Mystaras Mästare
- Thread starter Dubbelyxa
- Start date
Dubbelyxa
Warrior
- Joined
- 1 Mar 2019
- Messages
- 382
Ja, det är en klar risk. Vi kommer att spela igenom en del klassiker. Bästa lösningen är kanske att spela dem själv och sen läsa!Vart ju sugen på att läsa.. men samtidigt vill man ju inte bli spoilad! Typiskt!
Dubbelyxa
Warrior
- Joined
- 1 Mar 2019
- Messages
- 382
Lazar och Emily fortsätter störa haggan från varsitt håll, medan denna försöker slå Emily medvetslös och slita Lazar i stycken. Efter flera minuter av detta lägger Lazar Light på haggans ögon så att hon bländas. Därefter springer de mot druidens stuga medan den blinda haggan går åt helt fel håll, slår omkring sig och vrålar. Under tiden har älvorna kommit fram till druidstugan. Bertrak kommer ut, får syn på dem och ser förgrymmad ut. Älv-Grimnir riktar hornet mot vindspelet och försöker blåsa men inget ljud kommer. Då minns han kommandofrasen "Plagentius", uttalar den och blåser. Den här gången kommer en djup stöt som får grenarna, gräset och allt annat i ljudvågornas väg att vika sig. Vindspelet splittras i tusentals skärvor med ett utomdimensionellt klirr.
Bertrak stapplar bakåt, förstummad, skakar sedan på huvudet och stirrar omkring sig. Han ropar att han förstår vad som hänt och minns allt. "Var är haggan?" frågar han men sedan hörs hennes vrål i skogen. Bertrak ber att få trollspöet och förvandlar med detta tillbaka älvorna till sina ursprungliga former. Lazar och Emily kommer fram och ansluter. Bertrak säger åt gruppen att skydda honom medan han kallar på vädrets makter. De ställer sig runt honom, och han börjar mässa med armarna sträckta mot himlen, där mörka moln börjat torna upp sig.
Efter ett tag syns rörelse i skogen, och vättar springer fram och går till attack. Äventyrarna håller dem borta från Bertrak och dräper många. Till slut flyr de sista. Efter tio minuters mässande har Bertrak dragit ihop ett stort moln där urladdningar syns ovanför sig. Han kallar fram en grupp vildsvin som samlas kring honom och beger sig därefter tillsammans med äventyrarna mot haggan. Molnet följer dem. De hinner upp haggan i skogen. Bertrak frammanar en svärm av bålgetingar som attackerar henne överallt, sedan kallar han ned en enorm blixt rakt på haggan, som exploderar. Allt som blir kvar är ett rökmoln.
Bertrak stapplar bakåt, förstummad, skakar sedan på huvudet och stirrar omkring sig. Han ropar att han förstår vad som hänt och minns allt. "Var är haggan?" frågar han men sedan hörs hennes vrål i skogen. Bertrak ber att få trollspöet och förvandlar med detta tillbaka älvorna till sina ursprungliga former. Lazar och Emily kommer fram och ansluter. Bertrak säger åt gruppen att skydda honom medan han kallar på vädrets makter. De ställer sig runt honom, och han börjar mässa med armarna sträckta mot himlen, där mörka moln börjat torna upp sig.
Efter ett tag syns rörelse i skogen, och vättar springer fram och går till attack. Äventyrarna håller dem borta från Bertrak och dräper många. Till slut flyr de sista. Efter tio minuters mässande har Bertrak dragit ihop ett stort moln där urladdningar syns ovanför sig. Han kallar fram en grupp vildsvin som samlas kring honom och beger sig därefter tillsammans med äventyrarna mot haggan. Molnet följer dem. De hinner upp haggan i skogen. Bertrak frammanar en svärm av bålgetingar som attackerar henne överallt, sedan kallar han ned en enorm blixt rakt på haggan, som exploderar. Allt som blir kvar är ett rökmoln.
Dubbelyxa
Warrior
- Joined
- 1 Mar 2019
- Messages
- 382
Gruppen återvänder tillsammans med Bertrak och Aleenas medhjälpare, som druiden nu återgett mänsklig hamn, till Eltan's Spring. Där blir det uppståndelse och stor glädje när invånarna får klart för sig läget. Bertrak välsignar vetet som genast reser sig och börjar vaja frodigt i den lätta bergsbrisen. En fest ordnas där äventyrarna hyllas vederbörligen.
Nästa dag återvänder de till Threshold, där de blir avtackade av Aleena. Därefter spenderar de en vecka med att vila och inhandla utrustning. Prästen Lazar beslutar sig för att lämna äventyrsbanan och istället fokusera på den traladaranska befolkningens spirituella behov. En dag kallar Aleena äventyrarna till sig igen och ger dem ett nytt uppdrag: baroniet Penhaligon i öster har fått utstå mycket räder av orkher och vättar på sista tiden, och de ska inställa sig hon Lady Arteris Penhaligon som styr där och göra sig behjälpliga. De tackar ja.
