RECENSION Noir

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,670
Location
Kullavik
I går kväll läste jag till sist färdigt regelboken till rollspelet Noir från 2006 av Marco Behrmann och Petter Nallo.

Den fysiska boken är en tung pjäs i hårdpärm på över 350 sidor. Texten är i regel ganska liten vilket dels gjort att läsningen tagit lång tid eftersom jag valt att enbart ha den som kvällsläsning samtidigt som jag läser noggrant/långsamt. Dels har det gett mig den hårdsmälta insikten att jag behöver krypa till korset och använda läsglasögon.

Bokens omslag är snyggt, men samtidigt ganska blygsamt och säger egentligen väldigt lite om innehållet (vilket konstruktörerna samtidigt kan kosta på sig med tanke på spelets namn). Texterna är i övrigt välskrivna och korrekturen är i det närmaste felfri. Språket är ovanligt brutalt och vuxet där vissa delar är förvånansvärt magstarka. Det gör dock sitt jobb att förmedla stämningen i spelet. På samma sätt följer bildspråket i illustrationerna en mycket snarlik känsla som skapar en närmast perfekt helhet.

Spelet utspelar sig i en film noir-inspirerad värld med dekadens, våld, mörker och regnvåta rännstenar där staden Sandukar utgör hjärtat i det som benämns Imperiet. Spelarna gestaltar "huvudpersoner" som är invånare i imperiet (oftast i Sandukar) som gör sitt bästa för att överleva vardagen men dras in i individers agendor och samhällets konflikthärdar samtidigt som de kämpar med sina destruktiva beteenden och svagheter.

Systemet lägger ett för sin samtid ovanligt stort fokus på drama där tolkningar väger tyngre än exakthet. Systemet är också tänkt att upplevas enkelt, vilket det säkert var när det släpptes, men jag upplever att det sedan dess kommit många regelmekaniker där systemet är ännu mindre "i vägen".

Boken levererar också kapitel med miljöbeskrivningar, maktfaktorer och religiösa samfund som alla är varierade och välskrivna. Det känns lite ovanligt positivt att såhär mycket information ryms direkt i en regelbok. Boken har också väldigt bra avsnitt spelhjälpmedel och kring hur man som Berättare (SL) jobbar med "bomber" och "flaggor" för att låta berättelsen styras mer av huvudpersonernas infall än en rälsad hinderbana.

Inkluderat finns också det kortare äventyret "Dödläge" som är en öppet scenario som är tänkt att drivas av ovan nämnda bomber och flaggor.

Summerat så är det här ett gott hantverk som tål att läsas även med sina år på nacken. Det är oklart om det här räcker hela vägen till mitt spelbord, men det är inte omöjligt.
 
Kul! Tycker du ska ge det en chans. Det jag gillade mest med boken var mängden uppslag som gavs i spelvärldsbeskrivningen. Kanske skulle de inte döpt spelet Noir utan typ Sandukar eller liknande.
 
Noir är i mina ögon ett av de intressantaste, mest nyskapande och bäst skrivna svenska rollspelen. Om det någonsin kommer en nyutgåva hade jag gärna sett ett supplement för att spela i 40- och 50-talens L. A., den mest (?) klassiska av alla film noir-miljöer. En ny version av spelet hade kanske rentav kunnat heta L. A. Noir och vara en internationell release från början? Ett sådant spel hade definitivt hittat sin publik.
 
Last edited:
En ny version av spelet hade kanske rentav kunnat heta L. A. Noir och vara en internationell release från början? Ett sådant spel hade definitivt hittat sin publik.

Ja @Big Marco har ju goda erfarenheter av att ge sig på dataspelsjättar!* ;)

Det sagt så tror jag att du har rätt, men kanske ett annat namn :)

*För er som inte vet som vann Marco en tvist när spelet Black hävdade att de hade ensamrätt på färgen svart...
 
Ja @Big Marco har ju goda erfarenheter av att ge sig på dataspelsjättar!* ;)

Det sagt så tror jag att du har rätt, men kanske ett annat namn :)

*För er som inte vet som vann Marco en tvist när spelet Black hävdade att de hade ensamrätt på färgen svart...

Du menar att det skulle kunna bli en upphovsrättslig tvist med Team Bondis dataspel ”L. A. Noire” (med just den stavningen)? Eller är det snarare så (troligare) att de stavar sin speltitel konstigt därför att ”L. A. Noir” redan är ett skyddat varumärke? För att nu förvirra det hela ytterligare, så har jag faktiskt en fackbok om genren, som heter just ”L. A. Noir”... Boken är skriven av John Buntin.

