Nekromanti OV och DV i Krigsherren?

[Avslagen_Cola]

Jag har lite funderingar kring vad OV och DV mer exakt innbär.
Hur mycket i skada och så vidare bör man ge för att ha OV 15 t.ex.?
Och hur mycekt plåt och sköldar krä'vs för DV 20?
Tänkte mest utifall jag skulle improvisera fram egna trupper eller rentav låta rollpersonerna ingå i ett legoknektskompani.

 

[ZaiToh]

Skulle försöka att inte stirra mig så blind på värden såsom vapens skadeförmåga osv. Använd sunt förnuft istället. Ett känt exempel från historien är t ex Juilius Caesar trupper som stred mot galler (utan trolldryck . Deras kortsvärd skulle knappast få högt OV i Eon, men trots detta fullkomligt massakerades de fiender de mötte. Hans förlustsiffror brukade ligga kring en 2-4%, vilket tyder på att DV också var tämligen högt (även om Eons förlustsiffror överlag är orealistiskt höga). Skulle dock tillägna framgången till den träning soldaterna hade då hela idén med legionerna byggde på enhenhetens agerande, inte soldaternas enskillda.

Men Ss säger somliga då. Visst, Ss är också viktigt, men då effekten inte tas hänsyn till blir det väldigt missvisande om en duktig samling soldater men låga 'skadevapen' slåss då de inte kommer få en chans. Ett sätt att undgå detta är enligt mig att lägga in viktiga faktorer i OV. En annan lösning skulle kunna vara att låta effekten vävas in i OV, t ex att OV ökas med 5% för varje positiv effekt - men det blir snabbt lite jobbigt att räkna i stora slag då.

Tyvärr blir mitt bästa tips nog ändå att det gäller att kolla på de trupplistor som finns och höfta till. Det finns så många faktorer såsom utrusting, träning, motivation, attityd, tillit osv att det är svårt att ge generella regler. Bara för att man rusar fram svingandes ett tvåhanssvärd och är hyffsat duktig på att hantera det är det inte säkert att man har sucken av en chans mot en väldrillad 'knivarme'.

/ZaiToh

 

[Avslagen_Cola]

Har funderat lite kring det där med formationsstrid, att man i såna fall borde kunna se till att inte alla soldater i båda enheterna får slåss eftersom man begränsar utrymmet för strid, till skillnad från ett grötigt slag.
Borde inte spjutsoldater med stora sköldar kunna köra nån sån taktik där de automatiskt utnumrerar med 2:1 så länge de håller leden?

Tack för tipsen om OV, tror nog att du har rätt, man får helt enkelt tänka sig hur pass mycket skada en grupp soldater kan tillfoga, därmed blir det ganska naturligt att Trukher får högt OV.

 

[ZaiToh]

Nja, inte nödvändigtvis. Det ursprungliga idéerna till romers krigsföring grundade sig i att de just tvingades möta dessa spjutformationer. De hade lite hyss för sig som blev tämligen effektiva. Ska försöka beskriva.

IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII <--- Spjutformationer

XXX XXX XXX
XXX XXX XXX <--- Romare

Romare var mer flexibla och hade en annan bredd än en spjutenhet. De kunde gruppera sig och skapa öppningar i linjen som vållade stora problem för spjutnissarna innan den nya taktiken kunde kontras genom erfarna befäl och träning. De spjutnissar som inte mötte motstånd gick ofta vidare då det var svårt att avgöra om enhetens flanker blev uppbundna eller inte. Dessutom var det ett helt nytt hot som ingen tänkt på. Om så skedde stod Romarna med dels en front frammåt, dels hade enheternas sidor vända innåt med vapen i hand. En spjutenhet har inte samma möjlighet då dess försvar i sida är noll.

IIIIII IIIIIIII IIIIIIII
XXXIIIIIIXXXIIIIIIIIXXXIIIIIIIIIIIIIII
XXX XXX XXX

Det som har hänt är alltså varje legions härförares våta dröm då de delar av spjutenheter som vandrat in i fällan i praktiken är döda. Så även en spjutlinje som brustit.


