fortsätter också detta mer primitiva jägar-samlare leverne.
6700 f.D. Mörkret kommer till att påverka nästan alla av människor, alver, djurfolk och dvärgar bebodda områden över hela Mundana. Zrakorien klarar sig däremot väldigt lindrigt undan denna peripeti. En ökad förekomst av odjur och häftiga väderfenomen är det för gemene man tydligaste omenet om hårda tider. Något fruktansvärt bestående och omvälvande inträffar däremot på Saphyna. När de olika planen smälter samman är det nära att en port till demonernas sfärer skapas på Saphynas södra halvö, men något stoppar det. Om det är gudarnas försyn eller tirakernas schamaner är okänt men området, Krindenland, fryses i ett kaotiskt tillstånd mitt mellan dimensionerna för Mundana och något annat…
Mörkret över Mundana skapar olika flyktingströmmar och folkvandringar. Från övärlden i väster kommer många fördrivna människor. Dessa har drivits bort av ett annat folk som tvingats lämna sitt sjunkande hemland ytterliggare längre västerut. Dessa ljushyllta vanarer följs inom några århundraden av mörkare darkener – förlorare i de maktkamper som blossat upp mellan olika ätter då den sjunkna kontinentens folk väl etablerat sig i Stora arkipelagen. Dessa folk slår sig inledningsvis ned på Paratorna, vanarer i norr och darkener i söder, där de först kommer i konflikt med skecker, tiraker och wulfen. Även när vanarer och darkener senare stöter på varandra längs kusterna och de centrala delarna av Paratorn uppstår kamp och blodspilla. Det tar lång tid innan gamla oförrätter glöms mellan dessa två folkgrupper.
5000 f.D Även mer sjövana tiraker har nu funnit sin väg till Zrakorien. Dessa slår sig ned dels hos sina artfränder i norr men även där de kan klämma sig in på de övriga öarna.
5000 f.D-2260 f.D. Under de kommande tretusen åren fortsätter utvecklingen inom raserna och kampen dem emellan. Alverna förblir i sina skogsområden på Palamux och likaså Tolgulderna på Palamux centrala slätter. På Saphyna i norr är tirakerna ovedersägliga härskare och de når en betydande högkultur med bl.a bronshantering. Wulfen trycks undan allt mer och finner slutligen sitt starka fäste i djupa barrskogar på Trinsmyra längst i söder. Den gamla övärldens folk är de som sprider sig mest över öarna. Vissa kommer till och med till att bosätta sig på Saphyna för att driva handel med tirakerna där. Människornas framgång ligger i deras mångtalighet, flexibilitet och nytänkande (förmågor som vissa mer traditionellt lagda folkslag såsom alver, tolgulder och wulfen samtidigt tycker är deras stora brister).
Det som kommer att avsluta den förhistoriska tiden på Zrakorien är ankomsten av Ebhronitiska upptäcktsresanden. År 2260 f.D kommer stora skepp från Ebhron, dessa upptäcker de bördiga och av naturresurser översållade öarna. Ebhroniterna utforskar öarna under några månader, antecknar och studerar, men lämnar dem sedan, för nu…
