När SL frågar spelarna om SL-grejer

[Lemur]

Själv blir jag lite obekväm när min rollperson dödar någon i strid och spelledaren ber mig beskriva hur.

Detta kan jag nog vara skyldig till, men det är nog egentligen inte för att jag vill ha en grafisk bild utan mer - på samma sätt som jag ber spelare beskriva vad som händer vid andra typer av lyckade/misslyckande slag. Det kan lika gärna vara; "Oj vilken otrolig miss, kan du beskriva vad som händer egentligen?"
Men bra att veta att vissa blir obekväma av dödsbeskrivningar, det kommer jag att ta med mig.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag brukar snarare vända på det.

Frågan "jag vet inte, gör det?" känns ofta som en SL-teknik för att locka fram medskapande bakvägen, jag brukar istället vara helt öppen med när jag som SL faktiskt inte vet saker eller har raka svar att jag inte har någon koll. Det finns alltid tusen saker man inte tänker på när man preppar rollspel, men jag brukar aldrig preppa för luckor som sen skall fyllas av spelarna, det känns som att man medskapar på låtsas då.

För mig blir det oftast snarare:

Spelare: "Finns det ett världshus i den här byn?"
SL: "jag vet faktiskt inte, det borde det ju finnas antar jag, vad tycker ni?"
Spelare 1: "Ja alltså, vi behöver ju nånstans att sova så det skulle vara bra om det fanns ett värdshus"
Spelare 2: "Ok men byn var väl rätt liten eller?"
SL: "Ja, alltså det är mest bara några gårdar typ"
Spelare 3: "Så byn kanske är för liten för att ha ett världshus, dessutom är vi ju typ ute i ingenstans så känns inte som att det borde vara så mycket ruljans på ett sånt"
Spelare 1: "Ja, det kanske inte finns nått värdshus då..."
SL: "Nä, det finns inget värdshus, byn är för liten"
Spelare 2: "Men vart skall vi sova då, det är ju mitt i vintern?!"
Spelare 3: "Jag bankar på dörren till närmsta gård och frågar om vi får sova i ladan!"

Mina spelare kommer med input utanför sina rollpersoner hela tiden om saker jag inte tänkt på som gör spelet bättre och mer intressant, det är massa "jag tänker mig att..." och "finns det här..." och "det skulle vara coolt om..." och väldigt mycket är det bara att svara ja på när det kommer. Det är ju i praktiken en samskapande, men jag slipper sitta med ansvaret att komma på allt eller fatta beslut om allt som SL, spelarna är med och skapar världen bara genom att föreställa sig vad som finns i den och uttrycka sin vilja. Men jag preppar aldrig för det, och har ingen specifik teknik jag kör med förutom att gilla mina spelares idéer.

 

[Rickard]

Frågan "jag vet inte, gör det?" känns ofta som en SL-teknik för att locka fram medskapande bakvägen, j

Absolut. I bästa fall behöver jag som spelledare inte fråga spelarna om saker, eftersom dom vet att dom kan hitta på saker. Min prep utgår från att dom hittar på saker som jag kan kroka fast min prep i. På ett sätt gör frågorna spelarna lika passiva som om spelledaren beskriver allting själv, eftersom dom istället kanske sitter och väntar på att bli tillfrågade.

Mina frågor handlar istället mycket om att fiska efter mer information kring rollpersonen. Hur den tänker, vilken uppväxt den hade - saker som spelaren antingen inte tänkt på och får chans att mejsla ut eller saker som spelaren faktiskt har funderat på och nu får ge luft för. Då kan jag kroka i det i min prep.

 

[Quadrante]

Jag gillar att lägga till och bidra, men undviker det som oftast om jag inte direkt ombeds bidra. Hur viktigt detta upplevs beror lite på i vilket skede bidraget ges. Ibland känns bidraget oviktigt just för att det är något man själv kommer med. Svårt att säga generellt när, men om jag ska generalisera… ju tidigare man får bidra desto bättre blir det.

 

[JohanL]

Spelare: "Finns det något värdshus i byn?"
SL: "Jag vet inte, gör det?"
Spelare: "Ja, jo, okej. Det gör det väl."
SL: "Vad heter värdshuset?"
Spelare: "Eh, Halta... Galten?"
SL: "Okej. Är det ett bra ställe eller mer av en sylta?"

Sådär kan det låta. Många SL älskar att hålla på så (jag har nog själv gjort mig skyldig till det ibland). När jag frågar spelare så visar det sig dock att de flesta inte alls gillar det. De vill fokusera på sin karaktär och de tycker att de tappar inlevelse om de även har SL-makt att påverka världen runt rollpersonen.
Som spelare kan jag känna igen mig i det. Drömmen är att ha en SL som är så inläst på världen att det upplevs som att inga luckor existerar.

Vadföredrar ni?

Jag brukar begränsa mig till sådant som direkt relaterar till rollpersonen.