Nekromanti Näääej! *plötslig insikt* [Off forum]

Sereg_UBBT

Swashbuckler
Joined
17 May 2000
Messages
2,486
Location
Sektor 242, Norra hemisfären
Re: Bimbo

<i>"Jag spelar dock med andra utgåvan så "passionsmagiker" har jag ingen aning om vad det är."</I>

vilket du nog skall vara glad för. Sex med brödrostar kan man vara utan...
 

Seraphim

Warrior
Joined
1 Sep 2001
Messages
271
Location
Norrut.
Trip like I do! (opolerat och långt)

YEARGH!
Död och återuppstånden, redo för lite skräcksnackande! (trodde ni skulle slippa
mig, eller hur? /images/icons/wink.gif)

<big>Kommentarer kring Framtidens Skräckrollspel</big>

- Av Mig.

"Jag tänkte mycket på det här i diskussionen om "mogenrollspel" på
rollspelsforumet"


- Shite! Missade en intressant debatt alltså. Mja, så intressant kan den ju inte ha
varit, för den låg ju på Rollspelsforumet och inte här! /images/icons/wink.gif

"Jag tror att nästa stora skräckrollspel kommer att ha en bredare
målgrupp än bara 'unga pojkar som har spelat äventyrsrollspel
tidigare'."


- Låt oss hoppas det. Litegrann knyter det väl in med "mogenhetsgraden" i rollspel
också. Det finns en lite nydanande atmosfär i rollspelskretsar (nåja, IMHO, iaf),
som kan bädda för att komma ifrån "äventyrsrollspel" och in till lite mer
artistiska lite mindre Diablo-aktiga rollspel (därigenom inte sagt att det
nödvändigtvis är fel, utan bara att det är "majoriteten" av spelens
centrum).
Om jag får gå ut på lite tunnare is, så skulle jag nästan vilja hävda att just
samma "locka-till-sig-gamla-tunnelbashare"-anda som legat över många skräckrollspel
(där det överanvända exemplet Kult kan få stå för ett mindre "påverkat"
spel; dvs, sannare till sitt eget koncept, eller inte-så-mycket-sellouts, om man
kan använda det uttrycket...) är just vad som har hindrat skräckrollspelen
att gå vidare. Då får vi de här "deckaräventyren" som Krille stundtals
snackat om, som faktiskt (ändrar ståndpunkt efter vad jag finner lämpligt /images/icons/wink.gif)
inte är "riktig" skräck (kan också debatteras till leda).

"Den nya rollspelaren ska inte behöva kämpa sig igenom en stor tegelsten
med regler för att kunna börja köra, utan man måste ha något enkelt och tilltalande
för att folk omedelbart ska kunna sätta sig in i konceptet."


- Här handlar det väl inte så mycket om skräckrollspelens framtid, som
rollspelens framtid i stort. Att hitta nya innovativa lösningar är ju all
framtids nyckel, och för rollspelen kan man väl då tycka att de mindre
regelbaserade systemens tid är kommen. Inte mig emot, men de har faktiskt varit "på
väg" en längre tid. Det skulle väl lika gärna kunna bli en intressant utveckling åt
motsatt håll; dvs, skräckrollspels framtid i regelbaserade system. Nyckelordet är i
vart fall förändring, åt ett BRETT perspektiv. Detta, för att de "framtida"
rollspelen gott kan ta en annan väg än de redan beprövade, och - IMHO - bör
göra just det, för att dra till sig nytt folk och intressera en bredare målgrupp,
vilket i sin tur skulle leda till att det fanns en mer "öppen" medvetenhet om
rollspel bland folk. Visst, många vet litegrann om vad rollspel är, och - numer -
att det inte bara spelas av satanistiska djävulskulter, utan av "vanligt"
folk också. Litegrann mer åt den generella förståelse för brädspel och teater, som
ändå finns (men som i de flesta fall är - trots allt - väldigt "fel", då de båda
grupperna är betydligt mer komplexa än Monopol och Shakespeare).

"'Nyfikna äventyrarna'-konceptet tilltalar barnet i oss som tycker att
"det okända" (=omvärlden) är hotfull, ogreppbar och skrämmande."


- Njae, det vet jag inte riktigt. Främst tror jag att det är populärt för att;
1, Det är nära tunnelbasharandan som man ville "attrahera" (för där fanns
spelarna).
2, Spelkonceptet är enkelt att förstå och behöver inget krångel. Dör en släkting
(inblandad i hemska kultaktiviteter, förståss) behövs inget vidare dravel; gör era
RP och åk till stugan, så vi kan köra igång!
3, Det är ett starkt inslag av "brädspel" i konceptet, som gör att det inte blir så
"rolligt", utan mer "speligt", vilket väldigt många tycker om (förgöra onda ting,
få häftiga magiska artefakter, bli universums härskare - eller nåt).

"Alla skräckrollspel idag är mig veterligen att betrakta som
gothrollspel."


- Njäe, hörredu. Det är ju bara om man sätter likhetstecken mellan skräckrollspel
och goth, för även om alla gothrollspel är skräckrollspel (nåja, debatterbart igen;
Vampire = Skräck, or not? Err.. svara inte, dom debatterna är bara jobbiga...), så
är inte alla skräckrollspel gothrollspel. Typ.
Back to square one, witout collecting £200: Vad är skräck?
För mig är Changeling och Little Fears lika mycket skräckrollspel som
Kult och Call of Chthulhu. Visst, jag sympatiserar med det
överanvända "stundande domedags-temat", men däri ligger ändå inte spelens problem
(ovilja att förändras), tycker jag. Det temat är på sätt och vis en del av
skräcken, för om saker och ting inte kan gå åt helvete, så är det svårt att få det
skrämmande; det går, men jag hänvisar ändå till min tes om att rollspelet
måste vara enkelt för att "gå hem" i dagens rollspelsklimat (och -
överhuvudtaget - för att få en bred publik).

