Re: Troligtvis inte...
Företaget Orpheus har lyckats utveckla en teknik att få personer att tillfälligt dö (genom nedfrysning eller meditation) och på så sätt projicera sitt medvetande i en slags andevärld (inte Shadowlands från Wraith). De projicerande männsikorna kan där interagera med spöken som av någon anledning inte lyckats passera vidare.
Spelarna är agenter anställda av Orpheus. Beroende på personlighet (nature) så har de olika krafter i andevärlden, de krafter som deras spöke hade haft om de varit döda. Det finns även möjlighet att spela spöken som av någon anledning sammarbetar med Orpheus.
Det här är naturligtvis bara början. Något mycket större och mörkare än den något lättsamma Ghostbusterskänslan som kan infinna sig i början lurar alldeles bakom hörnet.
Det mest revolutionerande med spelet är nog upplägget. Hela serien är från början begränsad till sex böcker (plus en novellsamling). Grundboken kan användas helt fristående men de övriga presenterar en lång kampanj. Spelet är inte tänk att vara något "spela alla typer av äventyr och olika stilar". Istället så har man valt att berätta en histora och koncentrara sig på den, en histora där spelarna sätts i centrum för den så kallade metaploten. Det rör dig inte om ett färdigt äventyr i fem delar utan om en kampanj där spelledaren ges det material som behövs för att berätta historen på sitt eget sätt. Dessutom finns det massor av förslag på hur man kan använda material till helt andra kampanjtyper men man får absolut mest ut av spelet om man följer handlingen hyfsat väl.
Förutom vissa koppligar till Wraith är spelet helt fristående från övriga World of Darkness, något som i alla fall jag tycker är skönt.
Orpheus är helt enkelt bäst just nu.