Mutant R.Y.M.D. vs Mutant Chronicles

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,579
Location
Rissne
Medan det är vad MC tänker sig att man ska spela (men många vägrade)? Om RYMD är Alien är MC Aliens?
Är det? Det märks inte i världsbeskrivningen i grundboken i alla fall. Eller i bakgrundsgenereringen. Eller i grundkonceptet ("spela frilansare, främst i Luna City"). Borde inte fokus ha varit på att faktiskt skapa doomtroopers och korporationssoldater om det var målet? Det kom såklart tilläggsböcker, men även där ligger rätt mycket av fokus i världsbeskrivning och regler på… annat, skulle jag säga.

Jag menar, det är ju såklart klassiskt BRP i grunden så självklart är det hyfsat stridstungt Äventyrande™ man ska pyssla med, men jag får nog säga att både MC och RYMD är rätt långt från det där omslaget.

Jag har dock förstått att det där är en uppfattning många fick. Jag menar bara att det faktiska spelet så som det är skrivet som alla minst är mer nyanserat.

Många åsikter om MC back in the day verkar ha formats väldigt mycket utifrån omslag och enstaka Bonnerbilder och ganska lite utifrån att faktiskt läsa böckerna.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,579
Location
Rissne
Såhär, om det hade varit verkligheten vi pratade om, eller en roman eller film, tja då hade jag verkligen tyckt att det är töntigt och onödigt med "ondska" och "godhet". Det är ju mer komplicerat än den svartvita uppställningen.

Men om det är ett rollspel? Om poängen är att få döda monster, upptäcka konspirationen, kämpa mot ondskans hantlangare, försöka rädda världen mm?

Tja, i så fall tycker jag att de där nyanserna bara ställer sig i vägen. "Varför kämpa mot Sauron som bara är missförstådd genom högerretorik från en alvisk kapitalist-tankesmedja?!" Eller "Efter att ha spelat den fantastiskt djupa kampanjen Sorgen och de Sju speglarnas reflektioner har jag fått ett helt nytt sätt att betrakta världen på! Ja, jag har till och med vuxit som människa!"
Jag tycker att båda dina senare exempel låter väldigt intressanta. Just Saurons Skeletor-ondska är ju en av de där grejerna jag har svårast för i Sagan om Ringen.

Min reaktion på fiktiva världar som inkluderar skeletor-ondska brukar mest vara att omedelbart försöka nyansera den. Jag kan inte låta bli; "ondska" är verkligen en sån grej jag inte kan förstå, använda mig av eller tycka är kul.

Jag menar inte att det ena är rätt och det andra fel, bara att rollspel behöver bestämma sig för vilket sorts kul det ska leverera.
Det hållet jag med om.

Jag hoppas på ett Luna City som är så där "besegra ondskan, var redo för action och lös mysterierna", men det är jag det! 🙂
Jag tror tyvärr att du kommer att bli besviken om du hoppas på ett svartvitt "heroiskt" spel =)
 
Last edited:

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,465
Location
Stockholm
Så. Vad skiljer egentlige MR och MC från varandra? Är det same same but different, eller vad skulle ni säga?
För mig är skillnaden på RYMD och Chronicles främst att det märks att Target verkligen satsade på Chronicles. De gick all in på det på ett sätt som RYMD aldrig fick förmånen att uppleva.

Men när jag funderar över det lite mer, kommer jag också fram till frågan "Sjöberg vs Seter?". Finns det något i texterna som speglar skribenten? Eller är det hela ett resultat av kreativ styrning (i Sjöbergs fall = minimal och i mitt fall = hela Target samlat mot ett mål)?

