Nekromanti Oskrivna Blad: Vilda Västern

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,082
Location
Göteborg
Idag skulle vi spela Eon, men en spelare var på DH, en på Kreta, en på banken och en hade skruvat ner sin moppe (vilken ursäkt för en person som bor en halvtimmes promenad härifrån), så vi slutade på tre personer. Äntligen ett bra läge att testa Oskrivna Blad!

Vi bestämde oss för att spela Western Lucky Luke-style, men vi hade lite dålig koll på vår historia, så det var guldrusch, nybyggare och inbördeskrig på samma gång (och dynamiten var uppfunnen, trots att en spelare bestämt hävdade att den kom senare).
Maktfaktorerna blev Armén (I Lucky Luke Kavalleriet)
Nord (som i inbördeskriget, vi var i Syd)
Indianerna
Polisväsendet (i form av Din Lokale Sheriff) och
Banditerna.

Carl spelade Pete "Sheriff", en f.d. sheriff utan respekt för mänskligt liv (detta gällde i ganska stor utsträckning alla våra RP) med som främsta drivkrafter Bli Ökänd samt Bli Rik.
Niklas kunde inte komma på ett namn, men ansåg att hans karaktär hade lagt sitt namn bakom sig och kallades Devil's Right Hand, the Hand for short. Resursen Känner en Indianstam 3.
Jag spelade Farrel "Dynamite" Mite, Dynamit-Harry i gänget. Friskt vågat hälften vunnet, Stil 2 som resurs, V: Äventyret 3 som drivkraft.

Det började med att Niklas med spelledarknappen berättade att vi var på väg tillbaks till vår lya i skogen efter en misslyckad kupp mot en värdetransport. Vi grälade på varandra, men när vi kom fram till lyan insåg vi att någonting måste göras: maten var snart slut! Vi begav oss mot närmsta stad med färska ägg och bacon som mål, men när vi kommit fram och rekognoserat handelsboden kom vi fram till att vi även behövde pengar, och beslöt oss för att råna kassaskåpet också.

Nu slängde jag upp en snabbt hoppetad intrig: rånet på handelsboden, riktat mot Pete's mål Bli Rik.

Samma kväll ställde vi våra hästar i gränden bakom handelsboden och Pete och jag klättrade in genom fönstret på övervåningen. Där såg vi typ hela ägarens familj äta middag i rummet bredvid, men vi smög ner till butiken på bottenvåningen. Trappan knarrade dock, så någon kom efter oss. Pete hoppade snabbt ner i en halvfull låda med morötter och jag gömde mig under trappan, beväpnad med en kvast.
När de två personerna var rakt ovanför mig stack jag in kvastskaftet framför deras fötter och de ramlade. I tumultet skrek jag högt och sprang upp för trappan och hoppade ut genom fönstret. Jag landade snyggt på min häst, men Hand hade ställt den bakofram! efter mycket akrobatik på hästryggen var jag på väg därifrån, med ägaren till fots och sheriffen till häst efter mig.

Samtidigt, inne i handelsboden, tittade Pete upp ur sin morotslåda. Han klättrade ur den och stoppade två säckar fulla med allsköns godsaker: ägg, bacon, morötter, potatis, bönor (här utropade jag: "Bönor!? och fick svaret: "Ja, det är gott, säger vi."), ja allt ni kan tänka er western-folk lever på. Sedan gav han sig på kassaskåpet. Han försökte bända upp dörren med en spade, han försökte bända bort hela skåpet från väggen med en spade, han försökte nästan dyrka upp låset med en spade innan han struntade i det och gick ut genom bakdörren. Han mötte upp med Hand och red ut ur staden.

Där såg de mig bli ikappriden av sheriffen (efter att ha förlorat i sessionens första konflikt) och bli förd tillbaka mot staden. De red fram till sheriffen och pratade med honom och ägaren till handelsboden. Mitt i kallpratet drar Pete plötsligt sina två revolvrar och expedierar den båda med varsitt skott. Jag tar chansen och snor sheriffens häst och rider rätt ut i natten, men Pete stannar kvar och börjar muddra sheriffen. Han tog t ex hans sheriffstjärna då han samlar på sådana.

Två män som kom ridande mot staden hörde dock allt detta och började skjuta mot Pete och Hand. Jag försökte hetsa sheriffens häst mot dem för att avleda dem, men misslyckas då den är för bra tränad och håller sig lugn. En skottstrid utbryter och det ser ut som om mina vänner skulle bli omringade då det kom folk från staden som också hört tumultet. Jag tände en dynamitgubbe och lobbade mot de två männen.