De ger sig av med flodbåt längs Windrush-floden, passerar byn Verge där timmer till deras palissad som är under konstruktion lastas av. De fortsätter och övernattar i alvbyn Rifflian, på värdshuset Silversvanen som drivs av en hjärtlig halvling. Nästa dag kommer de fram till den stora staden Kelvin, en knutpunkt där floderna Windrush och Castellan River möts i Hillfollow-floden, och en stor rastplats för karavaner ligger utanför stadsmuren. Äventyrarna spenderar en dag där och ger sig sedan av till häst norrut mot Penhaligon.
Efter några dagar kommer de fram. Staden är ungefär i Thresholds storlek. De söker upp Lady Arteris och presenterar följebrevet de fått från Aleena. Arteris berättar att by Stallanford behöver förstärkning inför Kungsfestivalen som inträffar om några dagar. Stallanford har ett berömt gammalt tempel och har stor betydelse för Halavkulten, och många ger sig dit för att fira Kungsfestivalen. Det vore illa om något inträffade där i samband med detta...
Resan tar en dag, och de passerar många på vägen som också ska till Stallanford. De kommer fram i skymningen. De flesta värdshus är fullbelagda, men de hittar plats på Hungriga Halvlingen, som drivs av ännu en godmodig halvling. Där råder god stämning, och en bard står för underhållningen med att berätta fantastiska anekdoter och legender.
Äventyrarna väcks mitt i natten av skrik och eldsken utifrån. De slår upp fönsterluckorna och ser att templet står i brand och folk springer runt i panik på gatan. Äventyrarna springer ner och får höra att orkher slagit till, satt eld på templet och rövat bort prästen Alaric. De hjälper till att langa vattenhinkar för att släcka elden. I gryningen är den släckt och byggnaden är räddad, men flera i stadsvakten har dödats och borgmästaren ber äventyrarna hjälpa byn genom att rädda Alaric. De tackar ja, och barden från kvällen innan ansluter sig. Han presenterar sig som Titus. En stigfinnare vid namn Jenner, vars son dödats av orkherna, erbjuder sig att spåra åt dem.
Jenner leder dem några timmar norrut mot bergen, och pekar ut en grotta vid foten av en kulle. De smyger fram och spanar in. Där sitter en orkh vid ett bord och dricker, medan två andra sover på britsar. Äventyrarna springer och och dräper snabbt två av dem, men den tredje flyr in i en tunnel. De söker igenom vaktrummet och går sedan försiktigt in i tunneln. Längre fram hör de en dörr öppnas och en stor grupp orkher kommer brölande mot dem. De verkar berusade, och efter en våldsam strid har äventyrarna dräpt de flesta. Endast en kommer undan och flyr längre in i berget.
Gruppen följer efter och kommer efter en korsning till flera dörrar. Bakom den ena står en stor orkh och hetsar en meterlång hårig spindel mot en blek och avmagrad halvling. Gruppen hugger ner orkh och spindel och befriar halvlingen, som presenterar sig som Harribal Flatfoot. De visar hon till utgången, han tackar för räddningen och ger sig av mot Stallanford.
Äventyrarna återvänder mot vaktrummet och följer en annan gång västerut. De kommer fram till en stor, mörk grotta med stalaktiter, stalagmiter och en damm längst in. En enorm vessla skriker till och går till attack, samtidigt som en tre meter lång jätteödla med horn i pannan, som kamouflerades av stenen, visar sig och attackerar. Den skjuter ut en klibbig tunga och försöker dra Grimnir mot sig för att bita, stångas med hornet och sveper till Constans med svansen så att han faller. Vesslan är mycket snabb och aggressiv, men till slut har både den och ödlan nedgjorts.
Äventyrarna fortsätter i tunneln som leder djupare in i berget. De går in ett rum där de möter tre orkher, de börjar slåss och en stor orkh med en jättevässla kommer ut ur ett angränsande rum och ansluter. Emily blir tämligen skadad men motståndarna nedgörs och Maxalla helar henne. I rummet sitter ett uppstoppat dvärghuvud på vägen. Grimnir blir naturligtvis upprörd och tar ner det och skyler det i en säck. Längre in i berget kommer de till ett stort rum där en orkh och en bugbear konverserar, strid uppstår, orkhen dödas och bugbearen ger sig efter att ha blivit svårt sårad. Han berättar att han är utsänd av Broken Teeth-klanen, som orkherna har bett om hjälp för sina räder mot människosamhällena. Gruppen låter honom gå i utbyte mot att han visar dem en hemlig dörr bakom vilken orkhernas hövding ska uppehålla sig.
