Nekromanti Mutant Chronicles
- Thread starter Rickard
- Start date
Nu var det bra längesedan jag spelade MC men med reservation att jag minns reglarna fel så är mina svar.
1) Ångpunken
Megacorparna
Noir- stämmmingen
De stora axelskydden.
Spikarna på ondingarna.
2) Saknar nog allt annat än regler för strid och vapen.
Saknar framför allt regler för hur folk går ner sig i ondskan alt bryts ner av den. Regler för investigations. Samt regler som tillät att man kunde skapa en kompetent rollperson som inte hade en militär eller kyrklig bakgrund.
3) Ron Perlman.
Tyckte om de ångdrivna rymdskeppen och stridsmaskinerna.
Helt ok att det enbart utspelar sig på jorden.
Att det är skitigare än i spelet.
1984 dystopin.
1) Ångpunken
Megacorparna
Noir- stämmmingen
De stora axelskydden.
Spikarna på ondingarna.
2) Saknar nog allt annat än regler för strid och vapen.
Saknar framför allt regler för hur folk går ner sig i ondskan alt bryts ner av den. Regler för investigations. Samt regler som tillät att man kunde skapa en kompetent rollperson som inte hade en militär eller kyrklig bakgrund.
3) Ron Perlman.
Tyckte om de ångdrivna rymdskeppen och stridsmaskinerna.
Helt ok att det enbart utspelar sig på jorden.
Att det är skitigare än i spelet.
1984 dystopin.
Noirpunken kombinerad med rymdskräck och inslag av zombiesplatter. Bredden, helt enkelt.Han said:
Low-tech, kultister, megakorporationer, apostlar.
Jag var på väg att skriva mer, men så kom jag på att jag började skriva vad jag tyckte var bra med MC snarare än vad som gör MC till MC. Det är ju trots allt inte samma sak.
Egentligen inte saknade. Jag tyckte att det fanns stöd för det jag ville ha stöd för, men att stödet var riktigt jämrans dåligt på nästan alla fronter.Han said:
Reglerna lade krokben och kom ivägen.
Möjligt att en högre dödlighet hade varit bättre för skräck- och noirkänslorna.
Kommer inte på något, för jag tyckte filmens MC var underlägset rollspelet på alla sätt.Han said:
Möjligen att axelskydden var mindre/ickeexisterande; det uppskattade jag.
1. Den tydliga känslan av att man är Hjältar (alltså goda och alltid slåss mot mörkret, även om man ägnar sig åt industrispionage), den låga dödligheten i strid, rustningarna, de fina vapnen (t.ex. panzerknackern), respekten för Brödraskapet, den tydliga uppdelningen bland korporationerna. Det är så mycket som är självklart, gråskalorna är få och det kan lätt bli heroiskt.
2. Jag är inte så regelbrydd så jag tycker inte det. Mycket av det jag har rabblat upp är sådant som rollspelas och mycket av det är nog också hur min vanliga spelgrupp har spelat MC. Snart börjar jag en ny kampanj med en annan grupp så jag kanske tycker annorlunda efter det.
3. När jag såg filmen så skrattade jag mest åt den, men det jag faktiskt uppskattade med den var att de var Hjältar och det hör hemma i MC enligt mig. Det var också väldigt länge sedan jag såg den så det finns säkert annat som hör hemma i MC.
2. Jag är inte så regelbrydd så jag tycker inte det. Mycket av det jag har rabblat upp är sådant som rollspelas och mycket av det är nog också hur min vanliga spelgrupp har spelat MC. Snart börjar jag en ny kampanj med en annan grupp så jag kanske tycker annorlunda efter det.
3. När jag såg filmen så skrattade jag mest åt den, men det jag faktiskt uppskattade med den var att de var Hjältar och det hör hemma i MC enligt mig. Det var också väldigt länge sedan jag såg den så det finns säkert annat som hör hemma i MC.
Rickard
Superhero
Mest en underhållande följdfråga. Vad hade du lagt till eller ändrat i följande filmer för att få de kännas som Mutant Chronicles? Det kan vara upplägg, historievinklingar eller detaljer.
