Open world i stil med Shenmue I & II

[Franz]

Generellt sett har jag ganska svårt för spel som är open world. Tycker det mesta är utfyllnad och busy work och världarna som presenteras känns sällan bebodda, äkta eller intressanta. Spel som lider av detta är exempelvis Skyrim, Red dead redemption, Witcher 3 och Cyberpunk2077.

Ett av få undantag till detta är Shenmue och Shenmue II. Dessa spel gillar jag verkligen! Miljöerna känns bebodda och karaktärerna som lever där är färgstarka och intressanta. Man kan finna ett nöje i att bara gå runt i platserna och insupa dem. Dessa spel lade ju lite grunden för open world och det är intressant de inte riktigt blivit toppade trots att de har så många år på nacken. Del tre ansåg jag tyvärr vara helt ospelbart, vill var väldigt synd.

Hursomhelst, varje gång jag köper ett spel som är open world hoppas jag på en lika angenäm upplevelse som de två första Shenmue och nästan varje gång har jag blivit besviken (med några väldigt få undantag). Så jag vänder mig till er och ber om tips. Finns det något spel som är open world men som för den sakens skull inte känns tom, tråkig och livlös? Där det är kul spelet igenom att uppleva världen, inte bara i början innan man fattar hur livlöst allt är? Världen man utforskar behöver inte vara jättestor.

 

[Tant Ragnar]

Jag har inte spelat dem själv, men Yakuza-serien verkar vara väldigt inspirerad av Shenmue, så den kan vara värd att kika på.

 

[michael]

Spel som är mer åt RDR2, Witcher3 och Cyberpunk 2077-hållet som du alltså troligen inte kommer gilla:
Horizon Zero Dawn & Forbidden West
Elden Ring
GTA V
Zelda: Breath of the Wild & Tears of the Kingdom
Ghost of Tsushima
De senare Fallout-spelen
Assassins Creed-spelen
Far Cry-serien

--

Men för att vara konstruktiv och försöka svara på frågan, har du sneglat på:
Yakuza-spelen som jag tänker påminner mest om Shenue.

Sen tänker jag på de här, även om de är annorlunda i ton och tematik, och betydligt mörkare. Och kanske inte heller "open world" även om det finns en hel del frihet hur man vill tackla spelbanorna.
Deus Ex: Mankind Divided
Dishonored, både första och andra spelet

Sen några kompletta wild cards:
Alien Isolation
The Last of Us

 

[Hägerstrand]

Yakuza-spelen är väl den serie som närmast förvaltat shenmues arv, fast med en mycket fånigare ton.

Sen misstänker jag att det inte går att göra moderna spel du skulle uppskatta på samma sätt. Shenmue-spelen är vansinnigt tomma om man tittar på dem nu. Att du tycker att de spelen känns bebodda tror jag är för att du kalibrerar om dina förväntningar på miljöerna med grafiken. Ett modernt spel som hade lika tomma byggnader, lika få karaktärer etc som shenmue skulle kännas som att man spelade i en övergiven kuliss av en ödestad. Ett spel med modern grafik där man ökade komplexiteten på miljön och antalet NPC'er som inte går att prata med så slutar de vara vad du uppfattar som bebodda. (Men jag gissar bara. Om jag har fel får du gärna förklara närmre vilka detaljer som skiljer bebodda och obebodda spel från varandra)

 

[Franz]

Zelda: Breath of the Wild […] Deus Ex: Mankind Divided

Det är två fantastiska spel! Klart undantag som visar att man kan göra open world spännande

Men för att vara konstruktiv och försöka svara på frågan, har du sneglat på:
Yakuza-spelen som jag tänker påminner mest om Shenue.

Jag har inte spelat dem själv, men Yakuza-serien verkar vara väldigt inspirerad av Shenmue, så den kan vara värd att kika på.

Jag har sneglat på de spelen. Tycker tyvärr att historier om organiserad brottslighet är ointressant som bäst och smaklöst som värst. Förutom några enstaka filmer och en tv-serie har jag aldrig fastnat för någon historia med det temat. Jag förstår inte vad som är intressant med den världen. Är spelen ändå värda att ge en chans, trots min avsky inför ämnet?

 

[Ymir]

NieR: Automata dekonstruerar problemet med ödsliga open worlds genom att ha en open world där det är meningen att den ska kännas ödslig, och fundamentalt för både stämningen och storyn. Resultatet blir en underbar, meditativ och bitterljuv upplevelse, och ett av de bästa datorspel som någonsin gjorts.

