Nekromanti Nackdeltabellen gör bara en RP svårspelad

[Helmut]

Statistisk sätt så ifall du inte väljer att slå ett eller fler slag på nackdelstabellen för att slå extra slag på backgrundstabellen så är det mer än 90% chans att du inte får en nackdel. Nu råkar det vara så att man väljer att slå på nackdelstabellen för man anser att nakdelarna vägs upp av det där extra slaget på backgrundstabellen. Om du anser att nackdelarna är för grova så gör inga slag på den tabellen för att få extra slag.

Från Helmut - Som inte ser något fel på Nackdelstabellen

 

[Virocon]

Improvisera egna nackdelar! Som ettan, albino, med Ob1T6 smärta per minut i solljus, kan ej läka i solens ljus, röda ögon som representerar satan himself, vitt hår och såna saker. Minns inte allt. Sänk PER med två och ge honom svårare SYN-slag i starkt solljus! Svårare än så behöver det inte vara!

"Nackskott är billigare än fallskärm"

 

[Guest]

Re: Syskon

Personer som bor kvar hos sin familj har en tendens att inte göra så mycket roliga saker. En bondeson kommer sannolikt plöja fält o.s.v.

Tja, det varierar väl. För det första så är det ytterst få som spelar bönder så situationen där de bara får plöja jord är ganska osannolik. Men familjen är som Krille sade en enorm tillgång och resurs. Jag bor kvar med min familj i vår nuvarande Eon och jag skulle säga att det inte alls är tråkigt.

Men som sagt var det beror ju på. Gillar man inte att spela "familjära" kampanjer så ska man inte heller göra det. Och då kan jag hålla med om att det är onödigt att slå fram sina syskon. Men faktum är att även om man inte har kontakt med sina syskon hela tiden i kampanjen så kan man faktiskt få "nytta" av dem. Man kanske kommer på när man är i Marek Pomain att ens ena syster har ju flyttat hit. Har man inte slagit fram syskon och därmed inte bestämt något för dem så är chansen till sådana tillfällen obefintliga. Visst SL kan fortfarande säga att en syster bor där "huxflux". Det beror som sagt var lite på spelstil. Personligen skulle inte jag gilla om min SL helt plötsligt sa: "Du har en syster här". Då skulle mitt svar nog bli typ "Va?!? Har jag? Var står det? När bestämde vi det?". Då skulle jag inte gilla om SL sa att han precis hittat på det.

/Tiamel

 

[Denelian]

Syskon är bäst!!

syskon är bäst, inte bara de som man vet om och kan använda utan också de som man helt plötsligt får, det är kul.

familjen är en av de viktigaste källorna till både äventyr och hjälp plus de skapar en massa roligt spelande!
/denelian

 

[Vindhand]

Re: Syskon

Personligen skulle inte jag gilla om min SL helt plötsligt sa: "Du har en syster här". Då skulle mitt svar nog bli typ "Va?!? Har jag? Var står det? När bestämde vi det?".

Good point. Bättre är nog om SL säger "Jag hade tänkt att du skulle ha en lillasyrra som bor här i staden med sin man, är det OK med dig?"...

 

[ripperdoc]

Re: Syskon

Det är klart du inte ska slå om det är oviktigt, men vad jag menar är att det inte är oviktigt. Men du spelar väl på ett annat sätt, helt klart, men jag tycker det lite tamt att inte ens slå fram dem. Så jobbigt är det inte.

Även om man bara ska ut på random questing så kan en familj vara bra. Att inte ha en familj, och sedan efterkonstruera en vid behov är IMHO mycket konstigt. Ska man skära ner mer tid kan man säkert skippa bra mycket fler saker än syskonframslagningen, och hitta på det när det behövs. Huh!

/RipperDoc - än mer förbryllad

<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[Ymir]

Håller med son vanligt (NT)

NT

 

[Vindhand]

att skapa när det behövs

Även om man bara ska ut på random questing
Det är inte allt jag gör i spel om någon trodde det

Att inte ha en familj, och sedan efterkonstruera en vid behov är IMHO mycket konstigt.

