Om du brukar tänka på Layout…
- Thread starter Quadrante
- Start date
Mogger
Hipsteranka
Skulle ffa förslå att kika på spel som formgivits av @pappa , @ceruleanfive och @Dante
Vill man ha några konkreta exempel så tycker jag att Vindsjäl, Alien 2nd Ed, Electric State, The One Ring, Troubleshooters och Heroes of Cerulea tillhör det absolut bästa inom hobbyn. Mörk Borg nämner jag inte för det är ett fenomen som alla dessutom redan har koll på.
Oscar Silferstjerna
Lovecraft spelade pingis.
Just nu är jag inne i en period när jag tycker att fler rollspel borde se ut som någon av Tsutomu Niheis manga-serier. Exempelvis ”Blame!”. Hans layout och urbana sci fi-vyer är verkligen oerhört elegant gjorda!
Quadrante
Grisbonde
Bra serier är också (oftast) god informationsdesign!
Tja, jag brukar tänka att det beror på hur texten ska användas.
Ska den läsas som löptext, så behöver den ju vara smidig och slät, och inte ha för många markeringar eller färger eller sånt som stör.
Ska den däremot läsas/skummas/användas under spel, så är ju punktlistor, stödord, färgmarkeringar osv väldigt bra.
Personligen undviker jag ju helst rollspelstext som ska hanteras under spel, så min preferens är lättlästhet och flyt snarare än att det ska vara lätt att hitta.
(Om regler är så krångliga att man måste kolla upp dem under spel så behöver de förenklas tills man inte behöver det)
Last edited:
Men du brukar ju alltid snacka om hur ett spel är mer än sina regler (eller till och med inte överhuvudtaget sina regler). Och äventyr gissar jag att du tänker ska kunna konsulteras under spel, så hur gör du där?
Jag tänker också generellt att jag inte vill kolla regler under spel. Jag vill egentligen att man ska kunna läsa boken en gång och sedan lämna den hemma. Men sedan skrev jag Se och göra i Aliatra och där slår man i boken hela tiden, och det funkar utmärkt. Till stor del för att spelet är utformat så att bläddrandet sker mellan scener, inte mitt i handlingen. Tänker att ett spel som tajmar bläddrandet kan komma undan med mycket mer komplexa regler.
Jag har också funderat i omgångar på ett spel vars regler är ett enda stort flödesschema. (Även kallat en ”spelplan”.) Där har man reglerna utskrivna och så förflyttar man sin markör till en ruta och gör som det står. Brädspel funkar ju ibland så, och det är ju utmärkt informationsdesign.
Nu förstår jag att det inte alls låter som saker du skulle gilla, jag bara spann loss lite själv här med din kommentar som utgångspunkt.
Quadrante
Grisbonde
Man skulle även kunna tänka sig spelkort som sorteras i en viss ordning och spelas ut.
När det gäller äventyr ser jag det som att det finns två grejer:
1) Äventyret så som det är skrivet. Det behöver jag kunna läsa som löptext, för att få in det i skallen. Fatta hur det hänger ihop, vad som ligger bakom.
2) Det jag behöver kring spelbordet. Och där är det ju en helt annan grej – jag brukar ha ett par punktlistor per plats och en subwaykarta bara (jag leker med tanken på att börja kalla dem chikatetsu-kartor eller nåt för att ge dem ett lite mer distinkt namn, vi får se).
Jag är absolut för att man skriver äventyr på det sättet också. Jag skulle vilja skriva mysterieäventyr på samma sätt som Gradient Descent-megakampanjen till Mothership är skriven; man har en bit löptext i början som förklarar bakgrund och allt sånt, och sen är resten vara liksom extremt minimalistiska keywords, hänvisningar och enstaka evokativa begrepp som man använder i spel…
Så ja, jag skiljer nog på hur jag vill ha spel skrivna och hur jag vill ha äventyr skrivna…
Så bra frågat/påpekat!
Alla For the Drama-spelen fungerar ju så. Fruktansvärt imponerande design. Man kan sätta leken i händerna på en grupp och säga ”Dra ett kort i taget och följ instruktionerna” och det funkar. Utan att någon läst spelet i förväg, utan att någon har någon erfarenhet av rollspel. De spelen var det som inspirerade Aliatra hos mig.
Kort är dock fortfarande fruktansvärt bökigt att fixa som POD, jämfört med böcker. Annars hade jag nog gjort fler kortbaserade rollspel.
Quadrante
Grisbonde
Känner att kortlek är enklare än bok, men förstår. De måste klippas för att användas även om man kör nio per ark.
Jag med. Eller åtminstone kortbaserade rollspelshjälpmedel. Jag har mycket hellre kort på spelbordet än en regelbok (eller en äventyrsbok).
Oscar Silferstjerna
Lovecraft spelade pingis.
Tsutomu Nihei är verkligen fantastisk på att hitta oväntade bildlösningar. Möjligen har det att göra med att han verkar i en tradition som inte bara är västerländsk. Jag blir överraskad. Gillar särskilt hans dystopiska urbana arkitektur och body horror. En del av komponenterna är skåpmat i sci fi-genren, men inte hans kombination. Förmodligen skulle ett rollspel med honom som formgivare och illustratör bli spektakulärt snyggt.
Last edited:
Quadrante
Grisbonde
Kan vi starta en tipstråd om att skapa kort.