Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Arfert said:
Jepp, krass verklighet övertrumfar tyvärr alla goda principer. (Och jag vet var Arfert bor och vilken verklighet som råder där.)
Nekromanti Om din son ville ha kjol/klänning på sig i skolan
- Thread starter Übereil
- Start date
Jepp, krass verklighet övertrumfar tyvärr alla goda principer. (Och jag vet var Arfert bor och vilken verklighet som råder där.)
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,134
Telash said:
Jag menar inte att barn har större kapacitet att göra grymma saker, utan att deras outvecklade empati mer sällan hindrar dem från att göra elaka saker. Även om vuxenmobbing är vanligare än man kanske tror, så känner jag mig tämligen övertygad om att det är vanligare med mobbing bland barn, om man ska ta ett exempel.
Varför skulle jag inte tillåta det? Och mobbad (fysiskt och/eller verbalt), ja det blir många barn av många olika anledningar. Att tillåta en person att vara som denne vill vara känns viktigare än att förbjuda och begränsa av rädsla för att inte passa in.
Verkligheten är ju som den är bara för att vi låter den vara så.
Som lärare skulle jag ladda upp med ett batteri med argument, ställningstagande och ifrågasättande aktiviteter att använda om det blev diskussion om det. På samma sätt som jag har gjorde (när jag var lärare då) om rasism, klassfrågor/fattigdom, sexualitet och andra potentiellt svåra frågor.
Verkligheten är ju som den är bara för att vi låter den vara så.
Som lärare skulle jag ladda upp med ett batteri med argument, ställningstagande och ifrågasättande aktiviteter att använda om det blev diskussion om det. På samma sätt som jag har gjorde (när jag var lärare då) om rasism, klassfrågor/fattigdom, sexualitet och andra potentiellt svåra frågor.
w176
Förlorad dotter
Arfert said:
Ingen kritik av det valet eller den värderingen men har ingen annan än jag växt upp med värderingenföräldrar som snarare sakligt informerat en att:
"När man sticker ut hakan får man räkna med en smäll."
Och den underliggande värderingen att visst, man kan leva ett liv där man alltid undviker konflikt, men har man åsiker, utrycker dem, är bra på något, gör sin grej, är sig själv eller något annat som hör till att våga gå sin egen väg får man vänta sig att möta en del som blir provocerade av det och att man kommer få hantera en del smällar?
Ond bråd död
Swashbuckler
"Öh, fråga mamma" skulle jag säga, utan att lyfta blicken från spelet.
Mer seriöst så skulle jag inte ha något problem med det själv, men eftersom resultatet antagligen skulle vara att ungen blev ännu mer mobbad så skulle jag avråda. Sen skulle jag vara intresserad av varför. Barn vill ju passa in så mkt det går. Jag skulle föreslå att han bara bar klänning hemma tills han blev lite äldre.
Mer seriöst så skulle jag inte ha något problem med det själv, men eftersom resultatet antagligen skulle vara att ungen blev ännu mer mobbad så skulle jag avråda. Sen skulle jag vara intresserad av varför. Barn vill ju passa in så mkt det går. Jag skulle föreslå att han bara bar klänning hemma tills han blev lite äldre.
Übereil said:
Jag skulle hårdmobba honom tills tårarna sprutar!
För hans eget bästa, givetvis.
Jag menar, vad tänkte han på som valde en mörkblå plisserad kjol till den toppen? Innan han lär sig matcha färger och stilar får han fortsätta gå i enfärgade klänningar!
(Blir helt oförmögen att ta frågeställningen på fullt allvar, när den är så överdrivande provokativt formulerad...)
Klart han skulle få ha det. Jag skulle inte förbjuda det. Det låter mest larvigt. Jag tycker för den delen inte att man nödvändigtvis behöver vara transsexuell för att gilla kjolar.
Om vi bodde i ett område där det fanns konkreta risker med sådan klädsel skulle jag i första hand ha försökt flytta därifrån redan tidigare, och i andra hand ta säkerhetssnacket med grabben.
Jag skulle också ha utrustat honom med överfallslarm, tårgasspray eller vad man nu rent lagligt kan komma undan med.
Som lärare: Jag skulle ge honom komplimang för klänningen och ta diskussionen med de eventuella andra elever som valde att trakassera honom.
I första hand är det inte den utsatte/annorlunda som ska skuldbeläggas. Man får inte skylla sig själv för att man blir misshandlad eller utsatt för kränkande behandling, aldrig någonsin.
Om vi bodde i ett område där det fanns konkreta risker med sådan klädsel skulle jag i första hand ha försökt flytta därifrån redan tidigare, och i andra hand ta säkerhetssnacket med grabben.
Jag skulle också ha utrustat honom med överfallslarm, tårgasspray eller vad man nu rent lagligt kan komma undan med.
Som lärare: Jag skulle ge honom komplimang för klänningen och ta diskussionen med de eventuella andra elever som valde att trakassera honom.
