Nekromanti Nu vet vi vad högskolan går för!
- Thread starter Poseur
- Start date
w176
Förlorad dotter
Alltså, jag tycker alla själv ska få välja fritt vilken utblidning de väljer att söka in på. Men jag tycker högskolorna ska välja att att inte överutbilda mer än tiofalt jämfört med den faktiska arbetsmarknaden.
Vimes
Gallerix
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 13,250
Lösningen på alla problem är som vanligt medborgarlön.
Liberaler som är för att styra enskilda individers livsval utifrån näringslivets kalkyler om vad kapitalet behöver är inget annat än smygkonservativa marknadskramare som är mer intresserade av att upprätthålla en kapitalistisk marknads- och samhällsordning snarare än att verka för den enskildes frihet. Liberaler som ser sig själva som samhällsuppbärare slutar alltid som konservativa status quo-avrunkare. Individens frihet står i konflikt med maximering av kapitalets tillväxttakt.
Liberaler som är för att styra enskilda individers livsval utifrån näringslivets kalkyler om vad kapitalet behöver är inget annat än smygkonservativa marknadskramare som är mer intresserade av att upprätthålla en kapitalistisk marknads- och samhällsordning snarare än att verka för den enskildes frihet. Liberaler som ser sig själva som samhällsuppbärare slutar alltid som konservativa status quo-avrunkare. Individens frihet står i konflikt med maximering av kapitalets tillväxttakt.
Ond bråd död
Swashbuckler
Inte den bästa lösningen på humanioraproblemet. :/
Bättre att angripa utbudssidan istället.
Bättre att angripa utbudssidan istället.
hakanlo
Hero
Sättet SN uttrycker sig på är väldigt typiskt. Tänk om man vänder på det:
De utbildningar där man upplever en brist av sökande i förhållande till behov, skulle ju kunna få ett höjt studiebidrag. Men det klart, då skulle man kanske gå miste om sin hårt tillkämpade image som Rovkapitalisten Allan. Av någon anledning tycker SN-typer att det är mycket käckare att hålla på att bestraffa än att belöna, när man ska styra fram ett visst beteende*. Trots att mekanismen är likartad.
Till saken hör att i många av de utbildningar där det förväntas framtida brist (inte alla), så är varenda utbildningsplats full med höga sökkrav (läkare, de flesta civ ing, mm). Då hjälper det inte att bestraffa dem som bara kom in på tredjehandsvalet.
De utbildningar där man upplever en brist av sökande i förhållande till behov, skulle ju kunna få ett höjt studiebidrag. Men det klart, då skulle man kanske gå miste om sin hårt tillkämpade image som Rovkapitalisten Allan. Av någon anledning tycker SN-typer att det är mycket käckare att hålla på att bestraffa än att belöna, när man ska styra fram ett visst beteende*. Trots att mekanismen är likartad.
Till saken hör att i många av de utbildningar där det förväntas framtida brist (inte alla), så är varenda utbildningsplats full med höga sökkrav (läkare, de flesta civ ing, mm). Då hjälper det inte att bestraffa dem som bara kom in på tredjehandsvalet.
hakanlo
Hero
Bra inlägg - en välbehövlig verklighetskoll för diskussionen!
Men vem f-n ska avgöra vad som "inte leder till jobb"? Lunds universitet har ju tex redan i sitt pressmeddelande rivit Svenskt näringsliv ett nytt rövhål, och visat på att humanister visst får jobb.
Jag tänker inte låta kapitalister avgöra vilken kunskap som är samhällsnyttig och vilken som är värdelös.
Jag tänker inte låta kapitalister avgöra vilken kunskap som är samhällsnyttig och vilken som är värdelös.
"Humanioraproblemet" existerar bara i svenska högerpolitikers huvud. Fråga andra länder om de upplever ett problem med att humaniora inte är samhällsnyttigt nog...
För att förtydliga: "Problemet" är att humanioran i det svenska etablissemangets ögon har låg status och avfärdas som "flum". Jämför man med andra länder har humaniorautbildningar där mycket högre status i samhället, Kina och USA är påfallande exempel. Intresse på arbetsmarknaden är något man kan skapa.
För att förtydliga: "Problemet" är att humanioran i det svenska etablissemangets ögon har låg status och avfärdas som "flum". Jämför man med andra länder har humaniorautbildningar där mycket högre status i samhället, Kina och USA är påfallande exempel. Intresse på arbetsmarknaden är något man kan skapa.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,127
Frågan är egentligen avgrundsdjup och mångbottnad.
Först måste man ställa sig frågan om utbildning (nu talar jag statligt finansierad) skall ha ett egenvärde, eller om den skall styras mot samhällets behov. I mitt fall är det ganska enkelt; statligt finansierad utbildning ska gynna samhället (och därigenom staten).
Sedan är frågan vad som är samhällets behov. Då blir det hela mer subjektivt, och än mer krångligt. Behöver Sverige läkare? Ja, det är ganska enkelt att svara på. Samma sak gäller med lärare, sjuksköterskor, militärer, poliser och andra statliga, samhällsbärande yrken. Är det statens jobb att utbilda arbetskraft för den privata sektorn? Ja, eftersom den staten gynnas av att svenska medborgare är en konkurrenskraftig del av arbetsmarknaden, och därmed genererar skatt (både från den arbetande individen och företaget som väljer att basera i Sverige).
