Oktoberlandet Tolstrobovs dilemma

Handling inkommen till Civilrättsdomstolen i Leongrad 12:e november 213 efter Lejonkrigen:

Ärade domstolsmedlemmar och representanter för lag och ordning i Oktoberlandet. Jag är tvingad att skriva detta brev, inte av någon annan fe eller lagar och regler, utan av de abstrakta ting som kallas rätt och riktigt. Det är nämligen så att det som försiggår på bojaren Thikon Tolstrobovs iménie söder om sjön Naz strider mot själva de grundprinciper Tsaren upprättat för vårt land. Mitt hjärta krossas av att konstatera det som jag nu fastställer med fjäderpenna på papper: på godset eller palatset som Thikon i sitt högmod kallar sitt hem, försiggår röd magi. Och detta är inte ett fall av tjänare som gått vilse, vilket så lätt kan ske för de mer sinnessvaga folken. Nej, det är bojaren själv, Thikon Tolstrobov, som ägnar sig åt maktmagi. Detta kommer jag vittna om, ifall denna sak tar plats vid en domstol, och även om jag för tillfället förblir anonym kommer jag kliva fram med namn och ovedersägliga bevis.

  • En ordningens tjänare
 
Spelpass 8.

Ett spelpass där Downtown Abbey konstant rullade i bakgrunden i våra huvuden.

Fick också en fundering över flödet i en kampanj, hur det brukar vara för mig. I första och andra spelpasset finns det inte sällan en stor nyfikenhet, en frihet av att ha fått nya leksaker. Allt känns spännande och oklart.

Snart börjar en osäkerhet smyga sig in, i alla fall som spelledare. Inför spelpass tre och fyra känns det oklart vad som ska/ kan hända, vad som ska förberedas. Världen och rollpersonerna är fortfarande rätt mycket dekor och det är oklart vad som passar in. Vet inte hur många kampanjer jag varit med i som avslutas här, efter spelpass två, tre och aldrig blir något.

Men vid spelpass fem till tio förändras detta och världen och rollpersonerna blir mer solida, de får djup och tydlighet. Spelvärlden blir konsekvent och förutsägbar – vilket gör det väldigt mycket enklare att vara spelledare. Det ger trovärdighet och spelvärlden får regler och logik som behöver följas, som Mogger brukar påpeka vikten av. Vad borde hända?, blir en användbar fråga som SL.

Vi har också fått en massa bakgrundsinformation, detaljer som inte nödvändigtvis är viktiga för att komma på hur vi ska lösa schackpusslet i grottan och inte bli elblixtrade, men som skapar den immmerssion Krank brukar hylla. Det är viktigt att vi nu vet att Aleksandras mamma Marya spelade instrument, och det var hon som inspirerade Aleksandra att bli musiker. Dessutom har det framkommit att Marya ibland lämnade godset i sällskap med råer och kom tillbaka med nya häx-aktiga stycken för sin fiol.

Det känns som att vi är där nu i den här kampanjen, världen blir verklig, och det behövs egentligen inte så mycket drama eller konflikt för att en scen ska vara intressanta att betrakta och/ eller delta i. Detta är dock något jag har svårt för som spelledare, att släppa stressen över att behöva underhålla och låta saker spelas ut som de blir.

Nästa steg i utvecklingen, vid spelpass 15-20, om vi nu kommer så långt i den här kampanjen är nog någon form av brott eller förändring. Skurken är död, vi byter spelpass, rollpersonerna förändras eller dör och ersätts. Och det tycker jag ofta brukar leda till lite liknande saker som vid de första spelpassen, en inledande glädje och nyfikenhet som leder över i osäkerhet, oklarhet – är det här kul/ rätt? Och sen hamnar kugghjulen förhoppningsvis rätt igen.

Observera, att jag inte tror denna utveckling nödvändigtvis sker med förskrivna äventyr och kampanjer.

Nåväl, till spelpasset.
 
