Nekromanti När min rollperson gör något jag aldrig trott att hen skulle göra

SKVL skulle det bli men som du ser går det inte att läsa ut. Sakval är bättre.
Alla orden har ju en stavelse så det hjälper inte så mkt att säga essakå veaell. Trodde först spelet hette 'Svartakval' eller möjligen 'Svart av kval' för det var så jag hörde det sägas.
 
Jag har ju en mycket större kärlek till att blanda språk än vad du har, tror jag. Alla möjliga språk
 
Genesis;n239602 said:
Det är som att se någon använda genetivapostrof ...
Click to expand...

Vilket är rätt roligt, eftersom det bara för att retas med dig går det att omtala dem som att använda engelskans genetivapostrof's i svenska...
 
Genesis;n239602 said:
Självklart blir det dissonans om någon eläytyjist sitter och blir utsliten ur sin turku-immersion av en meta-teknik, men jag tycker inte att det är vad "egö-döden" handlar om. Upplevelsen består inte av stance-konflikt, vilket är vad jag uppfattade din tes som. Men självklart är det relevant. Vi håller nog med varandra.
Click to expand...

Är inne på att det är helt centralt; tog upp dialektiken egodöd vs grodkokning just utifrån läges-krockar vs läges-glidningar. Men, blir samtidigt tomt semantik-fluff snabbt innan vi har mer data. Ska testa mera imorgon på min spelgrupp.
 
Ang genetivformen så är den bortplockad ur svenska och vi har istället numera en possessivklitika på frasnivå.

Gamla genetivsvenskan: "Jag ska sno Kungens av Danmark cykel"
Nya possessivsvenskan: "Jag ska sno Kungen av Danmarks cykel".

Man kan ju tycka vad man vill om detta men kolla i corpus. ABT?
Det var länge sen den övergången skedde.
 
In b4 nån skriver "vad då Danmarks cykel". Ja, båda versionerna ser konstiga ut och det är inte den vanligaste konstruktionen i skrift direkt. Hitta en talspråkskorpus?
 
2097;n239634 said:
In b4 nån skriver "vad då Danmarks cykel". Ja, båda versionerna ser konstiga ut och det är inte den vanligaste konstruktionen i skrift direkt. Hitta en talspråkskorpus?
Click to expand...

Tja, efter att ha lärt sig tillräckligt med matematik, logik, programmeringsspråk eller andra tillfällen där det används formaliserade notationer där det också behövs särskilda sätt att markera hur långt operatorerna ska "sträcka sig", så är det ju mycket enklare att förhålla sig till. Om någon skriver "kungens av Danmark cykel" så snappas det lätt som "jaha, hen har strikta genetivformer i sin språkanvändning" och sen är det inte mer med det.
 
gud ja hela variable arity grejen som ligger bakom alla parenteserna i lisp jämfört med fixed arity språk som dc och forth. bored now?

Vi har ju subclauses i betoning på svenska. kanske sänker frekvensen, spänner ansiktet något för att markera att just nu är vi inne i en delfras som sen kommer få logiskt sammanhang. "jag ska sno [nytt andetag] kungen av danmarks cykel"

ju tröttare Sandra desto mer svengelska?
 
Jag är sjukt för språkblandning, men en olycklig kombination av faktorer har gjort mig anglofob, ett gravt handikapp i dagens Sverige. För det första dras jag med en irriterande tendens att ogilla allt som är populärt. Jag har någon sorts hipstergen som gör att om tillräckligt många tycker att något är tufft så måste jag tycka illa om det. För det andra så har jag investerat tusentals timmar i min andra hobby, polyglotteri. Efter denna massiva investering i att lära sig allehanda andra språk så blir det såklart än mer frustrerande när ett enskilt språk tar över och låter alla kunna kommunicera med varandra. Frustrerande!

Annars är jag mycket för låneord. Till och med från engelska, förutsatt att vi stavar om dem. "Mejl" är ett jättebra ord som fått en helt annan betydelse än "post", dess svenska motsvarighet. Mindre bra är varianten "mail", som ju blir helt fel i svenska.

Däremot drar jag gränsen vid inlånad grammatik och ändrade skrivregler. Här är jag lite striktare, men skulle säkert ge tummen upp för en inlåning från franskan eller kantonesiskan, hycklare som jag är.

("Kungens av Danmark cykel" ger mig nostalgitripp tillbaka till Taran-böckerna, för övrigt.)
 
Kan expandera lite där om Monsterhearts. Jag minns inte den specifika situationen, men jag minns partiet och jag minns att jag tyckte det var creepy och spännande att den där jäkla kniven blev ett sånt fokus för sexualitet...

Det var i beta men vad jag minns var reglerna för Turn someone on desamma som de sedan blev i slutversionen. Det 2097 pratar om är mycket riktigt att jag fiskade efter att göra ett drag. Dvs på ett plan var det inte konstigare än en taggad spelledare som ger förslag vid frågan "vad gör du" i förhoppningen att spelaren ska tycka det är coolt: istället för bara "han säger så här, vad gör du?" insinuera saker med "han säger så här, vad gör du – smäller du till honom?".