Äventyrarna går genom den hemliga dörren och följer en tunnel. Runt ett hörn går de nästan in i en orkh med ett blodigt svärd. Orkhen flyr, äventyrarna förföljer men Constans faller genom en lucka ner i en grop. De fiskar upp honom och kommer längre fram till ett rum som ser ut som en tortyrkammare, där en blodig och mycket död orkh är upphängd. De fortsätter och kommer till en kraftig, beslagen dörr med symboler målade blod. De springer in och kommer in i orkhernas tronrum. Den enorme hövdingen, som svingar en tung stridsklubba, står omringad av flera livvakter och en shaman. En våldsam strid tar vid. Constans och Grimnir tar sig an livvakterna. Shamanen frammanar en magisk, lysande pil som han skjuter på Constans. Titus kämpar med shamanen. Maxalla faller svårt blödande. Till slut faller orkhhövdingen och de överlevande livvakterna flyr.
Maxalla förbinds i sista stund. Bakom en dörr hör de en svag röst be om hjälp. Därinne är en liten cell där en mycket blek och försvagad man befinner sig. Han ser skräckslagen ut och presenterar sig som Alaric, prästen de kommit för att rädda. Han berättar att han lider av svår klaustrofobi, samt att orkherna har upptäckt "en mörkare ondska" i djupet och visar på en hemlig dörr bakom tronen. I ett annat rum finns en grupp orkhkvinnor och yngel, som de låter löpa.
Gruppen återvänder till Stallanford där de tas emot som hjältar. Förberedelserna för Kungsfestivalen kan återupptas medan templet repareras. Festivalen går av stapeln med sång och dans, utklädsel och teater, gyckelspel och deklamering av epos från en scen som upprättats på torget mittemot templet. Prästen Alaric genomför till sist en mässa, och sedan festar staden natten igenom.
Äventyrarna vilar sedan några dagar, efter vilka Alaric och borgmästaren kallar dem till templet där de frågar om äventyrarna är villiga att undersöka vad det är orkherna upptäckt under sina tunnlar. Det vill de förstås.
Nästa dag återvänder de till Threshold, där de blir avtackade av Aleena. Därefter spenderar de en vecka med att vila och inhandla utrustning. Prästen Lazar beslutar sig för att lämna äventyrsbanan och istället fokusera på den traladaranska befolkningens spirituella behov. En dag kallar Aleena äventyrarna till sig igen och ger dem ett nytt uppdrag: baroniet Penhaligon i öster har fått utstå mycket räder av orkher och vättar på sista tiden, och de ska inställa sig hon Lady Arteris Penhaligon som styr där och göra sig behjälpliga. De tackar ja.
De ger sig av med flodbåt längs Windrush-floden, passerar byn Verge där timmer till deras palissad som är under konstruktion lastas av. De fortsätter och övernattar i alvbyn Rifflian, på värdshuset Silversvanen som drivs av en hjärtlig halvling. Nästa dag kommer de fram till den stora staden Kelvin, en knutpunkt där floderna Windrush och Castellan River möts i Hillfollow-floden, och en stor rastplats för karavaner ligger utanför stadsmuren. Äventyrarna spenderar en dag där och ger sig sedan av till häst norrut mot Penhaligon.
Efter några dagar kommer de fram. Staden är ungefär i Thresholds storlek. De söker upp Lady Arteris och presenterar följebrevet de fått från Aleena. Arteris berättar att by Stallanford behöver förstärkning inför Kungsfestivalen som inträffar om några dagar. Stallanford har ett berömt gammalt tempel och har stor betydelse för Halavkulten, och många ger sig dit för att fira Kungsfestivalen. Det vore illa om något inträffade där i samband med detta...
Resan tar en dag, och de passerar många på vägen som också ska till Stallanford. De kommer fram i skymningen. De flesta värdshus är fullbelagda, men de hittar plats på Hungriga Halvlingen, som drivs av ännu en godmodig halvling. Där råder god stämning, och en bard står för underhållningen med att berätta fantastiska anekdoter och legender.
Äventyrarna väcks mitt i natten av skrik och eldsken utifrån. De slår upp fönsterluckorna och ser att templet står i brand och folk springer runt i panik på gatan. Äventyrarna springer ner och får höra att orkher slagit till, satt eld på templet och rövat bort prästen Alaric. De hjälper till att langa vattenhinkar för att släcka elden. I gryningen är den släckt och byggnaden är räddad, men flera i stadsvakten har dödats och borgmästaren ber äventyrarna hjälpa byn genom att rädda Alaric. De tackar ja, och barden från kvällen innan ansluter sig. Han presenterar sig som Titus. En stigfinnare vid namn Jenner, vars son dödats av orkherna, erbjuder sig att spåra åt dem.