Jag ser det på ett annat sätt. Jag ser det inte som en efterkonstruktion utan som en slags fantasy-on-demand. När jag behöver en viss detalj om min karaktär, hittar jag på den. För karaktären har det naturligtvis alltid varit så.

Ska man skära ner mer tid kan man säkert skippa bra mycket fler saker än syskonframslagningen, och hitta på det när det behövs. Huh!

Du beskrev just vad jag gör rätt bra. Inte med "Huh!" då, det andra
Varför skapa en massa detaljer i början? Hälften av sakerna kommer glömmas bort eller inte användas. I en film eller en TV-serie får man inte huvudpersonens hela livshistoria och psykologiska profil i början av filmen utan man lär känna personen med tiden. På liknande vis ser jag rollspel. Att definiera allt från början är träkigt, arbetsamt och dessutom svårt. Det är lättare för mig att börja med en enkel karaktär som jag sedan bygger ut allteftersom jag får en känsla för vad det är för en individ.

Av samma skäl avskyr jag användandet av karaktärsdrag som Heder m.fl.

 

[Krille]

Det behövs från början

" I en film eller en TV-serie får man inte huvudpersonens hela livshistoria och psykologiska profil i början av filmen utan man lär känna personen med tiden."

Så är det för åskådaren, ja. Skådespelaren får däremot ofta läsa igenom hela manuset först och dessutom en liten bok som beskriver sin rolls liv fram till "nu".

"Det är lättare för mig att börja med en enkel karaktär som jag sedan bygger ut allteftersom jag får en känsla för vad det är för en individ."

Jag ser det faktiskt tvärtom. Det är lättare för mig att börja med en rollperson som har haft ett liv innan spelet börjar, speciellt om man då och då kläcker ur sig nostalgiska tillbakablickar: "åh, jag minns minsann när jag och brorsan röjde tiraker i bergen..." - då är det minsann bra att ha en bror som man kan ha röjt tiraker med utan att be spelledaren om tillåtelse. Det ger en bättre kontinuitet för mig som spelare och bättre flyt för mig som spelledare. Plus att jag som spelledare alltid kan hitta på skoj äventyr med rollpersonens familj utan att krysta till en syster som spelaren inte känner det minsta för i och med att systern aldrig fanns tidigare. Och som spelare har jag dessutom lite extra resurser i familjen.

Jag ser bara fördelar av att ha en familj. Nackdelarna av "instängdhet" är negligerbara - det finns så mycket annat att inte vara instängd inom och när fördelarna är så enorma...

Nä, jag säger som Cosa Nostra - rör inte familjen!

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Azagthoth]

Re: Det behövs från början

Skådespelaren får däremot ofta läsa igenom hela manuset först och dessutom en liten bok som beskriver sin rolls liv fram till "nu".

Allvarligt? Tycker mig ha sett en herrans massa exempel på att detta inte kan stämma (jag har tex nästan sett alla avsnitt av Melrose Place (skadad tid i mitt liv)).

/Azagthoth

 

[Guest]

Helt reko!! [NT]

No Text

DEMON!

 

[Vindhand]

Re: Det behövs från början

Så är det för åskådaren, ja. Skådespelaren får däremot ofta läsa igenom hela manuset först och dessutom en liten bok som beskriver sin rolls liv fram till "nu".

En liten bok? På allvar? Menar du att Keanu Reeves som skulle spela Neo i Matrix fick veta vad Neos mamma heter?
Det är en rätt absurd idé. Jag kan nog inte se Die Hard igen med samma ögon. Tänk om Bruce var tvungen att plugga in hur många syskon den stackars snutens hade innan någon lät honom börja spela

Skämt åsido, jag tror att skådespelare får en högst översiktlig bild av karaktärens tidigare liv, om någon alls.

I vissa fall har inte det tidigare livet hittats på ännu. Det var nog ingen som gav allas vår hjälte manuset till serien "Young Indiana Jones", innan första filmen om samma karaktär spelades in. Visste Darth att han var Lukes pappa innan andra filmen? Visste S.M. Geller att Buffy the Vampire Slayer hade ett traumatiskt barndomsminne som gjorde henne rädd för sjukhus innan Kindertot-avsnittet spelats in?