En stor explosion senare red vi tillbaka till vår lya. Vi hade inte fått med oss några pengar (men väl en häst och massa mat), så intrigen räknades som färdig fast misslyckad. Jag fick inte tillbaka några extramarker. Nu bytte även spelledarknappen ägare för första gången, jag tog över den.

Mitt i natten vaknade jag av ett ljud utanför. Jag klättrade upp på taket via vinden och såg massa folk ute i skogen med spårhundar. Jag väckte de andra och vi prepareda en fågeskrämma med massa småladdningar krut längs en stubintråd och våra gamla svvettiga kläder. Sökpatrullens första kontakt med oss blev alltså en ridande, irrationellt smattrande fågelskrämma som kom mot dem i högsta fart (vi hade använt brännjärn på hästen). Under tiden smet vi iväg åt andra hållet, hällandes peppar bakom oss för att förvirra hundarnas luktsinne.

Vi red till indianstammen Hand kände och fick övernatta där och fick skydd mot "den vite mannen" som jagade oss.
Här slutade vi sessionen då Niklas skulle spela golf. Vi alla hade väldigt roligt och kommer antagligen att spela mer OB, förhoppningsvis med någon mer spelare.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,739
Location
Göteborg
Idag skulle vi spela Eon, men en spelare var på DH, en på Kreta, en på banken och en hade skruvat ner sin moppe (vilken ursäkt för en person som bor en halvtimmes promenad härifrån), så vi slutade på tre personer. Äntligen ett bra läge att testa Oskrivna Blad!
Precis. Det finns två situationer där det är perfekt. Om man inte är tillräckligt många för annat, eller som man inte orkar förbereda sig. Vi spelade en lång kampanj som var jätteskön, eftersom vi helt enkelt kunde träffas en gång i veckan utan att någon behövde förbereda någonting. Underbart. Den längsta kampanj vi haft hittils, på grund av det.

Vad kul att ni hade kul! Ni har gjort det första utomstående speltestet, såvitt jag vet. Gällande saker du tog upp i PM:et (jag kan lika gärna samla det här):

Intriger ger lika många marker oavsett hur det går i dem. Intriger ger tre tillbaka (man tjänar alltså två) och hinder två. Det kan vara därför du tyckte att det sade olika i regler och sammanfattning (fast det kanske står olika också, har inte kollat ännu).

Man skall ha lika många, eller helst fler, marker efter äventyrets slut. Man skall ju spendera en del på att utveckla rollpersonen, så det var ju som det skulle.

Det här är ovärderlig feedback. Jag tror att jag behöver skriva ett par tips om två saker, baserat på ert speltest. För det första, att det gäller att samla på sig marker för sina hinder. Till exempel ägarens familj som äter middag är ett bra hinder, och den som förde in det i historien kunde ha tjänat in en marker. Hinder hjälper till att hålla farten hög på äventyrandet. Eftersom man tjänar på att lägga in hinder är det tänkt att man skall göra det ganska aggressivt. När man sedan kommit upp i lika många hinder som värdet i den relaterade drivkraften, så får inga fler läggas in, och när man då har klarat det sista hindret är det dags för upplösning i konflikten. Hindren kan på så vis fungera som en tempomekanism.

Nummer två som jag kan behöva förklara bättre är när man skall starta konflikter. Du skrev att ni inte hade så många konflikter, eftersom ni oftast gick tillsammans och en konflikt skulle göra det svårare för er allihop. Att man vill att någon annan skall misslyckas är bara en anledning till att starta en konflikt. Det finns fler: Man kan ha ett intressantare förslag på vad som skall hända, man har en långsiktig plan som skulle sabbas av vad personen för in i berättelsen, eller att man helt enkelt vill föra in en svårighet för att göra det mer spännande. Man kan till och med lägga in en konflikt och hoppas på att misslyckas, bara för att man skall kunna få lägga in ett faktum. Att bara blockera en annans input genom att säga "du misslyckas" och starta en konflikt är inte så intressant, eftersom det tar bort kreativitet. Bättre är att ge ett annat förslag på vad som skall hända, som kan leda till häftiga resultat, så att man istället ökar mängden kreativitet i berättelsen. I konflikten kan det bestå av att du bara säger "du misslyckas", men om man sedan vinner konflikten har man ju rätt att berätta vad som händer, och då kan man breda ut sin kreativitet. Rena misslyckanden kan ju komma från Övertygelser också, glöm inte det. "Eftersom jag är så säker på min egen förträfflighet, så tar jag det inte tillräckligt försiktig och trampar på en gren, vilket gör att vakterna upptäcker mig". Dessa misslyckanden är ju också intressantare än bara "du misslyckas", eftersom de är en del av att etablera karaktären. Hade det varit en TV-serie, så hade publiken kunnat tänka "Ah, det där är typiskt Joe! Han kan inte ta det försiktigt om så hans liv beror på det."

