Utan att svara på något specifikt inlägg i tråden vill jag länka till min egen analys för nåt halvår sen: https://www.rollspel.nu/threads/att-få-låtsas-lite-ba.81157/
Flera här har pratat om det outtalade sociala kontraktet. En del av det är att det kan finnas ett outtalat "vi är egentligen här för att ha kul, exakt vad vi spelar är inte det viktiga". Men en annan del är att målet med aktiviteten inte är att vinna, eller iaf inte bara det, utan också att få utforska, prova saker, låtsas och leka. Spelstilen jag greppar efter i "låtsas ba'"-tråden är (tror jag) ett amalgam av 90s games och den bild av DnD man får av t ex Critical Role och Dimension 20, och det finns ett citat från D20s Brennan Lee Mulligan som jag tyvärr inte fick med i den trådstarten. Det är i ett eftersnack-avsnitt när någon av hans NPC:er flörtat med en PC:
"When you're running a game, you're kind of-- the way I'm thinking about it is, you're this living toy. You're, like, here to provide whatever interaction (you want–) your players are looking for. So like, for me, being flirtatious is the same thing as being, like, dramatically evil and hostile. They are all, like, services you provide so that people can have this cathartic experience."
[Dimension 20: Adventuring Party, The Buccaneer Buddies Reunite]
Och för en viss typ av teater-folk så finns det dramaspel som gör karaktärsspel så mycket mer fokuserat och bättre. Men för den som bara vill lattja lite? Rollspela en känsla, ett personlighetsdrag, en backstory, en lustig accent när man känner för det men resten av tiden luta sig tillbaka? Då är tradspel ett bra alternativ. Att spelledaren inträder i rollen som en levande leksak gör spelet unikt, för den interaktionen – att få leka med en leksak som har mänsklig intelligens och tal – får man inte i något annat spel. I datorspel är leksaken inte mänsklig, och om spelet blir för fokuserat på att vinna (eller något annat mål) så får man inte utrymme att leka.
Flera här har pratat om det outtalade sociala kontraktet. En del av det är att det kan finnas ett outtalat "vi är egentligen här för att ha kul, exakt vad vi spelar är inte det viktiga". Men en annan del är att målet med aktiviteten inte är att vinna, eller iaf inte bara det, utan också att få utforska, prova saker, låtsas och leka. Spelstilen jag greppar efter i "låtsas ba'"-tråden är (tror jag) ett amalgam av 90s games och den bild av DnD man får av t ex Critical Role och Dimension 20, och det finns ett citat från D20s Brennan Lee Mulligan som jag tyvärr inte fick med i den trådstarten. Det är i ett eftersnack-avsnitt när någon av hans NPC:er flörtat med en PC:
"When you're running a game, you're kind of-- the way I'm thinking about it is, you're this living toy. You're, like, here to provide whatever interaction (you want–) your players are looking for. So like, for me, being flirtatious is the same thing as being, like, dramatically evil and hostile. They are all, like, services you provide so that people can have this cathartic experience."
[Dimension 20: Adventuring Party, The Buccaneer Buddies Reunite]
Och för en viss typ av teater-folk så finns det dramaspel som gör karaktärsspel så mycket mer fokuserat och bättre. Men för den som bara vill lattja lite? Rollspela en känsla, ett personlighetsdrag, en backstory, en lustig accent när man känner för det men resten av tiden luta sig tillbaka? Då är tradspel ett bra alternativ. Att spelledaren inträder i rollen som en levande leksak gör spelet unikt, för den interaktionen – att få leka med en leksak som har mänsklig intelligens och tal – får man inte i något annat spel. I datorspel är leksaken inte mänsklig, och om spelet blir för fokuserat på att vinna (eller något annat mål) så får man inte utrymme att leka.
Last edited: