Nekromanti Ny version av Talisman
- Thread starter ro83rt
- Start date
Okej, det låter ju kul, i alla fall ända fram till slutet när de berättar att "The game looks fantastic, with fabulous new artwork". Är det inte illustrerat av Gary Chalk vill inte jag ha det! 
Hoppas de ändrat munken och spåkärringen så att det faktiskt går att ha med dem utan att spelet pajar ihop.
/tobias
Hoppas de ändrat munken och spåkärringen så att det faktiskt går att ha med dem utan att spelet pajar ihop.
/tobias
ro83rt
Swordsman
Ja, munken fick väl lägga ihop sin stryka och visdom vilket gjorde honom löjligt mäktig men varför var spåkärringen så obalanserad?
Spåkvinnan
Edit: Sierskan hette hon nog i den svenska översättningen.
/tobias
Hennes specialförmåga lät henne dra ett extra kort på de rutor där man skulle göra det, och sedan fick hon välja vilket av korten hon skulle stöta på. Det gör att hon nästan aldrig råkar ut för något farligt, utan kan gå runt och håva in skatter och användbara prylar. Om det var allt hon gjorde skulle det kanske funka, men hon har dessutom alltid minst en besvärjelse. Det är för mycket. Hon var bara trist att spela mot eftersom den som spelar med henne glider runt på en räkmacka.
Edit: Sierskan hette hon nog i den svenska översättningen.
/tobias
Rising
Vila i frid
Även om Talisman är en stor klassiker så har tiden sprungit ifrån spelet ganska mycket sedan sist.
Spelare kan bli utslagna.
Interaktionen mellan spelare är nästan noll.
Det är sällan någon dramatik i slutskedet.
Man ställs inför väldigt få spelmässiga val.
Jag ser perosnligen OOTS-spelet som en "ny version" av Talisman; en som löser ovanstående problem men som behåller grundtemat i Talisman-spelet.
Dock; jag kan inte säga emot att Goblinen i '94ans version var djäkligt rolig, och att jag hoppas han är med i den nya versionen.
(För er andra: Goblinen var en liten parvel med ett enormt djäkla klot svingandes runt sig i en kedja. Han slog två tärningar i strid och adderade dem, men om tärningarna visade samma sak så ansåg han ha virat in sig i kedjan och förlorade automatiskt. Det var komiskt.)
Spelare kan bli utslagna.
Interaktionen mellan spelare är nästan noll.
Det är sällan någon dramatik i slutskedet.
Man ställs inför väldigt få spelmässiga val.
Jag ser perosnligen OOTS-spelet som en "ny version" av Talisman; en som löser ovanstående problem men som behåller grundtemat i Talisman-spelet.
Dock; jag kan inte säga emot att Goblinen i '94ans version var djäkligt rolig, och att jag hoppas han är med i den nya versionen.
(För er andra: Goblinen var en liten parvel med ett enormt djäkla klot svingandes runt sig i en kedja. Han slog två tärningar i strid och adderade dem, men om tärningarna visade samma sak så ansåg han ha virat in sig i kedjan och förlorade automatiskt. Det var komiskt.)
Klon
Hero
Men ett underhållande spel är väl ett bra spel, right?
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,588
Talisman är bra underhållning för att det är kul att spela medan man intar pilsner. Det är ett dåligt spel för att det innehåller minimal taktik, utgången är nästan helt slumpmässig, ibland kan man ställa till andra spelare attans mycket, reglerna innehåller konstigheter och det är allmänt underligt.
Om man däremot tar det som ren underhållning och struntar i vem som vinner så är det en kul åktur.
Rising
Vila i frid
Nä! Mera Munken och Sierskan!
Ärligt, jag tycker något av det roligaste med Talisman är att det är obalanserat. Det är helt enkelt skitkul att vinna med någon som Druiden, eftersom han är så kass.
Till viss del kan ju spelet också balansera sig själv. Vi spelade en gång med dels sierskan, dels en massa av de karaktärer från expansionerna som kunde skjuta på rutor tre steg ifrån dem själva, såsom kentauren, space marine och arkeologen. Alla hade sån respekt för sierskan att de jagade efter henne och blästrade liv efter liv ifrån henne. Hon hade förstås ingen chans.
När det gäller karaktärer skulle jag personligen föredra:
1. Några superkaraktärer. Det är roligt med sådana, och spelet ska vara obalanserat.
2. Några "speedrun"-karaktärer. Dvärgen är något av en sådan; han kan ta en chansning och rusa upp mot kronan och hoppas på det bästa. Superkaraktärer som tar tid på sig, hamstrar och letar efter grejer kan få en rejäl överraskning när någon lyckas med sin chansning och snor kronan mitt framför allas ögon. Mer sånt.