1. Pandorum
2. Event Horizon
3. Pitch Black
4. Dark city
Spoilertagga, för säkerhets skull.
1. Pandorum
2. Event Horizon
3. Pitch Black
4. Dark city
Spoilertagga, för säkerhets skull.
/Han som i exempelvis Pandorum, för att göra det mer MC-aktigt, hellre hade sett de stora muskulösa hjältarna med vapen plöjt sin väg genom skeppet än flytt
Axelskydd, feta bössor, hårda män, skyttegravskrig, Luna, noir, splatter, nekromutanter, brödraskapet, neogotik, galenskap, kultister.Han said:
Typ allt. Reglerna för strid är värdelösa. Där skulle jag vilja ha system som påminner om Feng Shui. Alltså bra minionsregler. Inget bra system för sociala konflikter så gör dessa spännande och intressanta. Mer regler för korruption och skräck.Han said:
Inga helst. Men okej, det flygande ångloket var lite småroligt.Han said:
Pom
Swashbuckler
1. Vad tycker du gör Mutant Chronicles till Mutant Chronicles?
Massa åbäkiga sci-fi vapen.
Ja, axelskydden förstås.
Trygga jobb.
Skurkbossar med spikraka horn.
Åka rymdskepp i grottor.
Terraformade grannplaneter.
2. Var det något ur punkt 1 som du saknade regelstöd för?
Det var lite knepigt att spela musiker eller eller reporter.
3. Vilka element ur filmen borde finnas med i rollspelet?
Helst inga alls. Ångpunk är djävulens påfund.
Massa åbäkiga sci-fi vapen.
Ja, axelskydden förstås.
Trygga jobb.
Skurkbossar med spikraka horn.
Åka rymdskepp i grottor.
Terraformade grannplaneter.
2. Var det något ur punkt 1 som du saknade regelstöd för?
Det var lite knepigt att spela musiker eller eller reporter.
3. Vilka element ur filmen borde finnas med i rollspelet?
Helst inga alls. Ångpunk är djävulens påfund.
Skitigare teknologi, sämre fungerande. Mörkret som influerar tekniken. Och så funkar inte helt generationsskepsidén riktigt inom ramarna för MC heller.Han said:
Däremot kunde jag absolut tänka mig skeendet, behövs inga muskelhjältar i MC. Finns plats för skräck och noir också, jueh.
Minns den för dåligt.Han said:
Väldigt lite, faktiskt; placerat historien inom solsystemet (för det är viktigt att MC är inom vårt solsystem, tycker jag. Det finns långa avstånd här också) kanske, men resten tycker jag funkar väldigt bra. Pitch Black var en av de filmer som definitivt gav mig mycket inspiration till just MC när det begav sig.Han said:
Även denna var en god inspiration för mig till framför allt Luna City och några av de sämsta äventyr jag skapat. Ta bort huvudpersonens psykiska krafter och den larviga slutstriden (och det ännu larvigare slutet) så tycker jag den kommer väldigt nära. Gör ondingarna mer grönsvart alienslemmiga och mindre Pinhead så är det klockrent.Han said:
Rickard
Superhero
Lite synpunkter från andra trådar, forum och en nanoapa:
utan axelplåtar, inget MC...
Mörka Legionen
Teknologi /.../ retro
mega-korporationerna
skyttegravskrigandet
svärd
bakgrundsperioderna
Mutant Chronicles, som är en Noirdeckare - i Bladerunnerframtid! Så länge som MC inte blandar in för mycket axelskydd och demoniska monster så tycker jag att det är ashäftigt. Framförallt så finns det en väldigt läcker estetik som tittar fram på sina håll i böckerna, där folk åker omkring i gamla 20-talsbilar, fast i SF-tappning. Det är väldigt Art Deco och väldigt tufft.
"noir"- stämning
höghus, regn ... hissar med gallerdörrar, motorer som sakta drog upp hissen alla våningar ... och namnplattor i mässing i foajen. Blade Runner möter ... ummm ... nån annan coolt noir-inspirerat media-pryl.
platta och hårda planetlandskap, fyllda av bombkratrar, söndersprängda nybyggarbosättningar och skriande nekromutanter som drar fram och lever rövare.
