KH Nytt folkslag: Faun

[Leon]

Just nu i min tankegång vill jag ta mig bort från tricksterfaunen. Hellre vänt Gudarna ryggen.
Jag gillar bössorna att de har en historia.
Tycker nog att de kan räkna till 999 på satenu.

Inspirationen är väl Moukahla, fast hakebösse istället för flintlås? Samma grund som Tusken Raiders gevär

 

[Sinisa_]

Just nu i min tankegång vill jag ta mig bort från tricksterfaunen. Hellre vänt Gudarna ryggen.

Kanske såhär, som en urmyt snarare än en historisk sanning -- kanske är det bara en av många urmyter som är i omlopp:

En underskön, livsnjutande tricksteralv, som aldrig vill binda sig eller växa upp, och som förför både människor och alver och dryader till höger och vänster, blir till slut djupt förälskad i en dödlig, och gör ett avtal med en annan gudom än Moder Jord om att få bli dödlig, så att han ska kunna åldras med sin älskade; i utbyte ska ha ge sin vackra skepnad till Den Andre Guden, och klä sig i utseendet hos nästa person som kommer in genom dörren; och han har såklart gjort en massa listiga planer, typ att någon ska bära in en spegelblank sköld genom dörren, så att han ska få behålla sitt utseende, som hans älskade ju älskar; men en get kommer in istället; hans älskade lämnar honom; och Moder Jord vägrar hjälpa honom nu, eftersom han slängde bort odödlighetens gåva; kanske förbannar honom honom till och med ytterligare; förtvivlad vänder han gudarna ryggen och vandrar ut i skogarna. Hans list och lustiga påhitt är inte längre komiska, utan har en tragisk och till och med bitter underton. Jag tänker på Casey Afflecks karaktär i Manchester By the Sea, eller Kierkegaard skriver om den estetiska livsnjutaren, typ att hans hjärta liknar ett rävgryt med tusen in- och utgångar, och att han en dag kommer att förvilla också sig själv, och aldrig mer hitta hem (eller nåt åt det hållet).

Eller så hjälper Moder Jord honom faktiskt, och återger honom odödligheten, men låter honom få dödlig avkomma; då kan man ha en sorts mäktig Urfader med jättelika horn, som vandrar genom skogar och berg, och hans barn-barns-barn (i X generationer) som dyrkar/ hatar/ hjälper honom. Han kan vara en livsnjutare och söka efter extasen för att släcka sin outgrundliga sorg, enligt den välkända modellen att alla players en gång fick sitt hjärta krossat av sin sanna kärlek.

*

Kom ihåg att jag inte vet nåt om Kopparhavets mytologi eller kosmologi, så allt det här kan vara helt fel. Kanske har folken till exempel aldrig sådana här tydliga, ”magiska” bakgrundshistorier, utan har vuxit fram mer via evolution. Etc.

 

[afUttermark]

Kom ihåg att jag inte vet nåt om Kopparhavets mytologi eller kosmologi, så allt det här kan vara helt fel.

Det är okej, jag låter dig hållas. Jag köper myten.
Runt kopparhavet finns dock illerfolket. Och dessa upplever jag är trickstern om än inte vinbäljaren.
Jag flyttar oxå gärna bort faunen från skogen då där finns redan gott om knytt. Som vargfolk, trollfolk och älvfolk. I bergen finns vättar och dvärgar fast på bergen kan de fauniska folket bo

 

[afUttermark]

Två av faunerna ledde hos längre in i bergen. Vi lämnade den dvärgiska vägen och de tog oss långt ut i vildmarken. Till kvällen slog de upp ett litet runt tält av lätta vidjor och ett sagolikt vackert tyg. Tyget skimrade i rött och tecken måånsilver och gull prydde det. Min bror är beläst men sa att symbolerna på tältduken inte var tecken utan nuffror. De förtäljde oss att porten till dvärgriket var förseglad. Att tältlägret utanför porten var en plats att förfasa sig över och att varorna vi hoppats försälja till dvärgarna bara skulle stjälas från oss. I gryningen skulle vi själva få se porthusen som dvärgarna lämnat. Och i skymningen skulle de ta oss till deras aritmetiker, eller hon som säger sanningen.

 

[afUttermark]

I gryningen visade en av faunerna oss en liten klipphylla där man kunde se ner i en brant dalgång i vars slut det låg en stängd och barrikaderad stenport. Framför porten var ett tältläger och runt sagda läger betade tisteltassar på de små buskar av grönvidje som växte där. Vi vände oss förvånat mot våra guider.
- Men de är ju fauner, sa jag.
Vår guide log.
- De där är satyrer, dem är inte fauner.

