Ska förklara för er andra som hittintills blivit förskonade från såna här nörderier.
Ett predikat eller en verbfras har ett antal "argument" såsom "[jag] **går** [hemifrån] [till skolan] [via skogen] [klockan fyra]" osv. På vissa språk har varje sånt predikat ett fast antal argument. Det är alltid lika många luckor, såsom dom språk där "addition" alltid har två termer. "_ + _ = __", ex vis "1 + 2 = 3". På andra språk är det mer uppluddat. "+ 1 3 4 5 = 13"
Arity heter detta.
Detta blandas lätt ihop med att dom flesta taladespråk och definitivt germanska språk har ju sin
trädform där varje liten undergren kan ha mer och mer grenar utan att grenarna egentligen avskiljs.
Med fixed arity kan lyssnaren tolka ut vad som menas på ett otvetydigt sätt: 1 + 1 + 3 = 5 kan läsas som 1 + (1 + 3) = 5, 1 + 4 = 5, 5.
Men med luddig arity måste man typ ha avskiljare så som parenteser eller betoning. Du vet inte om 1 + 1 + 3 ska betyda (lägg ihop 1 med 1 och ett plusstecken och en trea). Blir extra nödvändigt när det inte finns någon code/data separation, att plustecknen kan vara både operatorer och operander. (Finns hätsk debatt om detta, lisp m gemensam namnrymd för carpositionen vs två separata namnrymder.)
Ännu ett bevis på att skriven svenska är katastrof och varför telepati är det bästa. Vi skickar in hela trädet i skallen på dig på en gång.
(Träd och träd... grafen är inte helt acyklisk)
la lojban poi melbi bangu har öppen eller luddig (variable eller n-ary) arity. Och svenska lika så. Ja många talade språk har det.
Då används betoning och gester men också små små pytteord som ? (uttalas ungefär "wa", heter "zo'u" på lojban) som ex vis avskiljare för ämnesprenexet. Eller för den delen konjunktioner som "som", "men", "eller" och "och".
Det är ett luddigt och tvetydigt språk ni har. "The old man the boats" osv. Äppelmos, plåttermos.
Lycka till?