Det börjar i pappa Thikons arbetsrum med diskussioner om de dokument familjen kommit över. Pappa trycker på om möjlighet att lösa alla problem genom att Tima gifter sig med Tanja och han skriver över godset på sonen. Tima är försiktigt i detta, är tydlig med att det kanske inte blir något bröllop men säger sig villig att axla ansvaret för familjen. Framkommer att Thikon förväntar sig att någon av barnen kommer lämna sin inslagna väg och bli godsherre i framtiden, ta över iménien.

Thikon berättar att någon i tjänarstaben är en förrädare men han vet inte vem. Fem olika tjänare diskuteras, de nyanställda. Här finns nymfen Dianka som är kock, kokerskan Lilya och pigan och rået Tinka, med en opassande näsring i guld.

Vi får också veta att det som familjen Tolstrobov anklagas för är rykten om att de egentligen inte är alver från början, utan att de på något märkligt magiskt sätt varit ett annat folk och förvandlat sig. En orsak till dessa anklagelser är att deras namn plötsligt bara uppenbarar sig i bojar-kalendern med den första Tolstrobov, Turbak. Vad som fanns innan honom vet ingen. Thikon berättar att han försök skydda barnen från dessa grundlösa rykten.

Aleksandra lämnar rummet och Tima stannar kvar för att i enrum prata om kärlek med pappa. Thikon berättar att han och rollpersonernas mor Marya förälskade sig i varandra på Akademin, när Marya var trolovad med Yakov Shurygun (som nu är professor i Litteratur och Timas lärare). De smet från Leongrad och gifte sig i hemlighet på landsbygden. Tima frågar om det är okej att ta mammas kläder och sy om till Tanja. Pappa är positiv, väldigt positiv till Tanja och kräver dessutom att få samtala med henne i enrum.

Aleksandra går upp till mammas rum. Någon har stämt och spelat på mammas fiol, och det ligger framme ett stycke med en fevisa. Aleksandra sätter sig vid pianot och påminner sig om de magiska toner han lärt sig av sin mor. Häxkonster, absolut.

(Här har vi gjort ett avsteg från reglerna. Rollpersonerna kan egentligen enbart ha magi från start. Men Christoffers rollperson har fått köpa Insikten Häxtankar och en besvärjelse som vi inte namngivit. Han har också fått grundegenskapen Maktmagi på inledande 20%. Detta eftersom det etablerades i förra passet att han faktiskt spelade häx-toner med sin lärare på Akademin. Christoffer spenderar ett fefolkspoäng för att lyckas automatiskt med slaget för besvärjelsen.)

En märklig figur framträder (en häxa, näcken? Mer om detta nästa gång vi får se magin användas…?) och tar upp fiolen. Aleksandras toner från pianot blir fysiska och bär bort hennes sinne, hon tappar kontakt med sin kropp och med tiden.

I sitt tillstånd kan Aleksandra höra tjänarnas tankar. Hon förstår att någon av dem spelat på mamma Maryas fiol, och att denna någon också känner stark kärlek till deras pappa Thikon. Sen hör hon två tanke-röster från köket, en som oroar sig över sin bror i stenbrottet och en som hatar Thikon och som planerar något fruktansvärt som ska ske efter den stora fin-middagen ikväll. Något magiskt som innefattar ett altare med röd magi.

När Aleksandra kommer tillbaka till sin kropp har två timmar passerat, och hon har förstått att kokerskan Lilya eller kocken Dianka är den som infiltrerat godset och förberett någon magisk katastrof inför natten.

Under tiden har Tima hittat Tanja på rummet. Hon är slagen av hur vackert godset är och känner sig enormt liten och ful och missanpassat till allt det vackra och rikedomen. Säger sig förstå varför Aleksandra föraktar henne. Drömmer om att en dag bo här.

Tima lyckas få Tanja med sig ner till pappa Thikon. Och genast när dörrarna stängs om Tanja och Thikon hörs skratt där inne och skål i vinglas. Timas flickvän stannar där inne med pappa i flera timmar och det skrattas och pratas högt. Tima spionerar en stund, vilket även det unga och nyanställda rået Tinka göra, hon med den opassande näsringen. Spanar mot dörren och tycks orolig.

