Detta får mig att tänka på scifi, där används väl fortfarande begreppet "utomjordiska raser"/"alien races" rätt mycket eller?
I det sammanhanget kan jag köpa det. Där råder det liksom ingen tvekan om att de är helt annorlunda, och då laddas begreppet ur. Liksom, om en människa och en fisk är olika raser, så är det inte konstigt om, säg, en människa och en hutt är det (edit: Vilket gör att den sexuella undertonen mellan Jabba och Leia blir lite väl mycket rasblandning till och med för mig, som är tolerant mot det mesta...).
Problemet börjar när de blir för människolika. Sådär mellan tummen och pekfingret, be mig inte definiera en hård gräns...
Exempel: I Linda och Valentin så är de olika folken på Point Central definitivt olika raser, och jag störs inte av det. Om däremot, säg, Tintin, skulle åka till Kongo och man pratar om olika raser, då är man och breakdansar i minfältet.
Jag tänker att det engelska ordet ”race” är lika problematiskt som det svenska ”ras” av historiska anledningar men mindre problematiskt rent lingvistiskt. ”The human race” är en gammal och vedertagen term på engelska, men ingen talar om ”den mänskliga rasen” på svenska. Så dess användning i svenskan känns mest som en felaktig översättning från början. ”Släkte” känns som en bättre översättning av ”race” i det här fallet.
"Människorasen" finns ju i svenskan. Inte jättevanligt, men inte jätteovanligt heller.
Edit: Inte ens i fantasy är det klara linjer. Jag skulle tex mycket väl kunna kalla en insektoid ras för ras, just för att trycka lite extra på att de är främmande. På samma sätt skulle jag kunna säga att "Imperiet ser ner på andra raser och ser dem som slavar eller arenafoder", men då utnyttjar jag de negativa aspekterna av ordet för att förknippa imperiet med historiska rasistiska länder. Användningen där blir en "bad guy marker", ungefär som, säg, en mörk hatt eller en Luger.