Nekromanti Om du fick möjligheten att realisera ett TV/dator-spelskoncept...

[Exterus]

...vad skulle det bli? Verklighetens alla hinder såsom licensrättigheter och dylikt åsido, så vilken setting eller grundmaterial som helst.

För egen del så har jag suktat efter ett episkt storydrivet crpg a la Mass Effect eller KoTOR som utspelar sig i Warhammer 40k-universat. Tanken var att man spelar en inkvisitor. Kanske börjar man spela i denne inkvisitors tidiga karriär och bygger successivt upp sitt följe och ansamlar sig de resurser som inkvisitorer behöver för att utföra sitt arbete. Just en inkvisitor är ju perfekt för ett sådant grupp-baserat crpg. De tillhör en större organisation med tusentals järn i elden, rivaliserande grupperingar och intriger men varje fält-inkvisitor är ju ändå på egen hand där ute. Imperiet saknar ju dessutom inte yttre fiender som skulle kunna användas i en huvudstoryline. Möjligheterna är oändliga. Tänk er ett spel med smak av Eisenhorn och Ravenor-böckerna.

Frågan är vilken utvecklare jag skulle lita på att göra något bra av detta. De uppenbara är väl Bioware eller Obsidian. Men Biowares senare försök i denna genre har väl inte varit slam dunks, direkt.

 

[Ond bråd död]

Troligen skulle det bli någon sorts användarvänlig multiplayervariant av Dwarven fortress (vilket jag aldrig spelat själv). Sims karaktärsfokus + Minecrafts sandboxighet + Dwarven fortress detaljism. Fast värre/bättre

Man skulle börja på stenåldersnivå och sakta, sakta utvecklas. Spelet skulle ha miljoner djurarter som utvecklats genom evolution (utvecklas innan spelet startar, men sen skulle människorna/varelserna förändra arterna genom överjakt, domesticering m.m.). Inget nytt tillkommer eller försvinner från spelvärlden. Om någon dör så bryts kroppen sakta ner av bakterier och svampar och skit t ex. Fina kretslopp och grejer alltså. Spelet skulle aldrig sluta utvecklas utan hela tiden skulle nya mods och tillägg dyka upp.

Karaktärerna skulle ha välutvecklade känsloliv och relationer (det ska inte vara ett skitspel som Sims alltså), kunna bygga upp hela imperier om de så vill eller skotta gödsel åt nån torpare, om man föredrar sånt. Men man behöver inte prompt spela någon av karaktärerna, man kan, om man så vill, spendera sin tid med att bara följa utvecklingen av mögel på en bit bröd. Spelet skulle ha samma tidssystem som EU/CK2 fast det skulle gå att skruva upp hastigheten till år/sekund, eller ner till sekund/sekund.

Spelet skulle vara så kravlöst att man kan köra det på en 286/mobiltelefon/miniräknare utan att det går tungt.

Realism+ skulle det heta.

 

[Rymdhamster]

Jag skulle vilja ha ett mindre episkt crpg, som KOTOR eller Skyrim fast utan hela "rädda världen"-känslan. Kanske bara rädda staden. Eller rädda sin vän. Eller möjligen rädda den här specifika planeten (om man rör sig på interplanetärisk nivå).

Både SW och Elder Scrolls-världarna skulle kännas kul om de var temat för spelet, men absolut helst skulle jag nog vilja ha ett mutanttema på det. Något i stil med gamla, gamla Mutant 1, snarare än de senare spelen.

Och jag skulle nog föredra ett spel som systemmässigt gick mer mot Fallout 1 än något annat. Med huvudfokus på en person snarare än en grupp.

 

[Exterus]

Jag skulle vilja ha ett mindre episkt crpg, som KOTOR eller Skyrim fast utan hela "rädda världen"-känslan. Kanske bara rädda staden. Eller rädda sin vän. Eller möjligen rädda den här specifika planeten (om man rör sig på interplanetärisk nivå).

Både SW och Elder Scrolls-världarna skulle kännas kul om de var temat för spelet, men absolut helst skulle jag nog vilja ha ett mutanttema på det. Något i stil med gamla, gamla Mutant 1, snarare än de senare spelen.

Och jag skulle nog föredra ett spel som systemmässigt gick mer mot Fallout 1 än något annat. Med huvudfokus på en person snarare än en grupp.