Jenner leder dem några timmar norrut mot bergen, och pekar ut en grotta vid foten av en kulle. De smyger fram och spanar in. Där sitter en orkh vid ett bord och dricker, medan två andra sover på britsar. Äventyrarna springer och och dräper snabbt två av dem, men den tredje flyr in i en tunnel. De söker igenom vaktrummet och går sedan försiktigt in i tunneln. Längre fram hör de en dörr öppnas och en stor grupp orkher kommer brölande mot dem. De verkar berusade, och efter en våldsam strid har äventyrarna dräpt de flesta. Endast en kommer undan och flyr längre in i berget.
Gruppen följer efter och kommer efter en korsning till flera dörrar. Bakom den ena står en stor orkh och hetsar en meterlång hårig spindel mot en blek och avmagrad halvling. Gruppen hugger ner orkh och spindel och befriar halvlingen, som presenterar sig som Harribal Flatfoot. De visar hon till utgången, han tackar för räddningen och ger sig av mot Stallanford.
Äventyrarna återvänder mot vaktrummet och följer en annan gång västerut. De kommer fram till en stor, mörk grotta med stalaktiter, stalagmiter och en damm längst in. En enorm vessla skriker till och går till attack, samtidigt som en tre meter lång jätteödla med horn i pannan, som kamouflerades av stenen, visar sig och attackerar. Den skjuter ut en klibbig tunga och försöker dra Grimnir mot sig för att bita, stångas med hornet och sveper till Constans med svansen så att han faller. Vesslan är mycket snabb och aggressiv, men till slut har både den och ödlan nedgjorts.
Äventyrarna fortsätter i tunneln som leder djupare in i berget. De går in ett rum där de möter tre orkher, de börjar slåss och en stor orkh med en jättevässla kommer ut ur ett angränsande rum och ansluter. Emily blir tämligen skadad men motståndarna nedgörs och Maxalla helar henne. I rummet sitter ett uppstoppat dvärghuvud på vägen. Grimnir blir naturligtvis upprörd och tar ner det och skyler det i en säck. Längre in i berget kommer de till ett stort rum där en orkh och en bugbear konverserar, strid uppstår, orkhen dödas och bugbearen ger sig efter att ha blivit svårt sårad. Han berättar att han är utsänd av Broken Teeth-klanen, som orkherna har bett om hjälp för sina räder mot människosamhällena. Gruppen låter honom gå i utbyte mot att han visar dem en hemlig dörr bakom vilken orkhernas hövding ska uppehålla sig.
Äventyrarna går genom den hemliga dörren och följer en tunnel. Runt ett hörn går de nästan in i en orkh med ett blodigt svärd. Orkhen flyr, äventyrarna förföljer men Constans faller genom en lucka ner i en grop. De fiskar upp honom och kommer längre fram till ett rum som ser ut som en tortyrkammare, där en blodig och mycket död orkh är upphängd. De fortsätter och kommer till en kraftig, beslagen dörr med symboler målade blod. De springer in och kommer in i orkhernas tronrum. Den enorme hövdingen, som svingar en tung stridsklubba, står omringad av flera livvakter och en shaman. En våldsam strid tar vid. Constans och Grimnir tar sig an livvakterna. Shamanen frammanar en magisk, lysande pil som han skjuter på Constans. Titus kämpar med shamanen. Maxalla faller svårt blödande. Till slut faller orkhhövdingen och de överlevande livvakterna flyr.
Maxalla förbinds i sista stund. Bakom en dörr hör de en svag röst be om hjälp. Därinne är en liten cell där en mycket blek och försvagad man befinner sig. Han ser skräckslagen ut och presenterar sig som Alaric, prästen de kommit för att rädda. Han berättar att han lider av svår klaustrofobi, samt att orkherna har upptäckt "en mörkare ondska" i djupet och visar på en hemlig dörr bakom tronen. I ett annat rum finns en grupp orkhkvinnor och yngel, som de låter löpa.
Gruppen återvänder till Stallanford där de tas emot som hjältar. Förberedelserna för Kungsfestivalen kan återupptas medan templet repareras. Festivalen går av stapeln med sång och dans, utklädsel och teater, gyckelspel och deklamering av epos från en scen som upprättats på torget mittemot templet. Prästen Alaric genomför till sist en mässa, och sedan festar staden natten igenom.
Äventyrarna vilar sedan några dagar, efter vilka Alaric och borgmästaren kallar dem till templet där de frågar om äventyrarna är villiga att undersöka vad det är orkherna upptäckt under sina tunnlar. Det vill de förstås.