Ett annat problem är att strider sällan hade ett början och ett slut... snarare var det många många småbattaljer med delar av fronten som brakade samman för att slåss en stund - följt av snabba tillbakadraganden för vila. Tror dock ingen frivilligt skulle stå kvar och möta en mur av spjut och bara ta emot. Antingen drar man sig ur helt eller anfaller. Spjuten fastnar ju iaf i några och man kan ta tag i dem, greppa, slita osv... allt är bättre än att stå kvar och vänta. Kommer man fram gör man nog rätt så bra i skada.

Dock gillar jag din tanke. Det skulle kanske vara bättre att införa DVc för att symbolisera att få kommer fram oskadda innan linjen är tillräckligt uppbruten, vilket kanske kan antas ta ett stidsmoment för en framgångsrik anfallare? Kanske kräva att DVc gäller fram till dess att anfallarna lyckas med sina slag (perfekt ger 'bara' DV då de bröt sig igenom snabbt).

Tycker att iom Krigsherren så finns det ofantligt många uppslag över möjligheter för olika formationsträning (att bara ha en teknik i stridskonster är lite väl tamt då de flesta proffs brukar just formationsstrid). Vad säger du om att göra tekniker för spjutformation där själva spjuten är skyddet till en början, hålla leden i svåra <situationer>, övergång till handgemäng och tekniker för svärd som är specialicerade på att bryta spjutlinjer, anfalla i spjuthäckar osv...?

Märk väl att jag är lite väl inspirerad av Rommarriket.... men då det är kolast och fräckast i historien får de stå som mall för mkt jag gör med Eon ; ). Låter det helt fel även om man tänkt sig en mer traditionell medeltidsbattalj för ett feodalrike?

/ZaiToh

 

[Avslagen_Cola]

Ah, förstår nog taktiken och inser att spjutnissarna har sin nackdel. Hade deras sköldpaddsformation med feta sköldar i huvudet, tror det är spjut som de använder då? Denna formation är nog inte lika effektiv mot feta fiender som typ trukher.

De har ju regel för att spjutformationer blir mycket svagare av att bli oordnade eller splittrade, kanske man kan ha någon speciell taktik som gör det svårare för spjutnissarna att hålla formationen eller liknande?

DVc känns väldigt motiverat, speciellt om man kör med Formation: Sköldmur. Det värdet bör de kunna hålla så länge anfallaren misslyckas, eller om man kanske ska jämföra effekterna?
Lägga in momentet Byta vapen? Eller låta det ske automatiskt så att spjutnissarna kan dumpa spjuten om de blir oordnade men kräva ett moment för att få upp dem igen?
Sen tycker jag att mycket saknas kring egenskapen Rörlighet, en del handlar ju om truppförflyttningar under slaget.

Tror nog att man kan ta inspiration vartifrån man vill, så länge det funkar i verkligheten

 

[ZaiToh]

Nej, sköldpadsformationen är något annat som användes som skydd mot skyttar/kastspjut och ingen för närstrid. När de anföll använde de själva kastspjut (pilum) som de kastade iväg strax innan drabbningen där de raskt drog sina kortsvärd. Just svärdsbytet ledde oftast till att spjutet kastades för tidigt och dess effekt är ofta överdriven. Det var helt klart bättre att ha ett svärd i handen än att ha kastat ett spjut som kanske sårat någon men som lämnade soldaten vapenlös vid den viktiga sammanstöten.

Givetvis användes inte den typ av formation jag beskrev mot andra än spjutenheter då det skulle innebära självmord. Men just de flexibla nya enheterna öppnade möjligheten att vara just flexibel. Kan faktiskt få för mig att jämföra strid mot trukher ganska likvärdigt med strid mot de barbarfolk som skedde i Gallien. Där var det täta formationer som gjorde dödandet av gallerna till närmast en industriprocess. Även om de två motståndarna kanske inte tävlar i styrka nyttjade de iaf samma taktik. Roms rotaitoner som såg till att de utvilade stred funkade finfint.