Med det sagt, så är det dock sant att det inte blir så överdrivet många konflikter. Det kan variera en hel del (vi spelade en gång helt utan rollpersonsdrivna konflikter; alla var på nivån SL-SL. Någon annan gång höll vi på att få slut på marker allihopa), men oftast håller det sig på nivån tre till fem, i alla fall när vi spelat.

---

Men det viktiga är såklart att ni hade kul, och ni spelade ungefär som vi spelar Oskrivna blad, verkar det som. Tack så mycket för att ni spelade, och tack ännu mer för spelrapporten, den är guld värd.
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,082
Location
Göteborg
Oskrivna Blad: Vilda Västern Sessioner 2 och 3

Vi har spelat två gånger till, men jag kommer inte ihåg i detalj vad som hände. Vi hade inte Niklas med oss längre, men istället hade Martin gjort en gubbe som kallades Priest och hade tagit som uppgift att förpassa alla syndare till skärselden.

Vi möttes under ett tågrån då vi ville ha pengar och han ville döda alla syndare i fångvagnen. När jag var på tågtaket välte plötsligt tåget p.g.a att Priest hade blockerat rälsen med stenblock. Jag ramlade av och rullade in i en kaktus. Vi dödade alla i fångvagnen och delade bytet på fyra. Därefter red vi iväg mot en annan del av landet för att råna en bank.

På väg genom ett bergspass blev vi dock överfallna. Petes häst dog men vi lyckades slänga tillbaka dynamiten de kastade ner på oss för att sedan klättra upp och skjute de som var kvar. I Chapelville tog vi sheriffen som gisslan genom ett iscensatt rån på en man ute på vägen och rånade banken. Vi flydde med en likvagn jag hade stulit från kyrkogården. Vi blev jagade till kyrkan där vi barrikaderade oss. Jag och Pete klättrade upp i kyrktornet för att skjuta därifrån, men Priest var lite sur på Pete (kommer inte ihåg varför, troligen hade han strulat till något tidigare) så han ringde i kyrkklockan när vi var där upp. Jag sprang ner, men Pete tog en dynamit från mig och sprängde av en stödbalk så att klockan ramlade ner. Halva klocktornet följde förståss med. Efter ett tag tog de arga stadsborna in och vi gömde oss bakom altaret. Prästen (inte Priest) låste in sig i biktbåset. Med en explosion som täckte vår flykt hoppade vi ut genom ett stort kyrkfönster och red iväg mot nya äventyr...

De intriger som spelades under dessa sessioner (det var två med en riktig cliffhanger mellan när vi precis hade blivit instängda i bergspasset var Det stora Tågrånet mot någons Bli Rik, Överfallet i Bergen mot någons Eget Liv och Bankrånet i Chapelville mot någon annans bli rik. Nånstans kom även sheriffen och hans mannar in på saloonen och försökte ta med oss till stationen, men jag har glömt bort var i ordningen detta hände. Det kan ha varit mellan tågrånet och överfallet. Detta var dock ingen utlagd intrig, utan bara hände.

Vi hamnade under spelmötet i ett långt Off-samtal om nästa Harry Potter-bok och kom fram till att vi nästa gång troligtvis spelar Harry Potter-fantasy istället för Lucky Luke-Western.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,014
Location
Ereb Altor
Re: Oskrivna Blad: Vilda Västern Sessioner 2 och 3

[ QUOTE ]
nästa gång troligtvis spelar Harry Potter-fantasy istället för Lucky Luke-Western.

[/ QUOTE ]

Och med tanke på hur nära Lucky Luke ni hamnade ("Vi dödade alla i fångvagnen...") så misstänker jag att Hogwarts kommer att drabbas av er seriemördare ala Hanibal the Canibal eller nått. :gremsmile:

Men bortsett från det var det kul att läsa om hur OB (nä, gillar inte heller förkortningen) kan se ut i praktiken.

Personligen saknar jag lite tyngd i berättelsen, men hey, det här hade ju Lucky Luke som utgångspunkt. Där blir det inte tyngre än att någon trampar Ratata på svansen. Tror ni att det hade kunnat bli tyngre med De Skoningslösa som startpunkt?
 
Top