Motsatta aspekter
Det ämne som du tar upp här är intressant och har orsakat en hel del debatt. Det är ingalunda ett lätt ämne, men leder till en del intressanta resultat.
Den mest naturliga tesen är, paradoxalt nog, att avsaknad av en aspekt inte är detsamma som aspektens motsats. Skalan går så att säga inte från oändlig ordning till oändligt kaos. Vi talar snarare om två skalor, från oändlig ordning till noll respektive från oändligt kaos till noll. Som jag redan har visat i en annan avhandling (
går att läsa här; övers anm) så gäller detta förhållande åtminstone för fototropi och skototropi. Fototropi och skototropi är inte varandras motsats: de är snarare två helt skilda saker, varav det mänskliga ögat bara uppfattar det ena. Det andra uppfattas därmed lätt som det förstas motsats, men de har faktiskt ingenting gemensamt.
På samma sätt är det med ataxatropi och nomotropi. Det är viktigt att separera aspekten från dess allmändagliga semantiska betydelse. Ataxatropi betyder "kraft från kaos" eller "kraft som i sin natur är kaotisk". Om man skulle fortsätta bortom nollpunkten så skulle man få negativ ataxatropi. Detta är inte detsamma som nomotropi, eftersom nomotropi egentligen inte är kraft från ordning utan snarare kraft från stasis eller stillastående. Observera att stillastående eller stasis inte nödvändigtvis innebär ordning: man kan ha både ordnad rörelse och oordnat stillestånd. Det innebär att negativ ataxatropi egentligen bara är en
motkrökt ataxatropi, och har ingenting med nomotropi att göra.
Det finns många indicier på att sådana förhållanden gäller. Ett typexempel är det som kallas kaosmatematik. Tittar man på en given kaosmatematisk ekvation så är den statisk. Den förändras inte. Tittar man på en grafisk representation av en kaotisk ekvation så kan man till och med se en viss ordning i den. Ändå betraktas den som kaotisk, eftersom en linjär resa genom den grafiska representationen uppfattas som kaotisk. Men själva den kaotiska ekvationen är fortfarande statisk, och den är fortfarande kaotisk, oavsett om vi rör oss i den eller inte. Av det kan man dra slutsatsen att det är först när man inför rörelse (tar bort stillaståendet) och begränsar sig till ett smalt område som vi kan uppfatta kaos som kaotiskt.
Det finns många andra exempel som bryter upp förhållandet "ordning som avsaknad av kaos". Ett är ett mönster som skapas av två sorters polygoner, en pilliknande fyrhörning och en drakformad fyrhörning. Mönstret är av sådan natur att det aldrig upprepar sig, och således kaotiskt. Tittar man lokalt på det så kan man dock se mönster i det. Vill man se det ur större synvinkel så är avsaknad av mönster ett mönster i sig. Och mönster är ett tydligt tecken på ordning.
Det verkar således som att ordning och kaos inte är varandras motsats, utan till viss del beroende av varandra. Därför kan man inte säga att negativ kaos är detsamma som ordning.
Således har vi två starka argument för att nomotropi inte är negativ ataxatropi; förutom de magiteoretiska/praktiska resonemangen ovan, där vi semantiskt bryter loss beteckningen från dess ordagranna betydelse så har vi också det kaosmatematiska resonemanget strax under det. Det är däremot naturligt att gruppera vissa aspekter som sammanhörande, som till exempel fototropi/skototropi, kryotropi/termotropi, eller för den delen ataxatropi/nomotropi, uan att för den delen klart peka ut den ena som den andras motsats annat än semantiskt.
Och man ska inte låta sig luras av semantiken i magiteorien. Det misstaget har redan gjorts allt för många gånger av både duktiga och mindre duktiga magiker, med mer eller mindre katastrofala resultat. Kom alltid ihåg att magiteori är en modell av verkligheten, inte en modell av språket.
- Magister Rafali av huset Duncreigh
blason i aspektteori samt baronessa av Salston Tor
