(rpg förkortningen användes pga. för lite utrymme för att skriva rollspel)
Jag har skrivit några stämningstexter till ett splatterhumorrollspel jag och en kompis (dragon_fire) arbetar på.
Nu undrar jag vad folk egentligen tycker om den här idén, kan det bli ett någorlunda underhållande spel eller bara skit, och ja, just nu formulerar jag mig nog inte sådär jättebra (något trött).
Glenn låste dörren snabbt, han visste att den var efter honom, han visste det. Den hemska skapelsen, den onda mördarkaninen. Den som hade ätit upp alla hans vänner, var nu efter honom. Situationen såg inte ljus ut, desto mindre när dörren helt plötsligt höll på att bucklas inåt. Han laddade om sin Uzi med det sista magasinet han hade. ”Hoppas bara det räcker för att ha ihjäl den onda tingesten” tänkte Glenn.
Men en stor smäll bröt sig den lilla mördarkaninen rätt igenom den tjocka ståldörren. Med ett vrål fyrade Glenn av sin Uzi (som var laddad med hålspetskulor) mot kaninen som gick sönder i kaskad av blod, inälvor och hjärnsubstans. Glenn fick en tarm i ansiktet som han irriterat torkade bort från sitt ansikte. ”Hur fan kan en sådan liten kanin innehålla så mycket kött!?” tänkte han medan han lämnade rummet.
---------------------------------------------------------------------------
Adam hade sprungit länge nu, han visste inte hur länge men trött var han. Han visste inte hur länge till han skulle orka men den lilla onda kaninen bakom honom verkade i alla fall vara outtröttlig. Men sina sista krafter försökte Adam avlossa några skott mot kaninen med sin Glock 17 men det var lönlöst, den lille fan hade hunnit ifatt honom och den var nu redo att slita honom i stycken. Ett vrål hördes varpå en kaskad av blod sköt upp i luften som en fontän från Adams ansikte. Det var det sista han såg. Kaninen fortsatte med sitt vilda glufsande på Adams huvud och snart skvätte det både hjärnsubstans och bitar av Adams lungor så det stod härliga till. Adam blev kort sagt kaninens lilla smörgåsbord.
---------------------------------------------------------------------------
Sverker sprang, han visste inte vad det var för något, men inte var det en vanlig kanin som just hade haft ihjäl hans polare, det var han säker på. Om han bara kunde ta sig till grannens verktygsförråd och hämta grästrimmern skulle han nog kunna göra pölsa av den onda tingesten som förföljde honom. Väl framme vid förrådet sparkade han in dörren varpå han tog grästrimmern. Kaninen kom närmare men det sket Sverker i, han hade viktigare saker för sig som att starta trimmern. Med ett vrål gick grästrimmern igång. Medan Sverker hade startat trimmern hade kaninen nästan kommit fram till skjulets dörröppning. Med en ilsken min pressade Sverker ner grästrimmerns nedre del i den mjuka kaninen. En stråle blod träffade Sverker i ögat samtidigt som tarmarna lindade upp sig på trimmertrådarna och for runt som en helikopterrotor. Med tarmarna piskande åt alla håll fylldes skjulet med diverse mindre trevliga vätskor i alla möjliga olika färger.
Jag har skrivit några stämningstexter till ett splatterhumorrollspel jag och en kompis (dragon_fire) arbetar på.
Nu undrar jag vad folk egentligen tycker om den här idén, kan det bli ett någorlunda underhållande spel eller bara skit, och ja, just nu formulerar jag mig nog inte sådär jättebra (något trött).
Glenn låste dörren snabbt, han visste att den var efter honom, han visste det. Den hemska skapelsen, den onda mördarkaninen. Den som hade ätit upp alla hans vänner, var nu efter honom. Situationen såg inte ljus ut, desto mindre när dörren helt plötsligt höll på att bucklas inåt. Han laddade om sin Uzi med det sista magasinet han hade. ”Hoppas bara det räcker för att ha ihjäl den onda tingesten” tänkte Glenn.
Men en stor smäll bröt sig den lilla mördarkaninen rätt igenom den tjocka ståldörren. Med ett vrål fyrade Glenn av sin Uzi (som var laddad med hålspetskulor) mot kaninen som gick sönder i kaskad av blod, inälvor och hjärnsubstans. Glenn fick en tarm i ansiktet som han irriterat torkade bort från sitt ansikte. ”Hur fan kan en sådan liten kanin innehålla så mycket kött!?” tänkte han medan han lämnade rummet.
---------------------------------------------------------------------------
Adam hade sprungit länge nu, han visste inte hur länge men trött var han. Han visste inte hur länge till han skulle orka men den lilla onda kaninen bakom honom verkade i alla fall vara outtröttlig. Men sina sista krafter försökte Adam avlossa några skott mot kaninen med sin Glock 17 men det var lönlöst, den lille fan hade hunnit ifatt honom och den var nu redo att slita honom i stycken. Ett vrål hördes varpå en kaskad av blod sköt upp i luften som en fontän från Adams ansikte. Det var det sista han såg. Kaninen fortsatte med sitt vilda glufsande på Adams huvud och snart skvätte det både hjärnsubstans och bitar av Adams lungor så det stod härliga till. Adam blev kort sagt kaninens lilla smörgåsbord.
---------------------------------------------------------------------------
Sverker sprang, han visste inte vad det var för något, men inte var det en vanlig kanin som just hade haft ihjäl hans polare, det var han säker på. Om han bara kunde ta sig till grannens verktygsförråd och hämta grästrimmern skulle han nog kunna göra pölsa av den onda tingesten som förföljde honom. Väl framme vid förrådet sparkade han in dörren varpå han tog grästrimmern. Kaninen kom närmare men det sket Sverker i, han hade viktigare saker för sig som att starta trimmern. Med ett vrål gick grästrimmern igång. Medan Sverker hade startat trimmern hade kaninen nästan kommit fram till skjulets dörröppning. Med en ilsken min pressade Sverker ner grästrimmerns nedre del i den mjuka kaninen. En stråle blod träffade Sverker i ögat samtidigt som tarmarna lindade upp sig på trimmertrådarna och for runt som en helikopterrotor. Med tarmarna piskande åt alla håll fylldes skjulet med diverse mindre trevliga vätskor i alla möjliga olika färger.