Pitch Tolkienspel i Första Åldern - Gondolin

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
Efter diskussionen om Fria Ligans the One Ring har jag klurat på hur jag skulle angripa ett spel i Arda's Första Ålder. Pitchen här är ett tankeexperiment:

Titel: Gondolin
Hisspitch: Spela Kung Turgons agenter i ett Beleriand hemsökt av Morgoth och hans kreatur. Har du Mod, Visdom och Viljestyrka nog att hålla ljuset vid liv inför yttre och inre skuggor. Utforska ett fientligt Beleriand och intrigera mellan de ädla husen i Gondolins hallar.
Rollpersonen: Du spelar en högalv (Noldo) eller gråalv (Sinda) från ett av Gondolins tolv hus (Kungens hus, Mullvadens hus, Harpans hus, den Gyllene blommans hus, Fontänens hus, Pelarens hus, Snötornets hus, Himmelsbågens hus, Svalans hus, Trädets hus, Vredeshammarens hus och, efter Tuors ankomst, den Vita vingens hus). Dina spelvärden avgörs av ditt folk, ditt hus, ditt fadersnamn och ditt modersnamn.
Regelsystem: Ett enkelt och drama-drivet system som passar för mäktiga och episka karaktärer. Fokus på moraliska värden. Två kärngrundegenskaper - Kropp (Hroa) och Själ (Fea). Mäktiga artefakter och arvsklenoder spelar en viktig roll. Det finns även ett system för att svära bindande eder.
Äventyr: Man växlar mellan uppdrag för Kungen ute i Beleriand, under största diskretion och med både möjlighet till ära och till vanära, och politiska intriger i Gondolin mellan husen. Under spel kan man få både tillnamn och namngivna föremål, som sedan ger fördelar i Gondolin-spelet.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,985
Location
Ett häxkräl
Bästa Första-åldern-upplägget i rollspelshistorien. Jag är med!

Men vad är grejen med hus? Hur funkar det? Tror mig veta att Tolkien nämner det i förbifarten någonstans, men gick han er på djupet kring det i någon text? Är namnen plockade från hans skrifter eller påhittade av andra?

Länka gärna till tråden!
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,210
Bra pitch. Jag gillar den.

Som alltid är frågan hur man hittar mekaniken för att spela högnivå-RP av det snittet, men kanske skulle ett dramasystem göra susen.

Jag tänker att beroende på period kan även andra fästen passa in, som Doriath eller Nargothrond. Du tänker att epoken ska vara efter Nirnaeth Arnoediad?
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
Bästa Första-åldern-upplägget i rollspelshistorien. Jag är med!
Gött!

Men vad är grejen med hus? Hur funkar det? Tror mig veta att Tolkien nämner det i förbifarten någonstans, men gick han er på djupet kring det i någon text? Är namnen plockade från hans skrifter eller påhittade av andra?
Det är från Tolkiens anteckningar men inte från den sista, ofullständiga version som kom med i Silmarillon. Som många av hans andra berättelser kom den här i olika, ibland motsägelsefulla, versioner.

Husen är klockrena för fraktionsspel. De har en namngiven ledare, namn, heraldik, och i de flesta fall specialkompetenser som bågskytte, smide etc. Så de kan ge både någon sorts nichekompetens, starting gear och politisk tillhörighet.

Med caveat att det var ett tag sedan jag läste Silmarillon senast och har bara börjat med Christopher Tolkiens Fall of Gondolin nyligen.

Länka gärna till tråden!
 
Last edited:

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
Som alltid är frågan hur man hittar mekaniken för att spela högnivå-RP av det snittet, men kanske skulle ett dramasystem göra susen.
Ja, precis. Fokus på stakes och konfliktresolution.

Jag tänker att beroende på period kan även andra fästen passa in, som Doriath eller Nargothrond. Du tänker att epoken ska vara efter Nirnaeth Arnoediad?
Allt det där är lockande. Tänker mycket riktigt efter de otaliga tårarnas slag, och kanske efter Tuors ankomst. Beren och Luthien och Narn i Chin Hurin är ju liknande period.