Men, det Simon pratar om är också relevant. Det finns nämligen en ofrivillighet och omedvetenhet kring sexualitet inbyggd i spelet. Ofrivilligheten är på mottagarsidan: om jag slår för "turn someone on", och denna någon säger "fast jag är inte homosexuell", då säger reglerna att jo, det här är något din rollperson känner. Det är upp till dig om det är något du vill agera på, trycka undan, bli förvirrad över, eller till och med något som du glömmer bort när du tar studenten och därefter lever resten av livet som straight, men just nu är det en känsla du har. Det kan du inte styra över.

Omedvetenheten är på förförarsidan: det står uttryckligen i spelet att "turn someone on" inte behöver vara en medveten eller aktiv handling från rollpersonen som gör det. Det är generellt en medveten handling från spelaren – exemplen i boken är saker som "jag kommer upp ur vattnet, jag ser inte ens att du tittar men du ser hur min våta kropp gnistrar i solen". Det är möjligt att rollpersonen inte egentligen gör något, och definitivt inte gör det med meningen att stöta på någon, men ändå få slå slaget och få effekterna.

Det går att argumentera för att detta, i kombination med PbtA's "if you do it, you have to do it" innebär att en spelare kan tvingas att slå för "turn someone on" utan att ha tänkt det överhuvudtaget. Det är dock inte vad som hände med 2097 och kniven. Det skulle sett ut så här, typ:
SL: När du byter om till vampyrjägarutrustning och spänner på dig dina vapen, är du snygg? Tror du att Chase skulle kunna tycka om att se på?
Spelaren: eh, ja, kanske det?
SL: Okej, slå för "turn someone on".
Spelaren: Nej, det vill jag inte, jag vill inte ha det från Chase.
SL: Synd för dig – nu har vi etablerat att du i fiktionen gör något (ser snygg ut) som triggar ett drag. På samma sätt som du inte kan beskriva hur du slår någon och sedan säga "fast jag vill inte slå för Lash out" så kan vi inte etablera att du är sexig inför honom utan att du slår för draget.

Jag är inte så hård när jag spelleder, men med reglerna som skrivna är det en grej. Dock finns det fortfarande kvar en viktig skillnad mot det 2097 skrev att hon verkligen inte skulle gillat: det finns ingen öppning för att tvinga på en spelare att hens rollperson försöker förföra en annans. Att hen skulle medvetet Turn someone on. Dvs jag kan få det till "ja, utan varken spelarens eller rollpersonens medvilja så får du nu effekterna av att Chase tycker du är het" (vilket ändå känns rimligt i ett spel med fokus på sådant), men jag kan inte få det till att "nu står du och agerar sexigt inför Chase i hopp om att han ska upptäcka dig" om det inte var vad spelaren ville.


Det blev en ganska lång tangent, men nu tror jag jag har rett ut hur Monsterhearts "Turn someone on"-drag anknyter till diskussionen iaf!
 
Ska förklara för er andra som hittintills blivit förskonade från såna här nörderier.

Ett predikat eller en verbfras har ett antal "argument" såsom "[jag] **går** [hemifrån] [till skolan] [via skogen] [klockan fyra]" osv. På vissa språk har varje sånt predikat ett fast antal argument. Det är alltid lika många luckor, såsom dom språk där "addition" alltid har två termer. "_ + _ = __", ex vis "1 + 2 = 3". På andra språk är det mer uppluddat. "+ 1 3 4 5 = 13"

Arity heter detta.

Detta blandas lätt ihop med att dom flesta taladespråk och definitivt germanska språk har ju sin trädform där varje liten undergren kan ha mer och mer grenar utan att grenarna egentligen avskiljs.

Med fixed arity kan lyssnaren tolka ut vad som menas på ett otvetydigt sätt: 1 + 1 + 3 = 5 kan läsas som 1 + (1 + 3) = 5, 1 + 4 = 5, 5.
Men med luddig arity måste man typ ha avskiljare så som parenteser eller betoning. Du vet inte om 1 + 1 + 3 ska betyda (lägg ihop 1 med 1 och ett plusstecken och en trea). Blir extra nödvändigt när det inte finns någon code/data separation, att plustecknen kan vara både operatorer och operander. (Finns hätsk debatt om detta, lisp m gemensam namnrymd för carpositionen vs två separata namnrymder.)

Ännu ett bevis på att skriven svenska är katastrof och varför telepati är det bästa. Vi skickar in hela trädet i skallen på dig på en gång.

(Träd och träd... grafen är inte helt acyklisk)

la lojban poi melbi bangu har öppen eller luddig (variable eller n-ary) arity. Och svenska lika så. Ja många talade språk har det.