 

[Gamiel]

Vill bara nämna att Leng männen beskrivs som faun lika, åtminstone i fysisk form: "They leaped as though they had hooves instead of feet, and seemed to wear a sort of wig or headpiece with small horns. Of other clothing they had none, but most of them were quite furry. Behind they had dwarfish tails, and when they glanced upward he saw the excessive width of their mouths. Then he knew what they were, and that they did not wear any wigs or headpieces after all. For the cryptic folk of Leng were of one race with the uncomfortable merchants of the black galleys that traded rubies at Dylath-Leen." - Dream-quest for Unknown Kadath

 

[Sinisa_]

Vill bara nämna att Leng männen beskrivs som faun lika, åtminstone i fysisk form: "They leaped as though they had hooves instead of feet, and seemed to wear a sort of wig or headpiece with small horns. Of other clothing they had none, but most of them were quite furry. Behind they had dwarfish tails, and when they glanced upward he saw the excessive width of their mouths. Then he knew what they were, and that they did not wear any wigs or headpieces after all. For the cryptic folk of Leng were of one race with the uncomfortable merchants of the black galleys that traded rubies at Dylath-Leen." - Dream-quest for Unknown Kadath

”Uncomfortable Merchant”. Ett nytt yrke kanske?

 

[Gamiel]

Turando faunena härstammar från Monsunlandet där de innan inbördeskriget levde i skogsbyar, xxx och på kanalbåtar. Numera finner man dem mer troligt tillsammans med den andra flyktingdiasporan från Monsunlandet än i sitt gamla hemland, vissa har till och med tagit sig till Kopparhavet.
De klär sig traditionellt i lösa turbiner där hornen sticker fram, kiltar och öppna västar eller kortärmade jackor, gärna färgglada och med broderier. De gör sin musik i huvudsak med flöjtar och malletinstrument, även om cittran och den mindre säckpipan också har sina traditionella platser. De går i strid gula i ansiktet av gurkmeja pulver och slåss traditionellt med macheter, spjut och kortbågar, skyddade av större sköldar.

 

[afUttermark]

Det råder delade meningar varifrån exakt de fauner som uppehåller sig i Drakryggen kommer eller var de har sitt ursprung. Dock utgör de två grupperna två vitt skilda folk om än att de har en yttre likhet.

Stensångarna kallas de fauner som bebor de södra sluttningarna av Drakryggen. Dessa individer bygger sina hus av tegel som de bränner av lera från bergsbäckarna. De klär sig i jordfärger och vita ylletyger som de utvinner ur ullen från tisteltassar. Kastvapen och elementarmagiker favoriseras av deras krigarkast.

Klippviskarna är namnet på de fauner som man hittar i den nordvästra delen av Drakryggen. Detta är en jägarsamlar kultur. De är nomadiska och deras bostäder är jurtor av vackra tyger i rött, smaragd och safir. Det är hos dessa fauner som de legendariska bösskyttarna finns. Klippviskarnas klädedräkter skiljer sig markant från deras bostäder. Och går ofta i olika grånyanser.

 

[Gamiel]

DnD världen Theros. Den senare finns att låna genom bibliotek systemet.

Deras presentation: "Personality
Satyrs embrace life, seeking fun and adventure in a world where many are plagued with seriousness. They live free of strict rulesets, eschewing lawful order for freedom.

Satyrs are known for their revels, which is the celebration of the small things in life. Most humans associate these revels with wild debauchery, but the truth is more complicated. For a Satyr, a revel involves approaching the simple pleasure of life and being present in the moment. They are driven by intuition, following unpredictable paths.

Eccentricities

There are many eccentric races in the 5th Edition of D&D, but Satyrs arguably take the cake. Each of them has their own way of going about the world, but rest assured these pranksters tend to stand out. If you need inspiration for your Satyr’s eccentric nature, see the table below.

d8​	Characteristic​
1	Flowers are the most amazing things ever. I want to pick them, wear them, and discover their silent secrets.
2	There isn’t a tree or statue that isn’t fun to climb.
3	Nothing wards off bad luck like a jolly dance.
4	Sometimes talking to a plant really helps.
5	If stumped, I smoke a pipe. And if I’m going to smoke a pipe, it’s going to be a splendid pipe.
6	I imagine that my clothes are my glorious soul on display for all the world to behold, and I dress accordingly.
7	Having horns is the best. They are fun to decorate, and they can pop open an amphora, no problem.
8	If I have something really important to say, I always make sure to sing it.

Satyr Names
Each Satyr is given a whimsical name based on their personality. Both males and females have their own common names, but many Satyrs go by a nickname.
Female Names: Aliki, Avra, Chara, Dafni, Eirini, Elpida, Irini, Kaiti, Lia, Niki, Tasia, Xeni, Yanna, Zoi
Male Names: Alekos, Dimi, Filippos, Ilias, Kyriakos, Neofytos, Omiros, Pantelis, Spyro, Takis, Zenon
Nicknames: Bounder, Bristlechin, Clip-Clop, Dappleback, Hopper, Nobblehorn, Orangebeard, Quickfoot, Scrufflebutt, Sunbeam, Skiphoof, Twinkle-Eyes

Homeland in Theros
In Theros, Satyrs call Skola Vale home. This Vale is full of tree and lush greenery, blessed by the Goddess Nylea. The forests are bountiful, allowing the Satyrs to roam freely without the need for permanent settlements.
In Satyr culture, there are few distinctions between members of the race. That said, there are three notable groups some Satyrs fall into in Theros.