WarhammerFantasyRolePlay-deckare i rymden. Perversiva legionkulter som har mörka mässor på skyskrapors tak, och de enda som kan stoppa dem är Dex Strange, privatsnok med en flaska whisky i fickan och en revolver under armen.
inget är svart eller vitt bara mer eller mindre grått, retropunk, noir, företagsväldet, kätteriet, samhällsklyftor, rå och gritty gatustrid, tomheten i rymden, timlånga resor med ånglok, stengargoyler, rostigt kallvatten ur den skraltiga duschen på morgonkvisten, Kardinalens mässor på TV, glömda kvarter i Omkretsen, etc, etc;
utan en viss corny stämning så upplever iaf jag att charmen med spelet försvinner
Vi tilltalades nog mest tillenbörjan av den jämförelsevis genomarbetade estetiken och de tydliga "vi och dom" känslan hos korporationerna /.../ Vissa har beklagat sig över pastellaxelskydd och cybernetik, enligt mig ligger chronicles styrka i det mötet, mellan den rena fasaden och mörkret därunder, Mellan symmetrin och konsten, mellan den förvridna kättaren och stimorol hjälten. Två sidor av samma mynt, nästan poetiskt.
styrkan jag ser i MC är kombinationen av noir, apokalyps, scifi och fantasy som är både riktigt bra och ganska unik. /.../ MC ska inte vara realistiskt eller trovärdigt. MC ska ha en bisarr underton och i viss mån Stomatolleenden. Skräck finns förstås där - mycket obehaglig sådan. Men den ska inte tona över alla de andra elementen i världen. /.../ den bisarra byråkratin, den gotiska arkitekturen, kättarna i kloakerna, etc. Krigen finns där men är mer än del av bakgrunden än förgrunden.
För rollspelet tyckte jag alltid att det var mest intressant med den mänskliga "ondskan". Motivationen hos de som såg att de kunda vinna något på att stödja Den Mörka Legionen, eller på att sabba för andra så att inget annat bolag vann något. Kriget mot ondskan var en bakgrund till detta spel, och något som ibland bröt igenom.
På nått sätt såg jag kriget mot ondskan som ett evigt skyttegravskrig, som förlamade samhället genom den desperation och hopplöshet som spred sig hos alla samhällsklasser. I stort sett kunde man hoppas på att leva hyfsat bra innan man blev skickad ut i kriget, eller föll offer för det sammanfallande samhället.
Till denna dystra bild tillkommer också den officiella propagandan, som ytterligare underströk det hopplösa och det orättvisa. Som man kämpade mot på sitt eget sätt, vare sig som soldat eller deckare.
machopulp-estetik. Allt är hur stort som helst och det finns 5 företag som är stora nog att styra hela planeter.
zeppelinare och gigantiska skyskrapor
Skådeplatsen är Luna City, en väldig metropol som sträcker sig från horisont till horisont. Dess arkitektur är den vackrast tänkbara: gotik och klassicism blandad med moderna höghus, som får mig att associera till New York på 1920- eller 30-talen.
Kriget är långt borta men ändå ständigt närvarande i tidningar och radioutsändningar; /.../ Men bulkiga stridsrustningar syns bara i statyerna av krigshjältar som pryder de små torgen,
Storföretagen är opersonliga kolosser och påverkar inte de små människornas liv direkt. Deras uttryckslösa fasader kontrasterar mot individens frihetslängtan. Brödraskapet har aldrig varit så fascistiskt; det är de som samlar företagens soldater och kämpar mot en namnlös fiende långt ute i avlägsna krigszoner,
Det viktigaste värdet är Stability, ungefär som klassisk SAN: det mäter både rent mental hälsa och rollpersonens förmåga att fungera i samhället. Stability minskar när man får reda på hemligheter om företagen eller Brödraskapet, när man utför våldshandlingar och när man stöter på Ondskan.
---
Själv gillar jag den skitiga stämningen och ångpunken från filmen.
/Han som vill samla allt på ett ställe
utan axelplåtar, inget MC...