Ska staten utbilda kulturvetare? Det beror på. Jag är av uppfattningen att kultur är viktigt, och att rekreation är något som människan behöver. Visst, vi skulle kunna bygga ett myrstackssamhälle där varje enskild individ utbildas mot en exakt arbetsfunktion för att driva det statliga maskineriet framåt. Den stora, kommunist-industriella maktapparatens känslolösa effektivitet. Men då är samhället en maskin, och individen är blott en kugge. Det är inte en verklighet jag vill leva i, eftersom en av anledningarna till att vi människor har kommit att leva och skapa tillsammans också är att vi ska få njuta av frukten av vårt arbete.
Alltså behövs kulturvetare (och de andra som inbegrips i SN's förslag).
Man behöver således hitta någon sorts balans (vilket det råder brist på i den här tråden, som antingen rasar mot alla onda kapitalister, eller ondgör sig över "flumskolan").
Ja, statligt finansierad utbildning ska gynna staten. Kulturvetare gynnar staten, eftersom de gynnar folket som utgör densamma. Vi ska dock inte sitta i en situation (som jag kan tycka att vi gör nu) där man låter högskolan bli någon sorts fritidsgård för folk som vill förverkliga sig själva genom att studera något odefinierbart som samhället inte har behov av. En arbetslös dramapedagog med fem års studielån är inte inte en livsstil staten ska vare sig uppmuntra eller bekosta. Och det är det vi gör när man tar in mångfalt fler humaniorastudenter än vad det finns behov av i arbetslivet.
Först måste man ställa sig frågan om utbildning (nu talar jag statligt finansierad) skall ha ett egenvärde, eller om den skall styras mot samhällets behov. I mitt fall är det ganska enkelt; statligt finansierad utbildning ska gynna samhället (och därigenom staten).
Sedan är frågan vad som är samhällets behov. Då blir det hela mer subjektivt, och än mer krångligt. Behöver Sverige läkare? Ja, det är ganska enkelt att svara på. Samma sak gäller med lärare, sjuksköterskor, militärer, poliser och andra statliga, samhällsbärande yrken. Är det statens jobb att utbilda arbetskraft för den privata sektorn? Ja, eftersom den staten gynnas av att svenska medborgare är en konkurrenskraftig del av arbetsmarknaden, och därmed genererar skatt (både från den arbetande individen och företaget som väljer att basera i Sverige).
Ska staten utbilda kulturvetare? Det beror på. Jag är av uppfattningen att kultur är viktigt, och att rekreation är något som människan behöver. Visst, vi skulle kunna bygga ett myrstackssamhälle där varje enskild individ utbildas mot en exakt arbetsfunktion för att driva det statliga maskineriet framåt. Den stora, kommunist-industriella maktapparatens känslolösa effektivitet. Men då är samhället en maskin, och individen är blott en kugge. Det är inte en verklighet jag vill leva i, eftersom en av anledningarna till att vi människor har kommit att leva och skapa tillsammans också är att vi ska få njuta av frukten av vårt arbete.
Alltså behövs kulturvetare (och de andra som inbegrips i SN's förslag).
Man behöver således hitta någon sorts balans (vilket det råder brist på i den här tråden, som antingen rasar mot alla onda kapitalister, eller ondgör sig över "flumskolan").
Ja, statligt finansierad utbildning ska gynna staten. Kulturvetare gynnar staten, eftersom de gynnar folket som utgör densamma. Vi ska dock inte sitta i en situation (som jag kan tycka att vi gör nu) där man låter högskolan bli någon sorts fritidsgård för folk som vill förverkliga sig själva genom att studera något odefinierbart som samhället inte har behov av. En arbetslös dramapedagog med fem års studielån är inte inte en livsstil staten ska vare sig uppmuntra eller bekosta. Och det är det vi gör när man tar in mångfalt fler humaniorastudenter än vad det finns behov av i arbetslivet.
Statsfinansierad högre utbildning (as in "gratis") är väldigt ovanligt, och av allt att döma en typisk kommunistgrej, globalt sett. Vad jag vet har följande länder det: Argentina, Brasilien, Kuba, Sverige, Norge, Danmark, Island, Finland, Grekland, Sri Lanka, Libyen, samt, väldigt signifikant, Kina, som inte är helt där riktigt än men jobbar mot målet.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
kefka said:
Jag åt i förrgår middag med en VD för ett större franskt PR-företag som såg filosofi och idéhistoria som oerhört viktiga discipliner för att begripa världen (han själv verkade särskilt intresserad av samtida tänkare från den muslimska världen). Jag misstänker att det som spökar här snarare är en kombination av den svenska ingenjörstraditionens sämre sidor och ett försök att skapa sympati genom att appellera till antiintellektualism -- de sansade och jordnära företagarna som gillar utbildningar man får "riktiga jobb" på ställs som kontrast mot de verklighetsfrånvända humanisterna i sina elfenbenstorn.
+1 på i stort sett allt. Jättebra skrivet!
En enda sak bara. Jag har faktiskt inte så mycket emot en arbetslös dramapedagog, eller en dramapedagog som arbetar som busschaufför för den delen. Förr eller senare kanske just den dramapedagogen behövs. 1 är inget problem, 10 är inget problem. 100 000 är garanterat ett problem.
Alltså, kvantiteten spelar roll, tycker jag.
En enda sak bara. Jag har faktiskt inte så mycket emot en arbetslös dramapedagog, eller en dramapedagog som arbetar som busschaufför för den delen. Förr eller senare kanske just den dramapedagogen behövs. 1 är inget problem, 10 är inget problem. 100 000 är garanterat ett problem.
Alltså, kvantiteten spelar roll, tycker jag.