NieR: Automata låter även plotten konstant leda till permanenta förändringar i den öppna världen, to great effect. Det är i termer av narrative design (berättelsestruktur, hur narrativet gifter ihop sig med spelmekaniken, etc etc) det mest imponerande datorspel jag överhuvudtaget känner till.

 

[Franz]

Sen misstänker jag att det inte går att göra moderna spel du skulle uppskatta på samma sätt. Shenmue-spelen är vansinnigt tomma om man tittar på dem nu. Att du tycker att de spelen känns bebodda tror jag är för att du kalibrerar om dina förväntningar på miljöerna med grafiken. Ett modernt spel som hade lika tomma byggnader, lika få karaktärer etc som shenmue skulle kännas som att man spelade i en övergiven kuliss av en ödestad. Ett spel med modern grafik där man ökade komplexiteten på miljön och antalet NPC'er som inte går att prata med så slutar de vara vad du uppfattar som bebodda. (Men jag gissar bara. Om jag har fel får du gärna förklara närmre vilka detaljer som skiljer bebodda och obebodda spel från varandra)

Jag vill börja med att vara tydlig med att jag spelade Shenmue I & II för första gången för några få år sedan. Att jag tycker så mycket om spelen handlar alltså inte om nostalgi. Menar inte att du säger det, men tänkte det kan vara bra att vara tydlig med det

Sen vet jag inte om jag håller med om att spelen är så öde. Eller visst kunde kanske vissa delar i Hong Kong vara det men annars tyckte jag det hela var rätt väl befolkat.

Men med det sagt, självklart kräver det otroligt mycket mer att befolka de enorma världar som görs idag. Det var därför jag skrev att det inte gör något att den öppna världen är begränsad

 

[Faehrengaust]

Jag kan förstå kritiken även om jag gillar många av de open world du nämner. Det finns fördelar och nackdelar med dem och ibland är det för mycket utfyllnad.

Fallout-spelen tycker jag är lite bättre än de övriga eftersom det finns så mycket humor undangömt. Man kan gå runt och skratta åt de bisarra små skämten som utvecklarna lagt in.

 

[Hägerstrand]

Jag vill börja med att vara tydlig med att jag spelade Shenmue I & II för första gången för några få år sedan. Att jag tycker så mycket om spelen handlar alltså inte om nostalgi. Menar inte att du säger det, men tänkte det kan vara bra att vara tydlig med det

Sen vet jag inte om jag håller med om att spelen är så öde. Eller visst kunde kanske vissa delar i Hong Kong vara det men annars tyckte jag det hela var rätt väl befolkat.

Men med det sagt, självklart kräver det otroligt mycket mer att befolka de enorma världar som görs idag. Det var därför jag skrev att det inte gör något att den öppna världen är begränsad

Sist jag spelade Shenmue var på min kompis dreamcast, så jag snabbspolade igenom en youtube-playthrough för att fräscha upp minnet. Det jag såg absolut mest av var Ryo ensam i bild i ett landskap med väldigt anonyma byggnader. Därför gissade jag att enklare grafik gjorde att de detaljer som fanns gjorde större intryck i hur bebott det kändes för dig.

Min minnesbild är att alla karaktärer i shenmue gick att prata med och att de var många, men det kan väl ha rört sig om högst något hundratal karaktärer genom hela spelet? I ett modernt open world-spel passerar du fler karaktärer än så när du går från ett uppdrag till nästa. Att alla de karaktärerna ska ha individuell dialog är ohållbart. Att ta bort dem från spelet och enbart behålla de karaktärer du kan prata med resulterar i en spökstad.

Yakuza-spelen har väldigt begränsade kartor jämfört med andra open world-spel, men även de har en massa gubbar som går omkring och bara är utfyllnad. Så om det är en av sakerna som gör att ett spel känns obebott för dig så faller nog de spelen också bort

Jag har sneglat på de spelen. Tycker tyvärr att historier om organiserad brottslighet är ointressant som bäst och smaklöst som värst. Förutom några enstaka filmer och en tv-serie har jag aldrig fastnat för någon historia med det temat. Jag förstår inte vad som är intressant med den världen. Är spelen ändå värda att ge en chans, trots min avsky inför ämnet?