3. Många dåliga karaktärer med roliga förmågor. Hur kul är lönnmördaren, liksom? Barden var skitrolig, precis som Trollpackan, och i expansionerna fanns det en Leprechaun som kunde teleportera till valfri ruta inom regionen när han slog en sexa. När Scouten drog ett områdes-kort så vände man det uppochned för att visa att endast scouten kände till platsen. Han kunde besöka det flera gånger, andra kunde inte hitta det. Jag gillade också orchen som dels kunde ta vargar och andra orcher som följeslagare, och när han hade vargen som följeslagare så kunde han slå två tärningar för sin förflyttning. Liten meningslös detalj som var rätt söt.
Det är helt okej att förlora i Talisman, bara man får ha en rolig karaktär med förmågor som ofta visar sig och som ger annorlunda resultat.
4. Några karaktärer som blir väldigt bra under extremt sällsynta omständigheter.
Det fanns bland annat en Conjurer som, om han hade fler än en spell, kunde spendera en annan spell än den han använde. Kom det upp en trollkarl tidigt som stannade på rutan och sålde spells för ett guld styck, eller om han fick den där trollstaven som innehöll tre spells, så kunde han bli rejält over-mäktig. Typ om han fick den där besvärjelsen som gjorde att man fick utföra tre drag på raken, eller Bestjäla.
Scientist började inte med en spell, men fick ta upp en ny om han använde sin sista. Så från och med att han lärde sig en spell så blev han mycket bättre. Han kunde också reparera Ancient Artifact, ett kort som kunde ge enorma bonusar i strid men som ofta pajade. Fick han det kortet så blev han mycket bättre. Tyvärr var han fortfarande rätt kass, men det fanns en vision där.
---
Jag tycker inte balans är så viktigt i Talisman. Det är ett så corny spel i vilket fall som helst.
Ärligt, jag tycker något av det roligaste med Talisman är att det är obalanserat. Det är helt enkelt skitkul att vinna med någon som Druiden, eftersom han är så kass.
Till viss del kan ju spelet också balansera sig själv. Vi spelade en gång med dels sierskan, dels en massa av de karaktärer från expansionerna som kunde skjuta på rutor tre steg ifrån dem själva, såsom kentauren, space marine och arkeologen. Alla hade sån respekt för sierskan att de jagade efter henne och blästrade liv efter liv ifrån henne. Hon hade förstås ingen chans.
När det gäller karaktärer skulle jag personligen föredra:
1. Några superkaraktärer. Det är roligt med sådana, och spelet ska vara obalanserat.
2. Några "speedrun"-karaktärer. Dvärgen är något av en sådan; han kan ta en chansning och rusa upp mot kronan och hoppas på det bästa. Superkaraktärer som tar tid på sig, hamstrar och letar efter grejer kan få en rejäl överraskning när någon lyckas med sin chansning och snor kronan mitt framför allas ögon. Mer sånt.
3. Många dåliga karaktärer med roliga förmågor. Hur kul är lönnmördaren, liksom? Barden var skitrolig, precis som Trollpackan, och i expansionerna fanns det en Leprechaun som kunde teleportera till valfri ruta inom regionen när han slog en sexa. När Scouten drog ett områdes-kort så vände man det uppochned för att visa att endast scouten kände till platsen. Han kunde besöka det flera gånger, andra kunde inte hitta det. Jag gillade också orchen som dels kunde ta vargar och andra orcher som följeslagare, och när han hade vargen som följeslagare så kunde han slå två tärningar för sin förflyttning. Liten meningslös detalj som var rätt söt.
Det är helt okej att förlora i Talisman, bara man får ha en rolig karaktär med förmågor som ofta visar sig och som ger annorlunda resultat.
4. Några karaktärer som blir väldigt bra under extremt sällsynta omständigheter.
Det fanns bland annat en Conjurer som, om han hade fler än en spell, kunde spendera en annan spell än den han använde. Kom det upp en trollkarl tidigt som stannade på rutan och sålde spells för ett guld styck, eller om han fick den där trollstaven som innehöll tre spells, så kunde han bli rejält over-mäktig. Typ om han fick den där besvärjelsen som gjorde att man fick utföra tre drag på raken, eller Bestjäla.
Scientist började inte med en spell, men fick ta upp en ny om han använde sin sista. Så från och med att han lärde sig en spell så blev han mycket bättre. Han kunde också reparera Ancient Artifact, ett kort som kunde ge enorma bonusar i strid men som ofta pajade. Fick han det kortet så blev han mycket bättre. Tyvärr var han fortfarande rätt kass, men det fanns en vision där.
---
Jag tycker inte balans är så viktigt i Talisman. Det är ett så corny spel i vilket fall som helst.
G
Guest
Guest
Bara spelet är illustrerat av Gary Chalk så blir det ett köp. Annars klarar jag mig med första utgåvan plus alla moduler som jag har hemma och spelar en gång om året. Talisman Kavalkad is the shit!
Druiden
/tobias
Jag gillade druiden, eftersom hans förmåga kändes lite klurig. Man kunde göra smarta saker med den. Tyvärr var de saker man kunde göra med den riktigt kassa.
/tobias