Kanske att min stil är mer skitig cyberpunkframtid där alla är skitiga människor till kropp och själ, än Sjöbergs mer uppdelade ont och gott?
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,579
Location
Rissne
En aspekt som jag sett som Sjöbergsk och som återkommer i Gemini är att många saker är ganska löst beskrivna. Brödraskapets faktiska tro, Mörka legionens motivation; vissa saker lämnas helt öppna. Antagligen både stilgrepp och stress. :)
Fast om man ska jämföra Sjöberg och Seter, och Sjöberg skrev RYMD själv och Seter skrev (en massa av) Chronicles så är det ju snarare tvärtom: det är i RYMD som "Demonernas" motivation skrivs ut tydligt, medan Chronicles är mer cagey (eller snarare, bara inte beskriver den "nivån" av Legionen utan egentligen bara hur den ter sig för människor). Tänker jag.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,933
Angående att Sjöbergs Rymd är mer ont mot gott. Det verkar ha varit ett direkt direktiv från Äventyrsspel om jag tolkar denna kommentar rätt:

IMG_0700.jpeg
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,579
Location
Rissne
Fram till dess att jag faktiskt läste RYMD så tänkte jag också att det skulle vara typ "Alien fast Kult". Men förutom namnen på monstren vet jag inte hur mycket det faktiskt blev? Världsbilden… det finns ju ingen illusion som kan rämna, inget Metropolis, väldigt lite gnosticism överlag. Även i RYMD är ju demonerna ganska påtagliga, konkreta och… demoniska.

MC är ju inte heller så Kult-igt såklart, men jag tror att RYMD blivit betydligt mer i min smak om man istället för "demoner" och "ondska" haft Kults mer vridna gnosticism. Demiurg och arkonter.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,209
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Det slår mig allt mer, att jag helt gick på vad de svartvita tuschteckningarna berättade och inget eller mycket lite av vad text och regeltext sa. … i alla fall när jag prövade spelleda en kampanj.
 

Enstoeringen

Prokrastinatör extraordinaire
Joined
12 Apr 2021
Messages
247
Men när jag funderar över det lite mer, kommer jag också fram till frågan "Sjöberg vs Seter?". Finns det något i texterna som speglar skribenten? Eller är det hela ett resultat av kreativ styrning (i Sjöbergs fall = minimal och i mitt fall = hela Target samlat mot ett mål)?

Kanske att min stil är mer skitig cyberpunkframtid där alla är skitiga människor till kropp och själ, än Sjöbergs mer uppdelade ont och gott?
Här måste jag ju erkänna att jag saknar mycket kunskap om MC då jag på grund av 90-talet, Thåström, studentnationer och billigt (lättdrucket) portugisiskt vitt vin missade att skaffa spelet då det kom ut i handeln. Ramlar in på alphaspels hemsida minst två gånger i veckan för att kunna hugga direkt på den svenska utgåvan om den skulle dyka upp.

Det är nog därför jag satte igång den här tråden. Jag har en massa förutfattade meningar som behöver bekräftas eller slås i spillror. Som t.ex. min förutfattade åsikt om estetiken. Krank visade ju definitivt hur fel jag hade i detta med att visa upp Bergting-bonanzan. Check på den, liksom.
 
Last edited:

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,625
Location
Uppsala
det är i RYMD som "Demonernas" motivation skrivs ut tydligt
Tydligt och tydligt, men jag är med på vad du menar. Men det jag menar är nog egentligen att mycket av språket och det som introduceras är mer känsla och yta än detaljer. Något jag personligen gillar skall sägas.

Får kanske ge mig på en recension av första svenska utgåvan Mutant Chronicles en vacker dag. Skulle vara en helt kolossal nostalgitripp. Men jag har faktiskt kvar hela mitt lösbladssystem.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,465
Location
Stockholm
Får kanske ge mig på en recension av första svenska utgåvan Mutant Chronicles en vacker dag.
Läskigt!

Och bara för att det är en kul grej som kanske folk inte har plockat upp ... Mutant Chronicles på svenska är alltså en översättning av min engelska text. :D Spelet skrevs på engelska, för att det skulle säljas in till den amerikaniska marknaden. Så pärmar med texter och bilder visades för distributörer och kontrakt skrevs, antar jag.
 

Jarl

Hero
Joined
17 Sep 2003
Messages
1,782
Fram till dess att jag faktiskt läste RYMD så tänkte jag också att det skulle vara typ "Alien fast Kult". Men förutom namnen på monstren vet jag inte hur mycket det faktiskt blev? Världsbilden… det finns ju ingen illusion som kan rämna, inget Metropolis, väldigt lite gnosticism överlag. Även i RYMD är ju demonerna ganska påtagliga, konkreta och… demoniska.

