Nekromanti Ni som gått ner mycket i vikt - hur blir ni behandlade?

[Reddokk Fheg]

Överdriver? Ytligheten bara växer och växer i dagens samhälle, läs bara boken 'American Psycho' från typ tidigt 1990-tal så kommer du att märka skrämmande likheter.
Vanställda människor befinner sig i det totalt andra spektrumet av skönhet, Joseph Merrick[Elefantmannen] blev "pöblad" dvs en stor människomassa angrepp honom en gång när maskeringen föll.....
Idag så stirrar folk mest - och dessa utstirrade har väldigt svårt för social acceptans och att bygga relationer - de blir ignorerad om de går fram och söker kontakt.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/kan-bara-andra-mig-sjalv-inte-andra_4146713.svd
http://www.dailymail.co.uk/femail/a...judgmental-stares-attracts-people-street.html (Finns värre exempel här - detta är lättsamt)

Självklart påverkar utseendet och skiljer man sig från mängden på ett sätt som itne anses atraktivt av de flest så påverkas men men fortfarande överdriver du så mycket att det blir svårt ta dig på allvar.
Det är en sak att påstå att man "fula" eler överviktiga behandlass annorlunda för dett stämmer i stor utsträckning. och att utrycka det som du gjorde.
Om det verkligen vore så extremet som du säger skulle du aldrig se någon överviktig tillexempel ha en framstående possition. aldrig vara framgångsrik. men så är inte fallet.

 

[Reddokk Fheg]

Jag har aldrig varit överviktig. jag har alltid varit lång och smal. men jag har flera vänner som varit väldigt stora och även varit tillsammans med tjejer som varit väldigt överviktiga. Och jag har märkt att de har behandlats dåligt på grund av detta ibland men inte hela tiden och inte av alla.
Ofta har de behandlats helt ok.

Då har jag oftare märkt att jag och andra vänner jag har med långt hår, tattueringar och annorlunda klädsel behandlats betudligt mer annorlunda än de överviktiga

Spoiler: kommentarer

Långt hår och tatueringar är ju hot. >.>

Ja jo vissa tycker väl det men då finns det de som tycker motsatsen. Är väl bevis på att smaken är som baken.

Långt platinablont hår och ett kinesiskt tecken tatuerat i svanken?

Ja det kan man säkert ha

 

[w176]

Jag tänkte faktiskt erkänna att det här med fetma är en grej som jag har verkliga personliga problem med. Det handlar om hur jag ser på feta och hur jag ser på mig själv. Jag är en sån person som måste arbeta med mig själv väldigt mycket för att behålla vikten, jag behöver träna annars lägger jag på mig. Jag har varit överviktig en gång i tiden; om visserligen inte en jättelång period, så åtminstone ett par år. Nu är jag förhållandevis smal men inte nöjd. Har varit sjukskriven ett tag och gått upp lite och allt sätter sig på mage och höfter så klart och inte på rumpa; fuck you genetics. Men vad jag vill komma till är att jag som person har ytterst lite medlidande samt tålamod med tjocka. Särskilt tråkigt anser jag det är när feta västvärldsmänniskor förklarar hur synd det är om dem och hur illa behandlade de blir etc. Ni mår kanske dåligt och det är synd men "synd om" har en gradskala och på stora världskartan är ni ändå jävligt priviligerade som får äta ihjäl er istället för att svälta... Jag är så blazé så att jag tycker det är långtråkigt att tänka på tjockas problem... Det kanske är egoistiskt att tänka som mig men det är som att jag har en ändlig mängd sympati i mina reservoarer och jag bortprioriterar fetma till förmågan för 'verkliga' samhällsproblem tills den sympati-reservoaren är slut.

Jag tänker mer på att övervikt faktiskt är ett riktigt problem, speciellt om ma ser på det genom ett intesektionellt perspektiv. Övervikt hänger ofta ihop med andra typer av utanförskap och att man tillhör underpriviligerade grupper. Tex fattigdom, att man lever i ett utsatt område, att man är ensamstående, har låg utbildningsnivå, att man arbetar i yrken med låg lön och dåliga arbetsförhållande, funktionshinder, arbetslöshet, sjukskrivning, sjukdom och ohälsa (både sådana som inte här samman med övervikten och sådant som kan höra samman med övervikten), med mera.

