Nekromanti Nytt försök: _Vad_vill du spela på konvent

[hyperdrive]

Eftersom förra inlägget som vanligt spårade ut i en vag metadebatt om friform mot regler så tänkte jag föreslå ett alternativ: Beskriv eller hänvisa till ett scenario som _du_ vill spela. Jag misstänker starkt att om folk faktiskt ger exempel på konventsspel som de gillar så tror jag det har mer med människorna som medverkar än vilket system som används.

Jag gillade Hârnmasteräventyret på förra LinCon. Det är skrivet av Mikael Bjurshagen har jag för mig och just nu hittar jag ingen länk till hans äventyr (kommer snart hoppas jag).

VIdare skulle _jag_ gärna vilja spela ett spel med det upplägget som jag beskrev i i det här inlägget.

mhv,

"you are all lesser mortals" Kristofer /images/icons/thinks.gif

 

[Rising]

Drömäventyret:

Jag läste i någon NN om ett konvent i amerika där artikelförfattaren hade spelat Kult och fått en spritflaska vid spelets start och de hade alla gått omkring i någon övergiven lagerlokal som var riktigt murrig och läbbig. Artikelförfattarens rollperson var alkoholist så han tog sig ett gäng slurkar ur flaskan med jämna mellanrum i äventyret.

Dagen efter så hade artikelförfattaren sökt upp spelledaren och bett om ursäkt för att han blivit onykter framåt slutet på scenariet, men spelledaren sade "nejdå, äventyret går ut på att din rollperson inte riktigt har full kontroll mot slutet. Det är meningen!"

Det där gillade jag helmycket. Jag har experimenterat med det och andra, liknande former av metarollspel sedan jag läste den artikeln, men jag skulle gärna spela det där äventyret för att se hur de hade tänkt.

Kunde jag spela ett riktigt intressant rollspelsexperiment (det behöver alltså inte ha med just alkohol eller lagerlokaler att göra) så skulle det vara guld. Jag skulle dessutom vilja spela med en grupp människor där ingen känner varandra från början, så att allt är nytt och alla är främmande för varandra.

Det skulle kunna bli skitintressant.

/Riz

 

[Mogger]

Låter helt klart lovande. För tankarna till TV-seien Dark Angel och filmen Memento. Jag är ganska svag för deckare i cyberpunkmiljö som i Bladerunner och då främst den med berättarröst. Idén med flashbacks är bra. Det fanns ett Kultäventyr om Jim Morrison som Jesus som använde den berättartekniken.

Det roligaste jag speöat var ett CoC-äventyr på BSK där vi gestaltade åldriga hemvärnsgubbar från Göteborg under 2:a världskriget. Minns dock inte så mycket av plotten, då det blev en hel del vardagsrealism med ålderskrämpor och praktiska sysslor.

Ett konventsäventyr som jag vill spela men inte fått tillfälle till är Indiana Jones och Kristi Lekamen som spelades på GothCon i år.

Däremot finns det inget perfekt konventsäventyr. Personligen spelar jag helst i världar jag känner igen och kan(ex. nutid eller befintliga spelvärldar som Mundana, Star Wars och Mutantskandinavien) eller som i ditt exempel med minnesluckan. Det kan vara svårt att sätta sig in en ny värld under några timmar.

Det är svårt att inte komma in på friform när konventsspelande disskuteras. personligen vill jag ha en gräns mellan friform och lajv. Jag har inget emot regellösa system men när spelledaren tvingar ut mig på en springtur till den lokala macken som plötligt får symbolisera en vampyrborg så går jag hem. (Lite väl extremt exempel men jag har sett liknande).

Karaktärerna ska vara konsekventa och välbeskrivna. Det kan vara bra om dessa erhålls innan man åker iväg på konventet. Ibland kan de vara ganska endimensionella.

Slutligen ska det finnas en genomtänkt handling. Som inte nödvändigtvis leder till att alla dör på slutet. Men det ska vara en maffig final.

Westernäventyret De Oskyldiga var väldigt bra och uppfyllde många ovanstående punkter men det var för långt så vi hann inte ens halvvägs.

Det var det om det./images/icons/kiss.gif

 

[Rickard]

Re: Drömäventyret:

"Jag skulle dessutom vilja spela med en grupp människor där ingen känner varandra från början, så att allt är nytt och alla är främmande för varandra."
Jag funderar på ett konventsäventyr där man ska anmäla sig en och en och blir sedan indelade i grupper, lite så som jag förstått att de brukar göra i Danmark ..