Viktigt att komma ihåg är dock att när striden väl rasat igång blir det lite mer anpassning efter terrängen. Det fanns nog inte heller några direkt ordnade rektanglar att skåda på slagfältet. En annan vanlig effekt är att fronten roterar motsols då en soldats högra sida är starkare då han där har svärdet medan skölden skydder dig frammåt/vänster. Då soldaten samtidigt söker skydd hos sin högra 'grannes' sköld leder detta till att högerflanken med stor sannolikhet kommer att börja röra på sig. Det är alltså soldaten snett till höger som är den egentliga fienden.

Dina idéer kring tekniker låter jättebra. Med Formation: Sköldmur förmodar jag att du menar för killarna som tvingas möta spjuten (eller är det spjutnissarna som ska ha den?). Låter jättespännande att ha en strid mitt på slagfältet som går fram och tillbaka... Först trycker spjutisarna på men den tajta sköldmuren håller. Ska den fortsätta hålla för att kunna ta sig fram till sina svorna fiender... kämpandes centimeter för centimeter... Hinner rollpersonerna rädda situtationen genom att få dit förstärkningar i tid? En bruten linje vore lika förödande för båda sidor... Hur som helst vore det väldigt kul att samordna en hel uppsjö av olika tekniker för formationsstrid (och en och annan specialmanöver).

Att lägga ner spjut och dra ett annat vapen borde gå automatiskt. Att ta upp sina spjut igen vore helt omöjligt om de fortfarande var involverade i närstrid tycker jag.

Japp, att rörelse inte används mer är kasst. Men en tröstanvänding kan väl vara att avkräva en enhet ett rörlighetsslag varje gång de ska anfalla en ny enhent? Båda enheterna får halv OV för att symbolisera att de kanske inte kom fram, men effekten (bådas adderade om de båda försöker nå varandra) lägger till hela 10-tal procent upp till fullt OV om de var snabbare/långsammare än någon standard. Med olika svårighetsslag kan du på så sätt simulera att olika enheter står olika långt ifrånvarandra. Enhet A har Ob2T6 att nå B, men Ob5T6 att nå C. Enhet D är inte möjlig att nå då denne är skyddad bakom de andra.

Ber om ursäkt för att mina 'bilder' blev fel. Alla mellanslag klipptes. Tar om samma bilderna fast med '-' som ' '

IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIII <--- Spjutformationer

XXX------XXX------XXX
------XXX------XXX------XXX <--- Romare

IIIIII-----IIIIIIII------IIIIIIII
XXXIIIIIIXXXIIIIIIIIXXXIIIIIIIIIIIIIII
-----XXX-----XXX------XXX

/ZaiToh

 

[Avslagen_Cola]

Formation: Sköldpaddan borde i såna fall bara funka mot bågskyttar och avståndsvapen och ge typ dubbla DV eller så?

Att kunna byta ut trötta soldater borde kunna förbättra moralslaget, göra så att man kan räkna bort förluster. Dessutom borde man få plus på moralslaget om man har numerärt överläge, provade 10 riddare mot 150 bönder som började fly väldigt fort, trots att de slog ner ett par riddare.

Formation: Spjutvägg borde funka så att spjutnissarna utnumrerar med 2:1 men nackdelen är att deras formation inte får brytas samt att flankering inte är speciellt kul...

Sköldmuren borde bara gälla så länge enheten håller sig ordnad och bör ge en bonus på DV. Dessutom kan jag tänka mig att så länge den försvarande enheten är ordnad så borde inte alla soldaterna få slåss, man skulle kunna halvera antalet stridande eller liknande, vilket gör att flankering kan vara bra.

Att ta upp spjuten hade jag tänkt mig endast skulle funka om enheten inte var stridande och om de befann sig på samma position där de släppte spjuten. Dessutom skulle det dröja ett stridsmoment att leta upp alla spjut. Kanske kan funka om man vill ta en besegrad motståndares vapen också?