Mörka Legionen
Teknologi /.../ retro
mega-korporationerna
skyttegravskrigandet
svärd
bakgrundsperioderna
Mutant Chronicles, som är en Noirdeckare - i Bladerunnerframtid! Så länge som MC inte blandar in för mycket axelskydd och demoniska monster så tycker jag att det är ashäftigt. Framförallt så finns det en väldigt läcker estetik som tittar fram på sina håll i böckerna, där folk åker omkring i gamla 20-talsbilar, fast i SF-tappning. Det är väldigt Art Deco och väldigt tufft.
"noir"- stämning
höghus, regn ... hissar med gallerdörrar, motorer som sakta drog upp hissen alla våningar ... och namnplattor i mässing i foajen. Blade Runner möter ... ummm ... nån annan coolt noir-inspirerat media-pryl.
platta och hårda planetlandskap, fyllda av bombkratrar, söndersprängda nybyggarbosättningar och skriande nekromutanter som drar fram och lever rövare.
WarhammerFantasyRolePlay-deckare i rymden. Perversiva legionkulter som har mörka mässor på skyskrapors tak, och de enda som kan stoppa dem är Dex Strange, privatsnok med en flaska whisky i fickan och en revolver under armen.
inget är svart eller vitt bara mer eller mindre grått, retropunk, noir, företagsväldet, kätteriet, samhällsklyftor, rå och gritty gatustrid, tomheten i rymden, timlånga resor med ånglok, stengargoyler, rostigt kallvatten ur den skraltiga duschen på morgonkvisten, Kardinalens mässor på TV, glömda kvarter i Omkretsen, etc, etc;
utan en viss corny stämning så upplever iaf jag att charmen med spelet försvinner
Vi tilltalades nog mest tillenbörjan av den jämförelsevis genomarbetade estetiken och de tydliga "vi och dom" känslan hos korporationerna /.../ Vissa har beklagat sig över pastellaxelskydd och cybernetik, enligt mig ligger chronicles styrka i det mötet, mellan den rena fasaden och mörkret därunder, Mellan symmetrin och konsten, mellan den förvridna kättaren och stimorol hjälten. Två sidor av samma mynt, nästan poetiskt.
styrkan jag ser i MC är kombinationen av noir, apokalyps, scifi och fantasy som är både riktigt bra och ganska unik. /.../ MC ska inte vara realistiskt eller trovärdigt. MC ska ha en bisarr underton och i viss mån Stomatolleenden. Skräck finns förstås där - mycket obehaglig sådan. Men den ska inte tona över alla de andra elementen i världen. /.../ den bisarra byråkratin, den gotiska arkitekturen, kättarna i kloakerna, etc. Krigen finns där men är mer än del av bakgrunden än förgrunden.
För rollspelet tyckte jag alltid att det var mest intressant med den mänskliga "ondskan". Motivationen hos de som såg att de kunda vinna något på att stödja Den Mörka Legionen, eller på att sabba för andra så att inget annat bolag vann något. Kriget mot ondskan var en bakgrund till detta spel, och något som ibland bröt igenom.
På nått sätt såg jag kriget mot ondskan som ett evigt skyttegravskrig, som förlamade samhället genom den desperation och hopplöshet som spred sig hos alla samhällsklasser. I stort sett kunde man hoppas på att leva hyfsat bra innan man blev skickad ut i kriget, eller föll offer för det sammanfallande samhället.
Till denna dystra bild tillkommer också den officiella propagandan, som ytterligare underströk det hopplösa och det orättvisa. Som man kämpade mot på sitt eget sätt, vare sig som soldat eller deckare.
machopulp-estetik. Allt är hur stort som helst och det finns 5 företag som är stora nog att styra hela planeter.
zeppelinare och gigantiska skyskrapor
Skådeplatsen är Luna City, en väldig metropol som sträcker sig från horisont till horisont. Dess arkitektur är den vackrast tänkbara: gotik och klassicism blandad med moderna höghus, som får mig att associera till New York på 1920- eller 30-talen.
