OSR Muster av Eero Tuovinen

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
Jag är nyfiken på om det är någon mer än jag som läst Muster och vad ni tycker om den, särskilt de som är mer inbitna osr-spelare. Jag tycker den är bra och inspirerande men det känns som den kom kanske fem år för sent, inte mycket som känns nytt. Men jag kanske missar nyanser, eftersom jag själv inte spelar osr. Hade varit kul att höra vad andra tycker, och om det finns några åsikter/ tankar i boken som du tycker "avviker" från vad som brukar föras fram angående osr/ krigsspel.

Edit: Hittade så klart direkt en tråd på rollspel.nu där detta diskuteras :)
Om Muster
Edit igen: Det var visst inte rollspel.nu utan ett annat rollspelsforum som ser exakt likadant ut! :giggle:
 
Last edited:

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,982
Location
Umeå
Tycker den kommer rätt bra i tid faktiskt, i en period när vad folk kallas osr mer och mer känts som en estetik + minimalt regelsystem så tycker jag den känns som en fräsch vind som blåser igenom och påminner om krigsspelsrötterna. Var ett tag sedan jag faktiskt läste igenom den nu, men blev lite taggad att läsa om den igen nu när ev. jag och Hans + annan umeåvän kanske ska köra lite Twilight 2000. När vi började prata om det velade jag rätt mycket om att kanske istället förelå OD&D och vara rätt bokstavstrogen, köra Outdoor Survival-kartan, slumpa alla grupperingar osv, men sen landade rätt hårt i att jag kan göra rätt mycket likadant med Twilight 2000 (ja vi kastar ut hela amerikaner i polen ingången, istället svenskar i västra soviet), spela det extremt öppet med ett gäng kartor över sovjet som jag hittat och samlat in, använda SLP-genereringen och slumpmöten rätt hårt och utifrån det forma olika grupperingen i de områdena vi kommer spela i.

Kan återkomma med mer specifika tankar när jag skummat igenom den igen!
 
Last edited:

kloptok

Pensionerad astrolog
Joined
14 Dec 2008
Messages
1,223
Location
Stockholm
Började läsa men fastnade en bit in. Gillade en del i den första biten riktad till spelare, kändes som en bra primer för just denna sorts spelstil, men tyckte också den var lite onödigt ordrik och långrandig på sina håll. Men kan plocka fram den igen och se om jag kan fräscha upp minnet lite mer.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,982
Location
Umeå
Hemma med sjuka barn nu så skummade igenom första halvan på nytt. Spontana intryck är väl att det är ett rätt annorlunda take på saker än vad jag tex ser i moderna inkarnationer. Om det är OSR eller ej lämnar jag därhän, jag tycker lite det begreppet börjar vara lika meningslöst och intetsägande som trad. Men stora skillnaderna som jag ser är väl avstampet från värld och kampanjen, och att kampanjen inte kan ses som ett större äventyr utan kampanjen är världen historia och hur den vecklar ut sig genom spelandet. Ta ex. en så enkel grej som there is no party och vad det innebär. Vi kan spela olika personer, på olika platser i en värld, utifrån vilka som är på plats för stunden, har jag en karaktär som vägrar slåss med ett gäng skumrasksluskar så kan jag slå upp en skumraskslusk för att haka på just nu, att ha ett stall av karaktärer är inte extraliv, det befolkar istället världen och gör den större. Ibland kanske en av mina karaktärer kommer ha ett större fokus för vissa kommer och spelar där just den är relevant, eller att jag väljer att spela de kvällar när den karaktären blir relevant, ibland andra. Det tillsammans med målbaserad xp, inte utifrån att man var med och spelade, utifrån att man "rollspelade gött", innebär ibland bara att man högg lite skatter men ibland kanske något större? Ibland kanske att man störtade greven? Tog hans huvud och satte fast vid stadsporten? Saker som förändrar världen. Det finns ett sådant stråk rakt igenom Muster tycker jag, som pekar på det större än äventyrandet, eller större kanske är fel ord, på den där summan av delarna som blir något kvalitativt annat. Kanske på kampanjen som mer proceduren vi lutar oss mot för att forma en fiktiv världs historia på, om än det bara är i ett litet litet litet område i världen och inte en hel kontinent. Såklart kommer påverkan komma gradvis, inledningsvis inte alls, att bara överleva är sitt eget mål, men efter ett tag kommer det växa fram som en realitet. Och det kanske också är en av de stora skillnaderna, att Muster tar avstamp i något långt långt spelande i meningen kring kampanjen, eftersom vi har sanningen att det finns inget party, så har vi inte heller en fast spelgrupp, utan den långa kampanjen är lite allt som sker i världen och påverkar dessa historia och får dess tid att röra på sig framåt.