Aleksandra berättar för Tima om de två köks-feerna och de beslutar sig för att bryta sig in i deras privata rum. Först går de in i Lilyas rum där de finner en enorm fattigdom, lappade och lagade kläder, söndertrasade väskor men också en stor mängd brev där Lilya skrivit till sin bror som sitter i stenbrottet i Bodaibo, där han blir plågad och inte får mat, och är beroende av att Lilya skickar alla sina pengar till honom.

De tar sig in i älvan Diankas rum, där hon har en ingång högst upp i dörren, som en utskuren dörr, likt ett fågelbo där hon flyger upp och går in. Men de öppnar hela den riktiga dörren, finner en säng upp vid taket, men också enorma mängder dyra kläder och lyxföremål. Även en fjäder från en vittra – vilket är en dyr magisk ingrediens. De hittar en stor resväska (stor som en handväska för rollpersonerna) med ett rejält lås. Hittar inget att bryta upp den med, bara en pennkniv i älv-storlek, dvs tandpetare.

Under tiden har tjänarna samlats med gonggongen till köket där de ska äta och samla sig inför middagen. Sånger och sorl hörs.

Aleksandra och Tima får inte upp låset på väskan så de tar med sig väskan och fjädern. Men två misslyckade slag för Smyga gör att älvan Dianka står i hallen och ser dem komma ut. En konfrontation börjar där de försöker få med Dianka och väskan till pappas arbetsrum. Lite strid och jakt.

Det hela löses av Timas fefolksförmåga Gå med stormsteg – han rör sig genom korridoren som en vind och fångar Dianka och trycker ner henne i golvet. Alla, inklusive alla tjänare, marscherar till arbetsrummet.

Där låser pappa, Aleksandra, Tima och butlern herr Horn in sig med Dianka och hennes väska. Tvingar henne att öppna den. Den innehåller magiska föremål hon placerat ut i Thikons arbetsrum och också fotografier på dessa. Samt en del saker hon stulit från mamma Maryas rum. Också en massa brev där någon skickar pengar till henne för att sätta dit Thikon. De lyckas muta henne att avslöja att det är professor Shurygun som ligger bakom.

Men Dianka vägrar erkänna vad som ska hända under natten. Rollpersonerna bestämmer sig för att låsa in henne i grip-stallet. Hon får då panik och ber om att bli inlåst i källaren i stället. Men de fortsätter hota om grip-stallet och hon avslöjar då att hon har fått instruktioner om att göra en magisk ritual, ett altare, som kommer teleportera hit ett troll från Uralbergen. När hon tar foto på trollet på godset kommer ingen tveka om att släkten Tolstrobov tillhör det Röda hovet.

Vi avslutar passet precis när Dianka ska avslöja hur de ska stoppa magin från att ske.

Här på slutet händer två roliga saker. Det första är att jag slarvat med preppen. Jag har förberett trollet och Dianka och alltihop men inte riktigt definierat exakt vad som ska hända, bara att ett troll kommer trollas fram under natten. Inte kunde jag förutse att rollpersonerna skulle stoppa händelsen innan den ens skett! För det har ju aldrig hänt förut… 😊 Så coolt!

Det andra som hände var att jag skrivit tydligt i min prepp att trollet Krag-Ior hatar gripar, liksom alla troll gör, och att han genast kommer ge sig på Tolstrobovs åldrade familjegrip Hilgot i gripstallet. I skrivande stund vet jag inte om jag kom på det själv eller om det finns i böckerna, att troll hatar gripar. Hur som helst var det prepp, och detta faktum om troll och gripar kände Dianka till. Alltså förstod hon att om hon låses in i gripstallet kommer trollet komma direkt till henne. Alltså fick hon panik när rollpersonerna (helt ovetandes) hotade att låsa in henne just där, och avslöjade då precis allt för att slippa möta ett ilsket troll. Kul hur prepp kommer i spel!
 
Back
Top