Nekromanti Naken Lunch i London

[.nathan]

Vi ska spela femte(?) delen av Taroticum i morgon, skitiga drömmar. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det äventyret som spelledare för att få fram något Burroughs liknande (som skrev boken som Cronenberg gjorde film av som äventyret i sin tur är inspirerat av) och det där genuint "naked lunch"-iga.

Att spela rakt utifrån äventyret med blödande väggar och golv som vill svälja folk, onda tortyrkammare osv. känns lite simpelt. Vi spelar ogärna på det där som många ofta associerar med kult (som det här äventyret rätt rikligt bjuder på). Här vill vi istället gå in mer på det där Cronenbergianska, hur verklighetens "lagar" upplöses, karaktärernas omedvetna associationsförmåga omformar deras föreställningar om hur världen ska fungera och deras "fantasi" angriper dom på ett plan som upplevs som genomkonkret.

Jag vill att rädslan ska komma ur förvirring och hur förvirrar man tillräckligt för att skrämma men samtidigt hålla det på en nivå där spelarna inte förvirras så mycket att dom inte förstår vad det handlar om? Något som passar känslan jag vill få fram hörde jag Freddie Wadling säga på tv för ett tag sedan, hans mormor (eller farmor) vågade inte skriva under på papper, för hon misstänkte att hon förfalskade sin egen namnteckning.

För att omformulera sig riktigt kort: Hur får bör man göra för att bäst få fram känslan av kemiskt framställd paranoia?

Litet exempel från filmen:
Tom Frost: They say you murdered your wife. Is that true?
Bill Lee: Who told you that?
Tom Frost: Word gets around.
Bill Lee: It wasn't murder. It was an accident.
Tom Frost: There are no accidents. For example, I've been killing my own wife slowly over a period of years.
Bill Lee: What?
Tom Frost: Well, not intentionally. I mean, on the level of conscious intention, it's insane, monstrous.
Bill Lee: But you do consciously know it. You just said it. We're discussing it.
Tom Frost: Not consciously. This is all happening telepathically, non-consciously.
Bill Lee: What do you mean?
Tom Frost: If you look carefully at my lips, you'll realize that I'm actually saying something else. I'm not actually telling you about the several ways I'm gradually murdering Joan.

Skulle vara kul att höra om någon har några idéer kring det här, eller bara höra hur andra spelledare spelade den delen av Taroticum. Tack för mig.

Jonatan
"I guess it's about time for our William Tell routine."

 

[Ghoulz]

Jag har bara spelat taroticum utifrån standardkultgrejen - och då inte genom hela. Jag tycker att din vision verkar jävligt intressant och bra. Har själv försökt göra lite liknande grejer med Kultsystemet under andra omständigheter. Det är ju ganska intressant att allt Burroughs skriver om i naked Lunch (och även en hel del annat) faktiskt bygger på den "olyckshändelse" eller "fyllegrej" (vad man nu ska kalla det) som orsakade Joan Burroughs död. Kanske finns det en ledtråd där. gräv djupt i rollpersonernas bakgrunder och extrapolera från det. Skit samma om du måste bygga om och kanske lägga till eller ändra för att få till bra saker - vad är det som säger att vi minns allt korrekt, och vad är det som säger att det bara är korrekta minnen som förvrider verkligheten? Var heller inte rädd för riktigt bisarra och frånstötande teman. var sparsam med dem så att spelarna aldrig vänjer sig, men använd dem för guds skull! Några konkreta råd om äventyret kan jag inte ge, men att reformera Kult från "när kommer kedjorna och nefariterna?" till skräck som berör verklighetens själva natur (typ som Mage på en snedtripp LSD) är föredömligt. jag avundas dina spelare.

 

[.nathan]

Tyvärr han jag inte koka ihop något speciellt, det blev snarare en light-barnvänlig-version (barnvänlig kom en av spelarna med efteråt pga att det saknades mycket av Burroughs homo-erotiska inslag, men han var rätt nöjd ändå /images/icons/smile.gif).
Jag fick ta till nödlösningar och använde miljöbeskrivninar inspirerade från filmen, förvirrade spelarna med hopp fram och tillbaka i tiden, antydanden om hur dom var förföljda av tjänstemän från Sycamore AB, att deras temporära pass snart skulle gå ut och att de kommer att deporteras till Annexia.
Det förlorade lite av det djup jag egentligen ville ha fått in, men det blev uppskattat av spelarna och det är väl poängen. Detaljer som svart pulver i burkar och missbrukar-sminkning hjälpte väl en del också. En av spelarna hade som sagt läst Naked Lunch (hans karaktär också) och de hade båda rätt "kul" /images/icons/laugh.gif
Lånade föresten en skiva exklusivt för tillfället med några låtar som fungerade väldigt bra till män i bruna kostymer på hemliga uppdrag i Interzone, Ian Simmonds' Return to X, någon Jazz-house-fusion platta, avtändningen och abstinensen fick Brian Lustmord stå för

 

[Svalander]

Fusion

Kolla också Boards of Canada för jazzambient utan söl och sömn. De håller en jävligt sjuk psykosnivå på sina spår.

Sedan kan jag också rekommendera brasilianske Amon Tobin, en av mina absoluta favoriter, som blandar stygga breaks, med klassiska tradjazz-slingor och sjuka instutitionssamplingar (på plattan Bricolage och Permutations) a la Jacob's Ladder med utomvärldliga ljudlandskap (på Supermodified) som ger kopplingar till The Abyss, H.R. Giger och Dark City.

Kika gärna på http://www.amontobin.com - den snyggaste flashsiten jag sett på länge. Där kan man enkelt få smakprov på samplingar och ljud han använder sig av.

Själv gillar jag musik till spel där den tar på sig en obestämbar roll, där man inte hör något men ändå lyssnar.

 

[Toggrikk]

Ehum...

Ja som vanligt...
Verkar jättehäftigt men jag fattar ingenting (värkear det motsägelsefullt?).
Berätta, snälla!!!!
Tack!

 

[Ghoulz]

Tråkigt att ni missade homoerotiken. Plus för Lustmord, bra musik för abstinensen. Jag minns inte riktigt Taroticum - men fanns det itne ett element av tidshopp i det? Själv spelade jag en högervriden rumänsk gangster med fobi för övernaturliga varelser i taroticum... inte ett fullkomligt smart val insåg jag efter ett tag. Han avr dock dubbelt så hämndlysten som dne övriga spelargruppen och hade dessutom hälften så mycket mroal och sådana spärrar som vanliga människor har så det blev en intressant omgång (de övriga var en feministisk konststudent, en neurotisk konststudent som var förälska di feministen och en brittisk kedjerökande poliskvinna av bittraste slag). Jag hoppas att ni inte är klara så att du kan förvrida rollpersonernas bakgrunder för dina egna onda syften... skivtips förresten: Megaptera har gjort mycket bra muller och soundscapes (ligger på Cold Meat, som har allt man behöver för rollspelsmusik utom 60-talsrock). Personligen sitter jag jsut och snickrar på två saker: dels min Dark Ages Call of Cthulhukampanj som följer fjärde korståget och ett enhelgsscenario för två flickor som antingen ska vara zombieslakt i AFMBE eller ett djupare Ellroyinspirerat skräckscenario som äger rum under andra världskriget i LA. Kan itne riktigt bestämma mig, men allt detta snack om Burroughs gör ju att droger, Mexico och ockulta experiment för mig allt närmare LA....