Ooh ja.
"Jag har en gång läst ett utdrag ur en vikingasaga där en träl går igen och terroriserar bygden tills hjälten (vars namn jag inte minns) tar sig an honom. Trälens attribut är en oerhörd styrka och man får inte se in i hans ögon ty då drabbas man av vanmakt.
Är det någon som känner till denna?"
Om det nu verkligen är sagan om Grette så kommer jag ihåg att den en gång tecknades som serie i ett gammalt nummer av Svenska Serier. Det är ett rätt gult omslag där Sven står och kramar (brottas) med den stora zombien. Det är verkligen inte omöjligt att man kan hitta den i någon skön seriebod.
Om jag kommer ihåg sagan rätt så utspelas den på Island och den här gården har problem med troll. En dag kommer det dock en stor djävla snubbe gåendes mot gården och presenterar sig som Glam. Han sätts att arbeta på gården och jobbar hårt, men de kristna sederna ger han inte mycket för. Att fasta och sån skit gör honom vred och morgonen därpå hittar de honom slagen i bitar ute i snön. Man ser tecken på en hård strid och uppenbarligen har Glam slagits mot trollen. (Och gjorde ett bra jobb också, för gården behövde aldrig oroa sig för trollen igen) Glam är dock för stor för att bäras till kyrkogården, och marken där han ligger är för hård för att man skall kunna begrava honom, så de bygger ett stenröse över honom istället.
Föga förvånande så går Glam igen och börjar slå sönder korna om nätterna.
In kommer någon stor,tjock djävel på ett fartyg och ber om husrum. På gården tror man att denne hövding kan stå emot trälen, men natten därpå så hittas han slagen i bitar.
Sedan kommer Grette Åsmundsson (Grettir Àsmundarson). Han är fredlös och man hade gärna nekat honom husrum på gården om man bara hade vågat.
"Så så," förklarar Grette. "Med oknytt har jag god hand, så kanske kommer du inte ångra att du gett mig husrum ändå."
Men dagarna går utan att Glam dyker upp. Grette förnöjer sig med pigorna och har det hur bra som helst, men till slut hör han ändå hur någon är ute och går i snön utanför och så gör han sig beredd på strid. Han håller hårt i sin fäll när trälen kommer in i stugan och trots att trälen tar tag i den och drar så hårt att Grette lyfter från sin bädd, så släpper han aldrig taget.
"Vem är det som håller så hårt mot mig?" frågar trälen med sin otäcka röst och efter att de presenterat sig så blir det lite skön action innan Grette börjar förlora kraft. Trälen vill dra ut honom ur stugan och få fördelen av det fria utrymmet, och Grette får det allt svårare att hålla emot. till slut ser han ingen annan lösning än att hoppa ut genom dörröppningen, rakt mot den förvånade trälen, överrumpla honom med en tackling och när de båda ligger ute i snön så ser Grette sin fiende i ögonen för första gången och blir som paralyserad. Trälen hinner kasta sin förbannelse över vår hjälte om att han aldrig skall finna någon ro eller frid någon längre tid utan att alltid vara på flykt, bla bla, innan Grette hugger av trälens huvud med sitt svärd.
De kan nu begrava Glam på kyrkogården och han kom aldrig mer till något ont. Grette däremot fick mycket riktigt vara på flykt i hela sitt liv och kom flera gånger tillbaka till gården där han fick andas ut innan det blev dags att avresa igen.
---
Typ. Det är precis den stämningen jag vill åt i mitt DoD6:ande.
Jag hittade en del versioner av sagan på nätet.
Den här, exempelvis.