I första hand är det inte den utsatte/annorlunda som ska skuldbeläggas. Man får inte skylla sig själv för att man blir misshandlad eller utsatt för kränkande behandling, aldrig någonsin.
Pom
Swashbuckler
Bonusfrågan är lätt. Jag jobbar som grundskollärare och därmed ingår det i mitt uppdrag att synliggöra och problematisera genus för eleverna. I exempelvis samhällskunskapskursen för mellanstadiet tar vi upp just sådana frågor som xyas nämner till reflektion och diskussion. Snabbt inser eleverna t ex att det är en ickefråga om en flicka tar på sig pojkkläder men en potentiell mobbningsstart om en pojke tar på sig flickkläder. De märker också snart att manligt och kvinnligt mode inte är hugget i sten utan förändras över tid.
Därför skulle jag försöka vara extra uppmärksam de dagar pojken bar klänning/kjol, dels förstås för att se till att han inte råkade illa ut, men också för att notera omgivningens reaktioner inför kommande genusdiskussioner.
Om min egen hypotetiska son (jag har har en dotter) skulle vilja ha kjol i skolan skulle jag nog som de flesta andra svara att min reaktion finge bero på området. Men jag skulle vara både nyfiken och orolig oavsett miljön.
Därför skulle jag försöka vara extra uppmärksam de dagar pojken bar klänning/kjol, dels förstås för att se till att han inte råkade illa ut, men också för att notera omgivningens reaktioner inför kommande genusdiskussioner.
Om min egen hypotetiska son (jag har har en dotter) skulle vilja ha kjol i skolan skulle jag nog som de flesta andra svara att min reaktion finge bero på området. Men jag skulle vara både nyfiken och orolig oavsett miljön.
väldigt många säger i bonusfrågan att dom skulle försvara eleven/diskutera med andra elever som trackar eleven som har klänning på sig varför det skulle vara fel. Min erfarenhet säger mig att dom personer som lärare försvarar på ett eller annat sätt är ofta dom elever som blir mest trackade.
Just sayin'
Just sayin'
Paxen said:
Det finns egentligen bara två alternativ utom att försvara ungen:
1) jobba hårt på att normalisera alla elever och stöpa alla i samma form. Hindra annorlunda ungar från att uttrycka sig. Dels är det såklart en myt att det här skulle påverka något, och dels är det såklart en vedervärdig praxis. Lite på "man får skylla sig själv om man blir mobbad"- nivå.
2) Göra ingenting och acceptera nåtslags "flugornas herre"-ordning.
Min erfarenhet är att mobbing inte har något med den mobbades egentliga beteende att göra. Det är för att mobbing inte har med offret att göra, utan helt beror på de mobbandes osäkerheter och vilja att trycka ner andra.
Aldrig, aldrig någonsin tycker jag att man ska skuldbelägga offret. Det är inte för att offret "skvallrar" det blir värre, utan för att de mobbande får agera alltför fritt. Skolan har en skyldighet att hantera mobbing på ett vettigt sätt - och det betyder inte att påverka offret. Det betyder att man jobbar med de elever som mobbar. Visst finns det klantiga lärare som "gör det värre", men jag ser hellre en vuxen människa som lägger sig i och försöker, än tio som står bredvid och bara tittar på. Eller ännu värre, lägger ansvaret hos den utsatte.
krank said:
3) Låta ungen klä sig exakt som den vill, och behandla det som fullständigt normalt utan att vara tvungen att ta upp det till diskussion.
Nu vet jag inte hur låg IQ barn har idag, men man brukar undvika att mobba någon framför lärare, kanske inte alltid men oftast. Men för all del, det var bara något jag reflekterade över.
EDIT: För den delen så vet jag inte vart du fick tanken om att jag påstod att man skulle skuldbelägga någon överhuvudtaget. Som sagt, jag reflekterade bara över tid erfarenhet över mobbning.
krank said:
I dessa fall så tar man upp det med den/dom eleverna som trackar. Dvs, inte innan, utan efter att det har hänt, om det ens händer.
Krank said:
För lärare har alltid koll på vad eleverna gör. Jag säger inte att du inte kanske har bättre koll än vad andra lärare har, men det är alltid något man missar, oavsett om man är förälder, lärare, elev, mattant eller läkare.
Mer än så tänker jag inte diskutera det.
Paxen said:
Absolut inte. Jag vänder mig bara emot din antydan om att det skulle göra saken värre att man lade sig i. Alltså det här:
Paxen said:
Vilket jag tolkade som "om man som lärare på ett eller annat sätt försvarar en utsatt elev, så blir den eleven mer trackad än annars".
Vilket absolut kan ha varit en felaktig tolkning, men det var därför jag reagerade.
Paxen said:
Men DET är väl ändå ett tämligen uselt argument, oavsett ämne?
"Vi kommer aldrig kunna släcka alla bränder, så varför bry oss om att ha en brandkår? Lägg ned!"