Problemet är främst låsningen i rollspelskonventioner. Vi har snackat om
Kult, som försöker ta sig förbi det. Men hur kan vi definiera
"konventionerna", så att vi kan slippa dem? Några förslag?
Alltså; vad är det som gör att skräckrollspel (och andra rollspel) låser sig i
idéstadiet, för att anpassas till konventionerna?
Följdfråga; vilka är konventionerna?

Jag kan, tillexempel, tänka mig att det sitter några filurer och klurar på
TLUK (Nya tidens skräckrollspel™), kommer på världens coolaste idéer och
allt, men bläddrar sen i Eon, DoD och D&D och kommer på att -
fan, det måste väl ändå in ett par rejäla tärningshögar och stats och
monsterbeskrivningar och magiska föremål och magi med skolor och grader och... så
vidare. Initialidén går förlorad i ett virrvarr av influenser från andra rollspel.
Varför? "För att det är så™"
Fan heller; framtidens skräckrollspel kan väl ta och säga att det är SI! (Ni! Ni!)

Kan det vara så att nyckeln till de nya rollspelen är viljan till förändring
och att fullfölja det egna konceptet?

"Jag skulle vilja ha ett skräckrollspel för beatpoeter, surrealister,
expressionister och världsfrånvända cyniker."


- Med viss relevans. Recept för Eget Rollspel™ (av §eraphim).
Man tager en rejäl dos Dalí, tillsätter grovhackade bitar R.A Wilson, P.J. Carroll
och Phil Hine, med Jason Pollocks teknik. Låt vispa hårt i 10min tillsammans med
Crowley. Mal försiktigt ner Nietzsche och låt jäsa. Smaksätt med W.S. Burroughs,
Tim Powers, Umeberto Eco, aningens Clive Barker och (tidig) King, medan du inandas
Jeff Noon och torkar svetten med J.C. Oates. Servera med blandad Lynch och
Aronofsky, Ninth Gate, Dark City, Fight Club, Seven, Hannibal, Fallen, Dead Man och
diverse opolerade europeiska seriemördarfilmer. Som brevidläsning kan tillämpas
James Ellroy, med Lao-Tse som efterrätt.

"Det handlar inte om att ha alkohol med sig på äventyren"

- Dammit! /images/icons/crazy.gif

"Att låta ett rollspel bygga på något annat än det uppenbara; ha kul,
skaffa xp eller skrämma spelarna. Precis som en bra komiker inte bara får publiken
att skratta utan kan öppna deras ögon, så måste skräckrollspelen sluta nöja sig med
att halvskrämma sina spelare med töntig spökmusik i bakgrunden och äckliga
beskrivningar av monster. Skräckrollspelen måste ta för sig och våga sig på dessa
experiment. Vad händer om man rollspelar berusad?

/.../ Blah, blah. /images/icons/wink.gif /.../

Hur långt kan jag undvika ett kristet symbolspråk med flammor, mörker och ormar
m.m. för att beskriva ondska och andra infernaliska ting utan att spelarna slutar
begripa vad jag pratar om? Osv osv. Jag vill inte spela tillrättalagda
skräckrollspel! Jag väntar på ett verk som ställer allt på sin ända."


- Amen, brother! (Rising has a Dream!)

Dock vill jag invända/kommentera lite. Det du pratar om - till min förståelse - är
ju i huvudsak en förändring i hur man spelar; inte främst vad man
spelar. I det kan jag hålla med dig. Det får gärna bli öppningar för att spela mer
rollbaserat och utveckla den delen av rollspel som jag sett minst varianter av
(regler aplenty, men karaktär? - Nej.), men att förändra skräckrollspelen, i dess
grundvalar, är ett annat korståg.
Länkade? - Ja, otvetydligen. Låt oss säga som så; det ena bäddar för det andra. En
förändring i spelstilen hos "skräckrollspelande" (kul att klassificera folk, eller
hur?) leder till en förändring hos skräckrollspelen, och vise versa - vilket är vad
jag tror att du är ute efter! (Har jag rätt?)

Om jag inte har rätt, så tycker jag att du gapar efter väl mycket. Det finns ett
gränsland där saker görs bättre i böcker, film, teater, lajv eller rollspel. Du
prickar - i min bok - av ett ställe i den dimmiga mittgränsen. Jättefritt!
Jättestrukturerat! Djupt! Underhållande! Allt och Inget på samma gång. Och den som
talar om Tao får inget sagt.
Poäng: Min tolkning av din vilja (ifall antagande 1, ovan, inte är korrekt) är att
den är för allmängripande och vill "allt", men faller platt i avsaknaden av ramar.
Visst är jag för Kaos, men bara under förutsättningen att jag kan anta att Kaoset
är Kaos. Inte Taoistiskt, alltså, utan obegränsade möjligheter i ett ramverk som
gör det användbart (!).

Nåja.

Till sist en ljusglimt i mörkret: var just inne på Lokal Spelbutique™ och fick syn
Nobilis av Hogshead Publishing (tidigare känt för Warhammer Fantasy
RolePlay
och SLA Industries). Bläddrade i fem minuter och insåg att jag
var fast. Härket är ju tamefan värt att köpa bara för formatet och stilrenheten!
Jag återkommer när jag satt mig in mer i spelvärldens helhet, men överskådligt så
ser det ut att båda riktigt gott; grundat på stämningen i Sandman, med
möjligheter för Skräck-på-annat-vis™ (relevant) och Ut-med-regelhelvetet (delvis
relevant). Titta på det om ni får chansen!

