Nekromanti Okej...

[Johan Granberg]

Varning

Först vill jag bara utfärda en varning till mina spelare ifall ni nu skulle befinna er här av någon händelse: Läs inte den här tråden. Man vet aldrig vad som kan ge inspiration till ett äventyr och om ni råkar läsa något ni inte borde ha läst kan det ju bli tråkigt.
<p align=center><img src=/images/blackline.gif width=650 height=2></p>
Okej, nu till saken:
Jag skriver i stort sett alltid mina äventyr själv i skräckspel, men är alltid intresserad av andra spelledares äventyr och idéer.Just nu är jag dessutom lite blockerad och behöver någon slags inspiration/images/icons/frown.gif. Det är dels därför jag startar den här tråden och dels för att det har varit väl segt på skräckforumet den senaste tiden (inte för att jag tror att speciellt många kommer orka svara på den här tråden, men...)

Nå hursomhelst. Jag skulle vilja att ni beskrev ett bra/roligt/intressant äventyr ni har spelat/spellett i ett skräckrollspel.Ni kan berätta om vad ni vill. Händelseförloppet, grundintrigen eller bara vad som gjorde det så bra (kanske har ni generella tips grundade på erfarenheter därifrån?). Det kan vara antingen ett köpt äventyr eller ett hemmabygge, det har ingen betydelse. Spel har inte heller någon betydelse, för att undvika onödig konflikt vill jag bara påpeka att Vampire RÄKNAS som skräckrollspel i den här tråden
Ni kan även berätta om äventyr/intriger ni har skrivit men inte har hunnit spela än fast som ni är väldigt nöjda med.

Jag blir perverst tacksam för alla svar! /images/icons/love.gif

/Johan

 

[Kitzune]

En känslig kille

Jag skulle vilja att ni beskrev ett bra/roligt/intressant äventyr
ni har spelat/spellett i ett skräckrollspel.

Jag tror inte jag orkar gå så vidare djupt i specifika äventyr
eller kampanjer jag har spelat och spellett men det viktigaste
för mig personligen som spelledare är att få en klar känsla
av vad exakt jag vill uppnå med en spelomgång, vilka vibbar
som skall skickas till spelarna. Detta brukar jag ofta skriva
ned på en lapp, tillsammans med ord som hör till den
specifika stämningen, och kika på lite ibland under spelandets
gång. På en sådan lapp kan det för ett exempel stå:

"[B-filmsskräck]. Fönster som skallrar i vinden. Hasande steg
i korridorer. Blodiga yxor."

Det blir enklare för mig att konstruera en slags röd tråd eller
ett knippe sammanhängande berättelser om jag har målet
åtminstonde i horisonten, vad allt skall kretsa runt och hur
den lilla sagan skall sluta samt varför. Exempelvis:

"Målet med den här krönikan är att få rollpersonerna att
hamna i knarkträsket, alternativt i en titelmatch med
grymmaste skurken i stans morsa"

Sätter man samman dessa två bör man ha en god start till
att skapa lite. Sedan är ju givetvis den ständigt gyllene regeln
om man skall bli en äkta Gyhlestenist (<img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>): Förändring.
Ta influenser från allt möjligt - ju fler medier desto bättre.

/Alexander Gyhlesten

 

[Vindhand]

Inget färdigt men...

En idé jag hade var att någon vän eller allierad till spelarkaraktärerna har avlidit på ett hemskt vis. Kanske är det i sig ett mysterium...
Ett tag därefter kommer den avlidne tillbaka, till hälften förruttnad, väldigt förvirrad och med en besatthet att hitta sin mördare och hämnas. Han (om man antar att det är en han) har ganska svårt att kommunicera och hur klartänkt han är varierar. Däremot är han i princip omöjligt att vålda ihjäl (igen) och är mycket målmedveten.

Han kommer försöka fånga folk och pressa dem på vad de vet. Problemet är att han har fruktansvärt svårt att formulera frågor så effekten är att han lyfter sitt offer från marken i ett hårt grepp med sina kloliknande händer och rosslar åt dem på ett uppmanande vis. Blir han arg på att inte få fram något kan han råka ha ihjäl sitt förhörsoffer. Blir han anfallen finns det en risk att han går till motangrepp. Om folk flyr från honom tappar han intresset efter ett tag och återgår till att klura på sitt mysterium.

Grundläggande för scenariot är att folk är på en begränsad yta, avskurna från omvärlden. En tropisk ö mitt i en veckolång storm kan t.ex. fungera.

Lägg till en Voudoo-troende lokalinnevånare, ett mordmysterium, lite plundrande skurkar så har du ett scenario

för att undvika onödig konflikt vill jag bara påpeka att Vampire RÄKNAS som skräckrollspel i den här tråden

Scenariot skulle däremot _inte_ funka så bra i det spelet.