Då används betoning och gester men också små små pytteord som ? (uttalas ungefär "wa", heter "zo'u" på lojban) som ex vis avskiljare för ämnesprenexet. Eller för den delen konjunktioner som "som", "men", "eller" och "och".

Det är ett luddigt och tvetydigt språk ni har. "The old man the boats" osv. Äppelmos, plåttermos.
Lycka till?
 
Pilzemann har helt rätt, det var så det gick till
 
Movesen i pbta är ju inte knappar man trycker på (vilket var när jag först tänkte på moves — schackdrag) utan tvärt om saker som mer är lika saving throws. Om du kollar dig för, häller ut mjöl etc (mha "to say it, say it") kan du plocka bort den där snubbeltråden. Annars om du klampar rakt in i den då blir det dags för ett saving throw mot poison.

Samma om du är sexig (vilket det alltid blir när knivar är inblandade) då dras "Turn someone on" igång direkt. Eller om du rycker till dig nåns bilnycklar, då är det "Seize by force".

Det är därför jag tycker folk spelar "fel" i Dungeon World när dom säger "OK, nu händer det en grej och jag vill att in alla gör ett defy-danger-slag med dex". Istället ska det vara "Ogren sveper sin hammare genom rummet, vad gör ni?". Och saker man gör kan ibland utlösa moves. Eller så kan man resolva det i ren fiction — edit: dvs det är inget man väljer själv. Om en handling i fiktionen snubbeltrådar över ett drag, då gör man draget. Om det inte gör det, då är det to say it say it. Svart av kval, vit av lust har ett liknande tänk tycker jag: Om man börjar slåss, så…
Jag tycker om det i Messy-initativ-systemet också. Om man skjuter sin kompis i huvudet, så åker tärningarna fram.
 
2097;n239646 said:
Detta blandas lätt ihop med att dom flesta taladespråk och definitivt germanska språk har ju sin trädform där varje liten undergren kan ha mer och mer grenar utan att grenarna egentligen avskiljs.

Med fixed arity kan lyssnaren tolka ut vad som menas på ett otvetydigt sätt: 1 + 1 + 3 = 5 kan läsas som 1 + (1 + 3) = 5, 1 + 4 = 5, 5.
Men med luddig arity måste man typ ha avskiljare så som parenteser eller betoning.
(...)
Det är ett luddigt och tvetydigt språk ni har. "The old man the boats" osv. Äppelmos, plåttermos.
Lycka till?
Click to expand...

Det är därför de skurkar som inledde avvecklandet av många rent nödvändiga grammatiska markörer i det svenska skriftspråket, enkannerligen satskommatering, borde ställas inför en summarisk tribunal och dömas att kokas levande i olja, över tre dagar!

Jag räknar med att du tar kommandot, när revolutionen inleds?
 
Jag är edsvuren åt deskriptivisterna. Det var inte helt genomtänkt men ed är ed
 
Tack, Pilzeman, för en bra genomgång! Tycker definitivt att det bidrar till diskussionen. Just distinktionen mellan avsändare och mottagare tycker jag är intressant, för det visar hur spelskaparen medvetet försökt fokusera på en specifik del av spelet och hur just här, just i den här typen av situationer som är så viktiga för genren, vill vi skapa möjligheter till ego-brott. Men i andra änden finns det ingen genre-giltig viktig anledning till att tillåta detta, och därför tar vi bort det, för att här överväger inte riskerna fördelarna. På samma sätt som Dramasystem ger möjligheten att driva på den här sortens scen när det passar (genom att använda två pluppar), medan man inte vill göra så att det här är något som alltid riskerar att hända, eftersom det är för farligt. Här läser jag in avsikter i spelskaparen, men oavsett om de finns där så tycker jag att det känns som att detta är ett rimligt sätt att jobba med den här frågan. Sätt in mekaniker för skarpa ego-brott i de tillfällen där potentialen för balla scener är hög, men dra in den i andra scener där risken för att spelaren upplever den borttagna agensen som problematisk är för stor.
 
Genesis, jag vill landa på samma sida igen det här med egobrott. Riskerar att bli innehållslös semantikpetitess från min sida men...

Vad betyder "egobrott" nu igen?

Att ens RP öht gör något som spelaren inte skulle ha gjort? (vilket kan ske grodkokningsvis eller som en iskall smäll på käften)

Eller att det är en tvärt uppvaknande ur identifierande-läget och helt plötsligt inser man att "shit detta är inte JAG det är bara en story".
 
Genesis;n239661 said:
Sätt in mekaniker för skarpa ego-brott i de tillfällen där potentialen för balla scener är hög, men dra in den i andra scener där risken för att spelaren upplever den borttagna agensen som problematisk är för stor.
Click to expand...

Det där låter som ett mycket spännande förslag.

Hur tänker du dig det - aningen mer praktiskt? (Inte systemanknutet alltså, utan mer i detalj...)
 
Saps, du har ju ett konkret exempel i Monsterhearts. Ena halvan har en nerfad "du tappar ratten", andra sidan har den fullt ut.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top