Jag har bara spelat några, men de jag spelat har handlat om protagonister som av någon anledning brutit med sin yakuza-klan. De handlar om att typ rentvå sitt rykte, hjälpa en tant att hitta sin hund och driva en väldigt framgångsrik hostess bar - inte att smuggla knark och råna ett casino. De har en väldigt japansk attityd till HBTQ och sexarbete, som man antagligen inte tycker är skojig men som för mig var mer himla-med-ögonen-åt-spelet än avinstallera-skiten-nu.

 

[Franz]

Sist jag spelade Shenmue var på min kompis dreamcast, så jag snabbspolade igenom en youtube-playthrough för att fräscha upp minnet. Det jag såg absolut mest av var Ryo ensam i bild i ett landskap med väldigt anonyma byggnader. Därför gissade jag att enklare grafik gjorde att de detaljer som fanns gjorde större intryck i hur bebott det kändes för dig.

Min minnesbild är att alla karaktärer i shenmue gick att prata med och att de var många, men det kan väl ha rört sig om högst något hundratal karaktärer genom hela spelet? I ett modernt open world-spel passerar du fler karaktärer än så när du går från ett uppdrag till nästa. Att alla de karaktärerna ska ha individuell dialog är ohållbart. Att ta bort dem från spelet och enbart behålla de karaktärer du kan prata med resulterar i en spökstad.

Yakuza-spelen har väldigt begränsade kartor jämfört med andra open world-spel, men även de har en massa gubbar som går omkring och bara är utfyllnad. Så om det är en av sakerna som gör att ett spel känns obebott för dig så faller nog de spelen också bort

Det är inte så enkelt att ett spel automatiskt går bort för att det har utfyllnadsgubbar. Deus Ex: Mankind Divided har det, men där tyckte jag att världen kändes intressant och levande.

Jag har bara spelat några, men de jag spelat har handlat om protagonister som av någon anledning brutit med sin yakuza-klan. De handlar om att typ rentvå sitt rykte, hjälpa en tant att hitta sin hund och driva en väldigt framgångsrik hostess bar.

Ah, det låter ju inte så jättespännande tycker jag. Eller, spelet kanske har fantastiska karaktärer och ett gripande narrativ så att den storyn blir spännande därigenom?

 

[Hägerstrand]

Ah, det låter ju inte så jättespännande tycker jag. Eller, spelet kanske har fantastiska karaktärer och ett gripande narrativ så att den storyn blir spännande därigenom?

Nej, spelen har anime-överdrivna karaktärer och ganska orimliga narrativ som ändå tar sig själva på allvar. Toleransnivån för sånt är nog individuell, men det går väl att youtuba introt till nåt av spelen innan du köper i alla fall.

Men de har också en massa små caféer och barer att gå in i som har individuella menyer, olika spelautomater som alla går att spela på och open world-städer där varje gata är rätt unik. Så om det var en sån sak som man gillade med shenmue så kanske man tycker att yakuza känns bebott.

 

[Franz]

Nej, spelen har anime-överdrivna karaktärer och ganska orimliga narrativ som ändå tar sig själva på allvar. Toleransnivån för sånt är nog individuell, men det går väl att youtuba introt till nåt av spelen innan du köper i alla fall.

Men de har också en massa små caféer och barer att gå in i som har individuella menyer, olika spelautomater som alla går att spela på och open world-städer där varje gata är rätt unik. Så om det var en sån sak som man gillade med shenmue så kanske man tycker att yakuza känns bebott.

Ah, då tror jag att jag har fått en bra uppfattning av hur spelet är. Stort tack för det Jag har försökt läsa mig till och se videos kring vad de är för slags spel, men din redogörelse är mycket tydligare än allt annat jag sett och läst Tror kanske inte att det är något för mig personligen även fast jag absolut kan förstå tjusningen med det.

 

[God45]

Folk hann före mig men Yakuza är grejen som springer eftersom Shenmu lärde genren gå. Bara börja inte med ”Like a dragon” utan helst med Yakuza Zero, om du inte straight upp vill börja med 1an. Oh, och öh, om du gillade det engelska talet i Shenmue kommer du älska engelska Yakuza 1. Det är lika dåligt men de vill att det ska vara coolt så alla säger ”Fuck” hela tiden. Det är så mycket ”Fuck” att det är som en parodi av Quentin Tarantino.