Övervikt är ofta en del av ett större utanförskap. Att det då finns normer, och nedsättande attityder mot de som lider av övervikt, innbär man många fall slår mot människor som tillhör utsatta grupper. Man slår neråt.

Spoiler: kommentarer

Är det så i Sverige? Min uppfattning är att spridningen av överviktiga är rätt så oberoende av dessa saker. Men om vi pratar om riktigt enormt feta personer så kanske det stämmer.

Det finnd gott om studier i Sverige som länkar övervikt till alla de riskfaktorer jag räknade upp. Här har en artikel som referar till en mängd olika studier. http://www.forskning.se/nyheterfakt...tochvarfor.5.61c03dad1180e26cb8780005258.html

Men det handlar om ganska logiska saker. Som att skiftarbete lätt leder till övervikt då man ständigt måste ställa om mattider och sovtider. Och att man ofta äter för att hålla sig pigg på långa pass eller nattpass.

 

[Kärlekscraft]

Självklart påverkar utseendet och skiljer man sig från mängden på ett sätt som itne anses atraktivt av de flest så påverkas men men fortfarande överdriver du så mycket att det blir svårt ta dig på allvar.
Det är en sak att påstå att man "fula" eler överviktiga behandlass annorlunda för dett stämmer i stor utsträckning. och att utrycka det som du gjorde.
Om det verkligen vore så extremet som du säger skulle du aldrig se någon överviktig tillexempel ha en framstående possition. aldrig vara framgångsrik. men så är inte fallet.

Jag överdriver inte. Det beror också på vem mottagaren och sändaren är - alla är ju inte såhär dömande. Men ribban har höjts: medelmåttighet duger typ inte längre, förrut retades man för att man hade "fula" respektive "billiga" kläder på sig i skolan, nu blir man också trakasserad om man klär sig "normalt", istället ska det vara dyra märkeskläder.

Jag uppskattar också om alla kunde sluta diskutera mig, idiotförklara mig och säga att man inte tar mig på allvar - diskutera ämnet istället)

 

[Kärlekscraft]

Jag tänker mer på att övervikt faktiskt är ett riktigt problem, speciellt om ma ser på det genom ett intesektionellt perspektiv. Övervikt hänger ofta ihop med andra typer av utanförskap och att man tillhör underpriviligerade grupper. Tex fattigdom, att man lever i ett utsatt område, att man är ensamstående, har låg utbildningsnivå, att man arbetar i yrken med låg lön och dåliga arbetsförhållande, funktionshinder, arbetslöshet, sjukskrivning, sjukdom och ohälsa (både sådana som inte här samman med övervikten och sådant som kan höra samman med övervikten), med mera.

Övervikt är ofta en del av ett större utanförskap. Att det då finns normer, och nedsättande attityder mot de som lider av övervikt, innbär man många fall slår mot människor som tillhör utsatta grupper. Man slår neråt.

Ja, faktist, speciellt i US and A så är korrelationen att de lägre klasserna(socio-ekonomiskt) är de med sämst hälsa(och högst vikt).
I Sverige är STOCKHOLMARNA grin bland de smalaste, medan landsbygden & arbetarna m.m. är tyngst.
http://www.dt.se/allmant/dalarna/dalfolket-fetast-i-landet
http://www.expressen.se/nyheter/12-kilosrullen-gor-dalarna-mulligast/
http://www.duochjobbet.se/halsa/har-finns-europas-fetaste-medborgare/

Spoiler: kommentarer

Enligt den sista artikeln från "Du och Jobbet" är Gävleborgborna fetast - men undersökningen är från 2007-2010.

 

[Reddokk Fheg]

Jag överdriver inte. Det beror också vem mottagaren och sändaren är - alla är ju inte såhär dömande. Men ribban har höjts: medelmåttighet duger typ inte längre, förrut retades man för att man hade "fula" respektive "billiga" kläder på sig i skolan, nu blir man också trakasserad om man klär sig "normalt", istället ska det vara dyra märkeskläder.