"Vi kommer aldrig att kunna undvika krig, så strunta i att medla - låt nationer kriga bäst de vill!"
"Vi kommer aldrig kunna stoppa alla brott från att begås, så låt oss upphäva lagen och sluta leka tjuv och polis..."
Visst kan ungarna ge sig på varandra när lärare inte ser. Visst kan ungarna ljuga om det (hur dåliga poker face de än har så kan de ju hålla fast vid sina genomskinliga lögner...).
Men det viktigaste skälet att ingripa mot mobbning är väl att det är rätt i sig att stoppa det?
w176
Förlorad dotter
Jo, det kan jag förstå.
Men jag är ändå tankfull. Alltså min bästa vän på mellanstadiet, var en väldigt feminin bög, som väldigt tidigt kom på att han var homosexuell.
Han blev utsatt för betydligt mer än än smäll men ändå valde han konskevent under hela uppväxten att gå sin egen väg, uppträda på skolan showandes som Robyn, och bröt alla normer.
Jag tror att det hade varit ett värre övergrep på han att hindra honom vara sig själv, and de vad folk i skolan utsatte han för för att han var det.
Men jag är ändå tankfull. Alltså min bästa vän på mellanstadiet, var en väldigt feminin bög, som väldigt tidigt kom på att han var homosexuell.
Han blev utsatt för betydligt mer än än smäll men ändå valde han konskevent under hela uppväxten att gå sin egen väg, uppträda på skolan showandes som Robyn, och bröt alla normer.
Jag tror att det hade varit ett värre övergrep på han att hindra honom vara sig själv, and de vad folk i skolan utsatte han för för att han var det.
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Skolan? Hm.
DN tror jag det var som hade en bra artikelserie för nått antal månader sedan om just dessa frågor. Då rörde sig det dock mer om dagisbarn. För där är det inte tydligen helt ovanligt att pojkarna också vill klä upp sig, och eftersom de bara har de redan ibland uppklädda tjejerna att ta efter så blir det ballerinakjolar etc.
Föräldrarna som artikelserien intervjuade verkade överlag inte särskilt bekymrade över beteendet. De fattade att barnen skulle fatta genusidentitet när barnen blev äldre och började sexåringsverksamheten.
Så, nu ska vi bli hypotetiska. Jag är 20, så det är ganska rimligt att det dröjer 10 år tills jag skaffar barn. Då är vi 17 år in i framtiden när min hypotetiska son börjar första klass.
Förhoppningsvis har än fler dagispojkar börjat ha kjolar ibland, och flickorna fått grå-blå-gröna kläder till lekarna också, så långt in i framtiden. Beteendet är än mer accepterat bland såväl lärare som föräldrar, och därmed också bland barnen.
Därför skulle jag som förälder antagligen inte se så mycket av en »säkerhetsrisk«. Jag skulle stödja min son i hans beslut att ha kjol. Men jag också stödja honom i hans beslut att sluta ha kjol om han känner för det, men samtidigt vara tydlig med att poängtera att det inte är hans fel om han mobbas.
Så. Avhandlat?
Gällande lärarrollen så skulle jag försöka vara så positivt neutral det bara går. Självklart skulle jag försöka ingripa om jag uppfattade dålig stämning och mobbing bland eleverna, det skulle jag försöka oavsett »orsaken«.
DN tror jag det var som hade en bra artikelserie för nått antal månader sedan om just dessa frågor. Då rörde sig det dock mer om dagisbarn. För där är det inte tydligen helt ovanligt att pojkarna också vill klä upp sig, och eftersom de bara har de redan ibland uppklädda tjejerna att ta efter så blir det ballerinakjolar etc.
Föräldrarna som artikelserien intervjuade verkade överlag inte särskilt bekymrade över beteendet. De fattade att barnen skulle fatta genusidentitet när barnen blev äldre och började sexåringsverksamheten.
Så, nu ska vi bli hypotetiska. Jag är 20, så det är ganska rimligt att det dröjer 10 år tills jag skaffar barn. Då är vi 17 år in i framtiden när min hypotetiska son börjar första klass.
Förhoppningsvis har än fler dagispojkar börjat ha kjolar ibland, och flickorna fått grå-blå-gröna kläder till lekarna också, så långt in i framtiden. Beteendet är än mer accepterat bland såväl lärare som föräldrar, och därmed också bland barnen.
Därför skulle jag som förälder antagligen inte se så mycket av en »säkerhetsrisk«. Jag skulle stödja min son i hans beslut att ha kjol. Men jag också stödja honom i hans beslut att sluta ha kjol om han känner för det, men samtidigt vara tydlig med att poängtera att det inte är hans fel om han mobbas.
Så. Avhandlat?
Gällande lärarrollen så skulle jag försöka vara så positivt neutral det bara går. Självklart skulle jag försöka ingripa om jag uppfattade dålig stämning och mobbing bland eleverna, det skulle jag försöka oavsett »orsaken«.