Kriget är långt borta men ändå ständigt närvarande i tidningar och radioutsändningar; /.../ Men bulkiga stridsrustningar syns bara i statyerna av krigshjältar som pryder de små torgen,
Storföretagen är opersonliga kolosser och påverkar inte de små människornas liv direkt. Deras uttryckslösa fasader kontrasterar mot individens frihetslängtan. Brödraskapet har aldrig varit så fascistiskt; det är de som samlar företagens soldater och kämpar mot en namnlös fiende långt ute i avlägsna krigszoner,
Det viktigaste värdet är Stability, ungefär som klassisk SAN: det mäter både rent mental hälsa och rollpersonens förmåga att fungera i samhället. Stability minskar när man får reda på hemligheter om företagen eller Brödraskapet, när man utför våldshandlingar och när man stöter på Ondskan.
---
Själv gillar jag den skitiga stämningen och ångpunken från filmen.
/Han som vill samla allt på ett ställe
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,007
1. MC för mig är framförallt "två rollspel i ett".Han said:
Dels det spel "alla" associerar till dvs ett tämligen standard slakta-horder spel fyllt med vapenonani och axelklaffar. Ja, och det att påven är fetaste mördarmaskinen själv då.
Dels någonting helt annat: noirdeckardystopi i Luna City. Megakorporationerna, krigen på kolonierna, mörkrets horder - allt det utgör fonden men inte fokus. Mutant 2090 meets Brazil meets Sennja Maler.
2. Minns knappt om jag ens någonsin plöjt regelboken. Noirdeckardystopin fick jag smak för på konvent (GothCon tror jag det var), men jag har en svag aning om att äventyren bjöd lite på det här, och att den idén inte var helt hämtad från det blå (?)
Men jag håller med föregående talare i att reglerna gav ett värdekasst stöd för i princip alla de typer av berättelser spelet uppmuntrade till...
3. Sorry, tyckte filmen sög hästkuk, så dålig tyckte jag den var. Så låt oss hellre tala om brädspelet Kampen om Citadellet...
Eller... andra filmer: Dark City nämndes tidigare. Varför inte Sin City? Eller Fatherland med Rutger Hauer? (Att nämna en annan film han var med i känns i sammanhanget fullständigt överflödigt...
) Zapp
PS. Vill poängtera att "två spel i ett" för mig är en styrka. Även om jag i vuxen ålder kanske tycker Luna-spelet är mest lockande är det ju hur koolt som helst om samma spel dessutom låter dig avreagera dig med en Deathlokdrum!
Mogger
Hipsteranka
1. Mörkret, de orwellska krigen, och Ångpunksfilm NoirHan said:
2. Ja, det gick bara att kriga.
3. Har inte sett filmen.
Vad har Mutant Chronicles som inte 40k har?
Funderade lite gissar på att denna tråden skapades för att det kanske planeras att väcka liv i Mutant Chronicles på ett eller annat sätt.
Kom ihåg när MC kom så skakade det om Games Workshop ganska ordentligt så de plockade i stort sett allt som var bra med MC och klämde in det i sin 40k värld. Nu finns det ju tre stycken rollspel i 40k världen som har ärvt nästan lika mycket från MC som från Warhammer 40k 2nd ed.
Så man kanske ska fråga sig också vad kan MC ge i dagsläget som inte 40k rollspelen kan?
Funderade lite gissar på att denna tråden skapades för att det kanske planeras att väcka liv i Mutant Chronicles på ett eller annat sätt.
Kom ihåg när MC kom så skakade det om Games Workshop ganska ordentligt så de plockade i stort sett allt som var bra med MC och klämde in det i sin 40k värld. Nu finns det ju tre stycken rollspel i 40k världen som har ärvt nästan lika mycket från MC som från Warhammer 40k 2nd ed.
Så man kanske ska fråga sig också vad kan MC ge i dagsläget som inte 40k rollspelen kan?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Vad har Mutant Chronicles som inte 40k har?
Jag tycker att 40K-rollspelen har rätt tunga regler.
Det finns nog utrymme för ett spel i "liknande" miljö med mer lättrodda regler.
Jag tycker att 40K-rollspelen har rätt tunga regler.
Det finns nog utrymme för ett spel i "liknande" miljö med mer lättrodda regler.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,007
Re: Vad har Mutant Chronicles som inte 40k har?
Har verkligen MC haft så stor betydelse?
