nyvinter
Illustrationist
ÄNTLIGEN, är kampanjen uppe i två speltillfällen, Platsen är Paris, 1729 i en lite annorlunda verklighet och spelarna är nästan kraftlösa änglar och demoner som för närvarande är mer i synk medi deras männskliga kroppar. Systemet är Burning Wheel med väsen-emtionell egenskap som kontrollerar kraftnivå och ökad svårighetsgrad för vissa sociala färdigheter. (Just den biten behöver nog finjusteras under spelets gång...)
Sist hade deras supportgrupp för änglar och demoner, det är ett hårt liv att vara nästan kraftlös övernaturlig varelse under upplysningstiden, blivit påkommen av lagen på grund av ett mord och ironiskt nog blivit stämplad som en farlig sekt. En av demonerna tog tillfället i akt att skriva artiklar om mordet och om möjligt svartmåla oskyldiga istället för de egentliga mördarna. (Han var en av dem.) En ängel och en annan demon blir ivägslöpade för förhör. Demonen gillade inte tonen och misslyckades med en eldbesvärjelse och lyckades frammana ett stort elektriskt klot mitt i vakthuset. Kort sagt: det blev en jävla smäll.
I del två kom skribent-demonen och en annan spelar springande till platsen där de fann ängeln liggandes på marken en bra bit ifrån klotet, nu med ett pyrande skägg. Demonen syntes inte till (spelaren frånvarande) och folk från staden började strömma dit för att se miraklet. Ljusklotet tycktes inte försvinna och några som närmade sig det slutade existera. Spelarna lämnade platsen så snabbt de kunde i och emd att ingen ville ha med stadsvakten att göra. Efter några om och men — främst involverande högtravande smicker till traumatiserade skadade vakter, misslyckade försök att tala med djur, och tiggeri — fick de veta att deras vän förts medvetslös till slottsfängelset på order av en hovmagiker. En stulen vaktrustning och ett ytligt pannsår senare — inget dödsfall däremot! — är de beredda att köra den gamla "vi kommer med farlig fånge"-tricket för att ta sig in.
Sist hade deras supportgrupp för änglar och demoner, det är ett hårt liv att vara nästan kraftlös övernaturlig varelse under upplysningstiden, blivit påkommen av lagen på grund av ett mord och ironiskt nog blivit stämplad som en farlig sekt. En av demonerna tog tillfället i akt att skriva artiklar om mordet och om möjligt svartmåla oskyldiga istället för de egentliga mördarna. (Han var en av dem.) En ängel och en annan demon blir ivägslöpade för förhör. Demonen gillade inte tonen och misslyckades med en eldbesvärjelse och lyckades frammana ett stort elektriskt klot mitt i vakthuset. Kort sagt: det blev en jävla smäll.
I del två kom skribent-demonen och en annan spelar springande till platsen där de fann ängeln liggandes på marken en bra bit ifrån klotet, nu med ett pyrande skägg. Demonen syntes inte till (spelaren frånvarande) och folk från staden började strömma dit för att se miraklet. Ljusklotet tycktes inte försvinna och några som närmade sig det slutade existera. Spelarna lämnade platsen så snabbt de kunde i och emd att ingen ville ha med stadsvakten att göra. Efter några om och men — främst involverande högtravande smicker till traumatiserade skadade vakter, misslyckade försök att tala med djur, och tiggeri — fick de veta att deras vän förts medvetslös till slottsfängelset på order av en hovmagiker. En stulen vaktrustning och ett ytligt pannsår senare — inget dödsfall däremot! — är de beredda att köra den gamla "vi kommer med farlig fånge"-tricket för att ta sig in.