Ojdå, kom visst av mig lite i min vision om Det Skräckrollspel Jag Vill Se. Får ta
det i en annan tråd.

*harkel*

...och för övrigt anser jag att d20 borde förstöras.

{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }, som har varit borta länge nu. Mitt prosaiska sinne är rostat och @440-skivan har repor. /images/icons/tongue.gif
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Polerar till trippen litet...

Weee! Seraphim är tillbaka! Då ska vi se vad du har haft för funderingar...

Jag skrev: "'Nyfikna äventyrarna'-konceptet tilltalar barnet i oss som tycker att "det okända" (=omvärlden) är hotfull, ogreppbar och skrämmande."

Du svarar:

"- Njae, det vet jag inte riktigt. Främst tror jag att det är populärt för att;
1, Det är nära tunnelbasharandan som man ville "attrahera" (för där fanns spelarna).
2, Spelkonceptet är enkelt att förstå och behöver inget krångel. Dör en släkting (inblandad i hemska kultaktiviteter, förståss) behövs inget vidare dravel; gör era RP och åk till stugan, så vi kan köra igång!
3, Det är ett starkt inslag av "brädspel" i konceptet, som gör att det inte blir så "rolligt", utan mer "speligt", vilket väldigt många tycker om (förgöra onda ting, få häftiga magiska artefakter, bli universums härskare - eller nåt)."


Okej, jag skrev nog det där mest för att reta upp folk, men även om du förstås har rätt i dina tre punkter så tror jag att den största anledningen till att skräckrollspel är så lika äventyrsrollspel är för att rollspelsutvecklarna helt enkelt aldrig försökt göra något annorlunda. Det är som vad du skriver längre ner om TLUK-utvecklarna. Man lägger in vad som brukar vara med i ett rollspel och sedan tänker man inte mer på saken. Jag är kanske naiv, men jag tror faktiskt inte rollspelens likheter med varandra i första hand beror på att rollspelsutvecklarna tror att man tjänar mer stålar på det viset.

Det finns helt enkelt inte tillräckligt med folk som har några bra alternativ. Baron von Munchaussen (som förvisso inte är ett skräckspel) tycker jag är anmärkningsvärt i sammanhanget; det är enklare att lära sig än traditionella rollspel och det har samtidigt ett starkare släktband till vanliga brädspel, (någon vinner ju) ändå är det experimentellt och nydanande.

(Nu menar iofs jag att BvM egentligen inte är ett rollspel utan ett sällskapsspel, men för min del får man gärna fortsätta utforska dessa gränsfall)

"- Njäe, hörredu. Det är ju bara om man sätter likhetstecken mellan skräckrollspel och goth, för även om alla gothrollspel är skräckrollspel (nåja, debatterbart igen; Vampire = Skräck, or not? Err.. svara inte, dom debatterna är bara jobbiga...), så är inte alla skräckrollspel gothrollspel. Typ."

Usch, nej, jag skulle aldrig ha blandat in gothbegreppet. Nåja, jag pratade om det i arkitektur- och konstsammanhang. Inte i musik- eller populärkulturell bemärkelse. Changeling bjuder också på gothskräck; det är fantasifulla kimeriska monster och platser som överväldigar spelarna med känslointryck. Jag kan väl kalla det bombastiskt om ni stör er på gothetiketten. Alla rollspel är idag bombastiska. Det är stora äckliga saker som hotar rollpersonerna, det är stora, hemska händelser som väntasi framtiden. Skräcken är alltid överväldigande, aldrig antydd, trevande eller sublim.

Sedan kan man iofs få med sublim skräck i bombastiska skräckrollspel ändå, men jag hamrar hellre in spik med en hammare än med skaftet på en skruvmejsel, även om det i praktiken också är möjligt.

"Problemet är främst låsningen i rollspelskonventioner. Vi har snackat om Kult, som försöker ta sig förbi det. Men hur kan vi definiera "konventionerna", så att vi kan slippa dem? Några förslag? Alltså; vad är det som gör att skräckrollspel (och andra rollspel) låser sig i idéstadiet, för att anpassas till konventionerna? Följdfråga; vilka är konventionerna?"

Jättesvår fråga. Jag tror att konventionerna för skräckrollspel är "utforskning" och det "bombastiska". Det är nästan konventionerna i alla rollspel. Man kommer till nya platser och träffar nya personer som man utforskar. Sedan möter man någonstans på vägen något stort, överväldigande och bombastiskt som förhoppningsvis får en att ramla av stolen. Nästan alla rollspel är byggda för att sköta den sortens äventyr.

"Kan det vara så att nyckeln till de nya rollspelen är viljan till förändring och att fullfölja det egna konceptet?"

Yes box!

"- Med viss relevans. Recept för Eget Rollspel™ (av §eraphim).
Man tager en rejäl dos Dalí, tillsätter grovhackade bitar R.A Wilson, P.J. Carroll och Phil Hine, med Jason Pollocks teknik. Låt vispa hårt i 10min tillsammans med Crowley. Mal försiktigt ner Nietzsche och låt jäsa. Smaksätt med W.S. Burroughs,
Tim Powers, Umeberto Eco [...] med Lao-Tse som efterrätt."


Mja, fast det kan bli för många kockar också. Jag tror nog nästan det är bättre att ta ett begränsat urval ingredienser och sedan låta dem få smaka desto starkare. Ett Kult utan blodslafssplatter hade nog varit sexigare än det vi har.