Jag uppskattar också om alla kunde sluta diskutera mig, idiotförklara mig och säga att man inte tar mig på allvar - diskutera ämnet istället)

Ingen idiot förklarar dig. Inte jag i alla fall. Och jag bör kanske ändra mig och förklara på ett annat sätt. På grund av denna överdrift så har jag väldigt svårt att ta inte ämnet ämnet på allvar men det som skrivs av någon som överdrivit till en sådan grad. Att överdriva detta så grovt tar bort väldigt mycket trovärdighet från annat som samma person skriver. Eftersom jag nu vet att denne person har en tendens att överdriva väldigt kraftigt så kommer jag lätt att ta även annat för överdrifter om jag inte säkert vet hur det ligger till.

För utseendet går före allt - personligheten är sekundär - och du kommer att få väldigt bra självkänsla eftersom omgivningen uppskattar dig väldigt mycket om dur är attraktiv. Och tvärtom: är du oattraktiv så ignoreras du - finns inte/osynlig, och är föremål för förakt.

Detta utalande påstår inte att useendet oftast går före annat utan mer att det alltid är så i alla samanhang. Även påstår det att alla som är överviktiga eller "fula" har dålig självkänsla. att de blir ignoreradeoch föraktade. Detta tycker jag är en otroligt respektlös överdrift. ett hån mot de som det gäller. Eftersom detta påstående drar ALLA över en kam.Det gör gällande att alla bemöter överviktiga och oattraktiva personer på detta sätt. och att alla överviktiga och oattraktiva personer skymfas och/eller ignoreras, behandlas dåligt i alla lägen. vilket är en otrolig överdrift

Jag påstår inte att det inte finns sanning i detta eller att utseendet inte påverkas hur du bemöts. Men eftersom det faktiskt finns väldigt lyckade och framgångsrika personer som är överviktiga eller oattraktiva och även smala och vackra människor som inte är populära eller framgångsrika,som är rent ut har riktigt dåligt anseende så bevisar det ju att detta är en överdrift som är enorm.

Fortfarande håller jag med om att de som inte passar i den accepterade normen gällande utseende blir sämre bemötta och sämre behandlade ibland eller rent ut ganska ofta men inte så mycketso ovan nämnda uttalande påstår.

Att säga att en vis grupp av mäniskor i flera lägen blir illa bemötta och illa behandlade är en otrolig skillnad mot att påstå att denna grupp alltid blir det.
Det blir en respektlös generalisering av denna grupp och alla andra dessutom.

Men Jag håller med om att utssendet blivit viktigare och viktigare och att vi lever i en allt för ytlig värld där personers egenskaper allt för offta hamnar på andra plats efter utseendet

Jag anser att detta gäller ämnet. det har inte något med dig som person att göra. utan det gäller ämnet som diskuteras här. och jag tycker detta är ett viktigt ämne som bör diskuteras. men överdriva saken gör bara mer skada än nytta. därför reagerar jag på detta. inte på dig eller din person. Jag ber om ursäkt om det uppfattats på detta sätt

 

[Recca]

Jag tänker mer på att övervikt faktiskt är ett riktigt problem, speciellt om ma ser på det genom ett intesektionellt perspektiv. Övervikt hänger ofta ihop med andra typer av utanförskap och att man tillhör underpriviligerade grupper. Tex fattigdom, att man lever i ett utsatt område, att man är ensamstående, har låg utbildningsnivå, att man arbetar i yrken med låg lön och dåliga arbetsförhållande, funktionshinder, arbetslöshet, sjukskrivning, sjukdom och ohälsa (både sådana som inte här samman med övervikten och sådant som kan höra samman med övervikten), med mera.

Övervikt är ofta en del av ett större utanförskap. Att det då finns normer, och nedsättande attityder mot de som lider av övervikt, innbär man många fall slår mot människor som tillhör utsatta grupper. Man slår neråt.

Så kan vara och jag har aldrig påstått att min åsikt i det här fallet är rätt, snarare menar jag att den i allra högsta grad är en dålig åsikt.

Jag skulle ju aldrig häckla någon för att de var feta (fast nu ljög jag, för det har jag gjort ibland), däremot är det något med tjocka människor som tycker synd om sig själva som jag har svårt för att ta. Jag skulle aldrig påstå att jag har rätt i att tycka något dåligt om feta dock, aldrig objektivt rätt åtminstone (fast jag har ju rätt till min korkade åsikt så klart). Jag tycker bara att det är så himla jävla dumt att inte göra något åt det när det faktiskt går att göra något åt det. Yes, det är ungefär på samma nivå som "skaffa ett jobb då, din jävel" och jag vet att det är fel att säga så och jag blir förbannad på folk som uttrycker den åsikten. JAG VET att jag har fel. Men jag TYCKER ändå "Ta en fucking promenad då för i helvete!" Sorry men jag är iaf ärlig!