Jag kan stämma in på det där med mindre skala, faktist. Världsomvälvande dramatik är lite överspelat. Det vore roligt att för en gångs skull ha en helt annorlunda överliggande motivation. Kanske behöver man inte rädda något alls. Målet kan vara att ta över det lokala gatugänget, plundra den där mytomspunna katakomben eller störta guvernören, etc. Så man för en gångs skulle inte behöver vara en hjälte. Eller en ofrivillig hjälte, vilket storyn oftast tvingar en till att vara då man försöker spela en karaktär med tveksamma moraliska värderingar.

 

[Krille]

Jag har två idéer som jag hemskt gärna skulle vilja göra.

Den ena är en rymdsim i Star Wars-miljö, typ gamla X-Wing eller TIE Fighter. Det är jaktskepp mot jaktskepp som susar fram i asteroidbälten, kejserliga flottor, vrakfält, djupa raviner och dödsstjärnor, det är miljoooner rymdskepp och mycket plasma i rymden.

• Den får hemskt gärna dra nytta av all teknisk utveckling som har skett under senaste åren.
• Den får hemskt gärna vara multiplayer coop (inte nödvändigtvis PVP) med inbyggd chatt med rollgestaltningsröstförvrängning.
• Den behöver inte vara realistisk och superdetaljerad, för det är inte Star Wars heller.
• Och den ska INTE ha några hemliga superspecialprototyper. Ingen jävla Advanced TIE Defender med sköldar och extra hyperdrives eller Skipray Gunboat med fyratusen torpeder eller annat nytt påhitt! Den ska ha en sleten andrahands standard Incom T-65 X-Wing med flagnad färg, två lager smuts, fyra laserkanoner och massor med sot!

Den andra är ett europeiskt superhjälte-MMO med mycket inspiration från Zenith. Eftersom City of Heroes stängdes ner och alla andra superhjälte-MMOer stulit sitt gameplay från World of Warcraft eller från Diablo (och de därmed missar poängen) så behövs ett som faktiskt fattar.

• Man ska få bygga sin superhjälte hur fan man vill, med hur många customisation options som helst.
• Utseende är helt frikopplat från gear, om gear över huvud taget finns.
• Tidigt, eller till och med från början, skulle man kunna få tillgång till travel powers (flygförmåga, teleportation, superhopp, riddjur, fordon, whatever).
• Många av kärnsystemen kan gott snos från City of Heroes, som exempelvis quest-systemen (alla som hjälper till på en quest belönas, framsteg på någon annans quest ger framsteg på ens egen likadana quest, content och rollpersoner skalas till rätt level etc, UI som hjälper gruppen att organisera sig snarare än att bara peka ut det egna uppdraget).

Jag hoppas att City of Titans kan leverera åtminstone det mesta här, men det får vi se om tidigast ett år, och det kommer inte ha så mycket mer Europa att göra. Jag hade gärna sett till exempel nutida London blandat med andravärldskrigs-Normandie och en backstory som knyter ihop dem.

 

[krank]

Hm, svår fråga. Det mesta jag vill ha finns ju redan, eller är typ smärre förbättringar av spel som redan finns (typ "Destiny på PC och med ordentlig plot och sinleplayer", "Transformers: Fall of Cybertron med co-op"). Jag har dessutom massvis med aaaaasballa spel jag äger men inte haft tid att spela.

Men...

Jag skulle vilja se ett spel i stil med Mass Effect, i en ännu skitigare scifivärld. Med ett extremt lätt stridssystem eller kanske en "skip combat"-knapp, och fokus på utforskning och interaktion snarare än action och strid. Åka runt på nya planeter, hitta glömda utposter och utforska ruiner från döda civilisationer...

Spoiler: kommentarer

This: "Jag skulle vilja se ett spel i stil med Mass Effect, i en ännu skitigare scifivärld. Med ett extremt lätt stridssystem eller kanske en "skip combat"-knapp, och fokus på utforskning och interaktion snarare än action och strid. Åka runt på nya planeter, hitta glömda utposter och utforska ruiner från döda civilisationer..."

Jag skulle vilja ha mass effekt där de tog bort allt som inte var dialog med roliga NPC:er och spännande val.

Jag skulle vilja ha ett spel som var precis som de bitarna där man åkte runt i fordonet i Mass Effect 1 och utforskade planeter, nu när jag tänker efter. Kanske lite bättre kontroller. Hmmm, nu blev jag sugen på Take on Mars igen...