"Låt oss säga som så; det ena bäddar för det andra. En
förändring i spelstilen hos "skräckrollspelande" (kul att klassificera folk, eller hur?) leder till en förändring hos skräckrollspelen, och vise versa - vilket är vad jag tror att du är ute efter! (Har jag rätt?)"


Mmm, jo, jag siktar mot stjärnorna men är nöjd om jag hamnar i trädtopparna. Jag VILL ha ett rollspel som man spelar på ett helt annat sätt än vad man nästan ens kan göra med dagens rollspel, men jag är glad och nöjd om det kommer ett som är jättebra på att sköta den sortens äventyr som jag lirar i Kult idag. Ett nytt rollspel som sätter fokus på min favvoritspelstil, det vore fint det. Allra helst vill jag utforska en helt ny spelstil, men jag är nöjd om man kommer så långt.

"Till sist en ljusglimt i mörkret: var just inne på Lokal Spelbutique™ och fick syn på Nobilis av Hogshead Publishing (tidigare känt för Warhammer Fantasy RolePlay och SLA Industries). Bläddrade i fem minuter och insåg att jag var fast."

Jag med. Ska köpa det omedelbums så fort jag får tid. Det verkar bli en ny superklassiker för mig.

/Rising
som kan skvallra om att han börjat med ett superexperimentiellt skräckrollspel med projektnamnet: Apat. Jag visade lite dikter och bilder från spelet för min spelgrupp och alla var överrens om att det var häftigt, men ingen tror att det kommer gå att spela. Vi får väl se... Förresten är Mytomnesia klart och jag skriver på ett inledningsäventyr just nu.
 

KaGGe

Veteran
Joined
27 Nov 2001
Messages
196
Location
Umeå
Re: Trip like I do! (opolerat och långt)

seraphim ? jasså jag trode att du hade dött lr nått iaf så håppas jag på att du nu har varit på Speleman grå ....
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Tala för dig själv ^_- [NT]

Sa han medan han gömde sin brödrost Yngve bakom ryggen. /images/icons/blush.gif


Storuggla, som minns att Rising talar med sin brödrost
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Trista Krille slår till igen

"Vad hoppas ni på i framtidens skräckrollspel?"

Nu tänker jag vara skittrist och bakåtsträvande eller nåt, men svaret för min del är följande:

Det ska ha potential att skrämmas.

För handen på levern, det är vad skräckrollspel handlar om för mig. Allt annat, inklusive o-goth, öppenhet, nyskapande, o-undersökande, farligt etc är på sin höjd en bonus som kan hjälpa till att antingen skapa en nisch i målgruppen eller en nisch i utbudet.

En del av det ser jag dessutom som ett rent spel för galleriet: att göra rollspel "farligt" är för mig ett PR-jippo, ingenting annat. Det har ingenting med målgrupp eller innehåll att göra, och skulle det göra rollspel farligt på riktigt så skulle det definitivt inte vara en ingrediens som hör hemma i hobbyspel. Det vore som att ta bort skydden från ishockeyn.

Jag? Krass? Jajjemen.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Inte trist. Förutsägbar, dock.

Nja, ditt argument är övertygande som en politikerfloskel, men när man analyserar den djupare, vad är det du säger egentligen?

"Det ska ha potential att skrämmas.

För handen på levern, det är vad skräckrollspel handlar om för mig. Allt annat, inklusive o-goth, öppenhet, nyskapande, o-undersökande, farligt etc är på sin höjd en bonus som kan hjälpa till att antingen skapa en nisch i målgruppen eller en nisch i utbudet."


Det låter ju redigt och bra, men njaa... Chill har potential att skrämmas. Alltså är alla andra skräckrollspel mer eller mindre onödiga i jämförelse med det. CoC är således bara ett skräckrollspel som nischar sig till Lovecraftläsare och Kult endast ett skräckrollspel som nischar sig till Barker-diggare.

Jag håller inte med. Jag tycker det här är två väldigt olika rollspel som kan ge upphov till två helt olika rollspelsupplevelser.

Skrämmas, det gick att göra utmärkt med Dungeons and Dragons, till och med. Det är inget nytt. Enligt mig har inte skräckrollspelen blivit särdeles mycket bättre på att höja skräckindex sedan de allra första rollspelen. Precis som jag anser att humorrollspelen inte gjort rollspelshobbyn särskilt mycket roligare. Mina mutantskräckäventyr på 80-talet var precis lika läbbiga som mina Kultäventyr är idag, fast de var det på två helt olika sätt. I Mutant är det mest skräck för skräckens skull. Jätteamöbor är bara så himlarns läbbiga. Det är inte mycket tanke bakom. I Kult är upplevelsen ofta intimare och hänger kvar i huvudet betydligt längre efteråt.

Jag tycker fortfarande att folk som halkar på bananskal och drattar på ändan är helkul och det garvar jag otroligt mycket åt. Lika mycket garvar jag åt George Carlin, ändå ger hans humor mig mycket mer än billig sensationshumor med bananskal.

En komiker som bara vill få sin publik att skratta saknar ambitioner. Det räcker med att kittla folk under armarna för att de ska skratta. Det är ingen konst. Nej, en sann komiker skall öppna publikens ögon, de ska peka på kejsarens nya kläder och säga "han är ju naken, ju!" Skrattet är det enkla, budskapet det svåra.