Faktum är att jag är lite halvneurotisk kring min egen vikt och det är faktiskt rätt tufft att vakta på sin vikt. Men jag gör det ändå och sedan så skördar jag fördelarna efter det. Och det är jag värd för att jag gjorde den ansträngningen. Alla är värda att se om sin kropp, men nånstans måste man ju börja. Och jag menar inte personer som har en sjukdom som leder till fetma, utan jag menar folk som slentrian-växer på bredden och medvetet bortprioriterar sin hälsa och sedan fem år senare upptäcker att "aj fan, det här var ju inge roligt". Det är ju lite som rökning egentligen, det är svårt att tycka synd om rökare för det går att sluta och det är fett nice att röka med nicotin-kicken och allt. Jag skulle röka om jag inte brydde mig om min hälsa för mycket och jag har nog en ganska stor återfallsrisk framöver. Jag slutade t.ex. med socker helt och hållet under en period (10 månader) och det var tio gånger lättare än att sluta röka.

Det är lite som med köttätandet faktiskt, jag menar det är ju jättesynd om djuren, jag skulle kunna göra en riktig insats för miljön genom att äta grönsaker bara. Och jag kan verkligen inte rättfärdiga att jag bidrar till missförhållanden för djur men samtidigt känner jag nånstans att det är som en liten lyx av många som jag tar mig och någon annanstans gör jag rätt för mig och bidrar till samhället istället. Och så länge jag är medveten om att jag har fel så kommer jag ju försöka göra rätt för mig nånstans, som t.ex. att jag inte hånar feta (förutom de där fåtalet gånger som jag gjort det, men jag hade fel när jag gjorde det!).

 

[Reddokk Fheg]

Kan relatera lite till det Recca säger. Jag har inget emot överviktiga. Tycker att mulliga tjejer ser bra ut. men vare sig det rör sig om tjejer, killlar, vänner bekanta eller jobbar kompisar så bryr jag mig inte om vikten. det är personligheten som är mycket viktigare. och jag kan i många fall tycka synd om dem eftersom övervikten kan bero på så många saker. fysiska och mentala orsaker, även mycket annat. ibland även upväxt och liknande. En person som varit fet sedan denne var barn, gravt överviktigt redan i tidiga tonnåren. då har du en dålig start som jag till största delen skyller på föräldrarna i det läget.

Men ibland kan jag känna samma sak som Recca talar om. Finns ju en del som pratar om hur synd det är om dem för att de är överviktiga och sedan inte ens försöker göra något åt det. inte ens om de får hjälp att försöka. Då kan jag känna samma sak som Recca "ta för fan en promenad och testa äta lite nyttigare"

Jag vet att detta inte är rättvist, eftersom jag ju inte vet hur de har det och det kan ju ligga mer bakom problemet än jag vet om. Men ingen är alltid rättvis och alla har vi lite orationella tankar ibland. men det är väl det som gör oss mänskliga.

Men personligen gör jag nog inte någon större skillnad på personer på grund av vikten eller utseendet. tycker jag illa om en fet person är det inte på grund av övervikten utan då mer troligt av helt andra orsaker. Träffar jag ny mänisikor så har jag heller aldrig upplevts att jag tänker speciellt mycket på om de är feta, smala, fula eller snygga. självklart lägger jag ju märke till det och kan tycka ett någon är snygg eller oatraktiv men det påverkar inte min upfattning om personen i någon större utsträckning i de flesta fall. då är personen i fråga betydligt viktigare. Jag är inte perfekt på detta område och jag är medveten om att för vissa människor är utseendet löjligt viktigt. jag känner själv personer som inte kan tänka sig vara vänner med personer de inte tycker är attraktiva, villet jag tycker är löjligt.

Påpekas kan då att dessa personer oftast inte ser mig som en vän. jag påstår inte att jag är ful utan kosmetiskt handikappad passar nog bättre på mig