Jag ser det faktiskt tvärtom. Det är lättare för mig att börja med en rollperson som har haft ett liv innan spelet börjar, speciellt om man då och då kläcker ur sig nostalgiska tillbakablickar: "åh, jag minns minsann när jag och brorsan röjde tiraker i bergen..." - då är det minsann bra att ha en bror som man kan ha röjt tiraker med utan att be spelledaren om tillåtelse.

Om det fungerar bra för dig så är det väl jättebra. Jag ser inget hinder för att hitta på dylikt allteftersom. Om spelledaren tycker att det inte stämmer så kanske det bara vara en rövarhistoria jag drog

Plus att jag som spelledare alltid kan hitta på skoj äventyr med rollpersonens familj utan att krysta till en syster som spelaren inte känner det minsta för i och med att systern aldrig fanns tidigare.

Systern fanns ju hela tiden, bara det att den inte kommit upp tidigare. Om spelaren har det minsta inlevelseförmåga så bryr han sig nog lika mycket om en syster han och Sl just kommit överens om som en syster som var en av de tre systrar tärningarna gav honom. Jag vet att jag skulle.

Nackdelarna av "instängdhet" är negligerbara

Det är inte instängdhet som jag ser som problemet. Det är att man autogenererar högar av meningslösa detaljer långt innan de (om någonsin) kommer till användning.

Det är som sagt olika spelstilar.

Och som spelare har jag dessutom lite extra resurser i familjen.
Om du har mycket resurser i familjen så är familjen viktig nog att hitta på, inte slumpa. Om man inte bor hemma och inte är adlig; hur mycket resurser har man då? En bondeson kanske kan få bo hemma ett tag mot att han jobbar på gården men jag vet inte om det är en resurs för roligt rollspel.

 

[Krille]

Re: Det behövs från början

"En liten bok? På allvar?"

Japp. Till exempel, gissa varifrån den lilla uppgiften att Drake och Vasquez i Aliens skulle ha varit straffångar som satt av sin tid som smartgunners i Colonial Marines kommer? Det nämns över huvud taget inte i filmen, men är så canon som någonting kan bli. I TV-serier är det inte lika viktigt, men även där skrivs ofta en "bibel" i vilken rollernas tidigare händelser dras upp. Där är dock bibeln mer för manusförfattarna, men likafullt så är den dock jevulusiskt viktig.

"Det är att man autogenererar högar av meningslösa detaljer långt innan de (om någonsin) kommer till användning."

De kommer alltid till användning. De ger ens rollperson en historia, ett liv och lite fler dimensioner. Allting som ger en rollperson liv ser jag som nyttigt.

"Om du har mycket resurser i familjen så är familjen viktig nog att hitta på, inte slumpa."

Åkej, så det är principen "slumpa fram" som du är emot, inte att rollpersonen har haft ett liv? Eller är det både och?

IMHO, hur man tar fram sin familj (och för övrigt, andra kontakter) spelar ingen som helst bandy. Den kan vara slumpad, påhittad eller diktatoriskt bestämd av ens tyranniske spelledare, men jag vill gärna ha den från början. Förstås, förutsatt att rollpersonen skulle råka vara bortadopterad eller föräldralös.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Vindhand]

Slumpad bakgrund, det sämsta från båda världar

Japp. Till exempel, gissa varifrån den lilla uppgiften att Drake och Vasquez i Aliens skulle ha varit straffångar som satt av sin tid som smartgunners i Colonial Marines kommer?

Det är just en väldigt översiktlig beskrivning. Någon sade till dem "ni är här för att avtjäna ett straff". Det är inte som om de vet hur många, om några, syskon de har.

Det nämns över huvud taget inte i filmen, men är så canon som någonting kan bli. I TV-serier är det inte lika viktigt, men även där skrivs ofta en "bibel" i vilken rollernas tidigare händelser dras upp. Där är dock bibeln mer för manusförfattarna, men likafullt så är den dock jevulusiskt viktig.

Kanske bland annat för det faktum att det inte är en statisk bibel utan en man tillfogar saker till allteftersom serien utvecklas och karaktärerna med den.