MC är ju inte heller så Kult-igt såklart, men jag tror att RYMD blivit betydligt mer i min smak om man istället för "demoner" och "ondska" haft Kults mer vridna gnosticism. Demiurg och arkonter.
Ja det är mest... vibbar. Det där Sinkadus-äventyret med "änglarna" minns jag som instrumentellt i att skapa min bild av RYMD.
 

StradhLestat

Warrior
Joined
8 Sep 2020
Messages
336
Location
Fruängen
@Magnus Seter hur långt efter (eller kanske till ich med innan) släppet av RYMD fick du uppdraget/började plita på Chronicles.... får lite Windows Vista vibbar av rymd...dvs....en produkt som bara skulle hålla marknaden tills man kunde släppa den produkten men egentligen ville släppa...Windows 7 i den liknelsen...
 

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
465
Location
Stockholm
Såhär, om det hade varit verkligheten vi pratade om, eller en roman eller film, tja då hade jag verkligen tyckt att det är töntigt och onödigt med "ondska" och "godhet". Det är ju mer komplicerat än den svartvita uppställningen.

Men om det är ett rollspel? Om poängen är att få döda monster, upptäcka konspirationen, kämpa mot ondskans hantlangare, försöka rädda världen mm?

Tja, i så fall tycker jag att de där nyanserna bara ställer sig i vägen. "Varför kämpa mot Sauron som bara är missförstådd genom högerretorik från en alvisk kapitalist-tankesmedja?!"
Om poängen är att rollspel ska vara kul så är just sån där töntig GodhetenTM mot OndskanTM helt värdelös. Det finns inget tristare än när mina spelare väljer att köra någon goody two shoes Ordensriddare som aldrig skulle göra en fluga förnär.

I verkligheten är jag god (enligt mig själv) och kämpar för lawful good. I rollspel kan jag däremot spela en psykotisk besvärjare som offrar oskyldiga bönder till namnlösa gudomar, just eftersom att det inte är verkligheten
 

Paal

Imaginär fantast
Joined
10 Nov 2011
Messages
1,367
Ja det är mest... vibbar. Det där Sinkadus-äventyret med "änglarna" minns jag som instrumentellt i att skapa min bild av RYMD.
Detta håller jag med om. Det äventyret var nog det första vi körde till RYMD, och det satte nog en hel del av hur vi tog till oss resten av spelet.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,579
Location
Rissne
Detta håller jag med om. Det äventyret var nog det första vi körde till RYMD, och det satte nog en hel del av hur vi tog till oss resten av spelet.
Finns det äventyret online någonstans? Har någon digitaliserat gamla Sinkan-nummer?

När jag började med rollspel hade ju sinkadus blivit en plansch med Kampen om Citadelletmaterial typ, så jag har ju ingen koll eller relation alls. Det enda jag läst till RYMD förutom grundböckerna är ju typ Operation Kirkwood, om det ens räknas — det har ju minst en fot i Chronicles.
 

Paal

Imaginär fantast
Joined
10 Nov 2011
Messages
1,367
Finns det äventyret online någonstans? Har någon digitaliserat gamla Sinkan-nummer?

När jag började med rollspel hade ju sinkadus blivit en plansch med Kampen om Citadelletmaterial typ, så jag har ju ingen koll eller relation alls. Det enda jag läst till RYMD förutom grundböckerna är ju typ Operation Kirkwood, om det ens räknas — det har ju minst en fot i Chronicles.
Såg att det lades upp en länk i den andra tråden. Det är Sinkadus nr 35, De sista änglarna.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,596
Om poängen är att rollspel ska vara kul så är just sån där töntig GodhetenTM mot OndskanTM helt värdelös
Får jag lite försiktigt föreslå att det finns många olika sorters kul och att det vore trevligt om vi respekterade varandras olika preferenser av kul, utan att kalla det "töntigt"?

(Och nu börjar det här bli en annan tråd, men bara för att vara tydlig var jag står: Godheten vs Ondskan är förstås en svartvit uppställning. Att jag ändå ser den som önskvärd är för att den gör spelet tydligt: målet med rollspelandet blir tydligt. För en del säkert övertydligt och tråkigt, för andra: kul.)
 
Top