Sen gillar jag hur den inte tar ex. d&d som något slags bokstavstroget måste för detta, utan mer som ett funktionellt avstamp och där det resoneras endel kring varför detta är funktionellt. Det är lätt att se att samma sak vore sant i ex. Traveller, spela tjugo spelmöten, med lite olika personer, på en handfull av systemet i en subsektor, så kommer den subsektorn börjat ändra sig, forma sig och bli levande.

Återkommer väl igen när jag läst resten av boken också.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,982
Location
Umeå
Läsningen avtog lite i hastighet på kvällen, men annan rätt stor skillnad, som relaterar såklart till det som sägs ovanför här:

Även om Muster tar avstamp i att vi alltid startar karaktärer på lägsta nivån så förutsätts långa kampanjer, extremt jävla svinlånga kampanjer. Eero skriver själv att till vilket annat rollspel som helst ser han 20+ spelmöten som extremt långt, men i den här formen inte alls så långt och räknar snarare med 100+ spelmöten som rimligt. Det gör också att hela ingången med starta på level 1, spela för att se om de överlever, kanske går upp ett par levels, blir värda att leda ett gäng nybakade level 1 karaktärer på en expedition osv hamnar i ett extremt annat ljus än vad i vart fall jag tänker på kring mer moderna inkarnationer av b/x eller liknande.

En annan intressant take som inte är så uttalad i andra spel tycker jag kring denna typ av spelande är detta: Spelet är kampanjen. Dvs vi spelar inte ad&d, eller od&d, eller Traveller, vi spelar War of the lichlords, The fall of Lavivrus Rood'Tou eller Plague across the Imperium, eller vad vi nu döper vår kampanj till, vi kan ha ett avstamp i ad&d, od&d eller Traveller, vi kan respektera systemen som någon slags rimligt avstamp men vad vi spelar är något annat. Såklart vi talar om rulings not rules, osv, men det finns något med att lyfta hela kampanjen som ett eget spel där den inte längre behöver förhålla sig till reglerna som annat än just ett avstamp. Rulings lyfts in och blir ett ett annat sätt att modellera världen på än det som fanns innan. En del av reglerna som kanske tidigare var tänkt att användas som något slags litet minispel i sig lyfts ut och blir snarare något som utvecklar världen organiskt runt om karaktärerna istället och ges därmed en ny funktion och roll i det nya spelet (ex. som abstrakta krigssystemet för Traveller, istället för att bry sig om kriget, så blir det nästan något att använda för att sen sätta scener gentemot). Det blir någonstans att lyfta kampanjen som en egen entitet, som något större än spelet, någon större än kampanjvärlden vi spelar i, ge den ett namn och låta hur vi spelar, vad vi spelar, hur vi använder olika aspekter från värld och regelböcker bli likställt med just kampanjens namn. Detta hör väl till viss del ihop med stycken ovanför, om vi spelar 100+ spelmöten kommer ju något bli rätt mycket mer än ett par rulings än om vi spelar 8 spelmöten.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
Blir så himla tänd på idén att spela 100+ sessioner osr för att se vart man hamnar och vad man bygger upp. Men sen när jag verkligen tänker mig in i det och tar hänsyn till att jag avskyr att pilla med fällor, avskyr att berätta exakt var i rummet jag letar, ogillar att lösa praktiska problem i rollspel och inte är intresserad av resurshantering (annat än i vardagen med barn, jobb, osv...) så undrar jag om jag kanske mer skapar ett fantasifoster, snarare än en dröm att sträva mot... Men ändå väldigt inspirerande att läsa om deras kampanj. Vore fett att kunna få det jag vill, utan, ja.... det jag inte vill. Typ en osr-kampanj som inte fokuserar på att peta på statyer eller gå på schackmönstrade rutor på golvet i rätt ordning för att inte få en metallkula i huvudet. Istället det andra, att låta saker byggas organiskt, att gå dit man vill, att bygga historia över tid.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Blir så himla tänd på idén att spela 100+ sessioner osr för att se vart man hamnar och vad man bygger upp. Men sen när jag verkligen tänker mig in i det och tar hänsyn till att jag avskyr att pilla med fällor, avskyr att berätta exakt var i rummet jag letar, ogillar att lösa praktiska problem i rollspel och inte är intresserad av resurshantering (annat än i vardagen med barn, jobb, osv...) så undrar jag om jag kanske mer skapar ett fantasifoster, snarare än en dröm att sträva mot... Men ändå väldigt inspirerande att läsa om deras kampanj. Vore fett att kunna få det jag vill, utan, ja.... det jag inte vill. Typ en osr-kampanj som inte fokuserar på att peta på statyer eller gå på schackmönstrade rutor på golvet i rätt ordning för att inte få en metallkula i huvudet. Istället det andra, att låta saker byggas organiskt, att gå dit man vill, att bygga historia över tid.
Jag är redan helt på det här megadungeon-tåget, jag vill, vill, vill göra det, även om jag tvivlar på min ork och tid. Och det här är så inspirerande. Jag försöker hålla nere min konsumtion, men tror jag ska köpa den här boken.