~Så länge äventyret bygger på en spännande och orginell idé så [color:448800]Han</font color=448800> inga problem med att spela det

 

[Rising]

Re: Drömäventyret:

"Jag funderar på ett konventsäventyr där man ska anmäla sig en och en och blir sedan indelade i grupper"

Det låter skitkul. Personligen tycker jag att det är det bästa som finns att spelleda folk som inte känner varandra. Har bara gjort det en gång helt och hållet dock. Det här med färdiga grupper är så fantasilöst att det är direkt pinsamt. Man märker nästan omedelbart hur de alla faller tillbaka på de roller de är vana vid att spela. Supertrist.

/Rising
som inte visste om det där med Danmark, dock

 

[Mogger]

Re: Drömäventyret:

"Det här med färdiga grupper är så fantasilöst att det är direkt pinsamt."


Jag tycker tvärtom. Vid flera tillfällen har vi behövt fler spelare på konvent och därför spelat med folk vi inte känt. Det har nästan alltid fungerat dåligt. Samspelet mellan karaktärerna har varit uselt och det har slutat med att vi (2-3 st) spelat medan de (2-3 st) inte gjort det. I några fall har det visserligen varit o.k med det är undantag. Vi kan ha haft otur och att rollspelare i Sverige inte är så taffliga.

"Man märker nästan omedelbart hur de alla faller tillbaka på de roller de är vana vid att spela. Supertrist"

Det där med favoritroller är väl ändå ett övergående fenomen. Jag har spelat i 15 år och kan inte säga att mina karaktärer följer någon gemensam mall. Det samma gäller de jag spelar med. Om du inte menar att de är så inne i den karaktär de för tillfället har så de inte kan gestalta någon annan, men jag förstår inte hur det kan vara så svårt.

 

[Man Mountainman]

Re: Drömäventyret:

I min förening har vi för vana att arrangera minikonvent, och där anmäler sig spelarna till spelpassen en och en (och råder platsbrist så lottar man). Man känner förstås människorna man spelar med sedan tidigare, men eftersom det är en stor förening hamnar man för det mesta med folk som man inte spelat så mycket med, vilket förstås erbjuder nya spelupplevelser.

/Dnalor, din finne på hornhinnan

 

[Rickard]

Drömäventyret: [OT i förhållande till org.inlägget

"Vid flera tillfällen har vi behövt fler spelare på konvent och därför spelat med folk vi inte känt. Det har nästan alltid fungerat dåligt."
Jag har bara behövt spelare två gånger och båda de gångerna så har det funkat relativt bra.. Den enda nackdel jag direkt kan komma på (och lite upplevt) är blygheten att rollspela inför andra.. Man känner liksom inte de andra så bra och kan inte slappna av på samma sätt..

Visst kan man även komma med en rollspelare som överspelar, men detta tror jag är mindre troligt (bl.a pga. blygheten). Nack- och fördelarna väger lika när det gäller spela i samma grupp som vanligt eller bli satt i en ny grupp, antar jag..

"Jag har spelat i 15 år och kan inte säga att mina karaktärer följer någon gemensam mall."
Om man ser över alla 15 år som jag spelat så kan jag säga detsamma, men det beror på att jag utvecklats.. Ta bara en sådan simpel sak som åldern på rollpersonerna.. När jag var 13 tyckte jag 18-21 var helt klart den häftigaste åldern, nu (22 år) ger jag mina karaktärer åldrarna 25-30.. Jag undrar när det kommer att vända, alltså när jag kommer välja en yngre ålder till mina karaktärer än vad jag själv är gammal (Hur är det med er åldringar där ute?).. /images/icons/wink.gif

Man spelar oftast sig själv om man inte känner för den ens rollperson.. Detta brukar även hända om man kör med samma rollperson ett tag.. Man faller tillbaka på att spela sig själv istället för sin karaktär..

Men det [color:blue]Rising</font color=blue> också kan mena är att man i spelgruppen har speciella roller.. En kan vara initiativtagare, en är informationssökare, en är idékläckare, en är skämtare, osv.. Fast detta ändras nog inte om man byter spelgrupp så jag antar att han menade vad jag skrev i stycket ovan..