De kommer alltid till användning. De ger ens rollperson en historia, ett liv och lite fler dimensioner. Allting som ger en rollperson liv ser jag som nyttigt.

Inte alltid. Hur mycket dimensioner och liv får en karaktär från "du har rull rull 17 yngre syskon, nej det kan inte stämma... rull rull fyra blir det." ?

Åkej, så det är principen "slumpa fram" som du är emot, inte att rollpersonen har haft ett liv?

Jag gillar inte att slumpa fram en karaktärs bakgrund. Jag tycker inte heller om att hitta på en enorm mängd små detaljer om karaktären innan den börjat spelas, detaljer som _kanske_ kommer till användning någon gång i framtiden. Karaktären har inte liv (i mina ögon) innan man spelat med den ett litet tag så alla små detaljer är bara extra krafs som kommer ivägen i början av spelet. Det tar tid att skapa. Det tar plats på karaktärsbladet. Det tar bandbredd i hjärnan. Bättre är enligt mig att skapa det som känns viktigt för karaktärens koncept och strunta i resten tills det behövs, sedan kan man börja spela.
Detta betyder inte att mina karaktärer saknar ett tidigare liv. Vissa betydelsefulla detaljer brukar jag ta upp, fler hittar jag på med tiden.

Om man gillar att skriva en novell om karaktärens tidigare liv och hitta på allt han äger ned till minsta fickludd så är det OK med mig, men för mig är det ingen bra metod.

Att slumpa fram t.ex en sådan sak som antal syskon och deras resp. ålder och kön har jag rätt liten förståelse för. Enda skillnaden mellan en karaktär där det står "två yngre systrar (15 & 17)" redan från början och en karaktär där denna text tillkommer när de två systrarna synts till i handlingen är att den senare karaktären sparade tid i karaktärsskapandet.

Hellre ett betydelsefullt, genomtänkt faktum än tio framslumpade oviktiga.

 

[Ymir]

Håller med för en gångs skull (NT)

No text, som sagt var. Kanske borde klippa in en novell iofs...

- Ymir, hungrig idag

 

[ripperdoc]

Re: att skapa när det behövs

<I>"Även om man bara ska ut på random questing"
Det är inte allt jag gör i spel om någon trodde det </I>

Nej, jag överdrev kanske, men jag har svårt att se något annat sorts spelsätt där man inte behöver familj.

<I>Jag ser det på ett annat sätt. Jag ser det inte som en efterkonstruktion utan som en slags fantasy-on-demand. När jag behöver en viss detalj om min karaktär, hittar jag på den. För karaktären har det naturligtvis alltid varit så.</I>

Även om du ser det på ett annat sätt så är det samma sak. Jag kan rakt av inte förstå varför man inte ska skapa detaljerna först, så att man vet precis vad man behöver. Efterkonstruktioner skulle jag inte använda ens i nödfall. Jag skulle inte lägga till ett syskon för att man måste fixa in RP:n på ett äventyr, ex. Man har grundförutsättningarna från början.

<I>Varför skapa en massa detaljer i början? Hälften av sakerna kommer glömmas bort eller inte användas. </I>

Det beror isf bara på att man tycker att det är onödig information, och då är vi tillbaka där vi började. Det handlar om varför den informationen är onödig.

<I>I en film eller en TV-serie får man inte huvudpersonens hela livshistoria och psykologiska profil i början av filmen utan man lär känna personen med tiden. På liknande vis ser jag rollspel. </I>

Det är verkligen inte alls samma sak. Du ser inte en film för att få veta allt om en person. Men när du skapar en karaktär är det just det man gör. Du ska veta så mycket som möjligt om karaktären för att kunna gestalta denne så bra som möjligt.

<I>Att definiera allt från början är träkigt, arbetsamt och dessutom svårt.</I>

Mysko. Det handlar i stort sett bara om tidsvinster på ett tiotal minuter, och arbetet ligger i att slå och anteckna effekten. Det som kan vara jobbigt är att "läsa in sig" på sin karaktär, men det är IMHO ett måste.