Det är ju en enkel och bra titel, som jag trodde var svår att skydda. Naturligtvis går det att hitta på något annat istället. Kanske ”City of Angels” eller ”Classic Noir”?
 
Last edited:
Jag hade helt missat den här tråden. Tack @Henke för recensionen och de goda orden. (Även om det är lite läskigt att inse att jag och Petter skrev Noir för .... 15 år sedan!).

En uppföljare kallad "Noir: Syndens Diplomater" är under långsam utveckling. Och som tar vid "efter" Noir och spolar fram spelets (otydliga) metaplott.
 
Jag hade helt missat den här tråden. Tack @Henke för recensionen och de goda orden. (Även om det är lite läskigt att inse att jag och Petter skrev Noir för .... 15 år sedan!).

En uppföljare kallad "Noir: Syndens Diplomater" är under långsam utveckling. Och som tar vid "efter" Noir och spolar fram spelets (otydliga) metaplott.
Den ser jag givetvis fram emot! <3
 
Jag hade helt missat den här tråden. Tack @Henke för recensionen och de goda orden. (Även om det är lite läskigt att inse att jag och Petter skrev Noir för .... 15 år sedan!).

En uppföljare kallad "Noir: Syndens Diplomater" är under långsam utveckling. Och som tar vid "efter" Noir och spolar fram spelets (otydliga) metaplott.
Noir är som ett fint vin, det blir på riktigt bättre med åren! När jag nu läser spelet igen(jag har läst hela boken från pärm till pärm många gånger) så är det precis lika bra eller bättre än tidigare.
 
Sluta! Jag har redan för mycket saker på "att läsa"-hyllan.
Ja, egentligen har jag samma ”problem”. Jag läser betydligt fler rollspel än jag hinner spela, och då spelar jag ändå väldigt mycket. Men jag anser att det är ett rätt trevligt ”problem” då det alltid finns roliga och intressanta rollspel att läsa och förhoppningsvis hinna spela. :-)
 
Jo, det var fint och med bra och nya mekanismer, samt riktigt bra one-off-scenarios men tyvärr fastnade jag för Barbarians of Lemuria just då (och allt med fler regler än underbara BoL förkastades)…
Nytryck med slimmat regelverk? Yes!
 
Själv hade jag velat se supplement för följande alternativa Noir-settingar:

- Berlin 1946. Efter kriget är staden indelad i olika zoner. De blivande stormakterna försöker lägga beslag på Nazityskland samtidigt som många kämpar för att överleva bland ruinerna. Här och var finns ännu fickor av Werwolfen, alltså ännu stridande nazister. Några överlevande judiska flyktingar kan också dyka upp.

- Cold War Noir. Karaktärerna arbetar för CIA, KGB eller någon annan underrättelsetjänst som är inblandad i kalla kriget. En del är dubbelagenter. Uppdragen utförs på båda sidor av Järnridån och tenderar att bli ovanligt personliga.

- Germania 1950. Tyskland har vunnit andra världskriget och Tredje riket brer ut sig över större delen av Europa och delar av Nordamerika. Karaktärerna befinner sig i huvudstaden Germania och ser sprickorna i det nazistiska systemets fasad. Berättelserna om hjältedåden i kriget tycks inte riktigt sanna. I kulisserna finns flera hemliga motståndsgrupper och representanter från andra länder, som vill se en annan värld.
 
Last edited:
- Germania 1950. Tyskland har vunnit andra världskriget och Tredje riket brer ut sig över större delen av Europa och delar av Nordamerika. Karaktärerna befinner sig i huvudstaden Germania och ser sprickorna i det nazistiska systemets fasad. Berättelserna om hjältedåden i kriget tycks inte riktigt sanna. I kulisserna finns flera hemliga motståndsgrupper och representanter från andra länder, som vill se en annan värld.

Du menar Operation: Fallen Reich? :D
 
Du menar Operation: Fallen Reich? :D

Inte alls! Det jag är ute efter är istället en blandning av ”The Man In The High Castle” och ”Fatherland”. Det finns faktiskt också två romaner av Tony Samuelsson, som har ett snarlikt kontrafaktiskt upplägg. Men där är platsen istället Sverige på 70-talet. Romanerna heter ”Jag var en arier” och ”Kafkapaviljongen”.
 
Last edited:
Inte alls! Det jag är ute efter är istället en blandning av ”The Man In The High Castle” och ”Fatherland”. Det finns faktiskt också två romaner av Tony Samuelsson, som har ett snarlikt kontrafaktiskt upplägg. Men där är platsen istället Sverige på 70-talet. Romanerna heter ”Jag var en arier” och ”Kafkapaviljongen”.
Samuelssons romaner är fantastiskt bra. Rekommenderas verkligen.
 
Back
Top