Re: otur
Jo, detta hände när jag var SL:
Det var under en åskvädersnatt som Rp:na fått syn på en flock mörkerhundar, som snart satte fart mot dem. Gänget drog sina bågar/armborst (nyligen "införskaffade", och utan särskilt bra färdighet) och började lassa på med pilar. En av de första sakerna som hände var att en Rp fumlade och sköt sig i foten med ett tungt armborst. Aj, aj. En Rp som saknade båge sprang och lånade läkarutrustning (han hade 15 i Läkekonst, men ingen utrustning...) och började plåstra om sin olycklige kompis.
Hundarna kom närmare.
Nästa runda fumlade ännu en armborstskytt, och träffade... "läkaren" i armen! Trots detta fortsatte denne med sitt värv, hans fumlade slag ledde till att han trasslade in sig i sina egna bandage....
Hundarna kom närmare.
En runda senare lyckades "läkaren" trassla loss sina bandage, bara för att försöka plåstra om kompisen igen. Denna gången blev jag lite sadistisk, och beslöt att han råkat sätta skalpellen (hur han nu fick upp den) i örat på sig själv, då han självklart fumlade.
Resten sköt på, några hundar lyckades de faktiskt fälla.
Sedan anföll hundarna...
Den verkliga "oturen" (hehe) kom för mig som SL, eftersom ingen dog! "Läkaren" och patienten fick dock stanna i ett sjuktält under slutstriden.
Och sensmoralen i sagan är: Om du är magiker och inte kan hantera armborst, använd då inte sådana då du inte måste, speciellt inte tunga sådana! (Fattar fortfarande inte varför den amatören alls plockade upp det.)
Ett bra alternativ som jag kan tänka mig är ju att använda magi i strid, om man nu är magiker. Eller det kanske bara är min åsikt?
Fast jag vet inte om man kan kalla det otur i strid direkt, det är sådant som händer även den skickligaste.
Spillerne bestemte seg fort for å vente inn angrepet, for å så kaste kniver mot alle flygerne. 