Oceanliner
Warrior
...Så slutar den blygsamma och inte speciellt kända hjältesången om bondsonen Maldrick.
Vem är då Maldrick, tja jag kan ju blygsamt presentera honom som min senaste rollperson efter den alviska målaren Limerk.
Nåväl, jag tar mig friheten att berätta lite om Maldrick. Förhoppningsvis till någon nytta /images/icons/tongue.gif
Maldrick föddes i en fattig jordbrukar familj i norra Consaber och var ganska storvuxen för sin ålder. Han blev ofrivilligt uttagen till den Sabriska armén där han snabbt steg i grader. Främst därför att hans faders visdomsord alltid varit "Du kanske inte alltid kan bestämma vad du vill leva av men du kan alltid bestämma hur bra du vill leva av det". Maldrick visade sig inte bara duktig med svärdet han var en god ledare som soldaterna såg upp till. Främst för att de kunde identifiera sig med honom.
Tyvärr så bar det sig inte bättre än att Maldrick komm på kant med en adelsman på grund av sitt buffliga sätt som mer berodde på ärlighet en av "uppstudsighet" som adelsmannen kallade det. Maldrick blev förflyttad att leda Consabers mest fruktade kompani, Straffkompaniet.
Detta straffkompani bestod av fredlösa och dödsdömda fångar som hade att välja på att ta värvning i armén eller bilan. Men Maldrick lyckades med hårda metoder och en stor portion envishet bringa ordning i kompaniet. De som inte skärpte till sig fick återvända hem för att få sitt straff.
Så kom då kriget i Pereine och Straffkompaniet skickades omdelbart som förstärkning till Perina. Maldrick han dock bara dit med sina män innan staden blev belägrad av Thalasiska trupper. Kompaniet försvarade staden tillsammans med rebellerna och när så tillslut de Sabriska styrkorna kom för att undsätta staden gjorde Maldrick en vågad utbrytning tillsammans med sina trupper för att undsätta Sabriernas vänstra flygel som reskerade att bli omringad.
Det var i denna utbrytning som kompaniet fick dess nuvarande namn: Röda handen. Mitt i tomultet fann Maldrick att fanbäraren hade stupat och därför slet han tag i en fallen fiendes vita mantel och band fast den på ett spjut. Men Maldricks hand var alldeles nerblodad så det blev ett tydligt rött handavtryck på den vita manteln, därav namnet, Röda handen.
Efter den lyckade utbrytningen som kanske vände slaget kännde man sig tvungna att adla Maldrick fort för man kunde ju inte låta en ofrälse rädda dagen. Så Maldrick fick en titel och en vit sköld med en röd knytnäve som vapensköld.
Kriget fortsatte dock och Röda handen (straffkompaniet) fick delta i många drabbningar innan Thalaskerna gav upp. Röda handens framgångar i de många sammandrabbningarna berodde främst på att kompaniet bestod av de hårdförda män man ofta hittar på sammhällets botten. De hade till skillnad från miliserna inget att förlora. Där fanns stråtrövare, tjuvjägare och fredlösa som i och med Röda handen fick en identitet och respekt som aldrig förr.
När inbördes kriget var över skickades Röda handen till Tokon för att syssla med det inte så heroiska uppdraget att medelst brutala metoder hålla befolkningen i schack.
Och därmed slutar min lilla historia om Maldrick för att kanske fortsättas av dig...
PS: Hatten kanske kan hitta på resten av visan, vore riktigt trevligt./images/icons/smile.gif
- Jonas
<A HREF="http://home.swipnet.se/circle" target="_new">http://home.swipnet.se/circle</A>
Vem är då Maldrick, tja jag kan ju blygsamt presentera honom som min senaste rollperson efter den alviska målaren Limerk.
Nåväl, jag tar mig friheten att berätta lite om Maldrick. Förhoppningsvis till någon nytta /images/icons/tongue.gif
Maldrick föddes i en fattig jordbrukar familj i norra Consaber och var ganska storvuxen för sin ålder. Han blev ofrivilligt uttagen till den Sabriska armén där han snabbt steg i grader. Främst därför att hans faders visdomsord alltid varit "Du kanske inte alltid kan bestämma vad du vill leva av men du kan alltid bestämma hur bra du vill leva av det". Maldrick visade sig inte bara duktig med svärdet han var en god ledare som soldaterna såg upp till. Främst för att de kunde identifiera sig med honom.
Tyvärr så bar det sig inte bättre än att Maldrick komm på kant med en adelsman på grund av sitt buffliga sätt som mer berodde på ärlighet en av "uppstudsighet" som adelsmannen kallade det. Maldrick blev förflyttad att leda Consabers mest fruktade kompani, Straffkompaniet.
Detta straffkompani bestod av fredlösa och dödsdömda fångar som hade att välja på att ta värvning i armén eller bilan. Men Maldrick lyckades med hårda metoder och en stor portion envishet bringa ordning i kompaniet. De som inte skärpte till sig fick återvända hem för att få sitt straff.
Så kom då kriget i Pereine och Straffkompaniet skickades omdelbart som förstärkning till Perina. Maldrick han dock bara dit med sina män innan staden blev belägrad av Thalasiska trupper. Kompaniet försvarade staden tillsammans med rebellerna och när så tillslut de Sabriska styrkorna kom för att undsätta staden gjorde Maldrick en vågad utbrytning tillsammans med sina trupper för att undsätta Sabriernas vänstra flygel som reskerade att bli omringad.
Det var i denna utbrytning som kompaniet fick dess nuvarande namn: Röda handen. Mitt i tomultet fann Maldrick att fanbäraren hade stupat och därför slet han tag i en fallen fiendes vita mantel och band fast den på ett spjut. Men Maldricks hand var alldeles nerblodad så det blev ett tydligt rött handavtryck på den vita manteln, därav namnet, Röda handen.
Efter den lyckade utbrytningen som kanske vände slaget kännde man sig tvungna att adla Maldrick fort för man kunde ju inte låta en ofrälse rädda dagen. Så Maldrick fick en titel och en vit sköld med en röd knytnäve som vapensköld.
Kriget fortsatte dock och Röda handen (straffkompaniet) fick delta i många drabbningar innan Thalaskerna gav upp. Röda handens framgångar i de många sammandrabbningarna berodde främst på att kompaniet bestod av de hårdförda män man ofta hittar på sammhällets botten. De hade till skillnad från miliserna inget att förlora. Där fanns stråtrövare, tjuvjägare och fredlösa som i och med Röda handen fick en identitet och respekt som aldrig förr.
När inbördes kriget var över skickades Röda handen till Tokon för att syssla med det inte så heroiska uppdraget att medelst brutala metoder hålla befolkningen i schack.
Och därmed slutar min lilla historia om Maldrick för att kanske fortsättas av dig...
PS: Hatten kanske kan hitta på resten av visan, vore riktigt trevligt./images/icons/smile.gif
- Jonas
<A HREF="http://home.swipnet.se/circle" target="_new">http://home.swipnet.se/circle</A>