• Dawngreets. Emissaries that travel outside of the Vale to spread the word of Nylea and host revels.
• Nylea’s favored. A circle of Satyr druids tasked with protecting the greenery of the Vale.
• Sibyls. Visionaries with the ability to see the future, Sibyls are the closest thing Satyr culture has to leaders."

Från https://www.nerdsandscoundrels.com/satyr-5e/

 

[Gamiel]

Stensångarna kallas de fauner som bebor de södra sluttningarna av Drakryggen. Dessa individer bygger sina hus av tegel som de bränner av lera från bergsbäckarna. De klär sig i jordfärger och vita ylletyger som de utvinner ur ullen från tisteltassar. Kastvapen och elementarmagiker favoriseras av deras krigarkast.

Klippviskarna är namnet på de fauner som man hittar i den nordvästra delen av Drakryggen. Detta är en jägarsamlar kultur. De är nomadiska och deras bostäder är jurtor av vackra tyger i rött, smaragd och safir. Det är hos dessa fauner som de legendariska bösskyttarna finns. Klippviskarnas klädedräkter skiljer sig markant från deras bostäder. Och går ofta i olika grånyanser.

Saknar vilka deras huvud instrument är. Sådant borde ju finnas med i varje beskrivning av de musikaliska faunerna.

 

[afUttermark]

Saknar vilka deras huvud instrument är. Sådant borde ju finnas med i varje beskrivning av de musikaliska faunerna.

Mina fauner är inte grekiska. Stensångarna sjunger sånger och formar tegel. I Krilloan arbetar de som takläggare.

Klippviskarna är fanatiska krigare vars kultur bygger på 17 eldvapen och att de räknar till 999 på satenü.

 

[Gamiel]

Mina fauner är inte grekiska. Stensångarna sjunger sånger och formar tegel. I Krilloan arbetar de som takläggare.

Klippviskarna är fanatiska krigare vars kultur bygger på 17 eldvapen och att de räknar till 999 på satenü.

Har inget med att de ska vara "grekiska" utan att det står i grund presentationen att de är väldigt musikaliska - " Deras kultur fäster stor vikt vid musik och har fostrat många framstående harmonistmagiker." [...] "Sätt 5 färdighetstärningar på Musik." - vilket ju gör instrument viktiga.

 

[afUttermark]

Fauner-Klippviskarna
Klippviskarna är ett faunfolk, allvarstyngda herdar och asketer som för det mesta för en tillbakadragen tillvaro i Drakryggsbergen. Besökare ses på med misstro och skepsis. Fauner har krökta bockhorn och ludna getben, vars kraftiga klövar har en häpnadsväckande förmåga att greppa på de halaste och brantaste av ytor. Deras kultur fäster stor vikt vid hakebössor och alvisk matematik och har fostrat många framstående krigare. De formar inga stora riken eller mäktiga byggnadsverk, utan föredrar livet i det lilla, och är nöjda med att lämna andra ifred så länge de själva får samma ynnest.
De fauner som föds med en stor aptit på livet och vill se mer av världen förskjuts av folket.

Väljer du att spela klippviskare så gör du följande:

• Sätt 5 färdighetstärningar på Skytte el Lärdom
• Sätt 2 färdighetstärningar på Smidighet.
• Sätt 2 färdighetstärningar på Uthållighet.
• Sätt 3 färdighetstärningar på Insikt.
• Sätt startvärdet för Gard till 20.
• Sätt startvärdet för Hälsa till 20.
• Du får förmågan Bergsget.
• Du kan tala jori och ett valfritt språk.

Bergsget
Folkslag: Faun
Dina starka ben och breda klövar får fäste på de mest häpnadsväckande platser. Alla slag för Smidighet som handlar om att navigera svår terräng, halka, bergsbranter och liknande öppnas två snäpp, liksom alla slag för Styrka som handlar om att ta spjärn och hålla emot med benen. Du kan också utföra en Klövspark som obeväpnad attack med Slagsmål. Denna gör +2T6 i skada, men räknas också som otymplig.
(Stort tack till Svarte Faraonen som ligger bakom nästan allt)

 

[Illern]

Det här en väldigt inspirerande tråd. Jag kommer definitivt sy ihop något fauniskt till mitt Kopparhav. Vill man använda ett annat ord än fauner för att, på gott och ont, få mindre associationer bland de flesta kanske man kan använda silener. Om jag minns rätt förknippas de med åsne-/hästöron/-svansar/ben snarare än getdito. Själva ordet knyter också an till skog.