Fast snarare än att fokusera på en region skulle man kanske fokusera på historier om Edain som äventyrar med och bland alver. Det hade passat Tolkiens berättelser bättre
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,985
Location
Ett häxkräl
... fokusera på historier om Edain som äventyrar med och bland alver. Det hade passat Tolkiens berättelser bättre
Jag har lekt med tanken på att göra ett Pendragon-hack för spel i första åldern, där spelarna då mycket riktigt skulle spela "riddare" lojala till en Edain-furste. Upplägget skulle väl bli som i Pendragon i övrigt, en mix av äventyr, krig och intriger i Edainhövdingarnas hallar. Har aldrig kommit längre.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,985
Location
Ett häxkräl
@Leon jag tänker att det hade varit passande om man kunde ha något slags system för öde eller så - att spelare kan välja hur mäktiga deras gubbar är på en skala, men ju mäktigare de blir ju mer poäng eller något för SL för att lägga hinder i deras väg. Det kan också kopplas till personlighet, stora personer har starka drivkrafter som kan tvinga dem på moraliska villovägar. Något åt det hållet.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
Jag har lekt med tanken på att göra ett Pendragon-hack för spel i första åldern, där spelarna då mycket riktigt skulle spela "riddare" lojala till en Edain-furste. Upplägget skulle väl bli som i Pendragon i övrigt, en mix av äventyr, krig och intriger i Edainhövdingarnas hallar. Har aldrig kommit längre.
Det påminner lite om vad jag gjorde till Barbarians of Lemuria: Barbarians of the Dark Ages, som är inspiererat av Y Gododdin, Beowful, Nibelungenlied etc

 
Last edited:

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
@Leon jag tänker att det hade varit passande om man kunde ha något slags system för öde eller så - att spelare kan välja hur mäktiga deras gubbar är på en skala, men ju mäktigare de blir ju mer poäng eller något för SL för att lägga hinder i deras väg. Det kan också kopplas till personlighet, stora personer har starka drivkrafter som kan tvinga dem på moraliska villovägar. Något åt det hållet.
Kanske, men vem vill spela på den "säkra" ändan av Ödesskalan...
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
"There were the gleaming banners of all the great houses and kindreds of the Gondothlim. Mighty was the array of the house of the king and their colours were white and gold and red, and their emblems the moon and the sun and the scarlet heart. Now in the midmost of these stood Tuor above all heads, and his mail of silver gleamed; and about him was a press of the stoutest of the folk. Lo! all these wore wings as it were of swans or gulls upon their helms, and the emblem of the White Wing was upon their shields. But the folk of Meglin were drawn up in the same place, and sable was their harness, and they bore no sign or emblem, but their round caps of steel were covered with moleskin, and they fought with axes two-headed like mattocks. There Meglin prince of Gondobar gathered many warriors of dark countenance and lowering gaze about him, and a ruddy glow shone upon their faces and gleamed about the polished surfaces of their accoutrement. Behold, all the hills to the north were ablaze, and it was as if rivers of fire ran down the slopes that led to the plain of Tumladen, and folk might already feel the heat thereof.

And many other kindreds were there, the folk of the Swallow and the Heavenly Arch, and from these folk came the greatest number and the best of the bowmen, and they were arrayed upon the broad places of the walls. Now the folk of the Swallow bore a fan of feathers on their helms, and they were arrayed in white and dark blue and in purple and black and showed an arrowhead on their shields. Their lord was Duilin, swiftest of all men to run and leap and surest of archers at a mark. But they of the Heavenly Arch being a folk of uncounted wealth were arrayed in a glory of colours, and their arms were set with jewels that flamed in the light now over the sky. Every shield of that battalion was of the blue of the heavens and its boss a jewel built of seven gems, rubies and amethysts and sapphires, emeralds, chrysoprase, topaz, and amber, but an opal of great size was set in their helms. Egalmoth was their chieftain, and wore a blue mantle upon which the stars were broidered in crystal, and his sword was bent – now none else of the Noldoli bore curved swords – yet he trusted rather to the bow, and shot therewith further than any among that host.

There too were the folk of the Pillar and of the Tower of Snow, and both these kindreds were marshalled by Penlod, tallest of Gnomes. There were those of the Tree, and they were a great house, and their raiment was green. They fought with iron-studded clubs or with slings, and their lord Galdor was held the most valiant of all the Gondothlim save Turgon alone. There stood the house of the Golden Flower who bore a rayed sun upon their shield, and their chief Glorfindel bore a mantle so broidered in threads of gold that it was diapered with celandine as a field in spring; and his arms were damascened with cunning gold.

Then came there from the south of the city the people of the Fountain, and Ecthelion was their lord, and silver and diamonds were their delight; and swords very long and bright and pale did they wield, and they went into battle to the music of flutes. Behind them came the host of the Harp, and this was a battalion of brave warriors; but their leader Salgant was a craven, and he fawned upon Meglin. They were dight with tassels of silver and tassels of gold, and a harp of silver shone in their blazonry upon a field of black; but Salgant bore one of gold, and he alone rode into battle of all the sons of the Gondothlim, and he was heavy and squat.