 

[Rhodryn]

Jag skulle kunna gå så många vägar med detta... det är nästan farligt för min hälsa att ge mig en sådan här frihet. En kompass som mer eller mindre konstant spinner för vad jag skulle välja.

Någon har redan föreslagit Mass Effect: Warhammer 40K... vilket är något jag hade funnit oerhört intressant. Ett Dragon Age: Warhammer Fantasy Battles (eller 40K) skulle vara oerhört intressant också. Något av de många olika pc/konsol rpg'na i kombination med Warhammer 40K/FB hade varit något jag hade viljat sätt.

Där är andra IP's också (ingen specifik ordning), andra Games Workshop IPs som Mordheim och Necromunda, BattleTech/MechWarrior, Mutant Chronicles, Eon, World of Darknes, Underworld, Marvel, världen som Mike Resnick bok Santiago utspelar sig i (vilket jag för en mängd år sedan pulade lite på och började skapa något för att pnp rpg), David Eddings världar (både Garions och Spjuthöks/Sparhawk), Robert Jordans, UFO: Enemy Unknown och uppföljaren XCOM: Enemy Unknown, etc... i kombination med någon typ av RPG? Yes please!

Ut äver "RPG" typen av spel... så skulle jag vilja se massor av olika IP's i en speltyp som t.ex XCOM: Enemy Unknown eller orginaler UFO: Enemy Unknown... dom är ju RPG-lite likesom dock. Många typer jag inte hade haft något emot att se som FPS, eller Space Sims, etc med heller. Turligen nog kommer vi få se ett XCOM liknande Mordheim, dom håller ju på att göra ett som heter "Mordheim: City of the Damned" ju, där dina enherer kan dö (precis som i UFO/XCOM), men där även sådant som avhuggna armar och ben, utsuckna ögon, mm är permanenta effekter på den karaktären i ditt warband som råkar ut för det... och vem vet, om det går bra så får vi kanske se ett Necromunda spel oxå.

Men jag antar att jag måste välja något... hmm...


Det skulle vara oerhört roligt att få spela ett spel i Eons värld, där är kanske andra IP's som jag skulle vilja se mer, men dom flesta av dom har redan diverse spel tillgängliga (kanske inte specifikt i den typ av spel jag vill ha, men ändå tillgängliga). Vi hade ju nästan ett Eon spel för över 10 år sedan (innan det lades ner)... men ett Eon i ett Dragon Age: Origins stuk, eller Mass Effect, Skyrim, Divinity: Original Sin, Fallout 1/2, och andra liknande spel's stuk... men kanske lite mer dödliga, och inte Level baserade, utan på något sätt färdighet's baserade, med faktiska konsekvenser från skador och händelser, och hur du agerar i världen, mm. Det hade varit något. Jag tror att i dagsläget så hade ett hardcore PC spel, i Eon världen, kunnat haft en chance att lyckas I alla fall. Många verkar vara berädda att åtminstone prova spel och speltyper som dom i vanliga fall inte skulle ha gjort igentligen... om inte jag är helt ute och cyklar. XD

Så ett "hardcore" PC spel som utspelar sig i Eon's värld, med helst en mekanik som t.ex Dragon Age: Origina, Divinity: Original Sin, eller Fallout 1/2 (med Tactics grupp system), och andra liknande system, där vad du gör i världen effekterar hur andra ser dig, där vad och hur du gör det har betydelse, där vissa typer av skador från strid kommer ha permanenta effekter på dina karaktärer (hur pass illa som är ok är svårt att säga), färdighet's baserat, etc... är något som skulle vara intressant. Ett Skyrim liknande spel är ju inte helt fel heller... jag föredrar bara dom andra framför det.

 

[slanfan]

Ett Mutant Cronicles uppbyggt som senaste GTA. En noir storyline om en frilansare på Luna (som L.A noir), en skräckig storyline om en Inkvisitor, samt något ultravåldigt om en Doomtrooper (typ som battlefield korsat med metalgear). Paul Bonner skulle få måla (eller vad det nu heter) skiten.

 

[RasmusL]

Ett civilisationsbyggarspel som går från liten skala till stor skala och har tillräckligt många möjliga vägar att gå att det ska överraska och förundra mig även tredje gången jag spelar det. Tänk typ Pharaoh + Spore + Civilization på ett bra och fredligt sätt.