~Nu är [color:448800]Han</font color=448800> sådär att [color:448800]Han</font color=448800> tolkar vad andra säger utan att vänta tills de själv svarar

 

[Skuggvarg]

Jag vill spela rollspel. Är det så viktigt vilket rollspel, eller vilket scenario det rör sig om? Bara man får spela.

/Skuggvarg

 

[Weatherman]

Re: Drömäventyret:

" [...] gått omkring i någon övergiven lagerlokal som var riktigt murrig och läbbig"

Jag har också läst artikeln, men så vitt jag minns satt de i en tom biosalong och spelade. Visst är det bara en petighet men personligen tyckte jag att det just vore så coolt att lira i en biosalong.

Apperopå skumma ställen att spela på berättade min syster om några kompisar hon hade som spelat Kult i en kyrka på natten. Knäppa grabbar, jag menar om man behöver gå på toa får man ju springa hur lågnt som helst och om man ska skicka ut en spelare ur rummet...

Mats, diggar NisseNyttarna stenhårt och vill verkligen spela deras scenario på årets SillyCon

 

[Rising]

Re: Drömäventyret:

"Jag har också läst artikeln, men så vitt jag minns satt de i en tom biosalong och spelade"

Sorry, det var tusen år sedan jag läste det där och det där med lagerlokalen (kom jag på senare) var ett äventyr som jag skrev åt en av mina kompisar (som också experimenterade med alkohol åt spelarna) och DET äventyret hade han kört i en lagerlokal. Nå, nu ärförvirringen är total så passar jag på att be om ursäkt och gå baklänges ut ur rummet. Hejdå!

/Rising
skriver konstiga saker

 

[Rising]

Re: Drömäventyret: [OT i förhållande till org.inlägget

"Men det Rising också kan mena är att man i spelgruppen har speciella roller.. En kan vara initiativtagare, en är informationssökare, en är idékläckare, en är skämtare, osv.. Fast detta ändras nog inte om man byter spelgrupp så jag antar att han menade vad jag skrev i stycket ovan.."

Jag tänkte mest på de roller man har sinsemellan de andra spelarna. Det brukar uppstå ungefär en och samma relationer mellan spelarna när man spelat tillräckligt länge med en och samma personer. Några pratar på ett visst sätt med varandra, någragillar att samarbeta, några ställer sig alltid lite utanför resten av gruppen osv. Jag är personligen en sådan som gillar att vara något av en outsider och bara hänga med övriga i gruppen lite i bakgrunden. Jag spelar ut egna motiv och försöker gärna blåsa de andra i gruppen på diverse sätt. När jag hamnar i nya grupper så kan de plötsligt förvänta sig helt nya saker av mig och då får jag leva ut helt nya sidor. Då får jag alltså plötsligt tolka min karaktär med helt nya ögon och kan se nya nyanser. Jag älskar det iaf.

Jag är rätt bra på att involvera de andra spelarna också, så jag upplever aldrig att någon spelare har förstört det för oss andra. Honom/henne tar jag helt enkelt och hjälper på traven så att vi alla kommer i en gemensam soft stämning runt spelbordet.

/Riz

 

[Rickard]

Re: Drömäventyret: [OT]

"Jag tänkte mest på de roller man har sinsemellan de andra spelarna."
Det var det jag menade, fast jag skrev det lite klumpigt.. Jag är lite av Den Dolde Ledaren i vår spelgrupp.. Nästan alla rollpersonsgrupper har ett ansikte utåt, en ledare, och själv så vantrivs jag i den rollen.. Ledaren tar jag sedan och manipulerar med råd och därmed kan jag styra spelgruppen, något jag kan utnyttja när jag vill spela ut personer mot varandra. Den Dolde Ledaren är är jag även utanför rollspel har jag märkt och jag är så även i andra spelgrupper.. Det är sättet jag är på och det var det jag baserade det på när jag skrev "Fast detta ändras nog inte om man byter spelgrupp...".

~Läser om det som yttrats och inser att det hela kan låta rätt negativ, men [color:448800]Han</font color=448800> lovar att [color:448800]Han</font color=448800> är en snäll prick egentligen!

 

[Skuggvarg]

Vad som helst UTOM friform! (NT)

/images/icons/sick.gif

/Skuggvarg