Now the last of the battalions was furnished by the folk of the Hammer of Wrath, and of these came many of the best smiths and craftsmen, and all that kindred reverenced Aulë the Smith more than all other Ainur. They fought with great maces like hammers, and their shields were heavy, for their arms were very strong. In older days they had been much recruited by Noldoli who escaped from the mines of Melko, and the hatred of this house for the works of that evil one and the Balrogs his demons was exceeding great. Now their leader was Rog, strongest of the Gnomes, scarce second in valour to that Galdor of the Tree. The sign of this people was the Stricken Anvil, and a hammer that smiteth sparks about it was set on their shields, and red gold and black iron was their delight. Very numerous was that battalion, nor had any amongst them a faint heart, and they won the greatest glory of all those fair houses in that struggle against doom;"

- Fall of Gondolin, sammanställd av Christopher Tolkien efter J.R.R Tolkiens anteckningar
 
Last edited:

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,189
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
så jävla koolt! Alla Sagan om ringen-rollspel har alltid gjort mig totalt avtänd för jag är helt ointresserad av att spela en bit part i Tredje åldern. Ge mig Silmarillion-baserat stuff istället och jag är så jävla gäjm! Om någon tvivlar på hur Silmarillion-nördig jag är så är det alltså på nivån att jag gör Silmarillion-ASMR...
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
så jävla koolt! Alla Sagan om ringen-rollspel har alltid gjort mig totalt avtänd för jag är helt ointresserad av att spela en bit part i Tredje åldern. Ge mig Silmarillion-baserat stuff istället och jag är så jävla gäjm! Om någon tvivlar på hur Silmarillion-nördig jag är så är det alltså på nivån att jag gör Silmarillion-ASMR...
Nu finns det väl i och för sig nyckelfigurer och två tre "stora berättelser" även i första åldern - Beren och Luthien, narn-i-chin-hurin och Tuor/Earendel. Men håller med om att de känns mindre påträngande. Kanske för att det är tre och inte en, eller för att de utvecklas i mindre detalj än ringkriget.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,177
Nu finns det väl i och för sig nyckelfigurer och två tre "stora berättelser" även i första åldern - Beren och Luthien, narn-i-chin-hurin och Tuor/Earendel. Men håller med om att de känns mindre påträngande. Kanske för att det är tre och inte en, eller för att de utvecklas i mindre detalj än ringkriget.
Eller kanske för att Silmarillion täcker åtskilliga hundra år, så det hinner hända rätt mycket utanför just de berättelserna.
Ringtrilogin är ju mycket mer koncentrerad till en enda berättelse som utspelas på mindre än ett år.

Om man tittar på resten av Tredje åldern, eller hela Andra åldern så finns det ju mängder av möjligheter till rollspel där - problemet är bara att Tolkien inte skrev så mycket om de perioderna.
De perioderna har också fördelen att det finns mycket fler öppningar för lyckliga slut - till skillnad från Silmarillion där i princip alla hjältarna råkar ut för en massa skit och sedan dör de.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,985
Location
Ett häxkräl
Eller kanske för att Silmarillion täcker åtskilliga hundra år, så det hinner hända rätt mycket utanför just de berättelserna.
Ringtrilogin är ju mycket mer koncentrerad till en enda berättelse som utspelas på mindre än ett år.

Om man tittar på resten av Tredje åldern, eller hela Andra åldern så finns det ju mängder av möjligheter till rollspel där - problemet är bara att Tolkien inte skrev så mycket om de perioderna.
De perioderna har också fördelen att det finns mycket fler öppningar för lyckliga slut - till skillnad från Silmarillion där i princip alla hjältarna råkar ut för en massa skit och sedan dör de.
Jo. ICE hade ju TÅ 1640 som sitt grundår. De flesta av deras moduler utspelades då så vitt jag förstår, och jag tycker det är ett bra år även om man kan välja många andra. Undantaget är väl Kin-strife som utspelar sig på 1400-talet.

Min enda hemmasnickrade Midgårdskampanj la jag åren 1408-1410 i TÅ.
 
Last edited:

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,420
Ja, för mig är rollspel i tredje åldern lika med 1640 - Arthedain, Cardolan, Rhudaur, kampen mot Angmar etc. Det löser många av problemen.

Tycker alla tre åldrar är potentiellt intressanta att spela i - episk kamp i första åldern, utforskning och kolonialism i andra åldern och en mer jordnära känsla i tredje åldern.

Fjärde åldern är väl den enda som känns lite oengagerande
 
Top