 

[Ymir]

Jag drömmer förvisso om ett spel som perfekt representerar naval combat i Age of Sail, men fick jag göra vad jag ville skulle jag nog vilja göra ett episkt RTS där man spelar olika IRL-pantheoner som krigar mot varandra. Detta skulle vara grovt blasfemiskt i det att det givetvis skulle inkludera kristendomen och islam, men också emfas på icke-eurocentrism, så vi vill ha med obskyra grejer som polynesisk pantheon, aztekgudarna, och sånt. De olika fraktionerna har olika hemmabaser med olika fördelar (Asarna börjar tex i Asgård, som är asbra på att spawna low-level krigare i form av enhärjare, medan den vediska pantheonen tex börjar i Svargaloka, som är asbra på att spawna kultur i form av apsaror och gandharver, och buddhisterna börjar i Sukhavati som spawnar en blandning av andlig kraft (bodhisattvor) och kultur (apsaror). Utifrån dessa grundförutsättningar kan man sedan utforska världen, hitta skatter, underkuva/usurpera andra pantheoner, och med hjälp av resurser typ manpower, styrka, kultur och andlig kraft bygga ut sin egen hemvist och skapa bättre och bättre soldater. Det är inget fokus på att erövra nya resursområden, utan man har så man klarar sig hyfsat i sin hembas och dess resurser tar aldrig slut - men det skadar givetvis inte att skaffa mera, och det måste göras om man vill överbrygga sina inledande resurs-begränsningar.

I combat har man 'hjältar' i form av pantheonens högre och lägre gudar (i islams och kristendomens fall får de vara ärkeänglar och profeter, eftersom guden där är abstrakt, i buddhismen är de buddhor och dharmapalas), och mooks i form av lägre tjänare (typ helgon, bodhisattvor, nymfer, mytologiska monster och raser (typ taniwha, yakshas, asuras, svartalver, djinner och sånt)), och dessa battlar sedan loss i relativt småskaliga strider där alla enskilda figurer är namngivna och de flesta tål ganska mycket stryk, och det gör väldigt stor skillnad vilka combat moves och krafter man använder, etc. Det vill säga, lika mycket som att komma in i striden med bra förutsättningar och trupper ska det handla om att använda rätt manövrer och resurser man väl är inne i striden. En figur som dör förlorar mycket av det hen levlat upp, men de flesta kan respawna på olika vis i sina respektive startpositioner, eller hämtas tillbaka från dödsriket, och alla har någon grundkraft som de aldrig blir av med (Tor, Perun och Indra kan alltid slunga blixtar, tex, och Zeus och Oden kan alltid yngla av sig). Spelets mäktigaste figurer är förmodligen buddhorna, eftersom den abrahamitiske guden inte är med in person. Buddhor är extremt svåra att få och kräver att en extremt levlad bodhisattva utsätts för ett 'enlightenment event', typ överlever i ett mycket svårt läge eller matas med jättemycket andlig kraft. Buddhor är även tidsbegränsade och kommer omsider att lämna världen; dock kan de fortsätta att påverka den från bortom i någon mån, likt den abrahamitiske guden kan i spelet genom mirakel-powers och tillfälliga buffar av olika champions.

Default gameplay mode är open-ended, det vill säga, man spelar på en mytologisk karta över vår värld och dess himmelriken och underworld, och det ska finnas så många olika fraktioner att det egentligen inte är realistiskt att besegra dem alla och bli ensam kvar (snarare ska det vara ganska svårt att permanent slå ut en motståndare).Målet är snarast att, som i typiska paradox-spel, bygga ut sin egen pantheon tills man tycker att den har nått ultimat awesome och tagit över så mycket som man hoppades av den dödliga världen. Pantheonerna rankar på listor över prestige, andlig kraft, antalet tillbedjare etc, och detta avgör den slutgiltiga poängställningen. Vissa pantheoner har stora bonusar i sina hemmaområden men jämförelsevis svårare att få genomslag bortom dem; aztekgudarna får tex massiva buffs av sina tillbedjares blodsoffer, men klarar sig dåligt utan blodsoffer och måste därför lyckas bygga Sacrificial Pyramids överallt där de vill sprida sig. Zoroastrianismen får på samma vis buffar av Towers of Silence och eviga eldar, men klarar sig inte bra utan dem och måste därför bygga upp en infrastruktur av sådana för att kunna växa. Kristendomen, islam och buddhismen tex är däremot kickass på att sprida sig, men har inga substantiella bonusar i sina startområden.

