Nekromanti [Mutant]Fallet Shlark

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
- Alfon, säg att det blir en riktig Hjul. Säg att Harry kommer tillbaka!

Den lilla trettonåriga pojken lät ängslig och uppgiven. Dagen innan hade den märkliga incidenten på barnhemmet ägt rum, och Harry stod ingenstans att finna.

-Det är klart att Harry kommer tillbaka..

Mullvadsherren gjorde iallafall ett försök att låta övertygande.

- Öppna den nu, Ville!
- Nej, det känns inte rätt. Inte utan Harry.
- Kom igen, öppna. Det är vad Harry hade velat att du skulle göra.
- Jaja.

Uppgivet öppnade pojken överdrivet långsamt paketet.

- Ett par Tala hårt-handskar! Precis som Harrys!
- Tack.. de är jättefina.

Utan att prova ifall de svarta skinnhandskarna passade stoppade pojken dem i fickorna på de alldeles för stora bruna byxorna. Det var Hjulafton, och det såg ut att bli den mest vämjeliga på länge.

Plötsligt bankade någon hårt på dörren. Samtliga personer i rummet rusade upp, även den vanligtvis sävliga mullvadsherren Alfon.

Utanför dörren stod en stor säck, och en bit bort i skenet av en fladdrande gaslykta stod en man klädd i rött, med ett stort, vitt skägg.

- Kalas-Konrad!, utbrast pojken.

Figuren i lampskenet gjorde bara tummen upp och försvann runt ett gathörn.

- Jag sa ju att han fanns! Gjorde jag inte!
- Jo, Ville, och vi sa aldrig emot dig.
- Men skynda då! Ta in den!

Människan med det höga hårfästet tog sats för att släpa in säcken, men den var förvånansvärt lätt för sin storlek.

Väl uppe på snokbyrån snittar mullvaden av sidenbandet som håller ihop säcken, och avslöjar fyra presenter. En röd, en blå, en grön, och en inslagen i silverglänsande forntidsfolie.

Alla stirrar på paketen och vet inte riktigt vad de ska göra.

Den eleganta rävmadamen tar det röda paketet.

- Nåja, röd är ju ändå min färg.

Paketet innehåller ett tändsticksplån från Motell Stubba, med "Rum 3!!" klottrat på insidan. När ingen annan gör en ansats så öppnar hon även det blå paketet, och hittar en nyckel med tillhörande adresslapp. Hamnpromenaden 16. Ett av de smutsiga magasinen nere vid vattnet.

Theofild hängde av sig sin kavaj i sin länstol och öppnade det gröna paketet och hittade endast en mycket liten knappnål i guldfinish, med ett kejserligt emblem på huvudet.

Den lilla pojken sparkade lätt på det sista paketet.

- Alfon, öppna det du. Jag har ingen lust.

I paketet låg bara en liten papperslapp. Kejsar Ottos Esplanad 86, Hjuldagen, 17:30. Det var adressen till ett av Hindenburgs finaste nöjesinrättningar, Stora Scen.

- Nu ser jag två möjligheter.

Rävmadamen Djuva tog till orda.

- Antingen har vi en anonym välgörare, eller så är det någon som försöker leda oss in i en fälla.

- Kalas-Konrad leder inte någon in i någon fälla!

Pojken protesterade omedelbart.

- Vi vet ju inte att det var Kalas-Konrad.
- Joo! Om någon ville oss något illa hade de kunnat puffra oss för länge sen. De behöver inte skicka falska Hjulklappar och lura iväg oss på självaste Hjulafton!

Så småningom fann sig herrskapet i en ricksha, skramlandes upp längs en av Hindenburgs mariga uppförsbackar. Destinationen var Motell Stubba, och i receptionen satt en underlig figur.

- Godkväll! Vi skulle vilja besöka rum 3.
- Tja.. jo... det är ju uthyrt, och hyresgästen blev hämtad av sina kamrater tidigare idag.

Den lilla pojken kläckte raskt en idé.

- Vi har med oss en Hjulklapp som vi bara ska lämna!
- Njae.. jag vet inte, det går inte för sig.
- Men herrn kan följa med och låsa upp och se att det inte försiggår något raskens!
- Tja....
- Jo, men gubben, det kan du väl göra?

Rävmadamen sträckte sig över disken och svepte sin sjal runt kamelens huvud och stirrade förföriskt in i hans ögon.