 

[Johan Granberg]

Re: En känslig kille

Tack så mycket för tipsen.
Det var naturligtvis inte så att jag ville ge alla fete-uppgiften och skriva ner hela intrigen eller äventyren, utan bara vad som känns värt att nämna.
Den här sortens tips är ju alltid välkomna./images/icons/smile.gif

/Johan

 

[Ghoulz]

Re: Inget färdigt men...

för att undvika onödig konflikt vill jag bara påpeka att Vampire RÄKNAS som skräckrollspel i den här tråden

Scenariot skulle däremot _inte_ funka så bra i det spelet.

Varför inte? Är inte en person som återvänder efter säg femtio år i graven och som har möjlighet att komma dragande med hemska anklagelser mot en rp en helt fantastisk angstmaker för Vampire? World of Darkness har ju "risen" - wraiths som återvänder till sina kroppar efter döden. Är inte det otäckt, angsty och ganska ballt?

 

[Kitzune]

Vassego [NT]

/Alexander Gyhlesten

 

[Vindhand]

Re: Inget färdigt men...

Varför inte? Är inte en person som återvänder efter säg femtio år i graven och som har möjlighet att komma dragande med hemska anklagelser mot en rp en helt fantastisk angstmaker för Vampire? World of Darkness har ju "risen" - wraiths som återvänder till sina kroppar efter döden. Är inte det otäckt, angsty och ganska ballt?

Varför skulle rollspersonerna bli rädda för någon som återvänder från sin grav? De har ju gjort samma sak själva. Snarare skulle de se ned på varelsen för dess förlust av kommunikationsförmåga och kassa superkrafter. Istället för ett skräckspel skulle det bli "prata med den efterblivne kusinen från landet"-spel, alternativt taktisk strid m.h.a. superkrafter. Det kan säkert vara både "angsty" och ganska ballt om man är på rätt humör men skrämmande är det väl inte? /images/icons/smile.gif

((tar betäckning inför ev. skräckdebatt))

 

[Ghoulz]

Re: Inget färdigt men...

Vad vet vampyrer om andra odöda? Är inte något som borde vara dött och som lever men ändå inte är vampyr vara mycket obehagligt, främmande och skrämmande? Lovecraft sade något om att skräcken för "the unknown" var den ursprunglgiaste av alla känslor. Och tänk om en rollperson verkligen har lite att stå till svars för inför den döde kamraten, hur ska man förhålla sig till det? I ett 7:e generationens sabbatvampyrscenario blir det ganska ovidkommande och kanske mest störande. I ett scenario där fokus ligger på rollspel och ångest (mycket baktalad form av vampire f.ö.) istället för maktintriger (inte fel i sig) och bisarr kosmetik kan det funka riktigt bra. Personal horror alltså.

 

[Vindhand]

Re: Inget färdigt men...

Vad vet vampyrer om andra odöda? Är inte något som borde vara dött och som lever men ändå inte är vampyr vara mycket obehagligt, främmande och skrämmande?

Kanske obehagligt, främmande och skrämmande på ett "jag har aldrig sett en fransman förut... vad är det han har på huvudet?"-sätt. Inte skrämmande på ett "Åh gud! Vad har hänt med världen?!? De döda vandrar!! Det är ute med oss!!!"-sätt.

Vad vampyrer vet om andra odöda finns i klanböckerna om jag inte missminner mig. I vilket fall som helst blir det en fråga om taktik.

Lovecraft sade något om att skräcken för "the unknown" var den ursprunglgiaste av alla känslor.

Mjo, men nu är ju inte döda som ändå vandrar omkring särskilt okänt för karaktärerna... Det enda som kan skrämma gruppen är alltså ifall den av någon anledning skulle visa sig utgöra ett hot mot (och vara mycket mäktigare än) dem. Det är inget de upptäcker innan de konfronterat den (till skillnad från människor som nog helt enkelt skulle anta att den odöda besten är farlig). Dessutom är en så mäktig odöd en ganska avsevärd förändring mot det jag beskrev...

Och tänk om en rollperson verkligen har lite att stå till svars för inför den döde kamraten, hur ska man förhålla sig till det?

Ha ihjäl den innan den kommer vidare? Vad är problemet?

I ett scenario där fokus ligger på rollspel och ångest (mycket baktalad form av vampire f.ö.) istället för maktintriger (inte fel i sig) och bisarr kosmetik kan det funka riktigt bra. Personal horror alltså.

jag förstår inte vari det skrämmande elementet skulle ligga men om det funkar för dig så är det bara kul...