Specifikt tänker jag nu på rollspelen; kan inte påminna mig att Black Industries någonsin nämnde MC som en inspirationskälla. Det stämmer förvisso att förhållandet mellan Dark Heresy och Deathwatch är som förhållandet mellan en civilspanare i Luna City och en Doomtrooper i djunglerna på Venus.
Men det tror jag beror mycket mer på influenser från WFRP (och ursprungligen Call of Cthulhu) än att de läst på sitt Mutant Chronicles. Jag menar, det här "andra spelet" i MC (där man inte slaktar högvis med nekromutanter dagarna i ända) är väl inte särskilt känt, och är väl inte anledningen till den internationella popularitet spelet en tid åtnjöt?
Det kommer inte jag ihåg.peta said:
Har verkligen MC haft så stor betydelse?
Specifikt tänker jag nu på rollspelen; kan inte påminna mig att Black Industries någonsin nämnde MC som en inspirationskälla. Det stämmer förvisso att förhållandet mellan Dark Heresy och Deathwatch är som förhållandet mellan en civilspanare i Luna City och en Doomtrooper i djunglerna på Venus.
Men det tror jag beror mycket mer på influenser från WFRP (och ursprungligen Call of Cthulhu) än att de läst på sitt Mutant Chronicles. Jag menar, det här "andra spelet" i MC (där man inte slaktar högvis med nekromutanter dagarna i ända) är väl inte särskilt känt, och är väl inte anledningen till den internationella popularitet spelet en tid åtnjöt?
Re: Vad har Mutant Chronicles som inte 40k har?
En värld som ändå kulturellt sett bygger på vår, och utspelar sig i vårt solsystem?
Jag vet inte, jag är föga impad av 40k's spelvärld, även om jag hört att de tonat ner animerobotar, mekaniska odöda och rymdalver i rollspelen.
MC må ha marknadsfört sig som "techno-fantasy", men tack och lov uppfylldes ju inte riktigt det löftet. Jag vet att 40k anges som en av de största inspirationskällorna till MC, men slutresultatet tycker jag fortfarande är en mer intressant (och mindre skojfrisk) spelvärld. Den likhet jag sett är typ att det är mörk scifi och folk har stora axelskydd. Resten är inte så värst likt.
Jag vet inte, någonstans spelar det inte så stor roll att jag spela en stenhård typ som mest dödar kättare; någonstans i rymden finns de. Rymdorcherna. Och målar sina skepp med go-faster-red. Och då kan jag liksom inte känna mig så hård längre.
En spelvärld utan rymdorcher, rymdalver och annat rymdfantasytrams?peta said:
En värld som ändå kulturellt sett bygger på vår, och utspelar sig i vårt solsystem?
Jag vet inte, jag är föga impad av 40k's spelvärld, även om jag hört att de tonat ner animerobotar, mekaniska odöda och rymdalver i rollspelen.
MC må ha marknadsfört sig som "techno-fantasy", men tack och lov uppfylldes ju inte riktigt det löftet. Jag vet att 40k anges som en av de största inspirationskällorna till MC, men slutresultatet tycker jag fortfarande är en mer intressant (och mindre skojfrisk) spelvärld. Den likhet jag sett är typ att det är mörk scifi och folk har stora axelskydd. Resten är inte så värst likt.
Jag vet inte, någonstans spelar det inte så stor roll att jag spela en stenhård typ som mest dödar kättare; någonstans i rymden finns de. Rymdorcherna. Och målar sina skepp med go-faster-red. Och då kan jag liksom inte känna mig så hård längre.
solvebring
Superhero
Jag är nog den enda här som aldrig lirat eller ens läst det verkar det som. 
Det är väl förövrigt omöjligt att lägga vantarna på idag utan att betala en rejälare slant?
Det är väl förövrigt omöjligt att lägga vantarna på idag utan att betala en rejälare slant?
Så dyrt är det inte. Efter att ha kollat på Tradera så hittade jag en annons där spelet gick för 200 kronor. Modulerna varierade mellan 100 och 700 kronor. En anledning till att spelet kan vara lite svårt att få tag på är nog att bindningen var riktigt dålig så flera av de exemplar jag sett är placerade i plastfickor i pärmar.solvebring said: