Aristoteles hade rätt, alla politiska varelser.
Politik är politik, ekonomi är ekonomi. Planekonomi är ett ekonomiskt system, inte ett politiskt. Planekonomin har i sig ingen ideologi, den är en av ett antal ekonomiska modeller avsedda att maximera nyttan av en viss mängd resurser. Ska man hårddra det så behöver det inte ens vara staten som är motorn i en planekonomi, det skulle vara helt tänkbart att ha ett planekonomiskt storföretag.
Jag håller helt med första inlägget som du svarar på. Hela denna tråden vältrar i Politik och inom kort tid hade den spårat ur. Om man nu skiljer på Politik och Ekonomi så undrar jag bara hur du, eller andra, kan på ett vettigt sätt redogöra för mig att det som Regeringar håller på med är opolitiskt.
Deras beslut om hur man skall finansiera landet är politik. Deras beslut om vilken skattenivå man skall ha är politik. Deras beslut om vilken ränta man skall ha politik. Allt detta påverkar samtliga medborgare i deras land och att inte kalla det för politik är .. jag finner inte ord.
Ja, det finns olika åsikter kring vad som är politik och vad som inte är politik. För att börja någonstans så började den teoribildningan som jag tillhör med Aristoteles i hans verk Politiken I. Alla människor är politiska, allt människorna gör är politiskt och alla dess handlingar är politiskt betingade. Därmed inte sagt att alla individer är medvetna om det politiska i deras handlingar.
Så innan man diskuterar hur en eventuell rollspelsmarknad i en exemplarisk planekonomi skulle utvecklss jämfört med vår ekonomiska realitet, måste man definiera vad denna exemplariska planekonomi är och vilka egenskaper den har. Detta är inte gjort i denna tråd och kommer antagligen inte heller redas ut, eftersom det uppenbart är mycket lättare att tycka utan att tänka efter först. (Det sista är inte menat åt dig personligen Troberg, utan åt tråden i allmänhet.)