Tycker att enheterna får välja om de vill anfalla eller försvara sig, om de anfaller borde det krävas ett slag för att de inte ska bli oordnade men fördelen är att de får använda OVc som för övrigt borde vara högre än OV för alla trupper. Ett par riddare som blir anfallna av snabbt kavalleri i flanken borde inte få använda OVc t.ex.

Antingen kan man slå slag, eller säga att varje trupp kan förflytta sig sin Rörlighet varje stridsmoment, sen om man vill skynda sig så slår man slag (mot anförarens Ledarskap?) och misslyckas slaget blir enheten oordnad. Därmed kan det bli skillnad om enheten väljer att rusa fram mot en motståndare eller bara marschera i lagom takt.

 

[ZaiToh]

Formation: Sköldpaddan borde i såna fall bara funka mot bågskyttar och avståndsvapen och ge typ dubbla DV eller så?

Japp, låter bra. Samtidigt borde Rör minst halveras.

Att kunna byta ut trötta soldater borde kunna förbättra moralslaget, göra så att man kan räkna bort förluster. Dessutom borde man få plus på moralslaget om man har numerärt överläge, provade 10 riddare mot 150 bönder som började fly väldigt fort, trots att de slog ner ett par riddare.

Utmärkt förslag. Själv hade jag tänkt låta det påverka OV och DV iom att det är hela tiden fräsha soldater som strider och det blir lite mindre krångel på det sättet.

Formation: Spjutvägg borde funka så att spjutnissarna utnumrerar med 2:1 men nackdelen är att deras formation inte får brytas samt att flankering inte är speciellt kul...

Menar du här att spjutnissarna använder 4 till 1 regeln, medan motståndarna får köra med en 2:1 regel? Låter mkt vettigt!

Sköldmuren borde bara gälla så länge enheten håller sig ordnad och bör ge en bonus på DV. Dessutom kan jag tänka mig att så länge den försvarande enheten är ordnad så borde inte alla soldaterna få slåss, man skulle kunna halvera antalet stridande eller liknande, vilket gör att flankering kan vara bra.

Att det gäller enbart så länge sköldmuren är ordnad gillar jag verkligen. Vad säger du om att låta den ökade bonusen på DV motsvara en lika stor minskning på OV då enheten blir mindre offensiv ju 'tätare' den blir? Ett annat sätt att simulera din verision av antalet stridande.

Att ta upp spjuten hade jag tänkt mig endast skulle funka om enheten inte var stridande och om de befann sig på samma position där de släppte spjuten. Dessutom skulle det dröja ett stridsmoment att leta upp alla spjut. Kanske kan funka om man vill ta en besegrad motståndares vapen också?

Personligen tror jag mer på att de skulle vara tvugna att ta sig tillbaka till trossen och skaffa nya spjut. En enhet som förlorat sina åker med största sannolikhet på storstryk och således trycks bakåt. Spjuten kommer då att ligga på fel sida fronten för dem. Tycker även att det ska vara jävligt dyrt att utrusta en enhet med två vapenuppsättningar... det borde vara långt ifrån standard att alla spjutformationer har sekundärvapen.

Tycker att enheterna får välja om de vill anfalla eller försvara sig, om de anfaller borde det krävas ett slag för att de inte ska bli oordnade men fördelen är att de får använda OVc som för övrigt borde vara högre än OV för alla trupper. Ett par riddare som blir anfallna av snabbt kavalleri i flanken borde inte få använda OVc t.ex.

Det är en mycket bra idé! Ska defenitivt införas. Även om inte OVc är så mkt större borde det finnas en liten skillnad.

Antingen kan man slå slag, eller säga att varje trupp kan förflytta sig sin Rörlighet varje stridsmoment, sen om man vill skynda sig så slår man slag (mot anförarens Ledarskap?) och misslyckas slaget blir enheten oordnad. Därmed kan det bli skillnad om enheten väljer att rusa fram mot en motståndare eller bara marschera i lagom takt.