Samma sak med skräckrollspel. Att skrämma folk är ingen match. Det går att göra precis lika bra i DnD som i CoC och Kult. Utvecklingen har inte gått någonstans på området sedan rollspelen föddes. Däremot har man kunnat öppna folks ögon med skräcken. Chock visste inte riktigt var de skulle börja (och således blev det inte mycket budskap heller) CoC gjorde det rätt mycket. Vampire var lite tydligare (i min mening). Kult är i mina ögon förstås mästaren. Smartare, nyfiknare, fräckare och djärvare än alla andra skräckrollspel.

Läskigare? Äh, det läskiga sköts av äventyrsskribenten, spelledaren och spelgruppen. DnD är precis lika läskigt som Kult, det är inte "läskighetsgraden" som är skräckrollspelens styrka.

Frågan är, vill vi ha nya komiker som utför gamla trötta "dratta på ändan"-vitsar, eller vill vi ha komiker som kommer med nya skarpsynta iaktagelser som får oss att tänka?

Vill vi ha nya skräckrollspel som är "dratta på ändan"-skräck eller vill vi ha någ ot nytt, djärvt och tankeväckande?

Jag vet vad jag vill ha.

Jag tycker nämligen inte två skräckrollspel är olika läskiga, har man bara en någorlunda kompetent spelledare, äventyrspåhittare och spelgrupp så skräms man precis lika bra vad man än väljer att köra. Budskapet skiftar däremot beroende på vilket spel man kör.

/Rising
 

KaGGe

Veteran
Joined
27 Nov 2001
Messages
196
Location
Umeå
Re: Inte trist. Förutsägbar, dock.

ganska dum sak att säja ... pga. det är total och enbart spelledaren som skrämms inte spelet ... vf du kan ju göra ett skräck äventyr av EON ...
en bok kan faktiskt inte skrämmas .... (okej kanske necronomicon ,,men iaf inte nån CoC v 5.6 iaf)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Halkar vidare

"Jag tycker fortfarande att folk som halkar på bananskal och drattar på ändan är helkul och det garvar jag otroligt mycket åt. [snippeti] Frågan är, vill vi ha nya komiker som utför gamla trötta "dratta på ändan"-vitsar, eller vill vi ha komiker som kommer med nya skarpsynta iaktagelser som får oss att tänka?"

Tja, Monty Python gjorde en rätt berömd "dratta på ändan"-sketch i Hollywood Bowl, som var något i den här stilen:

Eric Idle: "Humorns historia tog helt nya vägar i och med koloniseringen av Afrika."

Carol Cleveland håller upp en banan och ger den till Terry Gilliam. Terry Gilliam skalar bananen och släpper den på marken. Michael Palin går med lugna steg rakt mot bananskalet, och missar det. Michael Palin tvärstannar, vänder sig om, går tillbaka till bananskalet, plockar upp det och tittar på Terry Gilliam med anklagade min. Michael Palin öppnar Terry Gilliams overall, trycker in bananskalet, stänger overallen och gnuggar runt.

Det var en hel del annat i sketchen, exempelvis elementär fallandekomik och en noggrann analys av avlossandet av ätbara projektiler (pajkastning) inklusive kasttekniker och kombinationer.

Men för att återgå till originalämnet, vad jag frågar mig är:

Är förnyelse och allt det där enbart begränsat till skräckgenren? IMHO totalt tvärtom. Jag vidhåller fortfarande att skräck är en reaktion. Tankeverksamhet och skarpsynta iakttagelser är aktioner. Visst, sådant har säkerligen i skräckrollspel att göra, men bara precis lika mycket som skräck har i fjantasyrollspel att göra. Ergo, en trevlig bonus men inget krav.

Kan ett nytt rollspel enbart ha existensberättigande om det totalt förnyar hobbyn? På samma sätt som Monty Python gör en ny vrålrolig sketch på gamla teman (rycka undan stolar, fälla folk med ben, plankor eller bananskal samt kasta pajer på varandra) så borde det gå att göra ett skitläskigt nytt skräckspel utan att behöva bygga om rollspelshobbyn från grunden upp.

För min del är det snorenkelt: skräckrollspel är tiill för att skrämmas. Resten är sekundärt och på sin höjd avsett att nischa in sig på produkthyllan eller hos kundkretsen eller för att fjäska hos recensenter.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Halkar vidare

"Jag vidhåller fortfarande att skräck är en reaktion. Tankeverksamhet och skarpsynta iakttagelser är aktioner. Visst, sådant har säkerligen i skräckrollspel att göra, men bara precis lika mycket som skräck har i fjantasyrollspel att göra. Ergo, en trevlig bonus men inget krav."

Jag är förstås av motsatt åsikt. Skräck är superviktigt i ett skräckäventyr, oavsett vad du spelar för något rollspel. Var det någon som spelade "ambassadören som försvann" som ett matinéäventyr? Inte vi. Det var skräck, skräck, skräckeli skräck med panikplommon på toppen. Däremot var det ganska fattig skräck i den bemärkelsen att det inte var mycket tanke bakom. Precis såsom ett "dratta på ändan"-skämt inte erbjuder mer än ett kort, tanklöst gapflabb för stunden.

Jag går med på att tanke och analyserande av budskap är "aktioner" som blott är trevliga bonusar i ett äventyr, men skräck och fjantasy har inget med saken att göra. Klipper man bort all satir ur Robocop har man fortfarande ett schysst actionäventyr, precis som "ambassadören som försvann" blev ett schysst skräckäventyr. Inte mycket tanke bakom, men läskigt blev det.

Nå, när man skriver ett rollspel tycker jag dock att den här bonusen är exakt vad man ska betala för. Vilken idiot som helst kan hitta på tolv monster, några vapen och fungerande stridsregler, men själva budskapen och det kluriga, det kan minsann inte vem som helst göra.