<I>Det är lättare för mig att börja med en enkel karaktär som jag sedan bygger ut allteftersom jag får en känsla för vad det är för en individ.</I>

Men, känslan får du ju just från vad som står på pappret från början. Får du känslan av annat så kommer karaktären med stor sannolikhet skilja sig från den på pappret.

/RipperDoc - har inte läst de andra svaren, så jag kan upprepa vad andra sagt


<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[Krille]

Som vanligt är vi inte överens

Och tur är väl det.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Vindhand]

Re: att skapa när det behövs

Nej, jag överdrev kanske, men jag har svårt att se något annat sorts spelsätt där man inte behöver familj.

Öh, typ alla spel där man flyttat hemifrån för att börja jobba. I vårt In Nomine spel (när jag spelade människa) hade jag ingen kontakt med min familj. Jag kom efterhand på att jag sannolikt bara kände min mamma och inte hade så värst bra relationer ens med henne. Det passade in på karaktären som jag och andra lärt känna den genom de första tre-fyra sessionerna.

Man kan ha en familj, även om man hittar på den allteftersom. Jag tror att det är däri den stora skillnaden mellan våra tankesätt ligger. Jag har inget problem med att expandera en karaktär genom att t.ex ge honom en bror man inte märkt tidigare, lägga in ett förträngt minne eller t.o.m. en antagonist han "träffat tidigare".

Jag ser spelvärlden som rätt plastisk och manipulerbar. Eftersom den existerar enbart i deltagarnas hjärnor kan man med konsensus göra nästan vad som helst. Detta tankesätt reflekteras i andra vanor jag har, som t.ex hur jag hanterar spelare som inte dyker upp... men det är en annan diskussion

Även om du ser det på ett annat sätt så är det samma sak.

Verkligen inte. Jag ser det som jag när som helst när jag behöver det kan konsultera min fantasi och få ut en familj åt karaktären. Om jag gör detta senare snarare än tidigare spelar ingen egentlig roll. Snarare kommer familjen vara mer genomtänkt om jag känner karaktären väl innan jag bygger den.

Men när du skapar en karaktär är det just det man gör. Du ska veta så mycket som möjligt om karaktären för att kunna gestalta denne så bra som möjligt.

Skall jag? Var står det?
Jag föredrar som sagt att bara definiera det mest grundläggande för karaktärens koncept. Precis tillräckligt för att jag skall kunna börja spela den. Resten kommer med tiden. Att dränkas i data skulle inte hjälpa mitt rollspelande, eller mitt nöje av detsamma.

Men, känslan får du ju just från vad som står på pappret från början.

Inte enbart. Det mesta av känslan har jag redan innan något finns på papper. Mitt papper kommer innehålla rätt litet men min fantasi desto mer.

Får du känslan av annat så kommer karaktären med stor sannolikhet skilja sig från den på pappret.

Nej, jag skriver ju ned allteftersom.

 

[Jonas...]

Re: Slumpad bakgrund, det sämsta från båda världar

Hmmm...
Luckor i bakgrunden är bra för oss som gärna vill vara flexibla och spela äventyr som andra skrivit...

Om man däremot vill skriva allt själv vill man nog ha så mycket info som möjligt för att använda som inspiration...

Kan man sammanfatta det så...? /images/icons/smile.gif
Tycker också det är bra att måla ut RP:n efterhand efter MITT humör... och så klart... om SL behöver en lucka att placera en äventyrskrok i form av en lillsyster skulle ju det kunna gå bra och man hindras inte av att man slog fram att hela familjen har dött...

Men då måste man ju kunna vara lite flexibel som spelare så att säga... /images/icons/smile.gif

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Vindhand]

Re: Slumpad bakgrund, det sämsta från båda världar

Luckor i bakgrunden är bra för oss som gärna vill vara flexibla och spela äventyr som andra skrivit...

Håller med.

Om man däremot vill skriva allt själv vill man nog ha så mycket info som möjligt för att använda som inspiration...

Det finns en smärtgräns. Jag har inte som spelledare mer användning av att veta att en spelares karaktär har "7 bröder och 34 systrar" än vad jag skulle ha av det som spelare.

Men då måste man ju kunna vara lite flexibel som spelare så att säga...

Man kan prata med dem. Är det ok med dem är det ok totalt, s.a.s