- Eh, jaj... rum tre var det. Här är nyckeln!

Inne på rummet luktade det... Harry. I askkoppen låg en rökkorv av märket Pappsens. Harrys favorit. Sängen var i lite oordning men var hjälpligt bäddad. Inga spår efter någon strid.

Theofild gick fram till sängen, kände på täcket och utbrast:

- Harry har legat här!

Rävmadamen sträckte sig efter något i fåtöljen.

- Och här är hans plunta!

Den mycket observanta, om än hiskeligt närsynta, mullvaden, stirrade på cigarrstumpen och konstaterade torrt:

- Det är inte Harry som har rökt, eller iallafall inte fimpat, den här rökkorven. Om den är så här lång skrapar alltid Harry av glöden så att man kan fortsätta röka. Den här är ju helt förstörd.

Mycket riktigt var en nästan halv rökkorv ihopmosad i askfatet. Sällskapet gick ut till kamelen igen.

- Mannen som bodde på rum 3. Hur såg han ut?
- Tja... inte lång, inte kort... inte tjock, inte smal... lite skäggig, hade hatt... och långrock. Hurså? Kände ni inte honom?
- Och hans vänner? Vilka var det?
- Det kom in tre hiskeliga grismutanter - vilda svin! De hade skinnjackor... och det stack ut spikar från deras huvuden... otrevliga typer, utan tvekan. Säkert slörökare också.

Det verkade som att någon kidnappat Harry Shlark, mästersnok.

Fortsättning följer!
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Uppgivna och med mer frågor än när de kom dit lämnade så herrskapet motellet för hamnen. För att inte väcka misstankar hoppade man av rickshan redan på Hamnpromenaden 1, och gick sista biten.

Framme vid magasin nummer 16 låste så Djuva upp den bastanta järnregeln och öppnade försiktigt dörren. Alfon, med sitt utmärkta luktsinne fick gå in först.

Det luktade inget särskilt, men längst ner i magasinet stod fyra stycken stora trälådor. De såg rätt nya ut och var säkert två meter höga. Ville ställde sig och tryckte försiktigt på träet i sidan på en av lådorna för att avgöra om de gick att slå igenom eller inte. Just när han tog sats och skulle slå igenom den tunna plywooden utropade Theofild upphetsat:

- Ett bräckjärn! Nu ska vi få se vad som döljs i...

Han avbröt sig själv när en av lådans sidor föll ner på golvet i magasinet efter ett par snabba brytningar. Inuti lådan stod en glänsande metallman med en underligt vapen i den ena handen. Theofild kunde inte avgöra om det var ett närstridsvapen eller någon form av forntidskanon. Medan sällskapet stirrade storögt på roboten tändes sakta och flackande dess gröna diodögon till liv, och ett märkligt vitt ljussken spred sig från dess vapen.

- Kuta!

Ville vände snabbt på klacken för att ta sig därifrån. Surranden och ljus kom från de andra fyra lådorna. Theofild fann snabbt råd, och körde in bräckjärnet i lådans övre del och välte den framåt, innan roboten hunnit ut. Ett start blixtsken lyste ut från lådan, men då var gänget redan på väg ut genom dörren. Slarvigt slängdes dörren igen och sällskapet tog sig via gränder och smågator till ett av de mindre torgen, eller snarare en av de större korsningarna.

- Terrorrobotar! I Hindenburg!
- Mökarns vansinne!
- Se!

Ville pekade upp på en anslagstavla. Där satt en stor, färgglad affisch. 17:30, premiär, Hjuldagen. De bara måste få tag på biljetter för att se vad det handlade om, och varför den hemliga välgöraren ville göra dem uppmärksamma på föreställningen.

Utmattade och rådvilla gick herrskapet hem för att vila ut. Det var antagligen en stor dag imorgon.
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
Hur kommer det sig att ni fick ett helt magiskt äventyr, när vi serverades vanlig problemlösning? ;_;
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,724
Hur kommer det sig att ni fick ett helt magiskt äventyr, när vi serverades vanlig problemlösning? ;_;
För att... öh... jag vet inte. Det bara klickade. Inledningen var bra men det var väl vid hjulaftonsscenen det verkligen tog skruv och blev nåt alldeles extra... Soundtracket var verkligen kanon, tror nästan vi spelade så att det skulle passa med det på nåt sätt. Jaja... magiskt var ordet iaf. :gremcrazy:
 
Top