Därför tycker jag att det är viktigt. Sedan kan man strunta i det i vissa äventyr om man vill, men det är ändå nödvändigt att ha någon form av substans i bakgrunden.

"Kan ett nytt rollspel enbart ha existensberättigande om det totalt förnyar hobbyn? På samma sätt som Monty Python gör en ny vrålrolig sketch på gamla teman (rycka undan stolar, fälla folk med ben, plankor eller bananskal samt kasta pajer på varandra) så borde det gå att göra ett skitläskigt nytt skräckspel utan att behöva bygga om rollspelshobbyn från grunden upp."

Hela poängen med Monty Pythonsketchen är ju att den inte är utförd som bananskämt brukar. Här har man istället en torr föreläsare som instruerande pratar om pajhumor som om det vore något fullständigt obegripligt. Det är ju det som är så smart. Titta på Marcoolio istället. Hans videor är fulla av puckohumor utan någon finess i bakgrunden. Det är bara hej hå, in med huvudet i något som låter "klonk" och mer kan man inte säga om saken. Marcoolio är gammal bananhumor i ny kostym, Monty Python gjorde något nytt och tänkvärt på banantemat. En sorts metahumor.

Då tar vi frågan igen:

"Kan ett nytt rollspel enbart ha existensberättigande om det totalt förnyar hobbyn?"

Tja, har Marcoolio något existensberättigande? Jag tycker inte det. En ny yta på ett gammalt innehåll tycker jag i stort sett alltid är ointressant. Det vill jag helst inte se mer av. Jag kan förstå att det alltid kommer finnas ett behov av nyproducerad dum-action på gamla recept och det stör mig inte så mycket. Ibland vill jag till och med titta lite. Men det viktiga är förstås nytt innehåll. Verk som ställer nya frågor och pekar på ouppmärksammade saker.

Därför tycker jag den delen är intressantast att prata om. Vem som kommer göra nästa skräckrollspel med gremlins och critters är liksom inte lika viktigt.

" För min del är det snorenkelt: skräckrollspel är tiill för att skrämmas. Resten är sekundärt och på sin höjd avsett att nischa in sig på produkthyllan eller hos kundkretsen eller för att fjäska hos recensenter."

För min del är det ännu enklare: Rollspel ska ge ett intryck på spelarna. Resten är yta och detaljer.

Man kan inte matas med samma intryck för länge. Det är inte nyttigt. Nu behöver vi nya näringsämnen!

-Voff! Rising!
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Halkar vidare

"Jag är förstås av motsatt åsikt. Skräck är superviktigt i ett skräckäventyr, oavsett vad du spelar för något rollspel."

Eh, jo. Robocop är en satirisk actionrulle. Visst, den är satirisk och värdet på rullen höjs radikalt av det, men det är dock en actionrulle. Tar man bort actionmomenten så tappar man det grundläggande för rullen. Tar man bort satirmomentet så är det fortfarande en actionrulle.

På samma sätt, antag att du skapar det nyskapande skräckrollspelet TLUK. Ta bort det nyskapande ur det så är det fortfarande ett skräckrollspel. Ta bort skräckmomentet ur den så är det bara nyskapande, men det har inte på det här forumet att göra.

"Vilken idiot som helst kan hitta på tolv monster, några vapen och fungerande stridsregler, men själva budskapen och det kluriga, det kan minsann inte vem som helst göra."

Jag skulle vilja säga tvärtom. Jag vet inte hur många som har sagt "det här rollspelet har ett budskap!". Och jo, budskap har det haft. Alla har budskap. Det är inne att ha budskap. Till och med jag har budskap i mina spel. Kruxet var att budskapen ofta försvinner eftersom spelet i sig är ospelbart. Om jag ska vara elak så är Vampire typexemplet.

Och det är lite det som jag tycker saknas i den senaste tidens skräckrollspel. De är möjligen nyskapande. De kanske har ett budskap. Men tämligen ofta är de skapade av folk som anser att det räcker med att slänga ihop en kasse monster, lite vapen och ett stridssystem och skriver alltihop med en konstig frakturastil så har man ett skräckrollspel. Allihopa har glömt vad "skräck" innebär. Tillbaka till steg ett: "slå upp skräck i närmaste ordlista, tack"

"Hela poängen med Monty Pythonsketchen är ju att den inte är utförd som bananskämt brukar."

Exakt. Det är dock ett bananskämt. Vilket är poängen. Man behöver inte vara sådär radikalt nyskapande för att skapa något tänkvärt och nytt.

"Tja, har Marcoolio något existensberättigande?"

...är det där en kuggfråga?

"Man kan inte matas med samma intryck för länge. Det är inte nyttigt. Nu behöver vi nya näringsämnen!"

Är skräckrollspel en så inavlad nisch att de helt har missat möjligheterna till nya näringsämnen som alla andra genrer har hittat? Eller tänker du på en radikalt helt ny evolution som förvandlar kolbaserade rollspelare till kiselbaserade, och varför är det i så fall bara skräckrollspelen som ska ha denna nya evolution?

Är det enbart förnyandet som du vill åt så anser jag att tråden hör hemma på rollspelsforumet eller rollspelsmakarforumet. Är det skräckrollspelens förnyande som du vill åt... glöm inte bort (som alla andra skräckrollspelsskapare under de senaste tio åren) att skräckrollspel handlar om att bli skrämd.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Halkar vidare

"På samma sätt, antag att du skapar det nyskapande skräckrollspelet TLUK. Ta bort det nyskapande ur det så är det fortfarande ett skräckrollspel. Ta bort skräckmomentet ur den så är det bara nyskapande, men det har inte på det här forumet att göra."

