Nekromanti Om Qadosh och andra magiska begrepp.

[Telephalsion]

Jag satt och läste i Mystik & magi och började skumma igenom magiska termer för de olika magivägarna. Snart hittade jag att Qadosh beskrivs olika av olika magiska grupper:

Asharier: Qadosh (Troligen från ett Judiskt ord som betyder Helig)
Alver: Närma sig Icke-existens
Legio Colonan: Paradox
Skimmrande Vägen: Integration (detta passar väl in då en person med hög integration blir en del av gudakollektivet...)
Sungs Magimästare: Lheng (Kanske inspirerat av Mandarin, leng, som har en uppsjö betydelser. Bland annat vinkel, ensam och förvirrad, om man ska tro wiktionary.)
Dvärgar: Vohn (Intressant att deras heliga skrift heter Vohn-Norn, men vad betyder Vohn?)
Cirefalier: Tzorveh (Tzor= Helig/upphöjd, veh=vishet/visdom)
Kabalaordern: Komposition (Alltså berör det sammansättning)

Vad är då Qadosh? Vad gör Qadosh? Hus får man Qadosh?

Det vi vet är följande:

Troende personer får Qadosh.
Dåliga magiker får negativ Qadosh.
Hög Qadosh skjuter upp åldrande, möjliggör apoteos.
Låg Qadosh snabbar på åldrande och ger upphov till verklighetsabnorma förändringar.

Är negativ Qadosh och Positiv Qadosh uttryck för samma kraft? Eller är Negativ Qadosh en sak och Positiv en annan?
Är det bara så att närvaron av Negativ "Qadosh" omöjliggör vanlig Qadosh?

Om själen vore en tårta, vore positiv Qadosh som kiwibitar eller romerska bågar som får tårtan att smaka bättre, medans negativ qadosh är avsaknad av grädde på vilken man kan fästa frukten och godiset?
Mindre grädde = Mindre pyntfrukt och pyntgodis. Ingen grädde = Inge pynt = Äcklig tårta.

Så, vad tror ni om detta? Och varför benämner Legio Colonan Qadosh som Paradox?

 

[duncan_UBBT]

Re: Om Quadosh och andra magiska begrepp.

Jag tror jag kan svara på en av dina frågor.

Dvärgar: Vohn (Intressant att deras heliga skrift heter Vohn-Norn, men vad betyder Vohn?)

Vohn = Helig
Norn = Skrift
Vohn-Norn = Helig Skrift

 

[Carl Johan Ström]

Jag tror att Qadosh har något med styrkan på en varelses silvertråd. Silvertråden är som en sorts skyddande kokong av psykotropi som skyddar fysiska varelser mot Mundana. Fysiska varelser är ju som bekant inkarnerade provisoriskt på Mundana med den daimotropiska effekten manifestera.

Många astralteoretiker håller för gällande att Mundana är den farligast av alla planen. Bevis för detta utgör faktumet att demoner och gudar har svårt att manifestera sig där. Dessa måste använda perment manifestering just på Mundana, medan alla andra plan är betydligt enklare för en demon att bevista – trots att dessa också i en utvidgad bemärkelse är 'fysiska'.

Gamla Coloniska legender berättar att Drakarna för länge sedan ändrat på Mundana så att det blev en ”farlig plats”. Men de har också skapat silvertråden. Åldrandet och användandet av magi tycks ha koppling till denna silvertråd. Exakt hur det förhåller sig har ännu inte någon magiteoretiker lyckas bekräfta eller vederlägga.

/ CJ *kryptisk*

 

[Regmolar]

Jag förklarar det på följande sätt (fråga om något är otydligt):

Positiv respektive negativ qadosh är två olika företeelser som är knutna till varandra (det ser vi t.ex. på positiv qadosh är rent religiös, medan negativ qadosh enbart kan fås med magi).

Positiv qadosh innebär att små mängder teotropi finns inbyggt i det psykobiotropiska fältet. Processen måste initieras på magisk väg (genom Välsigna-effekten), men därefter kan den troende själv långsamt fortsätta denna genom att befinna sig i kontakt med guden (framför allt bön), delta i ceremonier på helgade platser (där det finns rätt guds teotropi närvarande) eller på något annat vis få guden att belöna den troende.

Notera att mängden teotropi som utgör en nivå qadosh är mycket liten; att prata om hur hög qadosh gudar har är lite som att diskutera hur varm solens kärna skulle kännas; skalan fungerar inte riktigt... (en undantag kan vara "demongudar" som Xinu och Azradeus, men eftersom deras natur inte är officiellt fastställd så låter jag det vara upp till var och en).

Genom Associationens lag skapar detta ett sympatetiskt band till guden, vilket förenklar teotropisk alstring och gudomlig intervention. Teotropin stabiliserar fältet och skjuter därmed upp åldrandet. Teotropin härstammar från en viss gud, som är i sin fulla rätt att ta tillbaka den om man bestämmer sig för att bryta några gudomliga lagar eller göra andra dumheter.

Negativ qadosh innebär att själen skadats genom okontrollerat dissiperande magi (eller att man gjort dumma saker som ande, typ bestämt sig för att återvända efter döden som schaman). Skadan är främst knuten till själen, men då kropp och själ är tätt sammanknutna (t.ex. ger även psykotropisk alstring utmattning) belastas även det biotropiska fältet, vilket leder till för tidigt åldrande. Den själsliga skadan omöjliggör också övernaturliga band till gudar, dvs. positiv qadosh.

Om en person med hög qadosh utsätts för magisk qadoshförlust kommer teotropin att skydda själen tills dess att skadan nött ned den; detta är det enda direkta sambandet mellan fenomenen.

Så länge man ännu har positiv qadosh kan man återställa den genom att fortsätta ha kontakt med och få belöningar av sin gud, men blir qadoshen negativ förlorar man förmågan och själen måste läka sig själv, vilket betyder att man måste avstå från magi. Detta beror på att magi belastar själen och stör läkningsprocessen.

De verklighets abnorma effekterna beror antingen på att det magisk fältet under okontrollerad dissipation "kontamineras" med de aspekter som magikern alstrar, eller att en skadad, magikunnig själ spontant alstrar och dissiperar små mängder magisk energi.

Din tårt-allegori är alltså helt ok, i min mening

Gudar donerar grädde till tårtan åt folk som är schyssta mot dem, och magi ruckar hela tårtan/själen och får bitar att gå sönder, vilka måste lagas innan man kan få på grädde.

Drakar följer, som i så mycket annat, sina speciella regler av valfritt antal av de anledningar som nämns/föreslås/antyds i Drakar.