Det är absolut över min döda kropp inte ett MMO, för övrigt. Fokus ska ligga på singel player.

 

[Krille]

Åjustdet, det var ett tag sedan jag hörde om en ubåtssimulator. Helst en WW2-ubåtssim.

 

[krank]

Relaterat till mitt förra men inte riktigt, så skrev jag detta på facebook nyss innan jag mindes den här tråden:


"Spel jag skulle vilja spela (och ja, jag vet att jag återkommer till snarliga spelidéer. En vacker dag gör jag något av dem):

Man springer runt i någon form av tredjepersonsperspektiv. Kontrollerna från Prince of Persia skulle inte skada alls, men jag kan tänka mig I Am Alive också.

Miljön är en enorm ruinstad. Postapokalyptisk. Stora delar är rester av uppenbart Stockholm eller någon annan stad med igenkänningsfaktor. Andra delar är... typ invaderande, främmande eller futuristisk arkitektur. Det finns nån plot om varför den är där, och varför allt är slitet och trasigt, som man upptäcker allt eftersom.

Det blir alltmer uppenbart att det faktiskt inte finns några andra kvar. Kanske maskiner som funkar delvis och så, och ofc inspelningar av olika slag man kan hitta. Inspelningarna är hyfsat autentiska, det är sånt folk brukar filma. I bakgrunden sker invasionen, många inspelningar avslutas med något våldsamt.

Det finns inget egentligt våld i spelet. Inga fiender att skjuta på. Däremot många kroppar. Kanske en och annan fågel. Utmaningarna handlar om att hitta vägar att ta sig fram. Utforskning är fokus.

Det antyds att man spelar i en miljö där typ en vanlig first person shooter redan utspelat sig. Det finns många referenser till existerande spel; detta är mest en form av återkommande metahumor.

Man belönas för extra utforskning. Inte bara genom en avtäckt karta, utan med mer information. Det går att nå spelets slut utan några jättestora svårigheter, men om man springer dit och skiter i alla sidogrejer och inspelningar etc kommer man nog inte förstå något av det".

Spoiler: kommentarer

Om jag faktiskt skulle försöka genomföra det här så skulle det nog behöva bli förstapersonsperspektiv dock, med ganska primitiva kontroller. För det vet jag hur man gör enkelt i Unity eller så. Klättrande och sånt vet jag ingen spelmotor som gör enkelt. Men vafan, spelidén skulle funka i vadsomhelst som var 3d egentligen. Jag skulle i princip kunna bygga en Quake 1-modd av det här. Behöver dock spendera massa tid med att bygga assets, och öva på 3d-modellering...

 

[Recca]

Just nu spelar jag EYE: Divine Cybermancy med Zimith. Jag blir så besviken på delar av det och så upphetsad av andra delar av det. Först och främst är det gammalt som gatan och därför ganska fult. Utförandet är verkligen sådär, banorna är få och ganska små och spelet använder den absolut clunkiga source-motorn från vad kan det va, mitten av 2000 nån gång. Det spelar som en mod till HL2. Men Åh va coola vissa saker är. Cybernetik möter psi-forces i en first person shooter som är ett rollspel (i det att man levlar karaktären). Jag älskar den delen av spelet. Det går att hacka nästan allt i spelet också, inklusive fiender, eftersom det mesta är cybernetiska soldater. Och man kan bli hackad själv också, t.ex. om du failar att hacka nånting. Då måste man hacka sig själv. Så just nu, iom att jag är insnöad lite i det spelet så kan jag inte motstå att bara vilja förändra det. Putsa upp grafiken litegrann, kasta source-motorn åt helvete och introducera vilken cryengine som än Far cry 3 använder sig av och i samma veva förvandla spelet till ett sandbox. Och för tusan, det ska gå att köra kvinna i spelet och gärna nåt cybernetiskt okönat exempel. Storyn är inte superviktig men jag gillar när man kan spela ut faktioner och sånt genom att agera på olika sätt i olika quests (och vill gärna att det ska finnas många alternativa endings på quests beroende på vem man vill hjälpa/stjälpa). E.Y.E har ju ett halvkomplext uppgraderings-system. Jag skulle inovera det, eventuellt med skilltree, men inte som i Skyrim utan som i Path of Exile, fast med kapacitet att ändra det med en ingame och in character ångringsmekanism (typ: rebuild, eftersom det är cyborgs man spelar). Dock skulle jag göra det mer obundet till vilken "class" man spelar och istället göra så att alla följer samma grundklass men att beroende på hur man utvecklar karaktären längs skilltree't så öppnar man upp den spelstil man föredrar. Jag skulle också vilja göra så att ett skilltree inte låser upp endast en väg att gå som är optimal för den spelstil som är knuten till den vägen, utan jag skulle vilja att om du levlar ett smygaraktigt skilltree så behöver du inte börja på noll i ett tankigt skilltree utan kan förgrena in dig i det skilltree't fast nånstans i mitten. På så vis hoppas jag att det går att skapa hybrider som inte automatiskt blir halvbra på vissa grejer utan att hela fältet är liksom flytande. Vet inte hur jag ska förklara det på ett bra sätt.