Sen blir jag också sugen att göra andra saker när jag läser den här tråden. Typ göra något slags OSR-Pendragon-hopkok med öppet bord, fronter och klockor, sandlåda (utforska "Sauvage Forest") och fisktank (hela det arhturianska persongalleriet) och köra det i 100+ möte och (istället för att följa Pendragon Great Campaign) se vad det hela landar i.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,014
Location
Ereb Altor
Blir så himla tänd på idén att spela 100+ sessioner osr för att se vart man hamnar och vad man bygger upp. Men sen när jag verkligen tänker mig in i det och tar hänsyn till att jag avskyr att pilla med fällor, avskyr att berätta exakt var i rummet jag letar, ogillar att lösa praktiska problem i rollspel och inte är intresserad av resurshantering (annat än i vardagen med barn, jobb, osv...) så undrar jag om jag kanske mer skapar ett fantasifoster, snarare än en dröm att sträva mot... Men ändå väldigt inspirerande att läsa om deras kampanj. Vore fett att kunna få det jag vill, utan, ja.... det jag inte vill. Typ en osr-kampanj som inte fokuserar på att peta på statyer eller gå på schackmönstrade rutor på golvet i rätt ordning för att inte få en metallkula i huvudet. Istället det andra, att låta saker byggas organiskt, att gå dit man vill, att bygga historia över tid.
För mig funkar det mycket bättre i en postapo-setting. Ett Mutan 1/OSR eller liknande hade jag inte alls haft några problem med, men byter man ut bunkern mot grotta, robotväktaren mot en levande staty och sökandet efter fantastiska fornfynd mot skatter i glömda gravar så blir jag inte alls lika intresserad. Vet inte om det hjälper för din skull, men kanske finns det en annan färg som funkar för dig?
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,982
Location
Umeå
@Nässe

Haha förstår vad du menar, själv räds jag lite 100 spelmöten? Hur tusan ska man hinna med något annat alls och kommer det "vara värt det" men, ja, man kan ju kasta in handsken redan efter 20 spelmöten eller 10 om det inte klickar såklart. :)

Sen tror jag att man inte ska ta för hårt på hela "vilket finger sa du att du använde när du petade i statyns näsborre? och vilken näsborre var det, höger eller vänster? Och sen, snurrar du motsols eller medsols?" Det är såklart ett sätt att spela det på. Men det finns ju andra. Tittar man på OD&D tex så är texten mer i linje med "jag söker av södra väggen" än detaljerade beskrivningar. Givet är kanske att man inte kan ducka hela misslyckas/lyckas (dö/leva eller fly/lyckas hitta något) osv. Men det går att spela det lite mer där det stora inte är att man vred motsols med lillfingret i västra bronsstatyns högra näsborre, utan att man bara sa att man sökte genom rummet efter hemliga dörrar, slog och lyckades, hittade dörren bakom den västra statyn och där hittade den lilla statyetten av vättarnas gud och hur kommer detta fynd påverka det stundande kriget mellan vättestammarna som gör sig redo att klyva varandras huvuden? Tittar man exempelvis i originaltexterna är ju avstampet mer att det tar en turn att söka en vägg på av en viss bredd, dvs spelet blir mer en fråga om att mappa dungen, hushålla med tid och hp och kanske utifrån kartläggningen göra informerade val om var en hemlig dörr kan vara rimlig att söka efter?

