Flurtis
Hero
Efter att ha varit mer eller mindre helt frånvarande från både forumet och rollspelhobbyn i mer än ett år så känner jag att jag tappat all koll :-S
Nya Pathfinder verkar ju gå bra om man tittar på alla utmärkelser men vad är egentligen skillnaden mellan 3,5 och nya 3,75? Är den marginel eller är det några nya "ah ha" upplevelser?
De få spelmöten jag har spelat så har det varit 4.0 i år. I början gillade jag systemet riktigt mycket men desto mer jag har pysslat med det så känner jag att det inte ger så mycket variationen som det i början ger sken av. Det blir "för balanserat". Jag ska försöka vidarutveckla: när karaktärerna alltid är lika "bra" i förhållande till striden är ju själva grundtanken att spelet skall uppfattas som roligt eftersom alla spelare då kan involveras i själva stridsmomentet. Det här var ju en sak som 4.0 hyllades för och 3,5 sågades för. Däremot så har jag funnit att jag upplever det som att spelupplevelsen blir platt efter ett längre tids spelande. En flummig jämförelse skulle kunna vara att titta på tempo i berättarteknik. En bra historia behöver ju som alla vet stunder med både högt tempo med stort engagemang som varvas med stunder med lite lägre tempo (exempelviss miljöbeskrivningar etc). Det lägre tempot bryter av det intensiva och gör att man som lyssnare uppskatar själva klimax och engagemanget, medans en berättelse med enbart högt tempo snabbt blir påfrestande. Samma sak upplever jag med 4.0, i sin vision om att få alla spelare jämt delaktiga så har de tyvärr fått i mina ögon stridssystemet enformigt, fast på ett konstigt viss. I och med att strider där karaktären har en mindre betydande roll (jämför med lågt tempo) lyser med sin frånvaro så uppskatar man inte de strider där karaktären är engagerad (läs högt tempo). Under en lång kampanj bidrar det hela till att spelupplevelsen blir väldigt platt efter ett tag.
Okej nu snurrar jag till det men det jag syftar på är alltså inte att man inte har några valmöjligheter utan mer förväntan och olika följder av sina beslut. 3,5 hade lite mer av den här oförutsägbarheten än 4.0 i och med att alla powers och prestige klasser inte var balanserade. Därav inte sagt att 4.0 är sämre än 3,5 för det är det inte i mina ögon, däremot finner jag nog 3,5 lite mer intressant i det långa loppet.
Hursomhelst, vart hamnar 3,75 i den här frågan? Några vidarutvecklingar i själva grundtänket från 3,5 eller är allt sig likt?
//Mattias
Nya Pathfinder verkar ju gå bra om man tittar på alla utmärkelser men vad är egentligen skillnaden mellan 3,5 och nya 3,75? Är den marginel eller är det några nya "ah ha" upplevelser?
De få spelmöten jag har spelat så har det varit 4.0 i år. I början gillade jag systemet riktigt mycket men desto mer jag har pysslat med det så känner jag att det inte ger så mycket variationen som det i början ger sken av. Det blir "för balanserat". Jag ska försöka vidarutveckla: när karaktärerna alltid är lika "bra" i förhållande till striden är ju själva grundtanken att spelet skall uppfattas som roligt eftersom alla spelare då kan involveras i själva stridsmomentet. Det här var ju en sak som 4.0 hyllades för och 3,5 sågades för. Däremot så har jag funnit att jag upplever det som att spelupplevelsen blir platt efter ett längre tids spelande. En flummig jämförelse skulle kunna vara att titta på tempo i berättarteknik. En bra historia behöver ju som alla vet stunder med både högt tempo med stort engagemang som varvas med stunder med lite lägre tempo (exempelviss miljöbeskrivningar etc). Det lägre tempot bryter av det intensiva och gör att man som lyssnare uppskatar själva klimax och engagemanget, medans en berättelse med enbart högt tempo snabbt blir påfrestande. Samma sak upplever jag med 4.0, i sin vision om att få alla spelare jämt delaktiga så har de tyvärr fått i mina ögon stridssystemet enformigt, fast på ett konstigt viss. I och med att strider där karaktären har en mindre betydande roll (jämför med lågt tempo) lyser med sin frånvaro så uppskatar man inte de strider där karaktären är engagerad (läs högt tempo). Under en lång kampanj bidrar det hela till att spelupplevelsen blir väldigt platt efter ett tag.
Okej nu snurrar jag till det men det jag syftar på är alltså inte att man inte har några valmöjligheter utan mer förväntan och olika följder av sina beslut. 3,5 hade lite mer av den här oförutsägbarheten än 4.0 i och med att alla powers och prestige klasser inte var balanserade. Därav inte sagt att 4.0 är sämre än 3,5 för det är det inte i mina ögon, däremot finner jag nog 3,5 lite mer intressant i det långa loppet.
Hursomhelst, vart hamnar 3,75 i den här frågan? Några vidarutvecklingar i själva grundtänket från 3,5 eller är allt sig likt?
//Mattias
; poängen är att det är ytterligare en revidering av detaljerna i d20.