Jag gillar ju verkligen shooters men E.Y.E saknar verkligen vissa element, som att fienderna bara står utplacerade och springer och skjuter och sånt. Jag minns med kärlek hur crazy svårt det var första gången man stötte på militära units i gamla halflife och hur väloljade deras strategi åtminstone till en början verkade vara. Så bättre team-AI är viktig för att skapa göra det svårt för nån som är som en terminator tack vare sina crazy uppboostade cybernetiska tillbehör.

Å andra sidan skulle jag även älska spelet lika mycket om man körde det i third-person-läge, men det är något nostalgiskt över first person, sedan jag vuxit upp med spel som Counter strike osv.

Så när börjar vi skapa spelet?

Edit: Shit, glömde nämna multiplayer. Co-op campaign med mängder av intressanta sidequests.

Eventuellt ett instance-mmo som path of exile (inte för att jag gillar det skräpet, fan så sugigt tråkigt path of exile är), men jag gillar ju att rollspela i mina spel och att öppna upp för det i städer och speciella guild-areas vore otroligt spännande. Plus att som mmo skulle det erbjuda dedicated servers, vilket är väldigt praktiskt. Up to 4-5 player co op i världen. Och helt klart första personsspel och grafiken får inte vara barnslig som i det där nya mmo't utan ska vara som far cry 3 men inte djungler utan mer dystopiskt fallout med ruinstäder etc och sandstormar och mystiska radioaktiva områden som i Stalker.

Förresten är inte mmo ett krav heller, det vore lika bra som 4-5 player coop utan mmo/rollspels-speligheten.

200+ timmar för en genomspelning vore också ordentligt tillfredställande, med dlc's som inte kommer två månader efter att man tröttnat på spelet (som i typ alla spel med dlc's någonsin).

 

[Mundo]

Lätt.

Ett Mutant Chronicles strategispel, i stil med Company of Heroes eller Warhammer 40K: Dawn of War.

Det finns en hel drös unika faktioner, både i typ av enheter samt spelstilar samt en hel drös planeter med olika miljöer att slåss i.
Egentligen borde jag väl prata om om något MMO-RPG där man kan bygga egna städer med totalt rollspelsfokus, men fuck it. Det här har jag drömt om sedan jag spelade Starcraft när jag var liten och tänkte att det här vore supercoolt om man gjorde det med mitt favoritrollspel (som ung).

 

[odman]

Fler av er beskriver rymdspel liknande EVE online. Har ni spelat det?

Spoiler: kommentarer

Inget ont ome EVE, men det är fanimej som att slå sig själv iansiktet med en tegelsten och betala för nöjjet.

 

[Krille]

Fler av er beskriver rymdspel liknande EVE online. Har ni spelat det?

Är det någon utom jag som nämner ett rymdspel över huvud taget? Och det är en tjohejjans skillnad på X-Wing och EVE, även om man struntar i multiplayer-biten.

 

[Ape of Wrath]

Två grejer jag skulle vilja se realiserade:


Seriemördarspel
Där man customizar allt möjligt, ledtrådar man lämnar på brottsplatsen, insändare till tidningar, budskap på väggarna, modus operandi, mordvapen etc. Man ska kunna slumpa sin bakgrund, alltså orsaken till att man mördar.

OBS Det ska inte vara fokus på själva mördandet, inga gory detaljer, mer peka och klicka i menyer och sen får man läsa en artikel om mordet eller se ett nyhetsinslag.

Man får göra stakeouts på villor för att lära sig familjens rutiner osv.

När man åker fast så går spelet över till att handla om rättegången.