Beror ju på vad man kör för äventyr till det. Mutant är inget skräckrollspel, ändå har ingen protesterat mot att jag refererat till "ambassadören som försvann" under diskussionens gång.

"Och det är lite det som jag tycker saknas i den senaste tidens skräckrollspel. De är möjligen nyskapande. De kanske har ett budskap. Men tämligen ofta är de skapade av folk som anser att det räcker med att slänga ihop en kasse monster, lite vapen och ett stridssystem och skriver alltihop med en konstig frakturastil så har man ett skräckrollspel. Allihopa har glömt vad "skräck" innebär. Tillbaka till steg ett: "slå upp skräck i närmaste ordlista, tack""

Personligen resonerar jag lite annorlunda. Kommer det ett rollspel med ett helt nytt budskap som en massa andra människor är lyriska över men som känns ospelbart för mig är jag ändå glad. Det gynnar ju hela hobbyn i stort. Jag köper och läser rollspelet och hoppas lära mig hur man spelar det så småningom.

"Exakt. Det är dock ett bananskämt. Vilket är poängen. Man behöver inte vara sådär radikalt nyskapande för att skapa något tänkvärt och nytt."

Hmm, dels har du en mycket starkare defenition på ordet "nyskapande" än jag, dels skrev jag ju bara vad jag önskade mig, inte vad jag krävde av framtidens skräckrollspel. Jag tycker dock att mina punkter är viktiga. Äventyrsskräck är jag less på. Bombastisk skräck likaså. Man kan väl ha kvar allt annat, men de två grejerna vill jag byta.

"Är skräckrollspel en så inavlad nisch att de helt har missat möjligheterna till nya näringsämnen som alla andra genrer har hittat? Eller tänker du på en radikalt helt ny evolution som förvandlar kolbaserade rollspelare till kiselbaserade, och varför är det i så fall bara skräckrollspelen som ska ha denna nya evolution?"

Äh, jag hade ju lite idéer om vilka förändringar jag ville se för mogna äventyrsrollspel också på rollspelsforumet. Byt sensationalism och realism mot symbolism, osv. Gå ifrån yttre eskapism till inre.

Men det behöver inte vara så krångligt egentligen. Det räcker med att man provar att ta nya steg och utforskar de tomrum som ändå finns idag. Rollspelen leker ju ändå inom ett oerhört snävt område. Det känns som en religion; bara en massa lagar och regler som folk levt med så länge att de blivit blinda för alternativen. "Rollspel är ett spel. Det har inget med teater att göra. Att rulla d20 och skaffa xp, det är livet, det"

Vi behöver en upplysningsperiod, en tid då folk protesterar mot konventionerna och medvetet försöker bryta mot så många regler som de bara kan. När det är klart kan vi återgå till att spela som vi alltid gjort om nu det visar sig vara det bästa spelsättet. Jag vill iaf kunna prova på något nytt och spännande ibland.

Nå, personligen anser jag mig ha störst möjlighet att arbeta fram mina egna nya teorier inom just skräckgenren, så låt gärna tråden stanna här.

-Rising vill ha ett melankoliskt skräckrollspel.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Halkar vidare

"Mutant är inget skräckrollspel, ändå har ingen protesterat mot att jag refererat till "ambassadören som försvann" under diskussionens gång."

Det beror mest på att jag inte ens reflekterat över vilket spel äventyret var till.

"Det känns som en religion; bara en massa lagar och regler som folk levt med så länge att de blivit blinda för alternativen."

Jag brukar ofta känna exakt samma sak, fast för friformsjepparna. "Nu ska vi vara så introverta och nyskapande som möjligt: har vi någonsin fått spelarna att spela tvålkoppar nån gång? Tänk vilken ångest en tvålkopp måste ha! Jaaaa!"

"Rollspel är ett spel. Det har inget med teater att göra. Att rulla d20 och skaffa xp, det är livet, det"

Rollspel är ett spel.

Jo, faktiskt. Rollspel utan spel är bara roll. Det är den där synergieffekten igen. 1+1=3; det är syntesen av roll och spel som gör rollspel till en så unik och fängslande upplevelse, IMNSHO.

"Vi behöver en upplysningsperiod, en tid då folk protesterar mot konventionerna och medvetet försöker bryta mot så många regler som de bara kan. När det är klart kan vi återgå till att spela som vi alltid gjort om nu det visar sig vara det bästa spelsättet."

Been there, done that. Ca 1991-1994 om man ska vara petig. När Kult (och Vampire) var ungt, fräscht, överhypat och framförallt fått snålskjuts och gratisreklam av Rapport och Allan Rubin. Den där "upplysningsperioden" verkar det faktiskt som att de flesta får nånstans strax efter tjugoårsåldern.

Så, nu när vi har pratat spel och förnyelse generellt så återgår vi till det viktiga: skräckrollspel.

"Jag tycker dock att mina punkter är viktiga. Äventyrsskräck är jag less på. Bombastisk skräck likaså. Man kan väl ha kvar allt annat, men de två grejerna vill jag byta."

Byt ut dem då. Men byt ut dem mot någonting annat som kan skrämma dina spelare.

För min del är det enkelt. Ett skräckrollspel är ett rollspel som har som syfte att skrämma spelarna. Om äventyrsskräck eller bombastisk skräck eller för den delen introvert ångestskräck är uttjatat, skräms på något annat sätt. Men glömde man bort att skrämmas, då är det inget skräckrollspel längre, oavsett hur nyskapande och experimentellt det är. Så enkelt är det.

Så, åter till den enligt mig springande punkten: hur skulle du vilja skrämma dina spelare?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Halkar vidare

"Rollspel är ett spel.