Mycket bättre förslag än mitt. Kanske kombinera med OVc så det krävs lite mer än makligt tempo för att få truppen att gå i chock? Men varför inte slå mot det som är lägst av Ledarskap och Krigsföring för att få med att det gäller att läsa av terrängen. Man slåss ju inte på fotbollsplaner direkt.

Som du märker är jag mycket för att alla special-tekniker ska påverka OV och DV isf att införa en massa specialgrejer. Detta är för att jag tycker att det finns ett stort egenvärde i att alla slag och regler ska likna varandra för att ge ett enkelt uttryck. Dessutom blir det lätt att jämföra olika tekniker. Som vanligt en fråga om tycke och smak.

/ZaiToh

 

[Avslagen_Cola]

Menar du här att spjutnissarna använder 4 till 1 regeln, medan motståndarna får köra med en 2:1 regel? Låter mkt vettigt!

Riktigt så hade jag inte tänkt, hade snarare tänkt att så länge spjutsoldaterna håller sin formation (kräver sköldar) så utnumrerar de automatiskt med 2:1, så 30 spjutmän mot 40 infanterister behöver bara slåss mot 15 infanterister tills infanteristerna antingen flankerar eller bryter formationen. Spjuten är alltså väldigt bra så länge leden håller.

Att det gäller enbart så länge sköldmuren är ordnad gillar jag verkligen. Vad säger du om att låta den ökade bonusen på DV motsvara en lika stor minskning på OV då enheten blir mindre offensiv ju 'tätare' den blir? Ett annat sätt att simulera din verision av antalet stridande.

Låter bra att man räknas OV som lägre för att simulera detta. Ska ökning/minskning räknas i antal eller proportioner? Dvs +/- eller gånger/delat med?

Personligen tror jag mer på att de skulle vara tvugna att ta sig tillbaka till trossen och skaffa nya spjut. En enhet som förlorat sina åker med största sannolikhet på storstryk och således trycks bakåt. Spjuten kommer då att ligga på fel sida fronten för dem. Tycker även att det ska vara jävligt dyrt att utrusta en enhet med två vapenuppsättningar... det borde vara långt ifrån standard att alla spjutformationer har sekundärvapen.

Tycker i alla fall att man ska kunna ta motståndarens vapen, dock är ju det ovanligt. Typ om bönder lyckas spöa soldater eller så.

Mycket bättre förslag än mitt. Kanske kombinera med OVc så det krävs lite mer än makligt tempo för att få truppen att gå i chock? Men varför inte slå mot det som är lägst av Ledarskap och Krigsföring för att få med att det gäller att läsa av terrängen. Man slåss ju inte på fotbollsplaner direkt. /citat]

Låter faktiskt bra, de som har hög Rörlighet borde få lite extra fördelar då, eftersom de i mitt tycke har lättare på det slaget.

</font><blockquote><font class="small">Citat:</font><hr />
Som du märker är jag mycket för att alla special-tekniker ska påverka OV och DV isf att införa en massa specialgrejer. Detta är för att jag tycker att det finns ett stort egenvärde i att alla slag och regler ska likna varandra för att ge ett enkelt uttryck. Dessutom blir det lätt att jämföra olika tekniker. Som vanligt en fråga om tycke och smak.

Jag tror nog att jag hellre minskar antalet stridande för ena sidan istället, men det där är ju mest en smaksak. Dessutom har jag en tanke om att tungt kavalleri ska totalt mosa infanteri om de inte har 5 meter långa pikar, då ska det vara motsatsen. Man stod inte kvar med infanteri utan ovan nämnda pikar mot tungt kavalleri av en väldigt bra anledning. Funderar på att minska infanteriets OV till en tiondel under första rundan eller ge kavalleriet en extra attack med OVc och sen köra vanligt för båda (allt i ett stridsmoment).