Jag tycker Muster har ett bra avstamp när det en bit in i andra halvan talar lite om free kriegspiel och om hur en spelledare kan ta avstamp från ex. 50/50 och sen skala åt ena eller andra håller baserat på vad som känns rimligt. Och som sagt, gör man något till sin egen kampanj och sitt eget spel kan man ju lätt se vilka aspekter av detta som klickar med en och vilka som inte gör det.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
För mig funkar det mycket bättre i en postapo-setting. Ett Mutan 1/OSR eller liknande hade jag inte alls haft några problem med, men byter man ut bunkern mot grotta, robotväktaren mot en levande staty och sökandet efter fantastiska fornfynd mot skatter i glömda gravar så blir jag inte alls lika intresserad. Vet inte om det hjälper för din skull, men kanske finns det en annan färg som funkar för dig?
Så är det nog också för mig. Och på ett sätt har jag redan gjort en take på det här i hur jag utformade TWD, som egentligen är en osr faktions-sandlåda med tyngd på mer "levande" rollpersoner och relationer. Så det vore ju kanske en grej att testa att köra en riktigt lång kampanj i TWD. (Blir också så sugen nu på en kampanj i Ad Astra, men det är en annan tråd och ett annat ämne!!! :giggle:)
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,590
Jag är redan helt på det här megadungeon-tåget, jag vill, vill, vill göra det, även om jag tvivlar på min ork och tid. Och det här är så inspirerande. Jag försöker hålla nere min konsumtion, men tror jag ska köpa den här boken.

Sen blir jag också sugen att göra andra saker när jag läser den här tråden. Typ göra något slags OSR-Pendragon-hopkok med öppet bord, fronter och klockor, sandlåda (utforska "Sauvage Forest") och fisktank (hela det arhturianska persongalleriet) och köra det i 100+ möte och (istället för att följa Pendragon Great Campaign) se vad det hela landar i.
Ja, jag blir också inspirerad, även om jag ironiskt nog inte riktigt vet på vad? Det du skrev i en annan tråd om att få spela i en värld och se vad som händer har tänt nån sorts gnista, och av det lilla jag fattar av Muster fortsätter den att glöda.

Kanske fel tråd, men jag skulle vilja skapa äventyrsmaterial utifrån att man tar det tidiga D&D:s innehåll och mytologi på allvar och försöker få det att funka. Sedan spelar man både i och med världen. När Eero skriver att Garys Greyhawk är "Game of Thrones" träffar han i alla fall något som knappast släcker glöden hos mig.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Jag är nyfiken på om det är någon mer än jag som läst Muster och vad ni tycker om den, särskilt de som är mer inbitna osr-spelare. Jag tycker den är bra och inspirerande men det känns som den kom kanske fem år för sent, inte mycket som känns nytt.
Jag har läst den nu! Och jag håller i stort med. Den är bra och inspirerande, därtill vill jag lägga teoretisk och sofistikerad, men den kommer i sak inte med så mycket nytt. Däremot ger den sin spelstil ett utförligt, erfarenhetsbaserat, teoretiskt förankrat manifest. Och det tycker jag är ett värde i sig.

Men jag kanske missar nyanser, eftersom jag själv inte spelar osr. Hade varit kul att höra vad andra tycker, och om det finns några åsikter/ tankar i boken som du tycker "avviker" från vad som brukar föras fram angående osr/ krigsspel.
Ja, jag tycker att den har en del saker som inte lyfts fram så där tydligt alltid. Ska återkomma om dem om jag hinner/orkar. Kanske delvis i andra trådar.

Det enda jag kanske saknade var en diskussion om megadungeons. Ordet förekommer bara en gång. Jag hade nog tänkt att det skulle ta en större plats i en bok som så tydligt tar avstamp i DnDs rötter - de två första kampanjerna var ju trots allt megadungeons. Men det är ju inte det Eero har spelat, så det är förståeligt att han inte lyfter det.
 
Top