LIFE
Det här spelet är som GTA med en enorm värld helt utan storyline eller uppdrag eller fiender egentligen, i alla fall vad man vet. Man slumpas fram nånstans i världen och sen handlar det om att överleva. Det finns ingen manual och ingen har nån aning om vad som är dödligt. Det finns en väg men ingen vet om det kommer dyka upp en buss runt kröken. Man kanske till och med kan bli träffad av blixten.

Spelet utspelar sig i realtid och man får feta poäng ju längre man överlever, alltså ju fler dagar man håller sin avatar vid liv.

Den stora grejen med spelet är att om man dör, blir överkörd av en buss, trillar från ett tak, snubblar i badrummet osv, så kan MAN ALDRIG MER NÅGONSIN SPELA SPELET PÅ NÅGOT SÄTT.

Det är hardcodeat i ditt DNA att du har spelat en gång och kan aldrig spela igen.

Jag tänker mig att då blir det ganska spännande att gå över vägen eller ens ta sig upp ur sängen åp morgonen.

 

[krank]

Fler av er beskriver rymdspel liknande EVE online. Har ni spelat det?

Jag har tyvärr det, ja. Jag har flera skäl att ogilla det:
- För mycket PvP
- För lite story; jag vill ha "story arc"-missions att göra.
- Spelet dödade i princip mitt första favvo-MMO Earth and Beyond, som var som ett lite fulare Eve men med story och utforskning och inte lika mycket "spreadsheets in space".

För mig som ogillar player-based economy, pvp och "skapa din egen story" så är Eve ungefär det tråkigaste man kan komma på.



Jag skulle dock definitivt vilja ha ett bra rymdsim-MMO. Black Prophecy var MYCKET lovande innan det lades ner, men föll tyvärr på en del buggar och sånt. Och, antar jag, på att för få ville ha det. Men jag skulle vilja ha typ såhär:

Man spelar en rymdpilot. Som pilot kan man ha ett eller flera skepp. Skeppen kan man bygga på och bygga om lite som man vill, och åka runt med i rymden. Handla mellan planeter,. utforska nya platser, utöva gruvdrift, slåss mot pirater.

Som pilot kan man också själv gå runt på rymdstationer, där man kan få uppdrag och prata med SLP:er och med andra spelare. Det finns också uppdrag man kan göra just som pilot, och man kan beväpna sig och skjuta pirater i cantinan och bege sig ner i stationernas tunnlar etc. Det finns också planeter att landa på, där man kan gå runt. Jag tänker mig att man eventuellt också kan ha specialuppdrag där man ska borda större skepp och så.

Uppdragsstrukturen har flera större "arcs" där man kan välja att följa en eller flera. Man levlar aldrig riktigt ifrån quests eftersom de flesta quests utspelar sig i grupp-privata instanser. Att få högre level betyder mer att man får fler val än att man blir övermäktig. Gamla quests kan skalas upp om man vill det (egen inställning) för att skapa mer utmaning. Stora story arcs är långa, breda och episka. Det är alls inget måste att de faktiskt påverkar galaxen i stort så att andra ser vad man gjort och så; jag har aldrig riktigt förstått det behovet.

Rymdstriderna är antingen som i X-wing / TIE-fighter / Wing Commander eller något mer arkad:iga som de var i EaB eller i Freelancer eller i Black Prophecy.

Estetiken får de gärna låna från Black Prophecy, för det var apsnyggt.

 

[Pansarsvinet]

Visst kunde man ta några koncept men det finns redan godingar som man bara vill fortsätta med.

Moon Stone II Retro.

Behåller all original grafik, monster och ljudeffekter men:
Dubbelt så stor karta med dubbelt så många locations inkl; City, Sewer, Cargo ship och Caves. 12 nya sjuka och hackvänliga monster (inkl sjömonster och pirater). Dubbelt med utrustning inkl. backup vapen, bågar, borst, spjut, Twei handers, pålyxor och annat som får safter att spruta omkring när man svingar dem. Strid utan vapen som infantil brottning om man tappar det. Flera nya critical hits som spela fotboll med huvuden, strypa med organ, ”chop offs” , ”multi stabs”, ”neck breaks”, ”living shields” m.m. Co-op och Quad play. Dvs att flera eller alla fyra spelarna kan ta del av samma location och teamworka mot ”swarms”, ”hordes” eller slut bossar.

“The gods pause for a moment.”

/Onik

 

[konami_code]

Telltale och Star trek i en go' blandning. Och sedan lite, men bara lite, spelbarhet på det.