Jo, faktiskt. Rollspel utan spel är bara roll. Det är den där synergieffekten igen. 1+1=3; det är syntesen av roll och spel som gör rollspel till en så unik och fängslande upplevelse, IMNSHO."


Jag hävdar som bekant att rollspel är en berättelseform. Tärningarna och reglerna finns där för att vi ska slippa "pang! Du är död!" "Nä, pang! DU är död!" "Nä, pangpang! du är död!" osv.

Det är regler för att göra berättelsen mer strukturerad. Rollspel som brädspel med lite extra prat är en inställning till rollspel jag inte kan förlika mig med. Man kan spela rollspel utan att ha någon utmaning (som är nödvändig för att ett spel ska vara ett spel) men så fort man tar bort berättelsen och rollgestaltningen så blir rollspel något annat än rollspel. En sorts avancerat stridsspel eller deckarspel.

"Den där "upplysningsperioden" verkar det faktiskt som att de flesta får nånstans strax efter tjugoårsåldern."

Well, min personliga upplysning har varit rätt flummig och fruktlös genom åren. Då tycker jag att det är intressantare att konstatera varför så få riktiga rollspel har fått känna av denna upplysning. Vi har sett gränsbrytande äventyr och spelsessioner, men rollspelen själva trampar fortfarande i samma gamla invanda spår som de gjort sedan DnD's dagar.

"För min del är det enkelt. Ett skräckrollspel är ett rollspel som har som syfte att skrämma spelarna. Om äventyrsskräck eller bombastisk skräck eller för den delen introvert ångestskräck är uttjatat, skräms på något annat sätt. Men glömde man bort att skrämmas, då är det inget skräckrollspel längre, oavsett hur nyskapande och experimentellt det är. Så enkelt är det."

Jo, här håller jag med. Jag har pekat på ytskiktet av problemen med rollspelen. Nu gäller det att förstå varför alla rollspel är inriktade på en och samma sorts skräckupplevelser. När man förstått sig på det så kan man byta ut det och börja bygga upp sitt nya, fräscha rollspel från den nya grunden.

Eller så kommer något geni och bara gör det här nya rollspelet utan att tänka sig för. Det är oftast då det blir bäst. Jag väntar på det geniet medan jag fortsätter pula lite i mitt eget hörn.

"Så, åter till den enligt mig springande punkten: hur skulle du vilja skrämma dina spelare?"

Jag är osäker på resultatet, men jag tror man måste rycka bort själva rollpersonen om man vill gå ifrån äventyrsskräcken. Så som begreppet "rollperson" fungerar idag, så är det helt och hållet konstruerat för äventyr.

Antingen skulle man jobba mer med fördefenierade rollpersoner som på ett starkare sätt var bundna till själva rollspelsfundamentet. I amerika vet jag att man brukar lansera små engångsrollspel tillsammans med böcker, så att man också kan "spela" igenom boken. Vet inte hur det fungerar i praktiken, men det låter som en möjlig utväg.

Eller så tar man bort rollpersonen helt. I mitt lilla projekt "apat" så tänkte jag mig att spelledaren är den enda som har en rollperson, "spelarna" får ta över slp och liknande och sedan får spelledaren försöka klara sitt eget äventyr medan han blir motverkad av spelarna. Jag överger förmodligen den tanken så småningom, men det är ganska rubbat i nuläget. Mest rädd blir nog dock spelledaren själv.

-Rising har tröttnat på sin röda hund
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Nejdå!

Om spelledaren gjorde allt arbete skulle det ju inte ens behövas några rollspelsböcker.
Alla rollspel utom friform förutsätter en grund att stå på.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Snubblar in

har tröttnat på sin röda hund
Puh, den var så jävla ful.. Är det din riktiga eller vad?

Hmm, jag kanske ska tillföra diskussionen lite också.. Rising och Krille, ni verkar båda rätt inriktade på att skräckspel ska vara specialiserade på skräck. Vad sägs om spel som inbjuder till möjligheten att spela skräck då? (Exempel: Mutant från Risings inlägg) Nu kanske alla rollspel kan spelas som skräckrollspel, men borde man t. ex ha små "guidelines" för att kunna spela skräck i ett "universellt" rollspel? Är det en fin bonus, eller kan man lika gärna köpa ett skräckspel då?


<center>/Arvidos, kom på att mytologin i hans eget rollspelsprojekt faktiskt har plats för att stödja skräck.
Men det blir nog mest en sorts Cthuhlu Light då, kanske inte så kul.. /images/icons/wink.gif</center>
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Rullar hårt

"Är det din riktiga eller vad?"
Min oriktiga.

"Nu kanske alla rollspel kan spelas som skräckrollspel, men borde man t. ex ha små "guidelines" för att kunna spela skräck i ett "universellt" rollspel? Är det en fin bonus, eller kan man lika gärna köpa ett skräckspel då?"

Jag tycker inte spelledartips i rollspelen bidrar med mycket gott. Det verkar mest inskränka folk till att spela på endast det fåtal olika sätt som rekommenderas av utvecklarna. Bättre att ta med det i själva äventyren. Som i Bris Brygga, där det ges små tips om hur man ska få de spökaktiga scenerna att bli läskigare.

/Rising
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Halkar vidare

""Tja, har Marcoolio något existensberättigande?"

...är det där en kuggfråga?"



Sånt där ska man akta sig jävligt noga för. Markoolio underhåller en stor publik (företrädelsevis barn) och gör bra barnhumor i bästa Ronny&Ragge-anda. Han har ett stort existensberättigande som artist då folk uppskattar honom. Även om elitisthumoreliten inte gör det.
 
Top